Frågor från läsekretsen
● Är det tillbörligt att ett åt Jehova överlämnat kristet vittne har anställning inom en av kristenhetens religiösa organisationer eller någon annan del av det stora Babylon?
När vi söker utröna svaret på detta, är det bra att vi kommer ihåg den rakt på sak gående befallning som Jehova utfärdar till sitt folk beträffande den falska religionens hela världsvälde. Detta religiösa välde kallas det stora Babylon, därför att det är långt större till sin omfattning än det forntida Babylon var, men det bär alla de kännetecken som utmärkte detta forntida säte för tillbedjan i opposition mot Jehova. Beträffande det uppmanar Uppenbarelseboken 18:4, 5 (NW): ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor. Ty hennes synder hava hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes handlingar av orättvisa.”
Hur skulle nu ett åt Jehova överlämnat kristet vittne med gott samvete kunna arbeta åt en organisation, som helt fungerar i opposition mot Jehova Gud? Jehova Gud säger att från hans ståndpunkt sett har dessa falska religionssystem ett syndaregister som når ända upp till himmelen. De har ljugit angående Gud, vänt människor bort från hans kärleksfulla föranstaltningar för liv och i stället välsignat nationerna i deras nedslaktande av jordens inbyggare. Vem skulle önska att hans händers verk skulle bidra till att ett sådant Gud vanärande system hölls i gång?
Om en individ, som påstår sig vara ett åt Jehova överlämnat kristet vittne, skulle åta sig ett arbete såsom en direkt anställning inom en sådan religiös organisation, skulle han i själva verket bli en del av den organisationen. Om den som gjorde detta visste vad en sådan sak betydde och likväl gjorde det, vad kan vi då dra för slutsats annat än att han är en avfälling och bör bli utesluten ur den kristna församlingen? Det kan emellertid förekomma att någon arbetar åt en världslig, kommersiell arbetsgivare och denne arbetsgivare kanske regelbundet arbetar med något som hör någon kyrka eller församling till. Nu är det visserligen sant att den som utför ett sådant arbete egentligen är anställd inom ett kommersiellt företag, men genom att han åtar sig arbete av detta slag såsom en regelbunden sak visar han att han inte är en mogen kristen, och även om vi tillåter honom att rapportera som en Rikets förkunnare, kan han inte vara en tjänare, som de andra i församlingen betraktar som ett föredöme att efterlikna. Om det kommersiella företaget bara tillfälligt arbetar åt en kyrka eller församling, vilket kan hända inom många arbetsgrenar, behöver ingen bli diskvalificerad som tjänare i församlingen för att han åtar sig sådant arbete, om det inte blir en stötesten för andra i församlingen. Men även här kanske han kan ordna så med sin arbetsgivare att denne ger honom andra uppgifter, eller också kan han på grund av samvetsskäl föredra att se sig om efter en anställning hos någon som inte alls har några affärsförbindelser med någon falsk religiös organisation. – 1 Petr. 3:16.
Intet av Jehovas kristna vittnen, som vet vad bibeln säger om det stora Babylons handlingar, skulle personligen, vare sig som en regelbunden sak eller såsom ett tillfälligt arbete, vilja åta sig att arbeta åt en falsk religiös organisation. Och om någon har gjort detta, utan att inse det allvarliga i situationen, bör han så snart som möjligt rätta till det hela, för att bevara ett rent samvete inför Gud och en god ställning inom hans organisation. – 2 Kor. 6:16, 17.
Även om det är sant att det ibland är svårt att få anställning i den gamla tingens ordning och man kan känna sig pressad ur ekonomisk synpunkt, så är det så att om vi är trogna mot Jehova Gud, kan vi vara försäkrade om att han skall fortsätta att höra och besvara våra böner och välsigna våra ansträngningar att skaffa oss ”vårt bröd för dagen efter dagens behov”. – Luk. 11:3, NW; Matt. 6:25–34; Ps. 37:25.
● I Vakttornet för 1 juni 1964, sidan 246, sägs det: ”I de kristna grekiska skrifterna läser vi aldrig om änden på kósmos, om dess avslutning eller fullständigande.” Hur skall vi förstå detta påstående med tanke på att det i 2 Petrus 3:6 sägs att en kósmos led tillintetgörelse på Noas tid?
Orden ”änden”, ”avslutning” och ”fullständigande” användes här tillsammans på grund av de ursprungliga grekiska ord som de översätter, nämligen télos och syntéleia. I 1917 års svenska översättning används ordet ”ände” och några gånger ordet ”slut” för att återge ordet télos, och i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna används på flertalet ställen ordet ”slut” för télos. Nya Världens översättning har ”avslutning” eller ”fullständigande” (1:a upplagan) för det besläktade grekiska ordet syntéleia, som 1917 i samtliga fall återger med ”ände”. Dessa ord har utan undantag att göra med endera tiden eller fullbordan, med ändamålet eller avslutningen snarare än med förstörandet av något.
Vi läser sålunda att Jesus älskade sina lärjungar intill télos eller ”slutet” (NW), att han vid télos, ”änden” eller ”slutet” (NW) på sin tusenåriga regering kommer att återlämna riket åt sin Fader, att de kristna skall erhålla télos eller ”slutet” (NW) för sin tro, sina själars frälsning. Särskilt värd att lägga märke till är utsagan att Jehova är begynnelsen och télos eller ”änden”. I intet av dessa fall kan vi ersätta orden ”slutet” och ”änden” med ”led ... tillintetgörelse”, eller hur? – Joh. 13:1; 1 Kor. 15: 24; 1 Petr. 1:9; Upp. 21: 6.
På grund av att télos betyder detta, finner vi att det ibland översätts med andra ord, t. ex. med ”utgång” i Jakob 5:11 och ”ändamål” i 1 Timoteus 1:5.
Syntéleia har inte heller något med tillintetgörelse att göra. En uppslagsbok av Vine, Expository Dictionary of New Testament Words, säger oss i stället att detta ord ”betecknar att vissa ting bringas till fullbordan samtidigt ... varvid de olika detaljerna av en plan når sin fullbordan eller sitt fullständigande”. Vi läser sålunda i Matteus 13:39 (NW) att ”skörden är en avslutning [eller syntéleia; fulländning, Åk] på en tingens ordning”. Jesu lärjungar frågade honom om samma ”avslutning”, ”fulländning” (Åk) eller syntéleia, och när han till sist lämnade dem, lovade han att han skulle vara med dem ”alla dagar intill avslutningen [eller syntéleia] på tingens ordning”. – Matt. 24:3; 28:20; NW.
Verbet synteléo är ett med de föregående besläktat grekiskt ord. Lukas använde det när han sade att Jesu fastedagar hade ”gått till ända” eller ”blivit fulländade” (Åk) och att Satan i och med den tredje frestelsen hade ”slutat med” eller ”fulländat” (Åk) sitt frestande av Jesus. – Luk. 4:2, 13.
Eftersom vi inte finner att dessa grekiska ord någonsin används i förbindelse med kosmos, använder inte Nya Världens översättning deras engelska motsvarigheter när den talar om ”världen” eller kosmos. Det är sant att 2 Petrus 3: 6 talar om en värld, ett mänskligt samhälle, en kosmos, som led tillintetgörelse, och i den bemärkelsen kan den sägas ha nått sitt slut, men endast genom våld. Men Petrus menade inte här att människosläktet vid den tiden stod inför sin avslutning, sitt slut, sitt mål, att dess tillvaro skulle upphöra.
Vi ser sålunda att i Skriften de grekiska orden télos, syntéleia och synteléo och deras svenska motsvarigheter med rätta är tillämpliga på ett föredrag, en regering, en tjänstetid, en tingens ordning eller en tidsålder, men inte på människosläktet eller kosmos, ty människosläktet kommer inte att bringas till ett slut; Jehova Gud avsåg att det skulle bestå för evigt liksom jorden, som det bebor. Det är därför som det inte kommer att bli en ny kosmos. Även om det heter att en kosmos led tillintetgörelse vid tiden för floden, så var det bara en kosmos i den bemärkelsen att de av människosläktet som motstod Gud förgicks. De som överlevde kunde inte med rätta sägas utgöra en ny kosmos eller värld, ty de hade tidigare existerat såsom en del av den kosmos eller värld före floden, för vilken Kristus dog.
● Vad för slags präst var Jetro, som omtalas i 2 Moseboken 3:1?
I 2 Moseboken 3:1 läser vi: ”Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan.” Jetro var tydligen den patriarkaliske ledaren för en stam av midjaniter, och i denna sin egenskap var han, enligt den tidens sed, pliktig att undervisa dem och leda dem i alla religiösa och profana angelägenheter. Skriften säger oss ingenting om hur ren deras religionsutövning var. Men vi kan tänka på att de var Abrahams avkomlingar genom Ketura, den hustru han tog sig någon tid efter Saras död. På Mose tid bör de alltjämt ha haft i minnet den rena gudsdyrkan som Abraham alltid föreskrev för sitt hus, dyrkan av den sanne Guden, Jehova. Skildringen i 2 Moseboken 18:1–24 visar också att Jetro verkligen erkände Jehova vara Gud, ty den säger att Jetro välsignade (lovade) Jehova och frambar brännoffer och slaktoffer åt honom och att han, jämte Mose och Aron och de äldste i Israel, höll måltid inför Gud. Dessutom gav han Mose mycket goda råd om att denne borde förordna ”dugande män, som frukta Gud, pålitliga män, som hata orätt vinning”, till att bistå honom i att döma folket, och detta råd följde Mose genast. Jetros ställning som präst var i bästa fall antingen ett naturligt arv från hans förfäder eller också en uppgift som han hade fått genom att han av sin stam blivit förordnad att inta den och inte genom något särskilt förordnande av Gud.