-
Hur man oförskräckt tar itu med samvetsfrågorVakttornet – 1973 | 15 mars
-
-
med ansvar. Likväl kan det vara så att deras samveten talar med tillräcklig kraft i denna angelägenhet, så att de inte kan ta på sitt samvete att rekommendera honom i fråga om detta. Återigen är det så att Gud är deras domare, och de skall inte bli domfällda.
14. Vilka frågor kommer nu upp till dryftande?
14 Många gånger uppstår dessa frågor om ”gränsfall” i samband med förvärvsarbetet. Gör det arbete du har att du har ett rent samvete inför Gud? Gör det att du kan anbefalla dig ”åt varje mänskligt samvete” såsom en sann efterföljare till Jesus Kristus? Detta är viktiga frågor som vi kommer att dryfta i följande artikel.
-
-
Ditt samvete och ditt förvärvsarbeteVakttornet – 1973 | 15 mars
-
-
Ditt samvete och ditt förvärvsarbete
1. Varför är en kristens förvärvsarbete ett viktigt område där han skall göra bruk av sitt samvete?
DET mesta av vår vakna tid använder vi till arbete. En kristen bör helt visst önska ha ett rent samvete i förhållande till det arbete han utför, i det han gör ”allt till Guds ära”. (1 Kor. 10:31) Tillåter ditt arbete att du gör detta?
2, 3. a) Vad slags förvärvsarbete är uppenbart orätt, och kan den kristne som åtar sig sådant förvärvsarbete undgå ansvar? b) Hur kommer det sig att vissa slag av arbete, som i sig själva inte är orätta, likväl kan väcka samvetsfrågor?
2 Det är uppenbart att vilket som helst arbete är orätt, om det direkt och huvudsakligen kräver att man utför handlingar som uttryckligen domfälls av Guds ord eller inte är i överensstämmelse med dess principer. En kristen kan inte bara lägga ansvaret för det orätta på sin arbetsgivare. Men hur förhåller det sig, om arbetet i sig självt inte är oförenligt med Guds ord men ändå ingår som en del i en verksamhet som söker uppnå mål som är oförenliga med Guds ord? Ja, hur förhåller det sig då?
3 Låt oss belysa detta med en enkel illustration. Att arbeta som chaufför och köra bil är i sig självt ett tillbörligt förvärvsarbete. Men hur skulle någon som bekänner sig vara kristen kunna arbeta som chaufför åt en bankrånarliga? Eller hur skulle en kristen kunna låta sig identifieras med ett hus för prostituerade genom att tjäna som dörrvakt eller tjänsteflicka där? Men låt oss i stället tänka oss att du levererar varor eller bär ut tidningar. Skulle du göra dig delaktig i en omoralisk verksamhet genom att leverera varor eller bära ut tidningar till ett sådant hus med dåligt rykte?
4. a) Betyder det förhållandet att en person eller ett företag tar del i orätta handlingar att alla slags tjänster som utförs åt en sådan person eller ett sådant företag, nödvändigtvis gör att den som utför tjänsten blir medbrottsling i sådant orätt handlande? b) Vilket exempel ger oss Gud själv när det gäller att sörja för vissa tjänster åt ogärningsmän utan att själv bli medbrottsling i deras gärningar?
4 Det är tydligt att det är skillnad mellan att vara medbrottsling i fråga om orätta gärningar och att helt enkelt vara en som gör människor vissa tjänster, sådana tjänster som i allmänhet görs för alla människor, utan diskriminering för eller emot någon. Vi har ett exempel i Gud själv när det är fråga om att sörja för personliga behov utan att se till människors rättfärdighet eller brist på rättfärdighet. Alldeles som Jesus framhöll för sina lärjungar låter Jehova Gud ”sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”. (Matt. 5:45, Hd) Paulus säger också att Gud, Skaparen, ”ger alla människor [utan diskriminering] liv, anda och allt”. (Apg. 17:25, Hd) Gud låter således regnet falla också på de onda människornas åkrar, men gör detta att han har
-