Förtälj de goda nyheterna dag efter dag!

 1. Vad bör vi anstränga oss det mesta möjliga för att göra under denna ”korta tidsperiod”?

EN ”KORT tidsperiod” återstår till det universella Harmageddonkriget. Under denna period erbjuder sig tillfället att föra så många människor av en god vilja som möjligt in i det frälsta tillstånd som Jehova Gud nu bereder. Vi behöver göra de största möjliga ansträngningar, innan perioden utlöper, för att underrätta människorna överallt om att deras eviga frälsning kan komma endast från Jehova, den store Frälsaren. Den beror huvudsakligen på honom. Varför?

2, 3. Varför måste Jehova göras känd, och vilka inser att han är värd att mycket priisas?

² ”Ty Jehova är stor och värd att mycket prisas. Han är värd att fruktas mer än alla andra gudar. Ty folkens alla gudar äro värdelösa gudar. Men vad Jehova angår, så har han gjort själva himlarna. Värdighet och prakt äro inför honom, styrka och skönhet i hans helgedom.” — Ps. 96: 4—6, NW.

³ Som det var i aposteln Paulus’ dagar, så är det nu: Jehova är ”en okänd Gud” för den allra största delen av jordens befolkning. (Apg. 17: 23) Men han förtjänar att; bli känd av alla. Han måste göras känd, om det skall bli någon frälsning. Han kommer att göras känd för alla som lever. Vid själva sin existens svär han på detta: ”Så sant jag lever: hela jorden skall bliva uppfylld av Jehovas härlighet.” (4 Mos. 14: 21, NW) De som vägrar att känna honom nu i vänskap blir tvungna till att känna hans förintande makt i striden vid Harmageddon. Han talar om detta slutliga krig och förklarar: ”Jag vill visa mig stor och visa mig helig och göra nig känd för många folkslags ögon; och de skola erfara, att jag är Jehova.” (Hes. 38:23, Åk) Detta kommer att fylla ut den kunskap om honom som hans vittnen på jorden har bemödat sig så om att ge åt människorna under hela denna generations tid. Mer och mer får dessa vittnen nu kännedom om hur stor Jehova är. Allteftersom de själva växer till i kunskap, inser de bättre att Han är värd att mycket prisas. Allting hos honom är värt att prisas. Liksom det ju finns alla skäl till att fördöma Satan, djävulen, denna tingens ordnings gud, så finns det alla skäl till att prisa Jehova, den nya världens Gud.

4, 5. a) Vilka på jorden har människorna fruktan för? b) Varför är det angeläget att väcka upp människorna till fruktan för Jehova?

⁴ I dag är det överallt på jorden så att fruktan bor i människornas hjärtan. Men denna fruktan är inte blandad med fruktan för Jehova. Förutom att de fruktar för de ting som de förstår snart skall komma över jorden, fruktar de också sina synliga gudar, de mäktiga som de avgudar i politiken, i affärslivet, inom militärväsendet och inom den allmänt omfattade religionen. Dessa liksom till gudar upphöjda individer ingjuter fruktan hos den stora massan för att behålla sin framskjutna ställning och sin makt att behärska de övriga. Dessa människor får sig tillerkända av folket den makt och de gärningar och den dyrkan, som tillhör den ende levande och sanne Guden, Jehova, och ingen annan. Den fruktan som folket hyser för dessa jordiska gudar är blott och bart en fruktan för skräckinjagande människor, obetydliga mänskliga skapelser som kommer att dö. Men Jehova är värd att ”fruktas mer än alla andra gudar”. Liksom han en gång verkställde dom på alla Egyptens falska gudar, så dömer han nu dessa jordiska gudar, till den grad att han avslöjar deras ytterliga oförmåga och falskhet. ”Gud står i Guds församling; han dömer bland gudarna.” Till de mäktiga, dyrkade individerna i kristenheten, som bekänner sig vara söner till himmelens Gud, riktar han detta budskap: ”Jag sade: I ären gudar och allesammans den Högstes söner. Icke förty skolen I dö likt människor och falla likt en av furstarna.” — Ps. 82:1, 6, 7, AS; Joh. 10: 34, 35.

⁵ Jehova är mera värd att fruktas än dessa dödliga gudar på jorden. Dessa gudar kan med våld döda endast ens mänskliga kropp, men Jehova kan förgöra ens själ såväl som ens kropp i evig död, från vilken ingen de dödas uppståndelse gives. (Matt. 10: 28) Hur angeläget är det inte att väcka upp fruktan för Jehova bland dem som önskar få livet!

 6. Vilka är människornas ”värdelösa gudar”, och varför är de ”värdelösa”?

⁶ Men det finns också skapelser av fantasien eller inbillningen, vilka människorna på jorden placerar i den osynliga världen och vilka de fruktar med dödlig skräck och åt vilka de sätter upp avgudabilder. Föga inser människorna att de tillbeder demoner, som tar åt sig den tillbedjan som folket i blindo frambär. Aposteln Paulus, som identifierade den okände Guden för de hedniska filosoferna, sade om deras avgudar: ”Vad har jag då att säga? Att det som är offrat åt en avgud är någonting eller att en avgud är någonting? Nej, men jag säger att vad nationerna offra, det offra de åt demoner och icke åt Gud; och jag vill icke, att ni skola bliva meddelaktiga med demonerna.” (1 Kor. 10:19, 20, NW) Dessa gudar är ”värdelösa gudar”. Avgudabilder kan inte frälsa, och inte heller kan demonerna, som de representerar, göra det. Tillsammans med Satan, sin härskare, hyser dessa demoner stor vrede mot den sanne Guden och hans folk på jorden. Beslutna att inte låta Jehova Gud frälsa någonting på jorden leder de alla konungarna på denna bebodda jord emot Gud i striden vid Harmageddon, varigenom dessa blir tillintetgjorda. Det betyder därför död, förintelse, om man lysnar till demoninspirerad propaganda. (Upp. 16: 13—16) Deras människogjorda avgudabeläten kan inte rädda sina tillbedjare från denna förintelse. I stället för att vara till verkligt religiöst gagn och stärka människans tro på vad som är sant gör avgudarna skada. De gör nationerna och folken blinda för Jehova Gud och hans rike, den enda källan till evig frälsning. ”Värdelösa gudar” i sanning!

 7. Vad bär i synlig måtto vittnesbörd om att värdighet och prakt är inför Jehova och styrka och skönhet i hans helgedom?

⁷ Himlarna bär vittnesbörd om att Jehova är Gud. Han gjorde dem genom sin makt och i sin vishet. Hans outrannsakliga sinne föranstaltade om all de synliga himlarnas härlighet och deras ordning och harmoni. Det finns bara ett enda sinne som kunde organisera allt detta — Hans sinne. Omätligt högt upp över dessa himlar utövar Gud, den Högste, sin universella suveränitet. Om dessa synliga himlar nedanför ter sig så imponerande och praktfulla och sköna för oss, vilken värdighet och prakt måste inte då omge Jehova själv i de andliga himlarna! Vilken styrka och skönhet måste det inte råda på denna allraheligaste plats, där han personligen bor! Detta kan vi göra oss en låt vara svag föreställning om på grundval av de synliga tingen, fastän vi inte verkligen kan veta hur härlig han själv är, ty ”ingen människa har någonsin sett Gud”, ingen människa har sett hans gestalt, och han ger själv till känna: ”Ingen människa kan se mig och ändå leva.” (Joh. 1:18; 5: 37; 2 Mos. 33: 20; NW) Det konstlat härliga och storslagna hos jordiska gudar förbleknar vid jämförelsen. Hur dåraktigt är det då inte om någon begär att få se Jehova i verkligheten, innan han vill tro på honom! Sätt tro till det vittnesbörd som hans skaparverk utgör. Sätt tro till det sanna vittnesbördet i hans skrivna ord, den heliga bibeln!

 8. Vad borde människorna i betraktande av det trängande frälsningsbehovet göra i stället för att bespotta?

⁸ I betraktande av sanningen och i betraktande av det trängande frälsningsbehovet borde människor i våra dagar söka sig fram till den enda frälsningskällan genom att sluta upp med sin bespottelse och genom att börja tillerkänna den ende sanne Guden de attribut som övertygar oss om att han är källan till vår frälsning och den som är värd att få vår innerliga tillbedjan. Till ledning för oss sjunger den inspirerade psalmisten: ”Tillerkänn Jehova, o ni folkens släkter, tillerkänn Jehova ära och kraft. Tillerkänn Jehova den ära som tillkommer hans namn. Bär en gåva och kom i hans förgårdar. Böj eder ned för Jehova i helig prydnad, våndas storligen för hans skull, [alla ni människor på] hela jorden.” — Ps. 96: 7—9, NW.

 9. a) Vilken tjänst måste först utföras för att människorna skall tillerkänna Jehova allt det här nämnda? b) Vad är den största gåva vi kan frambära åt honom?

⁹ För att ”folkens släkter” skall kunna tillerkänna Jehova allt detta som de här uppmanas till, så faller på vår lott som hans vittnen den tjänsten att göra Jehova och hans uppsåt och hans verksamhet kända för människorna, att förtälja för dem om hans namn och allt som det representerar och att förklara hans skrivna ord för dem och visa dem hur de skall tillbedja denne helige och starke och härlige Gud, Jehova. Jehova, som bebor himlarna och har skapat människan, är alltför stor för att bo i jordiska tempel med förgårdar som människohänder har uppfört. Genom sin ande eller osynliga verksamma kraft bor han hos sitt åt honom överlämnade folk, i synnerhet hos kvarlevan av Kristi medarvingar, som utgör ett levande, andligt tempel. Den största gåva som en människa kan bära fram till Jehova i kärleksfull uppskattning och tillbedjan är följaktligen överlämnandet av henne själv åt honom genom hans konungslige överstepräst, Jesus Kristus. Visa honom genom denna gåva, att du böjer dig ned för honom i full undergivenhet såväl som i tillbedjan.

10. I vilken helig prydnad måste man tillbedja Jehova?

¹⁰ Denna tillbedjan av Jehova måste ske i helig prydnad. Man kan inte tillbedja honom i moralisk orenhet. Man kan inte tillbedja honom förmedelst materiella eller synliga avgudabilder, åt vilka man påstår att man frambär en så kallad relativ tillbedjan, då detta bruk av beläten i själva verket gör en till en oren avgudadyrkare i Jehovas ögon. (Jes. 42: 8) Man kan inte tillbedja honom i prydnad som man har lånat från hednisk gudsdyrkan under det självbedrägliga resonemanget att ett religiöst system kan tillägna sig och helga dessa demondyrkans tillbehör, så att de kan brukas på ett heligt och evangeliskt sätt inför den sanne Guden. Nej, utan man måste tillbedja honom i en andlig prydnad som vittnar om att man älskar, tillbeder och tjänar Jehova som den ende sanne Guden och också om att man erkänner hans Son, Jesus Kristus, såsom hans nu regerande konung och såsom den ende översteprästen, vilken har åvägabragt lösenoffret åt Gud för att avlyfta Guds fördömelse från oss och för att befria oss från syndens makt och dess straff, döden, och vidare om att man har tagit emot privilegiet och ansvaret att vara ett vittne för Jehova, liksom hans förnämste Son, Jesus, var det.

11. Hur måste människorna våndas storligen för Jehovas skull?

¹¹ Alla de som vägrar att tillbedja Jehova på detta sätt i helig prydnad kommer att ha orsak att storligen våndas för hans skull. När den stora vedermödan över Satans organisation började år 1914, kände alla dessa människor endast ”begynnelsen till nödens våndor” (NW), ”begynnelsen till ’födslovåndorna’”, som kom genom världskriget, åtföljt av den tidens hungersnöd, farsoter och jordbävningar. (Matt. 24: 8) Då darrade alla folken och våndades storligen, inte därför att de förband Jehova Gud med dessa händelser, utan på grund av händelsernas egen förskräcklighet. Men i det annalkande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer alla de människor på jorden som inte är överlämnade åt honom utan är hans motståndare att våndas storligen för Jehovas skull. Ty de kommer att tvingas till medvetande om att den som de har trotsat är den som låter denna världsförstörande vedermöda komma över dem. Han har befallt att de då skall våndas i ytterlig grad. Det kommer de också att göra.

Det räddande herradömet skall kungöras

12. Då ju Jehova Gud var jordens härskare på den tid då Eden fanns, varför blev då ett Guds rike upprättat år 1914?

¹² Vid människans skapelse i Edens lustgård var Jehova Gud den ende härskaren över denna jorden såväl som över himmelen. Upproret, som frambragte Satan, djävulen, frambragte därmed en rivaliserande gud, en medtävlare som gjorde anspråk på härskardömet över människan och jorden. Den alltomfattande floden i Noas tid bevisade att Jehova fortfarande är den universelle Suveränen och jorden är hans trons fotapall. Flera släktled efter floden frambragte den rivaliserande härskaren, Satan, det första mänskliga riket i Babel eller Babylon. Men Jehova hade sin egen ställföreträdande konung på jorden, Melkisedek. Länge efter det att denne präst och konung hade försvunnit från skådeplatsen smorde Jehova Gud David från Betlehem till att vara konung över Israel och satte honom på ”Jehovas tron” i Jerusalem och lät så en lång rad av konungar i Davids släkt ta sin början. Innan den siste av denna konungarad anlände i Jesu Kristi person, kom Jehova den jordiska ”Jehovas tron” att stå tom genom att han avlägsnade dess konung, och han omstörtade huvudstaden, Jerusalem. Då slutade detta förebildliga synliga rike på jorden, och Jehova upphörde att regera bland människor genom en ofullkomlig konung av Davids ätt. Men Jesus Kristus lärde oss att bedja om att Guds rike måtte komma till jorden igen och om att den himmelske Faderns vilja måtte ske på jorden liksom den sker uppe i himmelen. Jesus predikade de goda nyheterna om detta kommande rike och dog för det. Genom att låta Jesus uppstå återställde Jehova Gud honom till livet och satte honom på sin egen högra sida i himmelen och befallde honom att vänta tills ”nationernas fastställda tider” slutade år 1914, vid vilken tidpunkt Jehova skulle frambringa sitt rike och lägga dess verkställande makt på Jesu Kristi skuldror.

13. Vad är orsaken till att det måste sägas bland nationerna: ”Jehova själv har blivit konung”?

¹³ Den 1 oktober 1914 ligger nu mer än fyrtiotvå år tillbaka i tiden, och Rikets kamp vid Harmageddon närmar sig hastigt. Det finns ännu skaror av människor, av okänt antal, människor av en god vilja, som måste föras in i Jehovas anordning för frälsning. Mer än någonsin är det nu tid att handla, att låta det aktuella budskapet ljuda med kraft. ”Säg bland nationerna: ’Jehova själv har blivit konung. Det alstringsrika landet blir också fast grundat, så att det icke kan bringas att vackla. Han skall föra folkens sak i rättrådighet.’ Må himlarna glädja sig, och må jorden vara full av fröjd. Må havet dåna och vad som uppfyller det. Må det öppna fältet jubla och allt som är därpå. Må på samma gång alla skogens träd brista ut i fröjd inför Jehova. Ty han har kommit; ty han har kommit för att döma jorden. Han skall döma det alstringsrika landet med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.” (Ps. 96:10—13, NW) På vilket storartat sätt visar inte denna befallning, som genom inspiration ljuder från himmelen, att det allra viktigaste är Guds rike med Kristus som regent, ty det kommer att för alltid avgöra frågan om suveräniteten över universum till Jehovas förmån och kommer att skänka frälsning åt dem som lojalt träder upp för hans suveränitet!

14. Varför får vi föreskrift om att inte låta en dag förgå utan att förtälja de goda nyheterna om frälsning genom Guds rike?

¹⁴ Jehovas upprättade herradöme är en orsak till fröjd och jubel i hela universum. Det är frälsningsriket för både himmel och jord. Den frälsning som det redan har börjat verkställa är de goda nyheter som vittnena är befallda att förtälja dag efter dag. Vi får den föreskriften att vi inte skall låta en dag förgå utan att förtälja dem. Varför? Därför att de dagar då vi kan förtälja dem är begränsade till antalet före Harmageddon, ja, de blir färre och färre med varje flyende dag. Inte en enda dag vågar vi släppa detta budskap ur tankarna, ty frälsningens rike är det som Jesus sade att vi skulle fortsätta med att söka först tillika med rättfärdigheten från Gud. Varför inte nu om någonsin söka det, nu när det verkligen är här? Varje dag skänker tillfällen att förtälja om den frälsning som det har skänkt och kommer att skänka, så att andra kan drivas till att också söka Riket. Då det ju är det enda rättmätiga herradömet över himmel och jord, det enda som kommer att hävda Jehovas universella suveränitet och frälsa mänskligheten, så är frälsningen genom det värd att ropas ut till andra, som också behöver frälsning. På grund av den annalkande tillintetgörelsen av denna onda tingens ordning är frälsningen genom Jehovas föranstaltning någonting i högsta grad aktuellt och angeläget att förkunna dagligen. Den är de enda’”goda nyheterna” i vår tid. Om vi dagligen fröjdas över Riket, om vi känner oss benägna att ropa halleluja vid insikten om att det härskar nu mitt ibland sina fiender, då kommer vi att ”koka över”, så att vi inte kan låta bli att tala om den frälsning det bringar. Att förtälja om frälsningen genom Jehova är i själva, verket en del av vår tillbedjan av honom, och vi vet att vi måste ägna honom tillbedjan varje dag. Förtälj därför om denna frälsning dag efter dag. Om vi inte sjunger till Jehova genom att förtälja om den, så har vi inte ”Jehovas glädje”. Att ha del i hans glädje är för oss ett starkt fäste.— Neh. 8:10, NW.

15. Hur måste vi förtälja dessa goda nyheter, var och i vilka ställningar?

¹⁵ De goda nyheterna om frälsning måste vi förtälja inte bara individuellt, utan också kollektivt tillsammans med alla andra frälsta, i en enda storslagen enhet. Guds kärlek är så stor, att hans frälsning inte omfattar endast en utan många. Det är en kollektiv frälsning, som många har del i, också en stor skara av ”andra får” i våra dagar, som ingen människa ännu kan räkna. Vi kan förtälja dessa goda nyheter genom vår talande mun eller genom det talande tryckta ordet. För att vi skall kunna predika genom det tryckta ordet, förser oss Sällskapet Vakttornet med biblar, med böcker och broschyrer som förklarar bibeln, med tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, med gratistraktater och löpsedlar till offentliga föredrag. För att kunna förtälja de goda nyheterna är vi inte begränsade till en enda plats. Vi kan dagligen förtälja dem i våra egna hem för medlemmar av vår familj, vid andra människors dörrar, när vi går från hus till hus, på offentliga platser — och därmed menar vi inte bara podiet vid offentliga föredrag — ja, till och med underjordiskt i totalitära länder eller i fängelser och koncentrations- och slavarbetsläger under diktaturer. Om vi bor på isolerade platser, kan vi förtälja de goda nyheterna, och likaså om vi är medlemmar av en församling, stor eller liten, dvs. som församlingsförkunnare. Och ännu bättre: man kan förtälja dem som heltidsförkunnare, som pionjär, ja, till och med som missionär i främmande land. Man kan få privilegiet att förtälja dem såsom offentlig talare i en församling eller såsom zontjänare i en av de tio zoner som jorden har blivit uppdelad i med många av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets expeditioner i varje zon. Det distrikt som varje sådan expedition har överinseendet över är uppdelat i områden och dessa i sin tur i kretsar, och varje krets omfattar ett antal församlingar av Jehovas vittnen. Några kan således bli gynnade med att få förtälja de goda nyheterna såsom områdestjänare eller kretstjänare. Alltså kan de goda nyheterna förtäljas av individer i olika ställningar, och var och en bör vara trogen i den ställning han intar.

16. a) Är det nödvändigt att vara heltidsförkunnare för att få i uppdrag att förtälja de goda nyheterna? b) Måste vi begränsa saken till att bara själva förtälja dessa nyheter?

¹⁶ För att få i uppdrag att förtälja de goda nyheterna ute på fältet och förtälja dem dag efter dag behöver man inte vara en förkunnare som ägnar hela sin tid åt detta arbete. Var och en som är frälst har i uppdrag av Jehova att förtälja hans frälsning dag efter dag i överensstämmelse med sina tillfällen. Det är inte bara att man bekantgör de goda nyheterna för grannar och fullständiga främlingar som får fler troende till resultat, utan också att man erbjuder sig att sätta i gång bibelstudier i de intresserade människornas hem för att studera de goda nyheterna där åtminstone en gång i veckan. Vad man bör göra är att inte bara själv förtälja dem, utan att också få andra till att förtälja dem med god kraft och verkan. Vår strävan bör vara att öva andra till att förena sig med oss i att förtälja dem.

17. Av vilket personligt skäl bör vi förtälja de goda nyheterna, och varför bör vi göra det, även om frälsningens fiender förbjuder oss det?

¹⁷ Vad kommer att hända, om vi förtäljer de goda nyheterna om Jehovas frälsning de sju dagarna i varje vecka under år 1957? Förvisso detta: många fler öron kommer att nås av det glada ljudet; många öron, som länge har varit döva, därför att de aldrig här hört budskapet, kommer att öppnas genom att de goda nyheterna till sist når dem. Tröst kommer att bringas många människor med sorgsna hjärtan, som till omväxling skulle tycka om att höra en i sanning uppmuntrande sång med ett glatt tema som motvikt till den klagolåt och jämmer som alla nationer i våra dagar uppstämmer, när de ser ”Människosonens tecken” på himmelen. (Matt. 24: 30) Fler människor av en god vilja kan så bli förda in i det frälsta tillståndet, och fler kan få teokratisk övning i att sjunga och förtälja nyheterna. Som ett välsignat resultat av att allt detta sker före striden vid Harmageddon kommer Jehova Gud att bli känd mera vitt omkring, att bli mera uppskattad, mera trodd, godtagen, tillbedd, prisad och tjänad. O, hur väl är han inte värd allt detta!

18, 19. Om psalmisten inte uppmanar det som är på jorden, i havet och på himmelen att försvinna på grund av Jehovas ankomst, vad uppmanar han i stället allt detta att göra?

¹⁸ Förtälj alltså de goda nyheterna om frälsning genom honom, på grund av vad du vet att dessa nyheter har gjort för dig. ”Jehova har utfört ett storverk i det han har gjort med oss. Vi hava blivit uppfyllda av fröjd.” (Ps. 126:3, NW; Mark. 5:19) Var också villig, var beredd, var glad att bära all den förbrukning av dig själv och dina krafter som förtäljandet av de goda nyheterna kräver. Men om nu de som är fiender till att någon, vem det vara må, skall bli frälst hellre vill förgås själva och försöka vålla andras undergång genom att tillhålla oss att vara tysta? Då kommer vi inte alls att bry oss om dem. Den befallning vi har kommer från högre myndighet än deras, och den bjuder oss att förtälja de goda nyheterna, och vi måste modigt lyda den högre myndighetens befallning, och det kommer vi att göra. Inte endast vi, utan alla Jehovas skapade verk i himmelen och på jorden uppmanas att ge uttryck åt sin okuvliga glädje över att han, frälsningens Gud, har tagit sitt över allt annat upphöjda herradöme i besittning såsom konung och domare. Därför bör himlarna glädja sig, jorden bör vara full av fröjd, havet bör dåna med allt som är däri, det öppna fältet och all dess fullhet bör jubla, och skogens träd bör brista ut i fröjd inför Jehova, nu då han har kommit såsom konung och domare. Ty ack, hur mycket gott utlovar inte hans ankomst!

¹⁹ När vi en gång har fått upp ögonen för att den store Jehova, han som inger fruktan, han som är höljd i värdighet och prakt, han som är stark och skön och härlig, har kommit till sitt tempel för att hålla dom, åtföljd av sin majestätiske konung, Jesus Kristus, då finner vi att allting på jorden, i havet och på himmelen får en storhet och upphöjdhet som vi förut inte har kunnat urskilja. Ty under de tusen åren av Kristi regering skall paradiset återställas på jorden och bringas att omfatta hela jordklotet. I stället för att uppmana träden och åkerns alster att skrumpna ihop och haven med sina vida ytor att dunsta bort i ånga, därför att Jehova har kommit för att bränna upp jorden och planeterna, solarna och stjärnorna i himlarymden, uppmanar därför den inspirerade psalmisten jorden, havet och himmelen och deras fullhet att visa det glädjefyllda utseendet hos något som väntar befrielse och att brista ut i en harmoni av ljud som griper hjärta och sinne.

20. Hur kommer jorden, havet och himmelen inte längre att missbrukas av människorna?

²⁰ Och på goda grunder! Ty haven kommer inte längre att vanställas av den fula anblicken av atomdrivna krigsfartyg eller ubåtar eller att förgiftas av atom- eller vätebomber, som sprider ut radioaktiva partiklar över deras vågor eller deras tjusande öar och atoller. (Jes. 33:21—23) Aldrig mer kommer jordens atmosfär att missbrukas av mördande bombplan och fjärrstyrda projektiler eller göras ohälsosam genom skadligt atombombutfall. Aldrig mer kommer bergen att användas som gömställen för hemliga flygplanshangarer eller ammunitionsfabriker eller till att hämta de för atomkrigföringen nödvändiga mineralierna ifrån. Aldrig mer kommer månen att betraktas som ett mål för rymdfärder, varifrån den av de kapprustande nationerna som först hinner dit skall kunna behärska alla andra nationer. Aldrig mer kommer urskogarna att huggas ned för att tillhandahålla pappersmassa för tidningar och tidskrifter som sprider lögnpropaganda, smutsiga nyheter, för sinnet besudlande ”serier” och kommersiell materialism.

21. Hur kommer hela den jordiska skapelsen att få gagn av att Jehova har kommit för att härska och döma?

²¹ O nej! I stället kommer hela den jordiska skapelsen att få gagn av att Jehova har kommit för att härska och döma. Ty såsom han själv har lovat, kommer alla de som fördärvar jorden att själva störtas i fördärvet i den tillintetgörelse som Harmageddonstri den medför, och ännu en gång kommer all naturen att liksom i Guds lustgård i Eden ha full frihet och makt att på mångahanda vis uttrycka sig till sin underbare Skapares pris och ära. Såsom jordens konung och domare är han intresserad av de olika ting som han har inbäddat i jorden och de ting som han har planterat på den och som han har danat på och omkring den, när han skapade vår jord till människans eviga paradisiska hem. Han vill inte att allt detta skall missbrukas av djävulens själviska tjänare. Han önskar att det alltsammans skall tjäna hans ärofulla, livgivande uppsåt. Det är då inte att undra på att till och med alla icke förnuftsbegåvade ting på jorden och i himlarymden skulle tilltalas och uppmanas att klappa i händerna, att brusa, att dåna, att visa sig i sin största skönhet och fägring!

22. Om allt detta bör fröjdas över att han har kommit, hur är det då med oss?

²² Alla dessa skapade ting har orsak till att vara glada och fröjda sig över att deras egen Skapare har blivit konung och har kommit till sitt tempel för att utföra ett befriande domsverk. Men hur är det med oss? Hur mycket mer bör inte vi, levande skapelser som är utrustade med talförmåga, som läser bibeln, som är förnuftsbegåvade, sjunga till hans ära, säga att han har blivit konung och förtälja de goda nyheterna om hans frälsning!

23. Hur har det alstringsrika landet blivit fast grundat, och hur dömer Jehova det och dess folk?

²³ Såsom bibelns tidtabell och de händelser sedan 1914, som har uppfyllt profetior, bevisar, har Jehova med sin förbundets ängel, Jesus Kristus, varit i sitt andliga tempel för denna behövliga dom sedan våren 1918. Det land eller jordiska tillstånd, som hans nya världs samhälle av vittnen befinner sig i, har blivit ett alstringsrikt land, som aldrig skall bringas att vackla för att tillintetgöras, utan alltid skall frambringa rättfärdighetens frukt under hans kärleksrika välsignelse. Det har blivit fast grundat såsom grundval för den rättfärdiga nya världens ”nya jord”. Detta ”land” får av Jehova en gynnsam dom. Han försvarar det såsom sina trogna vittnens boningsort, och han fördömer Gog i Magog och alla andra som angriper detta teokratiska land. Invånarna i detta ”land” dömer han med sin trofasthet, och han för deras sak, både deras som utgör kvarlevan av hans rikesarvingar och deras som bor tillsammans med den och är av en god vilja, konungens, Jesu Kristi, ”andra får”.

24. Hur dömer han folken med sin trofasthet?

²⁴ Se vad han från sin domartron redan har gjort för det folk på jorden som bär hans namn! Hur trofast har han inte varit mot det enligt bestämmelserna i sitt oåterkalleliga förbund, det abrahamitiska förbundet om välsignelse åt alla jordens släkter och nationer! Hur sann och trofast har han inte varit mot sitt skrivna ord, bibeln, mot sina fullkomliga lagar och sina oförvitliga principer och, ja, mot sig själv! Genom Jesus Kristus, som han har gjort till sin meddomare, skiljer han nu folken inom alla nationer från varandra såsom getter, som är emot Riket, och såsom får, som är för Riket. Han skall verkställa domen i det stora vedergällnings- och befrielsekriget. De ofantliga flockarna av getter kommer att bli förtärda i den eld som hans dom tar sig uttryck i, men den fridsamma, förenade flocken av får kommer att förklaras oskyldig och levande föras in i den jordiska delen av hans Sons, Jesu Kristi, rike. — Matt. 25:31—46.

25. Vilka har en sång att sjunga, och vad bör vi göra på grund av det utomordentliga i denna sång?

²⁵ Då vi ser allt detta, hur kan vi då förbli tysta, när den gudomliga befallningen går ut på att vi skall sjunga, sjunga till Jehovas ära? Om Guds himmelska söner och morgonstjärnorna i himmelen hade en sång, när Gud lade grunden till sin fotapall, jorden — om den stora hopen av den himmelska härskaran hade en lovsång till Gud vid Guds Sons födelse, hans som skulle bli jordens evige konung — ja, om någon nu har en sång, om någon någonsin har haft en sång, så har vi vittnen för Jehova en sång i denna tid! Ja, vi har en sång, en ”ny sång”, vars like aldrig förut har tonat melodiskt ut över hela den bebodda jorden. Vår sång har det senaste, det nyaste temat. Vår rapsodi av bibelmusik har blivit, kan man säga, ett slagnummer bland växande tusental av människor av en god vilja, oavsett deras nationalitet och språk. Dess kompositör är den lycklige Guden, Jehova, som har inspirerat den genom sin heliga ande. Den sånganförare som han har givit oss är hans konungslige Son, Jesus Kristus. Håll då inte tillbaka din röst. Förena dig under honom med den på hela jorden brusande kören. Sjung, sjung av glädje, i hänryckande samklang med hela den nya världens samhälle. Må alla samfällt, utan uppehåll, förtälja de goda nyheterna om frälsning genom Jehova Gud dag efter dag.

(The Watchtower, 15 december 1956)