Bär det med kärlek, så kan du stå ut med det
LYCKLIGA är de som kan stå ut med prövosamma erfarenheter! I denna gamla värld händer det oss litet till mans att vi då och då känner oss upproriska eller retar oss en smula på det som vi tvingas uthärda. Det kan vara en viss tuktan, någon olycka eller något slag av rasdiskriminering, som vi utsätts för, eller också kan det helt enkelt vara förvärvsarbetets enformighet eller omsorgen om hem och familj som går oss på nerverna. Önskar du kunna stå ut med vad det vara må som du möter här i livet utan att göra uppror eller reta dig på det? Bär det då med kärlek, så kommer du att kunna stå ut med det!
Det kan säkert förefalla dig mycket enklare att ge dig i väg från alltsammans. En hel del familjefäder gör just detta, vilket de många övergivna hustrurna och barnen bär vittnesbörd om. Åter andra försöker komma undan mentalt genom att för stunden söka glömma sin lott i livet. Detta kan kallas för ”eskapism” eller flykt undan verkligheten. De som är benägna härför låter sinnet syssla med overkliga saker och ting för att komma bort från det dagliga livets enahanda. Människor som hänger sig åt verklighetsflykt ägnar sig ofta åt drömmerier som tillfredsställer deras fåfänga. Sinnessjuka människor, som inbillar sig vara Napoleon eller någon annan ”stor” gestalt, kan betraktas såsom ytterligtgående exempel. Ett annat slag av verklighetsflykt kan de människor sägas hänge sig åt, som sluter sig inom ett skal av självömkan eller utvecklar ett slags martyrkomplex. All sådan verklighetsflykt är ett tecken på omogenhet och kan naturligtvis inte lösa problemet.
Det mogna, rätta och förståndiga sättet att bära dessa ting är att bära dem med kärlek. Vi menar inte att tron och hoppet inte kan hjälpa dig. Utan tvivel kan de det och kommer de att göra det. Men i ännu högre grad kommer kärleken att kunna göra det, ty ”den största av dessa [tre] är kärleken”. — 1 Kor. 13:13, NW.
Vad som än kan komma att krävas av dig, så kan kärleken hjälpa dig att bära det. Tuktan eller disciplinerande åtgärder kan utgöra ett exempel. Om barnen älskar sina föräldrar, sina lärare och andra människor som är äldre än de själva, om gamla och unga i lika mån älskar dem som satts att vaka över dem, oberoende av var eller vilka de må vara, så kan de ta emot råd, tuktan och tillrättavisning utan att känna sig uppretade eller upproriska. De kommer att känna det såsom David gjorde, när han sade: ”Må den rättfärdige slå mig i kärlek ... mitt huvud skall icke försmå det.” — Ps. 141:5.
Missuppfattningar och missförstånd kan ofta leda till situationer som är svåra att finna sig till rätta med. Du kanske anser att den andre borde veta bättre, att han är påverkad av oriktiga intryck eller handlar oursäktligt själviskt. Men tack vare kärleken kan du överse med vad han gjort, utöva tålamod och försöka komma till rätta med situationen. Kärleken kommer att hindra dig från att vara överkänslig i dina mellanhavanden med andra, och på så sätt gör du det lättare för dig att bära saker och ting. Kärleken gör det möjligt för dig att följa rådet: ”Fortsätt att hava fördrag med varandra.” — Kol. 3:13, NW.
Men kanske en olycka drabbar dig plötsligt, du förlorar kanske ditt arbete, ditt hem eller någon som du älskat ömt. Hur kommer du att bära detta? Kommer du att ”förbanna Gud och dö”, såsom Jobs hustru dåraktigt rådde sin man att göra? Eller kommer du att bära det med kärlek, i det att du är tacksam för det som du har kvar? Såsom Job själv sade: ”Skola vi endast taga emot det som är gott från den sanne Guden och icke också taga emot det som är ont?” — Job 2:9, 10, NW.
Eller kanske du är offer för fördomar av kulturellt, ekonomiskt, nationellt eller rasbetonat slag? Får du utstå religiös förföljelse? Kärleken kommer att hindra dig från att bli upprörd och bitter, från att sjuda invärtes av planer på att skaffa hämnd. Ja, kärleken kommer i stället att få dig att känna det såsom Jesus gjorde, när han bad: ”Fader, förlåt dem; ty de veta icke, vad de göra.” — Luk. 23:34.
Kanske hör du till de många familjeförsörjare, vilkas lott det är att utföra ett enformigt arbete dag ut och dag in för att dra försorg om familjen, som är beroende av dem. Men kärleken till de dina bör kunna få dig att bära denna börda utan att otillbörligt reta upp dig. Kom ihåg att medlemmarna av din familj väntar att du skall sörja för dem, de är av ditt kött och blod och de är dina! Att du alls kan försörja dem är väl viktigare än det sätt på vilket du måste skaffa de nödvändiga medlen? Ja, visst är det så! — 1 Tim. 5:8.
Detsamma gäller naturligtvis om du är hustru och mor. Om du inte har kärlek, kommer dagens enahanda göromål, bäddning, matlagning, tvätt och strykning, rengöring och inköp och andra ting, som du måste utföra för att ta vård om hemmet och barnen, att bli så förskräckligt mödosamma att utföra. Men om du hyser kärlek i ditt hjärta till din man, som har omsorg om er, till dina barn, som du har burit och genom födelsens under satt i världen, då kommer du att inse hur mycket all din oförtrutna möda bidrar till deras välbefinnande och lycka, och det kommer inte att bli för svårt för dig att bära det som blivit din lott. — Ords. 31:10—31.
Ja, oberoende av vad det kan vara som du behöver bära — du kanske har allvarliga förpliktelser som du inte med rent samvete kan göra dig fri ifrån —, så bör du bära det med kärlek, och då kommer du också att erfara att du kan bära det. Det har sitt intresse att lärda män till sist tycks ha blivit medvetna om hur viktigt detta behov av kärlek är. Så här säger antropologen Ashley Montagu i sin senaste bok (1962), The Humanization of Man: ”Detta är inte en ny upptäckt här i världen; det som är nytt är att de lärda återupptäcker dessa sanningar på vetenskaplig väg. Nutida vetenskapsmän, som är sysselsatta inom detta område, håller på att ge en vetenskaplig eller laggill grund åt bergspredikan och den gyllene regeln: Att man bör göra mot andra det som man vill att de skall göra mot en själv och att man skall älska sin nästa såsom sig själv.”
För omkring 3.500 år sedan blev Mose inspirerad att skriva: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”, och för mer än 1.900 år sedan framhöll Jesus att kärleken innefattar allt det som är människans plikt — kärleken till Gud och en sådan kärlek till nästan som man hyser till sig själv. De insåg kärlekens stora vikt och betydelse. — 3 Mos. 19:18; Mark. 12:30, 31.
Och aposteln Paulus framhåller i all synnerhet för oss vad kärleken är: ”Kärleken är långmodig och vänlig. Kärleken är icke svartsjuk, den skryter och skrävlar icke, blir icke uppblåst, uppför sig icke oanständigt, söker icke sina egna intressen, blir icke uppretad. Den lägger icke oförrätten på minnet. Den gläder sig icke över orättfärdighet, utan gläder sig med sanningen. Den fördrager allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” När nu kärleken kan uträtta allt detta, är det då att undra på att om du bär det som blivit din lott med kärlek, så kan du stå ut med prövosamma erfarenheter? — 1 Kor. 13:4—8, NW.