Hur gladde sig inte Jehovas vittnen över dessa nyheter! De höll en sammankomst för flera församlingar i Lissabonuniversitetets sportpaviljong med 1.211 närvarande. Sjutton liknande konvent följde snabbt på varandra, allesammans i utmärkta offentliga lokaler, och sammanlagt 29.664 var närvarande vid det offentliga talet. Och som tidigare nämnts kom i december vittnena i Portugal och tiotusentals intresserade personer tillsammans till de två särskilda mötena med Sällskapet Vakttornets resande representanter.

Det var verkligen en välkommen förändring för Jehovas vittnen att nu få skydd av polisen i stället för att möta motstånd av den! När en bråkmakare försökte störa ett möte för en tid sedan, klagade man hos polisen. Det var sannerligen intressant att höra polischefen svara: ”Tänka sig! Under den tidigare regimen fick vi order att trakassera er. Nu skall vi beskydda er. Jag skall skicka i väg två polismän att stå vakt vid Rikets sal vid ert nästa möte.”

”Er Gud måste verkligen vara annorlunda”

Bibeln förmanar de kristna: ”Fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, ... när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud.” (1 Petr. 2:12) Är Jehovas vittnens vandel ”god”?

En fotbollsentusiast som hade varit i Lissabons stadion hela dagen söndagen den 22 december sade: ”Det är häpnadsväckande! Under fotbollsmatchen på förmiddagen krävde en åhörarskara på 5.000 människor en styrka på 30 poliser för att upprätthålla ordningen. Polisen måste arrestera en upphetsad åskådare som försökte ge sig på domaren. Men på eftermiddagen, då nästan 40.000 människor var närvarande, kunde man inte ens se en enda polis på stadion! Och det förekom ingen enda störning!”

Hustrun till en av stadionarbetarna som bor på området sade: ”Det är otroligt! När de städade stadion, tog de till och med bort de sopor jag ställde utanför dörren i morse. Jag har aldrig sett människor arbeta tillsammans på det här sättet, utan några problem eller något bråk.”

När en representant för Jehovas vittnen träffade samman med styrelsen för att visa tacksamhet för att man fått använda stadion, sade klubbens ordförande: ”I går hedrades klubben med er närvaro. Ni har ingenting att tacka oss för. Ni gav oss en lysande lektion i medborgerligt uppförande, samarbete och kärlek.” En annan styrelsemedlem utropade: ”Allt jag kan säga är att för att ni skall kunna uppträda som ni gör, måste er Gud verkligen vara annorlunda.”

Jehovas vittnen är mycket entusiastiska över den senaste tidens utveckling i Portugal. I november hade de ett högsta antal om 14.220 som var verksamma med att dela med sig åt andra av bibelns sanning. De leder också mer än 14.000 kostnadsfria bibelstudier med människor i deras hem. Det är tydligt att Portugals folk törstar efter kunskap i Guds ord. Jehovas vittnen är redo och ivriga att hjälpa dem, och nu är de också lagligt sett i stånd att göra det.

Frågor från läsekretsen

● Vad menade aposteln Paulus med orden: ”När det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk”?

Dessa ord förekommer i en inramning som belyser kärlekens övermåttan härliga väg. Vi läser: ”Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort, vad barnsligt var. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.” — 1 Kor. 13:8—12.

Paulus visade således att de mirakulösa gåvorna: profeterande, kunskap och tungomålstalande, inte var bestående. De skulle ta slut. Och de tog också slut. Det är uppenbart att dessa gåvor gavs bara i närvaro av en eller flera av de apostlar som blivit direkt utvalda av Jesus Kristus. (Apg. 2:1, 4, 14; 8:9—20; 10:44—46; 19:6) I och med dessa apostlars död upphörde alltså de mirakulösa gåvorna att ges.

Med tanke på de mirakulösa gåvornas tillfälliga karaktär uppmuntrade Paulus de kristna i Korint att trakta efter kärlekens bestående och övermåttan härliga väg och att inte betrakta dessa mirakulösa gåvor som det högsta en kristen kunde uppnå.

Fastän Paulus själv hade fått mirakulösa gåvor i överlägsen grad, erkände han att hans kunskap bara var ett styckverk. (1 Kor. 13:1, 2; 14:18) Han skulle behöva vänta till dess ”det kommer,