Hur man får varaktigt grepp om livet
I den här serien av artiklar, där vi dryftar innehållet i Uppenbarelseboken, har vi kommit fram till kapitel 20, verserna 7—10. De sex föregående verserna beskriver i korthet Kristi tusenårsregering, då jorden kommer att styras av hans rike utan störningar genom något sataniskt inflytande. Det välde, som den utlovade Säden då utövar för att alla släkter på jorden skall bli välsignade, har till mål att slutligen ge sannskyldigt liv — fullödigt, fullkomligt liv — åt mänskligheten. Innehållet i verserna 7—10, som skall dryftas i den här artikeln, vittnar om vilket underbart universellt uppsåt Gud har i förbindelse med dem som befinner sig på jorden vid den tiden.
1. Vad kan en människa behöva, om hon skall känna sig fullständigt lugn och trygg?
KAN du känna dig lugn och trygg i ditt hem om det är intecknat över skorstenen, även om du har ett fast arbete eller goda inkomster? Knappast. Du är medveten om att sjukdom, olyckshändelser eller ekonomiska motgångar kan beröva dig allt du har så gott som över natten. På samma sätt är det med livet som är ”såsom en skugga”. Men låt oss föreställa oss att du hade en fullkomlig kropp, levde i en värld där det inte förekom några krig och inte någon brottslighet, där du ägde ditt hus och hade en tomt omkring det, som du arbetat med och förskönat för att riktigt kunna glädja dig åt ditt hem, och att du dessutom hade ett arbete att utföra som krävde att du gjorde bruk av hela din begåvning och som höll ditt sinne sysselsatt med glädjefylld verksamhet.
2. Kan man verkligen uppnå fullständig trygghet, och vilken fråga kan en människa göra sig i det här sammanhanget?
2 ”Utmärkt”, säger du, ”om det bara kunde bli så.” Vet du, det kan bli så, eftersom det just är Guds avsikt med vår jord att den skall bli bebodd av lydiga människor, som lever i fullkomlighet och är i stånd att bruka alla sina själsförmögenheter såsom han hade föranstaltat för dem från början. Men nu har du kanske en ny invändning till hands: ”Visst låter det bra, men använde du inte ordet ’lydiga’, lydiga människor? Hur skulle jag kunna vara säker på att alltid vara lydig? Det skulle kännas som om ett svärd hotfullt hängde över mitt huvud — fruktan för att jag skulle komma att handla såsom Adam och Eva och förlora livet.”
3. Var kan vi finna svaret på de här frågorna?
3 Gud förstår en sådan reaktion, och i sin kärlek till dem som älskar honom har han barmhärtigt för avsikt att genomföra något som ligger långt bortom vår förmåga att åstadkomma men som han skall fullborda enligt den redogörelse härför som han ger oss i Uppenbarelseboken 20:7—10.
Fullkomlighet uppnådd
4. Vilken tid tänker vi oss fram till, och vad har ägt rum vid denna tid?
4 Vi tänker oss att vi är framme vid den tid då Guds Sons tusenårsregering just har avslutats. Det särskilda syftet med denna regering har då uppnåtts, nämligen att återställa mänskligheten till den fullkomning som den ursprungligen begåvats med och att åstadkomma den för fullkomliga människor nödvändiga miljön, en paradisisk jord. Såsom aposteln Paulus förklarar skall alla Guds och människans fiender, till och med döden, såsom den siste fienden, tillintetgöras under de tusen åren. När den tiden gått till ända, skall alla spår av synden från Adam ha avlägsnats från varje människa som lever på jorden, därför att hon visat lydnad under Kristi regering. Detta innebär att alla spår av den död som ärvts från Adam avlägsnas, eftersom den udd som åstadkommer död är synden, och den lön som synden ger är döden. — 1 Kor. 15:26, 56; Rom. 6:23; 1 Joh. 3:8.
5. Förklara 1 Korintierna 15:24.
5 ”Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.” (1 Kor. 15:24) Jesus Kristus befinner sig visserligen på Guds högra sida såsom den av Gud förordnade konungen, men här talas det om att han överlämnar riket åt Jehova, sin Gud och Fader. Sammanhanget visar att han överlämnar sitt konungadöme med avseende på den särskilda tusenårsregeringen över jorden. Han har fullbordat sitt verk och har överlämnat det fullbordade verket åt sin Fader för en slutlig inspektion, ett slutgiltigt godkännande. I jämförelse med hela det övriga universum har jorden varit den enda plats som varit ”ur kurs” bildligt talat med avseende på Guds suveränitet. När allting nu har återförts till överensstämmelse med Guds vilja, har den återvunnit sin rätta kurs. — Fil. 2:9—11; Upp. 11:15.
En slutlig fråga som återstår att besvara
6. Vilken fråga står ännu öppen och måste avgöras vid den tid då människorna har uppnått fullkomning? Varför?
6 Men det är ännu en fråga som kräver ett slutligt svar. Kan det på nytt uppstå ondska som kan slunga i väg jorden eller någon annan del av universum på en otyglad, olydig kurs, till skada eller oro för alla skapelser i det, såsom fallet har varit under de första sex tusen åren av människans historia? Denna obehagliga fråga står alltjämt öppen, eftersom fullkomlighet inte gör det omöjligt för en skapelse att synda eller att visa olydnad. Det är alltså ett drag till i förbindelse med stridsfrågan om Guds universella suveränitet som måste avgöras, innan Gud är till freds och innan fullödigt och evigt liv kan tillförsäkras dem som lever på jorden.
7. Varför blir inte Satan fullständigt tillintetgjord, då han kastas i avgrunden omedelbart efter Harmageddonstriden?
7 Därför var det inte meningen att Satan och hans demoner för alltid skulle bli kvar i avgrunden, dit de kastades strax innan Kristi tusenårsregering började. Genom det messianska riket har Gud bara haft Satan i beredskap så att säga, i väntan på hans eviga tillintetgörelse. Detta har inte skett för att Gud vill visa någon barmhärtighet mot Satan, men han har en avsikt härmed, nämligen att för alltid avgöra tvistefrågan som gäller den universella suveräniteten, för att den aldrig skall uppstå igen och skapa oro för dem som önskar tjäna Gud och som älskar hans suveränitet.
8. Varför får Satan komma lös, och vem släpper honom lös?
8 Genom sin ängel och tjänare meddelar oss Gud följande: ”Men när de tusen åren hava gått till ända, skall Satan komma lös ur sitt fängelse.” (Upp. 20:7) Det var Satan som väckte stridsfrågan om det berättigade och rättfärdiga i Guds ställning såsom suverän, och det var han som fick Adam och Eva att dra döden över människosläktet genom att han lockade dem att göra uppror mot Guds suveränitet. Avgrundens ängel, som tidigare fick ”nyckeln till avgrundens brunn” (Upp. 9:1, 2), blir nu av Jehova uppmanad att bryta inseglet över avgrunden och låta Satan och hans demoner komma ut, befria dem från kedjorna och släppa lös dem på jorden. Vem är denne ängel? Uppenbarligen samme ängel som slungade dem ned i avgrunden, Guds ”kvinnas” Säd, Herren Jesus Kristus, eftersom Gud lägger allting under honom. — 1 Kor. 15:27; Hebr. 2:8.
Gud blir ”allting för var och en”
9. Hur går det till att alla människor blir direkt ansvariga inför Gud, när Kristi tusenårsregering är över?
9 Aposteln Paulus säger vidare att när slutet är inne för Jesu tusenårsregering, skall Jesus i sin tur själv ge sig under den som har lagt allting under honom. Varför det? ”På det att Gud må bliva allting för var och en.” (1 Kor. 15:28, NW) Fram till den tiden har Kristus härskat i sin Faders namn, och lösenoffret har erbjudits, och de som varit vid liv på jorden har gjort bruk av det, men vid den här tiden har lösenoffrets förtjänst utnyttjats helt och fullt. Såsom överstepräst stiger Kristus nu åt sidan, så att säga, för att det fullkomnade människosläktet skall kunna träda fram inför Gud på grund av sina egna förtjänster och utan att Kristus såsom en offrande överstepräst handlar å deras vägnar och kommer till deras undsättning, då de begår fel. De har nu uppnått mänsklig fullkomning, kan helt behärska alla sina sinnen, och allt vad de härefter företar sig beror på deras egen vilja och inte på något missgrepp till följd av ofullkomlighet. Eftersom ”Gud är den som rättfärdiggör”, förbehåller sig Gud myndigheten att ge evigt liv — en bestående, varaktig, rätt till liv i hans universum. — Rom. 8:33.
10. Varför måste fullkomliga människor bli prövade med avseende på stridsfrågan som gäller Jehovas suveränitet?
10 Dessa fullkomnade människor måste fördenskull bevisa att de är hans suveränitet osvikligt hängivna. Det finns många människor som skulle sätta värde på Guds suveränitet och skulle glädja sig åt den så länge som den innebär fördelar för dem själva. De skulle lyda lagarna, därför att de skulle inse att detta innebar att alla deras hjärtas önskningar blev uppfyllda. Men det blir annorlunda då Guds suveränitet ifrågasätts och en stridsfråga kommer upp, i samband med vilken någon tycker sig förstå att han har en möjlighet att bli fullständigt oberoende och göra helt och hållet som han själv vill. Om han dessutom måste förneka sig själv, sätta sina egna intressen på spel för att upprätthålla Guds suveränitet, då kanske han kommer att handla annorlunda. Fullkomlighet i fråga om organismen innebär nämligen inte att en fullkomlig skapelse inte kan frestas att begå synd. Alla som befinner sig på jorden vid den tiden måste bli slutgiltigt prövade, för att det skall avgöras om deras kärlek till Guds suveränitet är oföränderlig. De måste längta efter att den upprätthålls framför något annat. De måste vara angelägna om att Guds suveränitet allmänt erkänns och måste vara villiga att kämpa för den och, om det blir nödvändigt, ge sina liv för den.
11. Hur går det till att hela mänskligheten blir satt på ett slutligt prov?
11 Hur detta prov skall gå till beskrivs vidare i Uppenbarelseboken: ”Han [Satan, åtföljd av sina demoner] skall då gå ut för att förvilla de folk [nationerna, NW], som bo vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden; och de äro till antalet såsom sanden i havet.” (Upp. 20:8) När de tusen åren har gått till ända, skall jorden vara befolkad intill dess ”fyra hörn”, åt alla fyra väderstrecken, till följd av att alla de döda blivit uppväckta ur sina gravar på jorden och i havet under Kristi tusenårsregering. Till jordens befolkning vid denna tid hör också medlemmarna av den ”stora skaran” som överlevt Harmageddon och som gifter sig eller redan är gifta och som under någon tid sedan denna onda ordning har nått sitt slut kommer att bilda familjer, såsom Noas barn gjorde efter syndafloden. Vi vet inte nu hur många det blir allt som allt som kommer att bo här på jorden, men under tusenårsregeringen kommer det kanske att företas folkräkning. Hur många det blir som kommer att uppresa sig mot Guds suveränitet, då Satan släpps lös, och som kommer att följa honom och hans demoner har inte uppenbarats för oss. Det blir ett relativt stort antal, även om det är obestämt likt sandkornen på havsstranden. — Jämför 1 Moseboken 22:17.
”Gog och Magog”
12. Vilka kallas vid denna tid för ”Gog och Magog”, och vad är deras motiv och mål?
12 Här i Uppenbarelseboken blir vi påminda om ”Gog i Magogs land”, som det profeteras om i Hesekiel 38:1—39:16. I Hesekiels profetia talas det om Satan i den förnedrade ställning som han nu intar, sedan han blivit utkastad ur himmelen och ned till jorden någon gång under första världskriget, omkring år 1918. Orden i Uppenbarelseboken 20:8 utmålar en likhet här. Gog i Magogs land hade, enligt Hesekiels profetia, ett tusen år tidigare gått till angrepp mot Jehova Guds andligen lyckosamma folk efter det att de blivit återställda år 1919 v.t. Angreppet på den tiden framkallade Jehova Guds vrede och medförde att Satans synliga jordiska organisation tillintetgjordes. Men nu, när de tusen åren har gått till ända, går dessa förvillade eller vilseledda människor till angrepp efter det att det edenlika paradiset har blivit återställt över hela jorden genom Guds rike, sedan alla levande människor har blivit upplyfta till den mänskliga fullkomning och gudlikhet som Adam och Eva hade i Edens lustgård. Dessa upproriska människor, som följer Satan, har samma ande som Gog hade vid det tidigare tillfället. Därför används orden Gog och Magog om dem, liksom människor i vår tid skulle kunna kalla en vildsint folkhop ”hitlerlik” eller en omoralisk trakt ett ”Sodom och Gomorra”. Skildringen i Uppenbarelseboken kallar dem ”nationerna vid jordens fyra hörn” (NW). Av det förhållandet att de kallas för nationer kan vi förstå vad som menas, eftersom nationalismen i denna tid är en viktig tvistefråga. Allt fler nationer kräver oberoende, suveränitet. ”Nationerna vid jordens fyra hörn” vid denna tid skulle kunna ha avseende på dem som har gjort uppror och gjort sig oberoende såsom nationer och fullständigt tagit avstånd från Jehova Gud och hans centrala organisation.
13. Hur söker dessa förvillade ”nationer” nå sitt mål, och vad strider de i själva verket mot?
13 Vad kommer dessa ”nationer” att ta sig för? ”Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och ’den älskade staden’.” (Upp. 20:9) I likhet med den Gog i Magog, som tidigare framträdde, har dessa upproriska människor skilt sig från Guds folk, och därför ger skildringen vid handen att de befinner sig i ett avlägset land. De hatar den älskade staden; och naturligtvis hatar de också dem på jorden som tjänar denna älskade stad, men den älskade staden här syftar på Sion eller Jerusalem, den himmelska stad som består av de ”heliga” som hade del i den första uppståndelsen och som vid denna tid har regerat med Kristus i tusen år. (Ps. 87:2, 3; Jes. 49:14—16) Det är ett uppror mot Jehovas suveränitet, som blir så mycket påtagligare då Kristus överlämnar Riket åt Fadern. De vill inte veta av denna suveränitet. När djävulen nu förespeglat dem att de har möjlighet att komma undan Guds suveränitet, söker de begagna denna möjlighet. Upproret riktas visserligen direkt mot de rättfärdiga här på jorden, men det är i själva verket ett uppror mot Guds huvudstad, Guds regering. Det är samma stridsfråga som väcktes i Eden, den gamla universella frågan. Det är för denna frågas skull som de upproriska eggas att angripa den älskade staden.
Ett för själen rannsakande prov
14. Vilken verkan kommer angreppet från de förvillade ”nationerna” att ha på Jehovas trogna här på jorden?
14 De här ”nationerna” kan naturligtvis inte komma åt det himmelska Sion; och därför vållar de att människor här på jorden som har tagit fast ståndpunkt för den älskade stadens styrelse och Jehovas suveränitet råkar i stor fara — de människor som fortfarande är lojala mot Jehovas suveränitet. Men dessa trogna kommer inte alls att lida någon skada, även om det kommer att se mycket illa ut för dem och de med all säkerhet kommer att få utstå ett grundligt, för själen rannsakande prov. Gud beskyddar sina trogna, ty eld skall falla ned från himmelen och förtära fienderna. (Upp. 20:9) De kommer inte till scheol eller hades, utan de förtärs av eld, blir evigt förintade.
15. Hur kommer orden i 1 Moseboken 3:15 att slutgiltigt och fullständigt uppfyllas vid denna tid?
15 Satan, djävulen, och hans demoner kastas själva kort därefter i sjön av eld och svavel. Detta kommer naturligtvis att utföras av Guds kvinnas kungliga Säd, konungen Jesus Kristus. Han har visserligen överlämnat Riket åt Fadern, men det skedde för att detta prov skulle anställas, och han är fortfarande Jehova Guds främste verkställande ämbetsman och är hans skarprättare. Det symboliska ”vilddjuret” och den symboliske ”falske profeten”, som föreställer Satans politiska system, har då redan befunnit sig i eldsjön i tusen år och har inte visat sig på nytt. Djävulen förenar sig med dem där till sist genom att han blir evigt förintad. Ormens huvud blir slutligen fullständigt och varaktigt krossat av Guds kvinnas Säd, Jesus Kristus. (1 Mos. 3:15) Den triumferande konungen har använt nycklarna till döden, till dödsriket (hades eller scheol) och till avgrundens brunn, men han har ingen nyckel till denna ”sjö av eld och svavel”. Han kommer aldrig att släppa ut det symboliska vilddjuret och den symboliske falske profeten och inte heller Satan, djävulen, och hans demoner ur eldsjön, som brinner med svavel. Därför heter det att ”de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter”. — Upp. 20:10.
Frågan skall aldrig komma upp på nytt
16. Vad betyder det grekiska verb som i Uppenbarelseboken 20:10 har översatts med ”skola ... plågas”?
16 Det ord i grundspråket, grekiskan, som här blivit översatt med ”skola ... plågas” är futurum av det grekiska verbet basanízō. Det betyder egentligen ”att gnida på proberstenen [prövostenen], att sätta på prov, vidare: att utforska genom tortyr (básanos), probersten, plåga”. — W. E. Vine: The Expository Dictionary of New Testament Words, band 4, sidan 141, en biblisk ordbok utgiven av Oliphants Ltd., London, England.
17. I vilken omfattning har stridsfrågan om suveräniteten blivit avgjord, och hur förstår vi att Gud är rättfärdigad i detta att han har tillåtit det onda att finnas till på jorden i närmare sex tusen år?
17 Av detta framgår det att när stridsfrågan om Guds suveränitet, som hade ifrågasatts sju tusen år tidigare, skall avgöras, kommer Gud Jehovas, den Högstes, rättsliga beslut att vara ett evigt förblivande precedensfall. Om det någonsin på nytt skulle uppstå någon fråga beträffande Jehovas suveränitet hos någon individ, andlig eller köttslig, i någon del av universum, skall man kunna hänvisa till detta rättsfall eller prejudikat såsom en probersten med avseende på vem som rättmätigt äger den universella suveräniteten. Detta är möjligt, eftersom man i detta fall, som gäller Satan, har gått till själva botten med förhållandena för att bevisa att ingen fråga lämnats obesvarad med avseende på Guds suveränitet. Frågan har blivit fullständigt och grundligt avgjord. Om någon skulle vilja göra något påstående som inte stämmer överens med Guds suveränitet, skulle denne följaktligen komma att dömas efter detta prejudikat och omedelbart tillintetgöras i ”sjön av eld och svavel”. Gud har alltså inte ödslat med tiden, då han tillåtit ondskan att utvecklas och mogna under sex tusen år av människans historia. Proberstenen (básanos) med avseende på den universella suveräniteten, som skall kunna brukas i evighet, kommer för alltid att utgöra en plåga för eller hopa smälek över Satans, djävulens, namn.
18. a) Illustrera hur frågan kan bli grundligt avgjord, b) Hur kommer det att gå, om någon någonstans i universum därefter på nytt skulle ifrågasätta Guds suveränitet?
18 Vi skulle kunna illustrera detta. Låt oss föreställa oss att en rättskaffens man på en viss plats har en familj som är lojal mot honom. Men det finns en ond individ i grannskapet som hatar honom, som skvallrar om honom och ljuger på honom, vilket medför att folket i trakten börjar ifrågasätta hans goda namn eller rykte. En undersökning företas, fakta samlas, och i det domstolsmål som följer blir den som har framfört de lögnaktiga anklagelserna fullständigt överbevisad om att vara en baktalare och en alltigenom ond person. Alltifrån den tiden kommer denne onde mans namn, när det nämns där i trakten, att vara som en stank för människorna. De kommer att utbrista: ”Å, den där lögnaren och baktalaren”, när hans namn förs på tal. Att man på detta sätt om och om igen kommer att nämna vad han blev avslöjad för att vara blir en plåga eller hemsökelse för hans namn, och om han har familj, medför det plåga för familjen att bära detta namn. Om denna fråga beträffande Guds suveränitet skulle uppstå någonstans, skulle det följaktligen bara bli en påminnelse om Satans uppror, som är en stank för alla dem som älskar Guds suveränitet. Den som på ett sådant sätt bestrider Jehovas universella suveränitet kommer att dödas.
Det eviga livet tryggat
19. Kommer någon som då lever på jorden att behöva frukta att han en dag skall dö? Ge skäl för svaret.
19 Vad de människor beträffar, som förblir trogna under det slutliga provet, kommer de inte att behöva frukta att de någonsin kommer att bli sådana ondskefulla utmanare mot Guds suveränitet. Det prov som Jehova själv anställer kommer att vara fullständigt, grundligt och utgöra en garanti för evig lydnad från deras sida som består detta prov. Han utfärdar sina rättsliga beslut, enligt vilka han godkänner eller rättfärdiggör dem, förklarar dem vara rättfärdiga och ha rätt till en varaktig plats på jorden. I hägnet av hans eviga suveränitet kan de vara övertygade om att han vet att deras trohet är sådan och deras ostrafflighet är sådan att de aldrig skall vända sig från honom. De hoppas få leva vidare en million år, ja, tusen millioner år i full förvissning om att den kärleksfulle Guden, Jehova, skall beskydda och uppehålla deras liv i all evighet. Han kommer efter hand att ge dem underbara ting ur sitt outtömliga förrådshus med alla dess rikedomar under hans älskade Sons och främste representants, Jesu Kristi, fortsatta regering. — Rom. 11:33—36; Fil. 4:19; 2:9—11.