Bevara lyckan genom att fördriva knot och klagan
”Lyckliga äro de som höra Guds ord och hålla det!” — Luk. 11:28, NW.
1. På vilket sätt är Jehova lycklig, och hur kan människan också vinna lycka?
JEHOVA är den lycklige Guden. (1 Tim. 1:11, NW) Hans lycka kommer därav att han är helt hängiven rättfärdigheten och inställd på att skänka sina skapelser lycka på sitt kärleksfulla sätt. Osjälviskt har han till fullo sörjt för att människorna skall kunna leva i lycka på jorden, och för detta ändamål ger han dem vad de behöver. För att vinna verklig lycka har människan endast att ge akt på de föreskrifter som Gud ger henne och leva sitt liv i överensstämmelse med dem.
2. Befinner sig den nuvarande tingens ordning i ett lyckligt tillstånd? Vad är orsaken?
2 Vem kan förneka att den nuvarande tingens ordning på jorden är uppfylld av olycka och sorg? Inom den finns det mycket att klaga över. Det har kommit som en uppfyllelse av Uppenbarelseboken 12:12 (NW): ”Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet, att han har en kort tidsperiod.” Profetian har bevisat sig vara sann: ”Men vet detta, att i de yttersta dagarna kritiska tider, svåra att komma till rätta med, skola vara här.” (2 Tim. 3:1, NW) Somliga politiker kanske skryter med att folk aldrig har haft det så bra som nu, men i stor utsträckning är människorna olyckliga och bekymrade över hotet om en genom atomkrig framkallad världskatastrof, över den skrämmande grad, vari brottslighet och pliktförgätenhet tilltar, över frammarschen av fruktansvärda sjukdomar trots vetenskapens färskaste upptäckter och rön och över den allmänna osäkerheten. Deras ansikten återspeglar den ande av missnöje som genomtränger hela den nuvarande tingens ordning.
3. Hur sprider sig lyckan nu, vilka tar fasta på den, och vad blir följden?
3 Osjälvisk i sin lycka drar Jehova försorg om att människor skall få höra de härliga goda nyheterna. De predikas överallt på den bebodda jorden till ett vittnesbörd. (Matt. 24:14, NW) Vissa individer, vilka i Hesekiel 9:4 beskrivs såsom ”män, som sucka och jämra sig över alla styggelser som bedrivas”, hör detta budskap och kommer ut ur den hemsökta gamla tingens ordning. De börjar göra om sitt sinne och undergå en förvandling av personligheten till Guds lyckliga tillstånd. (Rom. 12:2; Ef. 4:24, 31, 32) När en individ kommer till att förstå och uppskatta sanningen i Guds ord, förändras alltså hans livssyn helt och hållet. Han kommer att känna sig mycket glad. Han har nytt folk att vara tillsammans med, Jehovas vittnen, ett sällskap av lyckliga människor. De åtnjuter andlig välgång och tillväxt. Beständigt inhämtar de mer och mer angående principerna för en livsföring i harmoni med den nya världen, och de strävar att tillämpa dessa i sitt liv. De utstrålar optimism och entusiasm. De har sannerligen all orsak att vara lyckliga!
4. Ger de framtidsutsikter, som öppnar sig för dem som hör Guds ord och håller det, orsak till klagan?
4 De anordningar, som Jehova har gjort för att dessa hans vittnen skall vinna ändlös lycka i hans nya värld, väcker förvisso ett ”lyckligt hopp”. (Tit. 2:13, NW) De bedrövliga förhållandena i dessa yttersta dagar, tillika med sjukdom, sorg och död, vilket allt människosläktets första föräldrar, Adam och Eva, drog över sina efterkommande, betraktas inte längre som någon orsak till klagan. Hur lyckliga är de inte över att Gud har berett en väg ut ur allt detta! Utsikterna till evigt lyckligt liv ger dem all anledning att fröjdas. Insikten om Guds godhet kommer tacksamheten att välla upp i deras hjärtan. Den gör dem medvetna om att det finns någonting som man är skyldig Gud, nämligen att tillbedja honom. Djupt känd tacksamhet driver dessa människor till att överlämna sig åt Jehovas tjänst. De blir ”arbetets görare” och ”lyckliga i att göra det”. Därför att de har hört Guds ord och är beslutna att hålla det, sträcker sig deras utsikter till lycka in i en oändlig framtid. — Jak. 1:25, NW.
5. Vilka påfrestande förhållanden uppstår i dens liv, som nyligen har överlämnat sig åt Jehova, och vilken påtaglig förändring för detta med sig?
5 Tyvärr är det inte alla de som överlämnar sig åt Jehova som sedan fortsätter att för evigt leva och tjäna Jehova i sina olika uppgifter, lyckliga och glada. Det välbehag som det skänker att lära känna nya sanningar om Guds ord och uppsåt och den ytterligare tjusning som ligger i att få tala om dessa goda ting för andra lägger till en tid beslag på hela deras intresse. Men därpå tycks det ibland hända besynnerliga saker i dessa nyligen åt Gud överlämnade människors liv. Förhållandena tycks bli annorlunda. Det framstår tydligt att ett liv av tjänst för Jehova som ett av hans vittnen inte är någon dans på rosor. Besvärligheter möter, ja, till och med svår förföljelse kan uppstå och hota att beröva vederbörande hans nyfunna glädje. Till och med den dagliga tjänsten för Jehova Gud känns betungande. Att predika dag efter dag blir mera mödosamt och krävande. De människor som förkunnaren träffar i deras hem, när han är ute i tjänsten, är ointresserade och likgiltiga för budskapet om Riket. Och predikandet för med sig många svåra problem. Det omfattar ett avsevärt arbete med sådant som tycks vara ändlösa detaljer, vilka kräver noggrann uppmärksamhet. Eller också kanske ett husligt problem har uppstått i vårt nya vittnes liv såsom följd av hans nya sätt att dyrka Gud. Det medför hårda påfrestningar för familjebanden, och detta i sin tur hotar med sorgliga följder, kanske rentav med att familjekretsen blir bruten. Individens hängivenhet för Jehova utsätts för ett hållfasthetsprov och likaså de löften som han så nyligen givit, då han överlämnade sig åt Jehova.
6. När ett nytt vittne för Jehova börjar ogilla och kritisera saker och ting i församlingen, vad händer då?
6 Å andra sidan är vår nye vän såsom ett vittne för Jehova uppfylld av nitälskan. Han är angelägen om att gå framåt i tjänsten och sätta fart i arbetet. När han ser sig omkring, kanske i en liten församling, förefaller det honom att framstegen är små. Tydligtvis, tänker han då, beror det på att saker och ting inte sköts på rätt sätt. Han ser att det är några vårdslösa och likgiltiga som är med i församlingen. Predikoarbetet kommer just ingen vart. Han menar att någonting måste göras och det fort; alltså börjar han ogilla och kritisera. Inom kort blir han medveten om att han inte är lycklig, som han var i början. Hans glädje i att tjäna Gud håller på att blekna bort.
7. Varför och hur försvinner ibland den lycka som någon erfor, när han först slöt sig till den nya världens samhälle?
7 Vår nye broder kanske inte inser det med detsamma, men han håller faktiskt på att undergå en radikal förändring i sin hållning och inställning. Han finner att han i högsta grad ogillar de anordningar som görs i församlingen för tillbedjan och tjänst. Han kritiserar dem som tjänar tillsammans med honom. I stället för att tjäna Jehova med glädje och fröjd befinns han nu vara pockande och knotande, när det gäller anordningar och förhållanden. Han vill att allt skall vara bekvämare och lättare. Han retar sig på det arbete, besvär och omak som andras misstag och vårdslöshet vållar honom. Han säger för sig själv eller rentav så att andra hör det: ”Om de bara gjorde saker och ting på rätt sätt, så skulle det vara så mycket lättare!” Under tiden har den lycka, som han först erfor, totalt försvunnit. Det ligger inte alltid i öppen dag, hur och varför det har hänt, men en sak är säker: han känner sig inte alls tillfredsställd. Hans lycka och glädje är borta. Han har återgått till den gamla världens griniga och knotande sätt. Det har blivit en vana hos honom att ogilla de föranstaltningar som Jehova har gjort. Han säger till sig själv: ”Jehova och hans organisation är skyldiga mig någonting bättre än det här.” Han tvivlar på visheten i beslut och anordningar och vill göra allt på sitt eget sätt. Då han inte är angelägen om att verkställa Jehovas vilja, som kommer till uttryck genom hans organisation, knotar han och klagar. Han till och med slutar upp med att predika och känner sig olycklig och eländig. Han känner sig nedtryckt och går omkring med sur uppsyn. Så hastigt har han förlorat glädjen i sin kontakt med Jehova och hans nya världs samhälle.
8. Vilka är de grundläggande orsakerna till att den knotande har dragit olycka över sig?
8 Vem skulle väl med berått mod välja att vara olycklig? Varför då knota och klaga, vilket alltid för en känsla av olycka med sig? Den knotande har själv försatt sig i det olyckliga tillståndet, han har låtit själviskhet komma in i sitt sinne. Han kan inte alls förstå, varför prövningarna kommer över honom. Han har inte längre det rätta sättet att se på de bördor, de besvärligheter och den förföljelse som har kommit över honom. Han har glömt vad Petrus skrev: ”Mina älskade, var icke förbryllade över den brännande hetta ibland eder, som träffar eder till en prövning, som om något sällsamt drabbade eder. Fortsätt tvärtom att fröjdas, alldenstund ni äro delaktiga i Kristi lidanden, för att ni må fröjdas och vara övermåttan glada också under hans härlighets uppenbarelse. Om ni bliva smädade för Kristi namns skull, äro ni lyckliga, ty härlighetens ande, ja, Guds ande, vilar över eder.” (1 Petr. 4:12—14, NW) Här finner vi framställt det grundläggande skälet till att det är nödvändigt för de kristna att bevara sin ostrafflighet med det rätta betraktelsesättet. Följaktligen måste vi vänta oss en kamp för att bevara ostraffligheten. — Job 1:6—12.
9. a) I betraktande av vilken varnande underrättelse bör den kristne inte knota eller göra uppror med anledning av bördor och svårigheter? b) Vad för slags erfarenheter kan en kristen förvänta, sedan han har överlämnat sig åt Jehova?
9 Jesus Kristus underrättade också sina efterföljare om vad de måste förvänta: ”Jag har talat detta till eder, för att ni icke må komma på fall. Människor skola utesluta eder ur församlingen. Ja, den stund kommer, då var och en som dödar eder skall inbilla sig att han har utfört en helig tjänst åt Gud. Men de skola göra detta därför att de icke hava lärt känna vare sig Fadern eller mig. Icke förty har jag talat detta till eder, för att ni, när stunden därför kommer, skola komma ihåg att jag har talat därom till eder.” (Joh. 16:1—4, NW) Må ingen bli så självupptagen eller oförnuftig eller så glömsk av orsakerna till att vi måste bevara ostraffligheten gentemot Jehova, att han knotar eller till och med går till den ytterligheten att han gör uppror mot bördor och svårigheter. Tag hellre en stund på dig och tänk över saken. När du överlämnade dig åt ett liv av tjänst för Jehova, väntade du dig då ett liv i lyx, bekvämlighet och sysslolöshet? Man söker inte anställning för att få semester. Inte heller har den som tar värvning i en här möjligheten till permission i tankarna. Och de kristna har frivilligt anmält sig till andlig krigföring. — 2 Kor. 10: 3, 4; Ef. 6: 13.
10. Varför är en kristen inte att beklaga, fastän hans liv kan vara svårt, och vållar alla besvärligheter och problem att han upphör att vara lycklig?
10 Jehovas vittnen behöver inte klaga över sin lott som delaktiga i Kristi lidanden. De som knotar är alltid olyckliga. Jehova har lovat att de som tillbeder honom skall vara lyckliga, och han har inte ljugit. Vad mer om vi måste uthärda besvärligheter, övervinna svåra problem, hålla stånd under förföljelse? Om man blir utsatt för svårigheter och besvärligheter, betyder det att man upphör att vara lycklig? Erfarenheten har på ett ovedersägligt sätt ådagalagt, att svaret blir ett eftertryckligt nej! Har du nyligen varit med vid någon av Jehovas vittnens sammankomster? De hålls regelbundet, både mera lokalt och i nationell och internationell skala. Detta för med sig åtskilligt omak och ofta stora utgifter. Att bege sig till en sammankomst kan betyda en lång, riskfylld färd. Ofta kamperar konventdeltagarna ute i det fria under ganska obekväma förhållanden. För att vara med vid de dagliga mötena måste de kanske så fara många kilometer i överfulla bussar eller tunnelbanevagnar och sedan sitta i timtal i en fullpackad lokal. Men vem vill påstå att det inte är en av de oförglömligaste och mest glädjefyllda upplevelserna i ens liv att få vara med vid ett konvent som Jehovas folk håller?
11. Vilken är den rätta sinnesinställningen hos en Kristi efterföljare, och vinner ett handlingssätt i harmoni med denna inställning Jehovas godkännande?
11 Att bära svårigheter och till och med förföljelse modigt och glatt i vetskap om att dessa svårigheter inte kommer att ta ens lycka ifrån en, det är den rätta sinnesinställningen för en kristen. Därigenom bevarar han noga i minnet de så oändligt betydelsefulla skälen till att han bör hålla sin ostrafflighet inför Jehova vid makt, inte slappna av eller tycka synd om sig själv och knota och klaga över det stora privilegium som har kommit honom till del. Låt oss inte glömma, att om vi håller stånd under förföljelse, så vinner detta Jehovas godkännande. Hans egen Son gav oss ett särskilt framträdande exempel. Det påpekas direkt för oss att det var i detta hänseende som han gav oss ett föredöme. I ett välkänt skriftställe får vi veta att vi bör följa honom tätt i spåren. ”Ty om någon för samvetets skull inför Gud håller stånd under hemsökelser och lider orättvist, så är detta någonting välbehagligt. Ty vilken förtjänst ligger det väl däri, att ni, när ni synda och få mottaga slag, uthärda detta? Men om ni, när ni göra det goda och få lida, uthärda det, så är detta något som är välbehagligt för Gud. Ja, till detta handlingssätt blevo ni kallade, ty Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren. Han begick ingen synd, icke heller fanns svek i hans mun. När han blev skymfad, gav han sig icke till att skymfa i gengäld. När han led, grep han icke till hotelser, utan fortfor att anförtro sig åt den som dömer rättfärdigt.” — 1 Petr. 2:19—23, NW.
12. Vad hjälper oss att bevara lyckan, när vi gör Jehovas vilja?
12 Det är inte bra, när kristna har ett inskränkt och kortsynt sätt att betrakta de prövningar som kommer över dem. I själva verket för dessa svårigheter med sig några av de största fröjderna. Det är mycket viktigt att behålla den rätta uppfattningen beträffande prövningar och bryderier, som kommer i ens väg, vare sig i närvarande stund eller i framtiden. Det är predikoarbetet som behagar Jehova och gör honom glad. ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.” (Ords. 27:11) Vi kan bevara vår lycka endast genom att utan knot lyda hans vilja och troget uthärda i hans tjänst.
13. Har vi det verkligen så prövosamt i våra dagar, när vi betänker orsakerna till att vi har överlämnat oss åt Jehova?
13 När vi i lugn och ro tänker över saken, kommer vi underfund med att vi i själva verket inte har det så svårt och prövosamt i vår tid. I synnerhet kan detta med rätta sägas, när vi betänker nödvändigheten av att bevara vår ostrafflighet och orsakerna till att vi har överlämnat oss åt Jehova. Vem blir ens så illa behandlad som Paulus, som sade att han fick finna sig i att hungra och även att törsta och att vara naken och att bli misshandlad och att vara hemlös? Denne Jesu nitiske apostel uthärdade utan att knota alla dessa prövningar och sade vidare: ”När vi bliva skymfade, välsigna vi; när vi bliva förföljda, hålla vi stånd; när vi bliva förtalade, bönfalla vi; vi hava blivit såsom världens avskräde, alltings avskum, och vi äro så nu.” — 1 Kor. 4:11—13, NW.
14. I vilken sinnesstämning avslutade Paulus sitt andra brev till korintierna trots alla sina bördor och motigheter?
14 Det är sant att en kristens liv inte alltid är så lätt nu för tiden. Det var inte heller lätt på Paulus’ tid: ”Äro de Kristi tjänare? ... Jag är det på ett mera påfallande sätt — mödor i rikare mått, fängelse i rikare mått, hugg och slag i överflöd, ofta nära döden. Av judar har jag fem gånger fått fyrtio slag på ett när, tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett dygn har jag tillbragt i djupet; ofta på resor, i faror på floder, i faror från rövare, i faror från mitt eget folk, i faror från nationerna, i faror i staden, i faror i öknen, i faror på havet, i faror bland falska bröder, under arbete och möda, ofta under sömnlösa nätter, under hunger och törst, många gånger under fasta, i köld och nakenhet. Förutom dessa yttre ting är det också det som välter in över mig dag efter dag: bekymren för alla församlingarna.” (2 Kor. 11:23—28, NW) Paulus lät sig inte övervinnas trots alla sina bördor och motigheter. I avslutningen av sitt brev skriver han i glad och lycklig sinnesstämning: ”Slutligen, bröder, fortfar att fröjdas, att bliva återställda, att bliva tröstade, att vara ens till sinnes, att leva fridsamt, så skall kärlekens och fridens Gud vara med eder.” — 1 Kor. 13:11, NW.
15, 16. a) Tar vi till för kraftigt, när vi säger, att de som knotar förlorar lyckan och till och med livet självt? b) För vilka och när är de knotande israeliternas exempel tillämpligt?
15 Detta förhållande, att man knotar och klagar, har en allvarlig sida, som vittnen för Jehova inte bör förbise. Det är denna: Om någon i Jehovas organisation knotar, betyder det helt enkelt att han ger uttryck åt missnöje och förargelse gentemot Guds vilja. När man knotar, är detta alltså i verkligheten riktat mot Jehova. Det finns några mycket påfallande exempel i Skriften som ådagalägger, att de knotande undantagslöst förlorar lyckan. Ofta har de till och med förlorat själva livet. Vi kan alltså se hur allvarligt det är, om vi knotar mot Jehova eller mot hans organisation och dess föreskrifter, eftersom detta medför sorg och elände med slutlig död. Tänker du annorlunda, och menar du att detta är att ta till litet för kraftigt? Eller att varningen är överdriven? I så fall är det gott att ge akt på ett annat skriftställe. Det har att göra med det som det forntida Israels folk upplevde och som utgjorde profetiska bilder av händelser nu i vår tid. Kanske har du många, många gånger läst detta skriftställe. Har du tänkt på att det har samband just med detta att man bör fördriva knotandets ande? ”Var icke heller sådana som knorra, alldeles såsom några av dem knorrade, endast för att förgås för tillintetgörarens hand. Men dessa ting fortforo att vederfaras dem såsom exempel; och de blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka de fullbordade sluten på tingens ordningar hava kommit.” (1 Kor. 10:10, 11, NW) Vad hade de egentligen att knorra över? Hade inte Jehova befriat dem från förtryck i Egypten, på ett kärleksfullt sätt skyddat dem och givit dem föda, så att de aldrig var hungriga eller frös eller var nakna? De hade inga bekymmer alls. Men trots allt detta knotade och klagade de som bortskämda skrikhalsar. Glöm aldrig att israeliternas exempel är tillämpligt på dem som knotar nu, i våra dagar.
16 Man skulle tycka att vem som helst skulle vara nöjd med ett sådant liv och med sådana säkra framtidsutsikter som de som israeliterna stod inför, när intåget i det utlovade landet låg framför dem. Men nej, inte de! De föraktade Jehovas gåvor. De hade beständigt knorrat och arbetat upp sig till ett mycket olyckligt sinnestillstånd. Vi kan lätt fatta hur dåraktigt det var av israeliterna att förlora ur sikte vad Jehova hade gjort för dem, men tillämpar vi denna lärdom på våra förhållanden i denna tid, så som vi borde, så att vi förstår vad det är i den knotande och klagande inställningen som är så allvarligt?
17. Varför är det — för vår lyckas skull — nu dåraktigt att knota över det som Gud skänker och över hans sätt att ordna saker och ting?
17 För att kunna vara lyckliga bör vi alltså inte begära mer och bättre av Jehova, såsom israeliterna gjorde, vilka rynkade på näsan åt det som han föranstaltade för dem. De ropade i sin dårskap, att det inte var gott nog och inte kom fort nog för att passa dem. Och nu skulle de inte få den arvedel som Jehova hade fört dem fram till. De skulle helt enkelt komma att dö i öknen. Inte heller kommer de som nu knotar mot Guds sätt att sköta saker och ting att få ärva välsignelserna i den nya världen, fastän denna nu är så nära, och de kommer också att förlora sin nuvarande lycka. Jehova vill inte ha en ny värld full av knorrande människor, liksom i den profetiska bilden ett helt släktled på grund av sitt knorrande blev avstängt från att någonsin komma in i det utlovade landet. — 4 Moseboken 13, 14.
18. När vi tänker på framtiden, vilket handlingssätt finner vi då skulle vara en dårskap, och vilkas erfarenheter påminner vi oss i detta sammanhang?
18 Att tänka på den nya världens välsignelser fyller en med obeskrivlig hänförelse och spänning. Den nya världen kommer förvisso att bli ett land som ”flyter ... av mjölk och honung”, som den symboliska beskrivningen lydde i forna tider. (4 Mos. 13:28) Vem skulle väl inför en sådan strålande framtid alls vilja tänka på att vända tillbaka till denna världen? Tänk ännu en gång på vad israeliterna fick erfara, när hela hopen ropade och grät, därför att vedermödor och svårigheter mötte dem nu, på gränsen till det utlovade landet. ”Då upphävde hela menigheten sin röst, och folket fortsatte att ge sin röst utlopp och gråta hela den natten. Och alla Israels söner började knorra mot Mose och Aron, och hela menigheten började säga emot dem: ’Om vi ändå hade dött i Egyptens land, eller om vi ändå hade dött här i öknen! Och varför för Jehova oss till detta land till att falla för svärd? Våra hustrur och våra små skola bliva till rov. Är det icke bättre för oss att vända åter till Egypten?’ De började till och med säga till varandra: ’Låt oss utse en anförare, och låt oss vända åter till Egypten!’ ” — 4 Mos. 14:1—4, NW.
19. Varför bör Jehovas vittnen — bland alla människor — vara de som inte knotar och som är lyckliga?
19 Att man knotar och klagar leder till en eländig tillvaro liksom i israeliternas fall. Kom ihåg, att Jehova också har befriat sina nutida vittnen från en ond världs förtryck. De hyser inte dess farhågor, delar inte dess bekymmer eller släpar på dess bördor. Låt oss komma ihåg, att vi också på ett underbart sätt får skydd och föda, i andligt avseende, och att en härlig, ny värld är vårt mål. Om vi känner oss drivna till att knota och klaga över saker och ting, låt oss då undersöka våra motiv och inte lämna Jehova ur räkningen, som de gråtande och ropande israeliterna gjorde. Det finns överflödande bevis för att Jehova vet vart han leder oss och vet precis hur han skall sköta sin organisation. De som håller fast vid den och troget håller dess föreskrifter kommer att vara ett mycket lyckligt och förnöjt folk. Om vi ser saken från denna synpunkt, kan vi hålla de underbara ting i minnet som Gud har utfört till gagn för sitt folk i flydda tider. Vi skall inte glömma vad han gör för oss i denna tid och de ljusa framtidsutsikter som vi har. Då vi behåller dessa lyckliggörande tankar i minnet, är vi beslutna att troget bevara vår ostrafflighet, och allt det som har hänt i det förflutna leder oss till den slutsatsen, att bland alla människor är Jehovas vittnen de som ingen orsak har till att knota eller klaga. Tvärtom kommer de att undvika allt knot och all klagan och vara lyckliga och således återspegla en ”lycklig Gud”, såsom Kristus Jesus gjorde.