Hur du kan styrka andra
”När du en gång har vänt åter: styrk dina bröder.” — Luk. 22:32.
1, 2. a) Varför råder det i denna tid ett särskilt behov av att vara till hjälp för andra? b) Är det så att tjänare åt Gud någonsin blir nedstämda och behöver bli styrkta?
DET råder helt visst ett behov av att vara till hjälp för andra. Aldrig tidigare i historien har så många människor varit modfällda på grund av de eländiga förhållandena i världen — fördomarna, orättvisorna, de dåliga bostadsförhållandena, överbefolkningen osv. Andra känner sig nedslagna på grund av bitter besvikelse, dålig hälsa, en känsla av personligt misslyckande eller misstanken att de är ovälkomna.
2 Tjänare åt Gud kan också oväntat finna att de är mycket nedstämda, och de kan bli förvånade och förbryllade när de är underkastade sådana känslor. Det är bekant att kristna ibland har frågat i förtvivlan: ”Varför händer detta mig? Vad har jag gjort? Jag borde styrka andra, men jag kan inte styrka mig själv. Har jag begått oförlåtlig synd? Har Gud övergett mig?”
3, 4. a) Vilka exempel finns det på förkristna tjänare åt Gud som behövde styrkande hjälp? b) Vilka bevis finns det för att de kristna under första århundradet också behövde bli styrkta?
3 Men en sådan kristen bör inte bli alltför förvånad, som om hans känslor var unika. Andra tjänare åt Gud har känt det på liknande sätt och således varit i behov av att bli styrkta. Den bibliske psalmisten kände sig till exempel sorgsen och övergiven och skrev: ”Jag vill säga till Gud, min klippa: ’Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?’” (Ps. 42:10) Elkanas älskade hustru Hanna kände sig så besviken över sin ofruktsamhet och blev retad av sin medtävlerska i så hög grad att hon ”grät ... och åt intet”. — 1 Sam. 1:5—7.
4 Det fanns också under det första århundradet kristna som behövde bli styrkta, och detta föranledde aposteln Paulus att uppmana församlingen i Tessalonika: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga.” (1 Tess. 5:14) Efter Jesu Kristi död blev Kleopas och hans följeslagare mycket nedstämda. På vägen till Emmaus ”stannade [de] med sorgsen min” och utgöt sin besvikelse — de hade ju hoppats att Jesus var bestämd att befria Israel. Och vem kommer inte ihåg hur Petrus, sedan han förnekat Kristus för tredje gången, ”gick ut utanför och grät bittert”? Han kände sig så usel för att han hade låtit människofruktan förmå honom att förneka sin Mästare. — Luk. 24:13—21; 22:62.
5. Vilken befallning gav Jesus åt Petrus, och varför var det passande att den gavs åt honom?
5 Men på grund av sitt gudomliga förutvetande visste Jesus i förväg att Petrus skulle förneka honom. Ja, bara några timmar dessförinnan hade Jesus talat till Petrus om detta och sagt: ”Jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte må tryta; och du, när du en gång har vänt åter: styrk dina bröder.” (Luk. 22:32) Som ett resultat av denna fruktansvärda upplevelse insåg Petrus helt och fullt hur det kändes att vara nedstämd och vara i behov av att bli styrkt. Hur passande var det inte därför att det var till Petrus som Jesus hade gett befallningen: ”STYRK DINA BRÖDER”!
Kan du styrka andra?
6. Varför kan det sägas att denna befallning också var passande för alla sanna kristna?
6 Under de rådande omständigheterna var Jesu befallning avsedd för Petrus. Men den är passande för alla sanna kristna. Jesus talade ofta till en enda person eller bara några få och använde denne eller dessa som en resonansbotten, så att säga, till att förmedla hans anvisningar till andra. Vid ett annat tillfälle sade han direkt till Petrus: ”Var en herde för mina små får.” Liknande anvisningar blev tillämpliga på de övriga apostlarna som var närvarande, och de upprepades med avseende på alla kristna herdar. (1 Petr. 5:1, 2; Apg. 20:28) Och det var visserligen bara till sina första efterföljare som Jesus gav befallningen: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna”, men denna befallning är tillämplig på alla sanna kristna. — Joh. 21:15—17; Matt. 28:19.
7. Vilka frågor väcks här?
7 Så om det är din önskan att göra det och du själv är stark, kan du styrka andra. Jesus begär aldrig av sina efterföljare någonting som de inte kan verkställa. Men vad menade Jesus med befallningen: ”Styrk dina bröder”? Vad var det för styrka han tänkte på och som vi skall ge åt våra kristna bröder?
8, 9. a) Vad menade Jesus med sin befallning: ”Styrk dina bröder”? b) Hur bekräftas detta av de ursprungliga grekiska ord som översatts med ”styrk” och ”styrka”?
8 Jesus menade inte i första hand att ge fysisk hjälp, som, i form av mat, kan styrka kroppen, ge den krafter. (Apg. 9:19) Nej, i stället tänkte han på att vi skall ge våra bröder det som de behöver för att bli styrkta i mentalt och andligt avseende. Han menade att vi skall tala eller handla så att vi ökar våra medkristnas tillförsikt och hopp, tröstar dem, gör dem fasta eller befäster dem på den kristna vägen. De ursprungliga grekiska ord som i bibeln översätts med ”styrk” eller ”styrka” förmedlar denna tanke.
9 När Jesus till exempel uppmanade Petrus: ”Styrk dina bröder”, använde han det grekiska ordet sterizo, som förmedlar innebörden ”att stadigt fästa, att sätta fast säkert, fastgöra, stötta, stödja”. Detta grekiska ord översätts således i Nya Världens översättning också med ”göra fasta”. (Rom. 1:11; 16:25; 2 Tess. 2:17; 1 Petr. 5:10) Andra grekiska ord som i bibeln översätts med ”styrk” eller ”styrka” förmedlar innebörden ”att uppliva, att stödja eller bekräfta och att ge tröst”, som vi skall se. Men låt oss först lägga märke till varför Petrus kom att behöva bli styrkt i andligt avseende. En sådan undersökning kan hjälpa oss att undvika att begå liknande misstag.
Petrus’ misslyckande
10. Hur röjde Petrus att han var alltför tillitsfull i fråga om sin andliga styrka, men vad förutsade Jesus?
10 Rikta nu din uppmärksamhet på de händelser som inträffade omedelbart innan Petrus förnekade Kristus. När Jesus under deras sista kväll tillsammans, innan han avrättades, sade till sina lärjungar: ”Ni skall alla förmås att snava och falla i förbindelse med mig i denna natt”, skröt Petrus: ”Även om alla de andra förmås att snava och falla i förbindelse med dig, skall jag aldrig förmås att snava och falla!” (Matt. 26:31—35) Enligt Lukas’ uppteckning av det som sades varnade Jesus Petrus i de övriga apostlarnas närvaro: ”Simon, Simon, se, Satan har utkrävt er för att sålla er som vete.” Men Petrus försäkrade: ”Herre, jag är redo att gå med dig både i fängelse och i döden.” Jesus svarade emellertid: ”Jag säger dig, Petrus: En tupp skall inte gala i dag, förrän du tre gånger har nekat till att känna mig.” (Luk. 22:31—34) Det är intressant att lägga märke till hur Jesu ord uppfylldes samma natt.
11, 12. Hur underlät Petrus och de övriga apostlarna gång på gång att lyda Jesus i Getsemane trädgård?
11 Efter en lång bön lämnade Jesus och hans apostlar den övre sal, där de hade firat påsken, och gick ut till trädgården Getsemane. (Joh. 16:33—18:1) Innan Jesus lämnade dem där för att han skulle kunna bedja i avskildhet, uppmanade han Petrus och två andra av sina apostlar: ”Stanna här och håll er vakna.” Men gjorde de det? Bibelns skildring lyder: ”Han kom och fann dem sovande.” Jesus vände sig sedan till Petrus och sade: ”Simon, sover du? Dög du inte till att hålla dig vaken en enda timme? Håll er vakna och bed oavbrutet, för att ni inte må komma in i frestelse.” — Mark. 14:32—38.
12 Lydde Petrus och de övriga apostlarna? Bibelns skildring fortsätter: ”Han gick bort igen och bad, i det han sade samma ord. Och åter kom han och fann dem sovande.” De lyssnade inte! Innan Jesus gick därifrån för att bedja igen, var han utan tvivel ännu ivrigare i sin uppmuntran till dem att hålla sig vakna och bedja. Men Jesus ”kom för tredje gången och sade till dem: ’Vid en sådan tidpunkt som denna sover ni och vilar er! Det är nog! Stunden har kommit! Se! Människosonen blir förrådd i syndares händer.’” — Mark. 14:39—41.
13. a) Vad gjorde Petrus, då Jesus greps och fördes bort? b) Under vilka omständigheter var det som Petrus förnekade Kristus, och hur kände Petrus det efteråt i förhållande till vad han hade gjort?
13 Kort därefter visade Petrus att han var i högsta grad vaken. Han drog ett svärd och högg av örat på Malkus, en slav åt översteprästen, som var tillsammans med dem som kom för att gripa Jesus. (Joh. 18:10, 11) Jesus greps och fördes bort, och apostlarna flydde. Men Petrus följde efter på avstånd, tydligen sliten mellan fruktan för sitt eget liv och sin djupa oro beträffande vad som skulle hända med Jesus. De kom till översteprästens residens, och det var medan Petrus var på gården som han vid tre olika tillfällen förnekade att han ens kände Jesus och till och med önskade att han själv skulle vara förbannad eller fördömd om han kände Jesus. I detta ögonblick gol en tupp, och Jesus vände sig om och såg på Petrus, och Petrus gick då ut utanför och grät bittert. — Luk. 22:47—62; Mark. 14:71, 72, Jerusalem Bible.
Vad vi bör lära oss
14. a) Vilken biblisk varning understryks av Petrus’ misslyckande, och vad för något framhålls som vi bör lära? b) Vilka bevis har vi för att Petrus tog till sig av det han fick lära sig?
14 Petrus hade varit så säker på sin andliga styrka, men ändå snavade han och misslyckades med att hålla fast vid en trogen kristen kurs. Hur understryker inte hans upplevelse vikten av varningen: ”Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller”! (1 Kor. 10:12, 1917) Ja, någonting som vi alla bör lära oss av detta är att ingen av oss någonsin bör bli alltför tillitsfull i fråga om sin andliga styrka och tro att det inte finns någon möjlighet att vi skulle kunna falla. Vi kan falla. Petrus lärde sig detta, och därför skrev han längre fram till medkristna: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” — 1 Petr. 5:8.
15. a) Vad annat bör vi alla lära oss av detta? b) Vad är den främsta källan till styrkande hjälp?
15 Någonting annat som vi bör lära av det som inträffade den natten är att vi alla behöver styrkande hjälp. Medan de var i Getsemane trädgård bemödade sig Jesus om att sörja för denna behövliga hjälp genom att uppmana sina lärjungar att bedja. De behövde särskilt den hjälp som Gud kan ge. Alldeles som aposteln Paulus sade kan Gud ”göra er fasta”, dvs. han kan styrka oss eller befästa oss till att motstå vilka som helst påtryckningar. (Rom. 16:25) Också Jesus Kristus behövde styrkas på detta sätt, vilket visades av vad som hände där ute i trädgården, medan hans apostlar sov.
16, 17. a) Vad hände medan Jesus bad till Gud i trädgården? b) Hur var det ängeln uppenbarligen styrkte Jesus?
16 Jesus själv bad, som vi har lagt märke till. Bibelns skildring säger att han ”böjde knä och började bedja, i det han sade: ’Fader, om du vill, ta då den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din.’ Då visade sig en ängel från himmelen för honom och STYRKTE [enischúo] HONOM.” (Luk. 22:41—43) Ja, genom en ängel gav Jehova Gud hjälp där ute i trädgården i det mest kritiska ögonblicket i Jesu liv!
17 Det är tydligt att ängeln talade till Jesus och gav upplysningar som upplivade honom, ingöt ny styrka i honom. Detta visas av det grekiska ordet enischúo, som här översatts med ”styrkte”. Ordet används bara en gång till i bibeln, i Apostlagärningarna 9:19, där det sägs att Paulus ”fick nya krafter” av att ta till sig mat. Men Jesus blev för sin del inte styrkt genom fysisk mat, utan genom ängelns närvaro och utan tvivel genom ängelns uppmuntrande ord. Apostlarna sov emellertid, och följaktligen var de inte i den ställningen att de kunde få sådan styrka.
18. a) Vad behöver vi för att äga andlig styrka, och var kan vi få den? b) Vilka goda frågor kan vi ställa oss själva?
18 Hur är det med dig? Är du vaken för att ta emot andliga föranstaltningar till att styrka dig? Kom ihåg att bibeln säger: ”Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matt. 4:4) Dessa styrkande uttalanden från Gud kommer vanligen inte genom en ängel, som det skedde i Jesu fall. I stället finner vi dem i Guds ord, bibeln, som regelbundet genomgås och dryftas vid Jehovas vittnens kristna möten. Är du aktpågiven och uppmärksam när du är närvarande vid dessa möten? Tar du vid sådana tillfällen emot den andliga styrka du behöver av det som sägs? Själva vårt liv beror på den styrka vi får av denna andliga föda.
Hur Petrus återvann styrka
19, 20. a) I vilken ställning hade Petrus försatt sig genom sina förnekanden? b) Vilken handling företog Jesus i förbindelse med att Petrus vände åter?
19 Genom sina upprepade förnekanden övergav Petrus i själva verket inte bara Jesus, utan också Jehova Gud. Men Jesus hyste tillförsikt till att Petrus skulle vända åter. Han visste att Petrus i grunden hade ett gott hjärta, men att han helt enkelt hade övervunnits av människofruktan. Så vad gjorde Jesus? Förväntade han att Petrus av sig själv skulle vända åter, utan någon hjälp eller uppmuntran?
20 Nej, Jesus gjorde vad han kunde för att hjälpa Petrus. Först frambar han ödmjuk bön för Petrus’ skull och bad att hans tro inte skulle tryta helt och hållet. (Luk. 22:32) Men mer än så — någon tid efter sin uppståndelse visade sig Jesus särskilt för Petrus, och lärjungarna omtalade upphetsat: ”Herren har faktiskt blivit uppväckt, och han har visat sig för Simon!” (Luk. 24:34) Av vad aposteln Paulus också sade kan vi sluta oss till att detta tydligen var ett av de tidigare av Jesu framträdanden efter uppståndelsen. (1 Kor. 15:4—8) Varför ägnade Jesus sådan särskild uppmärksamhet åt Petrus, som hade förnekat honom så energiskt?
21. a) Vad var syftet med att Jesus ägnade särskild uppmärksamhet åt Petrus? b) Hur bör detta påverka oss?
21 Det var för att styrka Petrus och försäkra honom om att han fortfarande älskade honom och ville ha honom som sin lärjunge. Rörs vi inte av denna barmhärtiga omtanke om Petrus? Jesu handling påminner oss om fadern till den förlorade sonen, som med öppna armar välkomnade sin ångerfulle son. (Luk. 15:11—32) Vilken verkan tror du att Jesu handling hade på Petrus? Hur skulle du ha blivit påverkad? Petrus blev styrkt; han blev andligen starkare än någonsin. Han vände åter. Och kommer du ihåg vad Jesus ville att Petrus, som hade vänt åter, skulle göra, liksom vi alla? ”STYRK DINA BRÖDER”, sade Jesus. Med andra ord: hjälpa till att göra dem fasta eller befästa dem i tron. Hur kan vi göra detta?
Föredömen att efterlikna
22. Hur kan vi bäst styrka våra bröder?
22 Det bästa sättet är att följa Jesu föredöme och efterlikna det sätt på vilket han behandlade Petrus och andra som behövde bli styrkta. Och alldeles som vi kan se var Jesus barmhärtig och förlåtande. Vi kan styrka våra bröder, göra dem fasta i tron, genom att behandla dem på ett liknande sätt. Vi behöver rätta oss efter bibelns råd: ”Bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” — Ef. 4:32.
23. a) Vad bör äldste särskilt lägga märke till i förbindelse med Jesu föredöme? b) Hur kan äldste visa att de efterliknar Jesu föredöme?
23 Äldste i den kristna församlingen har ett särskilt ansvar att ge styrkande hjälp åt sina bröder, och därför behöver de noga studera Jesu föredöme. Han skilde sig helt och hållet från de religiösa fariséerna, som band ihop ”tunga bördor” och lade dem ”på människornas skuldror”. Jesus sade: ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matt. 23:4; 11:28, 30) Ni äldste, efterlikna alltså honom genom att inte kringgärda era bröder med regler, som återspeglar personliga uppfattningar om saker och ting och som skulle kunna bli som ”tunga bördor”, som försvagar dem. Uppodla i stället i era bröder en sann uppskattning av Jehova, så att de av hjärtat drivs att vilja behaga honom. Detta är vad som kommer att göra dem fasta i tron.
24. a) Hur styrkte Petrus sina bröder? b) Hur styrkte andra kristna sina bröder?
24 Petrus var framgångsrik i att styrka sina bröder. Hans goda föredöme i fråga om dristighet och oförskräckthet i att predika trots förlöjligande och motstånd var till exempel en källa till uppmuntran för dem. (Apg. 2:14—5:42) Hur styrkande var inte hans uppbyggande brev, av vilka det första skrevs ”för att ge ... uppmuntran”! (1 Petr. 5:12) Andra äldste under det första århundradet styrkte också sina bröder genom att ge uppmuntran. Bibeln säger om Paulus och Barnabas: ”De [vände] åter till Lystra och till Ikonium och till Antiokia, och de styrkte lärjungarnas själar ... [och] uppmuntrade dem att förbli i tron.” Det heter också att Judas och Silas ”uppmuntrade bröderna med månget tal och styrkte dem”. Längre fram färdades Paulus ”genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna”. — Apg. 14:21, 22; 15:32, 41.
25. a) Vilken tanke förmedlas av ordet ”styrkte”? b) Hur kan alltså nutida äldste styrka sina bröder?
25 Det grekiska ordet episterizo (en utvidgad form av sterizo), som översatts med ”styrkte” här i Apostlagärningarna, förmedlar tanken att befästa eller ge stöd åt. Steven Byingtons översättning, The Bible in Living English, återger Apostlagärningarna 14:22 på detta sätt: ”[De] stärkte de omvändas själar.” The Jerusalem Bible lyder: ”De ingav lärjungarna nytt mod.” Ni äldste kommer att vilja efterlikna detta föredöme. Genom ert nitiska föredöme i tjänsten på fältet, genom er oförskräckthet inför motstånd, genom den uppmuntran ni ger och genom era stimulerande tal kommer ni att stärka era bröder, inge dem nytt mod och göra dem fasta i tron.
26. Hur kan varje medlem av den kristna församlingen styrka sina bröder?
26 Men det är inte bara de äldste som bör styrka sina bröder. Varje kristen bör sträva efter att göra detta. Hur kan du göra det? Huvudsakligen genom att gå före med ett gott föredöme i din lydnad för Jehovas krav — till exempel genom att regelbundet vara närvarande vid kristna möten. Medan du är där kan blott och bart ett vänligt leende eller en gladlynt hälsning styrka en nedstämd broder. Särskilt uppbyggande för andra kan de svar vara som du ger under församlingens möten. Om dina svar kommer från ditt hjärta, kan de, oberoende av hur obetydliga du kan tycka att de är, röra vid dina bröders hjärtan och styrka dem. (Hebr. 10:23—25) Och genom att vara verksam med att predika de goda nyheterna om Guds rike trots sådana hinder som dåligt väder eller fysiska skröpligheter kan du mycket väl uppmuntra andra att efterlikna ditt goda föredöme.
27. Hur var aposteln Paulus’ tre följeslagare en styrkande hjälp för honom, enligt vad som visas av det grekiska ord som blev använt här?
27 Också de som är fast befästa i tron kan behöva bli styrkta — så var det ju med Jesus själv. (Luk. 22:43) Vi kan följa det föredöme som gavs av Aristarkus, Justus och Markus i fråga om att ge sådan hjälp. Aposteln Paulus, som var fängslad i Rom, skrev om dem: ”Just dessa har blivit en styrkande hjälp för mig.” (Kol. 4:10, 11) Ja, de var till verklig hjälp för Paulus. Hur då? Jo, det grekiska ordet paregoria, som här översatts med ”styrkande hjälp”, betecknar en lindring eller vederkvickelse. ”En verbform av ordet används i fråga om mediciner som minskar irritation”, heter det i An Expository Dictionary of New Testament Words av W. E. Vine. Genom att hålla sig till Paulus och genom att trösta och uppmuntra honom var alltså dessa män en styrkande hjälp för honom.
28. Nämn några sätt på vilka vi, i överensstämmelse med detta bibliska exempel, kan styrka våra bröder.
28 Det är på liknande sätt i vår tid: Genom att trösta och vederkvicka dem som är nedstämda eller dem som är underkastade prövningar kommer du att bevisa dig vara en styrkande hjälp för dem. Att du helt enkelt låter dem veta att du bryr dig om dem, att du älskar dem, kommer att bygga upp dem. Ofta känner man ett behov av att ha någon att tala med, en vän som man kan lätta sitt hjärta för. Genom att helt enkelt vara en medkännande lyssnare kan du således vara i stånd att styrka dina bröder. Var och en kan ha gagn av uppmuntran, och skulle det inte då vara bra för oss att då och då fråga oss själva: ”Kan jag komma ihåg att göra åtminstone en kärleksfull handling mot någon i dag — kanhända säga ett vänligt ord, förmedla en medkännande tanke åt någon som är ur humör, nedstämd eller behöver uppmuntran?” Ja, hur viktigt är det inte att vi gör som bibeln säger: ”Fortsätt därför med att trösta varandra och uppbygga varandra.” — 1 Tess. 5:11.
Styrk dina bröder nu!
29. Varför är det särskilt viktigt nu att vi styrker våra bröder?
29 Det är särskilt viktigt nu att vi tänker på att styrka varandra. Varför det? Därför att Petrus och de övriga apostlarna under första århundradet plötsligt utsattes för svåra provsättningar och vi i denna tid på samma sätt mycket väl kan ställas inför ännu större provsättningar i fråga om vår tro, allteftersom vi kommer allt närmare slutet på denna tingens ordning. Det har således aldrig varit viktigare att vi ger styrkande hjälp åt våra bröder och får samma hjälp från dem. Se därför till att du har kännedom om dem i församlingen som gör väl ifrån sig i fråga om att bygga upp och styrka andra — och efterlikna deras föredöme. Men alldeles särskilt bör du tänka på Jehova Guds och hans Sons föredöme.
30, 31. a) Hur ger Jehova Gud och hans Son sådana goda föredömen för oss när det gäller att styrka andra? b) Vad bör det vara din fasta föresats att göra, och vilket resultat kan du förvänta för egen del?
30 Vad som är framträdande när vi tänker på deras föredömen är hur osjälvisk kärlek kan ha en sådan styrkande verkan på andra. Och lägg märke till hur Gud tar initiativet i att visa sin kärlek. Ja, bibeln säger: ”Gud anbefaller sin kärlek till oss däruti, att Kristus har dött för oss, medan vi ännu voro syndare.” (Rom. 5:8, Darby, sv. uppl.) Ja, medan vi ännu gjorde mot Gud sådant som var avskyvärt, kanske till och med förnekade att han finns till och bröt hans lagar på ett mycket skändligt sätt, älskade Gud oss och gjorde anordningar för att vi skulle kunna åtnjuta evigt liv. (Joh. 3:16) Och hans Son handlar på samma sätt mot människorna. Tänk till exempel på att Jesus inte upphörde att älska Petrus, trots att Petrus förnekade honom. Och som vi har lagt märke till framträdde Jesus särskilt för Petrus efter sin uppståndelse, vilket borde försäkra honom om Jesu kärlek.
31 Var därför lik Jehova Gud och hans Son. Styrk dina bröder. Älska dem intensivt av hjärtat. Ta initiativet till att göra det. Som en följd av detta kommer du i din tur att bli älskad och styrkt av dem. Hur gott kommer inte detta att vara!
[Bild på sidan 462]
Jesu befallning: ”Styrk dina bröder” var avsedd för alla kristna. Styrker du andra?