Frågor från läsekretsen

● Andra Petrus 3:10 lyder: ”Jehovas dag [skall] komma såsom en tjuv, då himlarna skall försvinna med vinande dån, men de intensivt upphettade elementen skall upplösas, och jorden och de verk som är därpå skall blottläggas.” (NW) Vad betyder denna text? Är inte de fysiska himlarna och den fysiska jorden en varaktig del av Guds skapelse? — USA.

När vi skall fastställa innebörden i aposteln Petrus’ uttalande, måste vi komma ihåg att uttrycken ”himlar” och ”jord” ofta inte avser de fysiska himlarna och den fysiska jorden, som är en bestående del av Guds skapelse. (Ps. 104:5) Ett framträdande exempel på detta är orden i Jesaja 13:13, som syftar på den dag då Jehova triumferar över Babylon: ”Därför skall jag komma himmelen att darra, och jorden skall bäva och vika från sin plats — genom HERREN Sebaots förgrymmelse, på hans glödande vredes dag.”

Det är uppenbart att det forntida Babylons fall inte resulterade i att de fysiska himlarna — solen, månen, stjärnorna och planeterna — darrade, och inte heller blev det så att den bokstavliga jorden bävade och vek från sin plats. Men i bildlig betydelse påverkades ändå himlarna och jorden. Hur då? Ja, vi kan påminna oss att babylonierna tillbad solen och månen såväl som stjärnorna och planeterna såsom gudar eller gudinnor. När dessa gudar visade sig ur stånd att hjälpa Babylon, när det befann sig i största nöd, kan man alltså säga att Babylons ”himlar” darrade. På liknande sätt bävade det babyloniska väldets ”jord” och vek bort från sin plats. Babylon förlorade herraväldet över denna stora del av jorden, när det besegrades och blev blott och bart en provins i det persiska väldet.

Förhållandena i Babylon visar att himlakropparna har betraktats såsom representanter för krafter som var högre än människan, makter som har utövat ett bestämmande inflytande över mänskligheten. Den tillbedjan som har ägnats dessa himlakroppar har i själva verket gått till osynliga andekrafter som är högre än människan, nämligen till Satan, djävulen, och hans demoner. Detta framgår tydligt av aposteln Paulus’ förklaring: ”Vad nationerna offrar, det offrar de åt demoner.” — 1 Kor. 10:20, NW.

Ja, Guds ord visar tydligt att Satan och hans demoner utgör en ”himmel” över det mänskliga samhälle som vänt sig bort från Jehova Gud. Aposteln Paulus talade till exempel om ”de onda andliga styrkorna i det himmelska” med deras herradömen, myndigheter och världshärskare. (Ef. 6:12, NW) Och 1 Johannes 5:19 talar om för oss: ”Hela världen är i den ondes våld.”

Därför måste det vara de himlar som består av Satan och hans demoner som ”skall försvinna med vinande dån”. En våldsam, förtärande eld åstadkommer ett kraftigt, vinande ljud, till exempel när ett hus eller en skog brinner. En bokstavlig eld skulle naturligtvis vara verkningslös när det gäller att göra slut på Satan och hans demoner. Men de onda himlarna kommer inte att undgå yttringarna av Guds vrede, som i Skriften sägs brinna som eld. (Ps. 89:47; Jes. 30:27) Att de sataniska och demoniska himlarna kommer att försvinna bekräftas i Uppenbarelseboken. Sedan aposteln Johannes i en syn hade sett hur Satans styrkor fullständigt besegrats och Satan kastats ned i avgrunden, framhöll han att ”den förra himmelen och den förra jorden hade försvunnit”. — Upp. 21:1, NW.

Eftersom ”den förra himmelen” inte är bokstavlig, är inte heller ”den förra jorden” bokstavlig. Enligt Uppenbarelseboken 19:19—21 är det inte den fysiska jorden utan konungarna på jorden och deras härar som skall tillintetgöras. Den ”förra jorden” betecknar således det onda mänskliga samhälle som behärskas av Satan och hans demoner. Denna identifiering av ”jorden” stämmer överens med att uttrycket ”jorden” enligt bibelns språkbruk kan beteckna jordens invånare. — Ps. 96:1, NW.

Följaktligen kommer inga ”element” (eller beståndsdelar) i de symboliska himlarna och den symboliska jorden att kunna motstå den intensiva hettan från Guds glödande vrede. De kommer att fullständigt ”upplösas”. Petrus’ ord motsvarar i viss mån den tanke som kommer till uttryck i Malaki 4:1: ”Dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra, vad ogudaktigt är, bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger HERREN Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem.”

Jorden, det ogudaktiga mänskliga samhället, och dess verk kommer att ”blottläggas” (det grekiska ordet för ”blottläggas” förekommer i de två äldsta och mest pålitliga bibliska manuskript som finns tillgängliga: Vatikanhandskriften nr 1209 och Sinaiticus). Detta betyder att det onda mänskliga samhället och dess verk kommer att avbrännas all förklädnad och demaskeras såsom motståndare till Jehova Gud och hans rike genom Kristus och därför värda att tillintetgöras. Förmedelst sin Son, Kristus Jesus, och ett stort antal trogna änglar kommer Jehova Gud att se till att inget enda av dessa onda verk kommer att undgå att blottläggas och bestraffas. En tanke som kan jämföras med denna kommer till uttryck i Jesaja 26:21 (NW): ”Jehova träder fram från sin plats för att hålla räkenskap med landets inbyggare för deras förseelse mot honom, och landet skall ofelbart avslöja sin blodsutgjutelse och skall inte längre täcka över sina dödade.”

Om vi önskar motstå den förtärande hetta som kommer att brinna mot de gamla himlarna och den gamla jorden, måste vi göra det till vår fasta föresats att lära känna och tillämpa det handlingssätt som Jehova Gud godkänner. Petrus uppmuntrade sina medkristna: ”Gör ... ert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid. ... [Var] på er vakt, så att ni inte leds bort tillsammans med dem [de som är ostadiga och inte tar emot lärdom] genom de lagtrotsande människornas villfarelse och avfaller från er egen ståndaktighet. Nej, utan fortsätt att tillväxa i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, oförtjänta godhet och kunskap.” — 2 Petr. 3:14—18, NW.

● Syftar orden i Job 28:5: ”Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnedan omvälves den såsom av eld”, på det av allt att döma glödande tillståndet i jordens inre? — Cypern.

Nej. Sammanhanget visar att det som här sägs hänför sig till människans ansträngningar att utvinna jordens rikedomar. (Job 28:1—4) På jordytan bereder jordbrukaren fridsamt jorden, sår säd och har omsorg om det som växer. På så sätt frambringar jorden föda. Men under jordens yta bedriver människan en våldsam, ”omvälvande” verksamhet, som har ungefär samma verkan som en förhärjande eld. Gruvarbetare gräver och hackar fram dyrbara stenar och metaller ur jordens sköte.

Man kan lägga märke till att ett antal översättningar återger Job 28:5 på ett litet annorlunda sätt. Engelska auktoriserade översättningen lyder till exempel: ”Om jorden gäller att ur den kommer bröd; och under vänds den upp som om den vore eld.” Med detta återgivande som grundval menar somliga kommentatorer att elden syftar på glöden hos de dyrbara stenar och metaller som blottläggs av människan. Vår uppfattning att ”elden” avser människans gruvbrytningsverksamhet passar emellertid bättre med sammanhanget och stämmer överens med återgivandet i många moderna översättningar.

Fastän människan inte ryggar tillbaka för några ansträngningar när det gäller att gräva fram jordens dolda skatter, kan hon inte finna den sanna visheten genom att utforska den fysiska skapelsen. (Job 28:1—12) För att få den måste människan vända sig till Gud. Job drar slutsatsen: ”Se, Herrens [Jehovas, NW] fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.” — Job 28:28.