Härlighet — Vad är det? Hur berörs människor av härlighet?
NÄR du hör sådana ord som ”härlighet” och ”ära”; ”härlig”; ”förhärliga”; eller besläktade uttryck, t. ex. ”ge ära åt”, vad kommer du då att tänka på? Det är något som bör intressera dem som studerar bibeln, därför att dessa och med dem besläktade ord förekommer omkring 600 gånger i bibeln. (1917) Vad betyder då orden ”härlighet” och ”ära”?
Bibeln talar om härlighet och ära i flera olika avseenden. I de hebreiska skrifterna är det grundord som har återgetts med härlighet eller ära i flertalet fall kabod. Detta ords grundbetydelse är ”tyngd, börda”. Följaktligen kan någons härlighet (eller ära) syfta på materiella ägodelar, eftersom sådana tycks ge tyngd åt en person eller får honom att verka imponerande.
Guds härlighet
Bibeln talar ganska ofta om härlighet (och ära) i förbindelse med Gud. Vad det är som åsyftas i dessa fall framgår av följande, hämtat från det teologiska uppslagsverket Theological Dictionary of the New Testament: ”Om kaboʹd, i förhållande till människan, syftar på det som gör att hon verkar imponerande och kräver erkännande, vare sig det är fråga om materiella ägodelar eller påfallande [värdighet eller betydelse], så inbegriper det, i förhållande till Gud, vad som får Gud att verka imponerande inför människan.”
Det är i denna betydelse som den väldiga samlingen av himlakroppar i universum sägs ”förtälja Guds härlighet”. (Ps. 19:2, Myrberg) Skrämmande demonstrationer som inbegrep ”en förtärande eld” vittnade om Jehovas ”härlighet” på Sinai berg vid det tillfälle då Mose fick lagen. (2 Mos. 24:16—18) Skriften uppger också att ”Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet [grek.: doʹxa, motsvarigheten till det hebreiska kaboʹd]”. (Rom. 6:4) I alla dessa fall betecknar ordet härlighet ett imponerande vittnesbörd om Guds allsmäktiga kraft.
Ordet härlighet har en annan innebörd i Lukas 2:9: ”Och plötsligt stod Jehovas ängel bredvid dem, och Jehovas härlighet omstrålade dem, och de blev mycket rädda.” I detta fall har härlighet betydelsen ”klarhet”, ”glans”. Bibeln talar på samma sätt om solens, månens och stjärnornas ”härlighet” (1917), eller glans. — 1 Kor. 15:40, 41.
Härlighet och Jesus Kristus
Guds ord talar många gånger om härlighet i förbindelse med Jesus Kristus. Om Jesu första underverk heter det i bibeln att ”han gjorde sin härlighet uppenbar”. (Joh. 2:11) Härligheten i detta fall var ett vittnesbörd om mirakulös kraft som identifierade Jesus såsom den utlovade Messias.
Jesus använde ordet härlighet i en annan betydelse då han bad till Gud: ”Och nu, Fader, förhärliga du mig jämsides med dig själv med den härlighet som jag hade jämsides med dig innan världen var till.” (Joh. 17:5) Här syftar Jesus på den upphöjda ställning som han hade i himmelen innan han kom till jorden. Som svar på denna bön gav Gud ”gudomlig härlighet åt sin tjänare Jesus” (Hedegård) genom att uppväcka honom och återföra honom till himmelen. (Apg. 3:13—15) Men Jesu förhärligande skulle bli ännu mera storslaget.
I Lukas’ skildring av Jesu förklaring heter det: ”Medan han bad blev hans ansiktes utseende annorlunda, och hans klädnad blev bländande vit. Och se, två män samtalade med honom, vilka var Mose och Elia. Dessa visade sig i härlighet och började tala om hans bortgång, som han var bestämd att fullborda i Jerusalem. Nu var Petrus och de som var med honom sömndruckna; men när de blev klarvakna såg de hans härlighet.” (Luk. 9:29—32) Aposteln Petrus förklarar att denna syn hade att göra med en särskilt framträdande härlighet, kunglig ”storhet”, som Jesus skulle få vid sin osynliga ”närvaro” i Rikets makt. — 2 Petr. 1:16.
På ännu ett sätt kommer Jesus Kristus att uppvisa härlighet. Bibeln förutsäger att den generation som är i livet under Jesu närvaro skall få uppleva en ”stor vedermöda”, som skall kännetecknas av en mäktig uppvisning av ”hans styrkas härlighet, vid den tid då han kommer för att förhärligas i förbindelse med sina heliga”. — Matt. 24:21, 22; 2 Tess. 1:9, 10.
Härlighet som berör människosläktet
Bibeln talar om härlighet vad dess samband med människosläktet beträffar. Lägg som exempel märke till vad aposteln Paulus skriver i Romarna 3:23: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” Hur gick det till, och hur uppkom denna situation?
Guds ord berättar om att det första människoparet, Adam och Eva, överträdde Guds befallning till dem att inte äta av frukten på kunskapens träd på gott och ont. (1 Mos. 2:15—17; 3:1—6) Genom att handla så underlät de att i tillbörlig grad återspegla de fullkomliga egenskaperna hos Gud, till vars avbild människan var skapad. (1 Mos. 1:26, 27) Eftersom alla Adams avkomlingar har ärvt synden och som en följd av den döden, kommer varje medlem av den mänskliga familjen till korta i fråga om att rätt återspegla Guds härlighet. — Rom. 5:12; 6:23.
För att återställa människosläktet till fullkomlighet är det Guds uppsåt att välsigna vissa medlemmar av människosläktet med himmelsk härlighet. (Rom. 8:18, 19) Enligt bibeln skall Skaparen ta 144.000 personer till himmelen av dem som har levt såsom människor på jorden. (Upp. 14:1—5) Tillsammans med Kristus Jesus skall dessa utgöra ett himmelskt kungarike som skall härska över jorden. — Upp. 5:9, 10.
Ditt uppförande och Guds ära (härlighet)
Hur bör de kristna uppföra sig, medan de väntar på framtida välsignelser antingen i himmelen eller på jorden? I den saken ger oss den inspirerade bibelskribenten följande råd: ”Därför, vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära [grek.: doʹxa].” (1 Kor. 10:31) Den ära eller härlighet som avses här kommer till uttryck i den heder eller lovprisning som människor ger Gud. Jesus framhöll att en kristens uppförande är verkligt betydelsefullt i det avseendet, då han sade: ”Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära [doʹxa] åt er Fader som är i himlarna.” — Matt. 5:16.
Men det finns ett slags härlighet eller ära som sanna tillbedjare av Gud önskar ta avstånd ifrån. Varför det? Tänk på vad aposteln Johannes skrev om Jesus: ”Likväl var det många också av styresmännen som faktiskt satte tro till honom, men för fariséernas skull ville de inte bekänna honom för att inte bli utstötta ur synagogan; de älskade nämligen människors härlighet [ära, Darby, sv. uppl.] mer än till och med Guds härlighet [ära, Darby, sv. uppl.].” (Joh. 12:42, 43) De kristna, i synnerhet tillsyningsmän och de som ”traktar efter” en sådan tjänst, bör ta sig till vara för att söka människors bifall. (1 Tim. 3:1) De skall i stället följa det fullkomliga exempel Jesus gav. Han sade: ”Jag tar inte emot ära av människor.” — Joh. 5:41; 1 Tess. 2:5, 6.
”Från härlighet till härlighet”
Bibeln manar dem som tillber Gud att ständigt göra framsteg i att återspegla Guds härlighet. På tal om detta hänvisade aposteln Paulus till vad Mose upplevde, då han kom ner från Sinai berg sedan han för andra gången hade fått två stentavlor, som de tio budorden var skrivna på. Vid det tillfället strålade Mose ansikte av en härlighet eller glans som var så klar att Mose måste skyla sitt ansikte när han talade till israeliterna. (2 Mos. 34:29—35) Så här resonerar Paulus: ”Om lagsamlingen, som förrättar tjänst till död och som med bokstäver var inristad på stenar, blev till i härlighet, så att Israels söner inte kunde stadigt betrakta Mose ansikte på grund av hans ansiktes härlighet, som skulle bli borttagen, varför skall då inte den tjänst som anden förrättar vara ännu mer förknippad med härlighet? Ty om lagsamlingen, som förrättade tjänst till fördömelse, var härlig, så är den tjänst som rättfärdigheten förrättar ännu rikare på härlighet.” — 2 Kor. 3:7—9.
I motsats till den bokstavliga härlighet som var förbunden med att den mosaiska lagsamlingen förmedlades skall de 144.000, vilka befinner sig i ett ”nytt förbund” som Jeremia på förhand talade om, lysa med en andlig härlighet som återspeglar Guds personlighets egenskaper på ett sätt som aldrig skett tidigare. (Jer. 31:31—34) Eftersom det nya förbundet möjliggör både ”förlåtelse för synder” och ett ”kungligt prästerskap” till hela människosläktets välsignelse, överträffar det i hög grad lagförbundet vad fördelar beträffar. (Apg. 5:31; 1 Petr. 2:9; 2 Mos. 19:5, 6) Vidare är det så att de som befinner sig i det nya förbundet tillber Gud ”med ande”. (Joh. 4:23, 24) Det vill säga att deras tillbedjan är besjälad, livfull, och drivkraften till den finns hos dem själva, inombords, och inte i en skriven lagsamling. (2 Kor. 3:3) Ja, här kan man tydligt se en överlägsen härlighet, en manifestation av Guds fullkomliga personlighet.
Paulus uppställer Mose handlingssätt, då han skylde sitt ansikte, som motsats till det som de kristna i det ”nya förbundet” följer. Paulus skriver: ”Och i det vi alla med obeslöjat ansikte återspeglar Jehovas härlighet, blir vi förvandlade till samma bild från härlighet till härlighet, alldeles som det utförs av Jehova, Anden.” — 2 Kor. 3:18.
De kristna måste ständigt göra framsteg i fråga om att återspegla Guds härlighet. Ett viktigt sätt att göra detta är genom att frimodigt tala om Guds uppsåt att välsigna hela människosläktet genom det himmelska kungliga prästerskapet. De lyder också bibelns råd: ”Ta på er den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den.” (Kol. 3:10) Under det att de som tillber Gud förenar ett nitiskt predikande av Guds uppsåt med att de alltmera söker rätta sina liv till överensstämmelse med bibelns principer, kan de gå framåt ”från härlighet till härlighet”, och så förhärligar de Gud i allt högre grad.
Längtar du efter den tid då Gud skall återställa människosläktet till mänsklig fullkomlighet, som skall medföra att människorna inte längre ”är i saknad av Guds härlighet”? (Rom. 3:23) Gör i så fall allt du kan för att nu återspegla Guds härlighet genom ett utmärkt uppförande i överensstämmelse med bibelns principer.