på arenan”? Verkliga fall har uppenbarat att några kristna varit försumliga och blivit snärjda av omoraliskhet på grund av vad de tog för vana att titta på.

22. a) Var det lätt för de kristna i första århundradet att vandra som ljusets barn, och vad kunde de likväl göra? b) Vilka ytterligare frågor kräver svar?

²² I motsats härtill visade sannerligen dessa första kristna stor moralisk styrka! Trots att de levde i en värld där människors hjärtan blivit så stenhårda att de inte ens var medvetna om att de syndade och all skamkänsla och anständighet var som bortblåst, lyckades de hålla sinnet inriktat på det ”som är sant, ... av allvarlig betydelse”, det ”som är rätt, ... kyskt, ... värt att tycka om” och det som är dygdigt och ”berömvärt”. (Fil. 4:8) Hur kunde de bevara sådan styrka mitt i en omoralisk miljö? Kom ihåg att de bara var människor av kött och blod som vi är i denna tid. De hade ett grundbehov också av förströelse. Vad hade de för ”annat” som kunde ”bereda nöje och välbehag”? Hur kan vi ännu bättre efterlikna dessa gedigna exempel som vi har i sådana ”ljusets barn”? Detta är viktiga frågor som skall tas upp i följande artikel.

Fortsätt att vandra som ljusets barn

”Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i förbindelse med Herren. Fortsätt att vandra som ljusets barn.” — Ef. 5:8.

1, 2. a) Varför är det, i den här illustrationen, av yttersta vikt att mannen stretar framåt emot vinden? b) Varför måste en kristen kämpa för att undvika att vandra som nationerna?

MANNEN kämpade mot den våldsamma vinden. Varje steg medförde en stor ansträngning, men han stretade stadigt framåt. Varför ansträngde han sig så? Varför vände han inte om och gick i medvind? Därför att strax bakom honom fanns det en hotfull, djup och mörk gapande rämna. Han hade inget val om han ville leva. Det var inte att förundra sig över att han stretade framåt emot vinden.

² I våra dagar försöker en bångstyrig vind, ”världens ande”, som dirigeras av Satan, svepa med sig hela mänskligheten på en väg som oundvikligt leder till en ”rämna”, till förintelse, i och med att Guds vrede kommer till uttryck. (1 Kor. 2:12; Ef. 5:6) För att en kristen skall kunna undvika denna vrede fordras det att han går emot vinden, så att säga. Han måste kämpa, om han skall vandra vidare som ett ”ljusets barn” och inte som ”nationerna . . . vandrar” eller uppför sig. — Ef. 4:17; 5:8.

MAN BEHÖVER INRE STYRKA

3. a) På vad för något måste vi, enligt Efesierna 3:16, inrikta våra ansträngningar, om vi segerrikt skall undgå att vandra som nationerna? b) Hur stärker vi vår ”invärtes människa”?

³ Vad måste vi inrikta våra ansträngningar på, om vi skall vara segerrika i den här kampen? Paulus svarar genom att mana oss ”att med kraft genom hans [Guds] ande göras starka till ... [vår] invärtes människa”. Detta område är det som vi måste arbeta på, nämligen den ”invärtes människan”, vad vi är inom oss, i ”hjärtats fördolda människa”. Det är detta som måste stärkas. Hur? Svaret finner vi i följande vers: ”Att genom tro få den Smorde att bo i era hjärtan med kärlek.” — Ef. 3:16, 17; 1 Petr. 3:4.

4. a) Vad är inbegripet i att vi låter Kristus ”bo i ... [våra] hjärtan”? b) Vilka avslöjande frågor bör var och en av oss begrunda?

⁴ Att få ”den Smorde”, Kristus, ”att bo i