Vad drar dig till Gud?

MÅNGA av oss har väl någon gång i livet kommit in i ett varmt rum en kall kväll och sett en öppen eld spraka i spisen. Den lysande elden tycks dra oss till sig ofrivilligt utan någon medveten tanke eller något beslut från vår sida. Eller dras vi inte oemotståndligt mot köket, när vi hungriga efter en dags arbete kommer in och känner den kittlande aromen av vår älsklingsrätt, som puttrar på spisen? Och hur lätt reagerar vi inte på ett vänligt ord eller värmen i rösten hos någon av våra nära och kära eller en vän, i synnerhet när vi känner oss nedstämda eller deprimerade!

Sådana spontana reaktioner sker inte av en tillfällighet. Vår skapare har nedlagt dem hos oss — en inneboende förmåga att dras till andra och attraheras av sådant som är skönt och njutbart. Denna gudagivna förmåga att attraheras är en underbar gåva. Den ger glädje både åt den som attraherar och den som blir attraherad. Det förhåller sig så därför att vi är danade till Guds avbild. Det gör också att vi bättre kan förstå en annan sida av hans oförlikneliga personlighet. — 1 Mos. 1:27.

Nalkas vi Gud med tanken att undgå straff eller förintelse främst i sinnet? Eller nalkas vi honom därför att vi uppskattar hans många godhetsgärningar mot oss så mycket? Vi bör inte bli förvånade över att få veta att Guds sätt är att dra sina skapelser till sig på ett positivt sätt. Han nedlåter sig aldrig till att tvinga sina skapelser att tjäna honom. Ordet ”dra” betyder att attrahera, och det är Guds godhet och hans storslagna egenskaper som drar människor med ärligt hjärta till honom. Jesus Kristus använde samma uttryck när han lovade att han skulle ”dra alla sorters människor” till sig. (Joh. 12:32) Han gav överflödande bevis för sin Faders godhet mot sina skapelser för att försöka väcka en åstundan i deras hjärtan att komma i ett gott förhållande till Jehova. Bergspredikan är ett utmärkt exempel på detta. (Jämför Matteus 5:45—48.) Herren Jesus var emellertid noga med att framhålla att det är Gud som är den främsta orsaken till att hans skapelser dras till honom. Jesus sade till judarna: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” — Joh. 6:44.

Det var ingenting nytt när Jesus uppmuntrade oss att låta positiva och inte negativa tankar dra oss till Gud. Vid det mycket glädjefyllda tillfälle, då leviterna bar Guds ark till Jerusalem, riktade kung David uppmärksamheten på att Jehova är en positiv Gud, en godhetens Gud, när han sjöng i sin lovsång: ”Tacken HERREN [Jehova], ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.” (1 Krön. 16:34) Längre fram, då kung Salomo frambar sin bön, när templet var färdigbyggt och Guds ark hade förts till en mera permanent viloplats, föll alla Israels barn på knä och lovprisade helt spontant Guds godhet. (2 Krön. 7:3) Ja, ända ifrån början var Guds folk medvetet om att ”vår Guds goda hand var över oss”. — Esr. 8:18.

Ända ifrån människans skapelse vädjade Gud till Adams känsla för hans godhet som en grundval för att han skulle tjäna honom. Han gav honom allt vad han behövde. (1 Mos. 2:9) Gud riktade först uppmärksamheten på sin kärleksfulla omtanke gentemot Adam och sade: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.” (1 Mos. 2:16, 17) Adam befann sig redan i samma förhållande till Gud som en son står i till sin far. Om han var olydig mot Gud, skulle han fördärva det förhållandet, så det hade han alla skäl att akta sig för.

Dessa upplysningar var till vägledning för Adam och hans avkomlingar och var inte alls någon börda för dem. Detta bud drog upp demarkationslinjen — gränsen för Adams myndighet, som Adam absolut behövde känna till, förutom de oundvikliga följderna av att överskrida den gränsen. Det var ytterst viktigt att inse och erkänna Guds suveränitet.

HUR MAN UNDVIKER EN NEGATIV INSTÄLLNING

Vi befinner oss nu omkring sex tusen år från den ursprungliga fullkomlighet som våra första föräldrar åtnjöt. I vårt ofullkomliga tillstånd med de oundvikliga framtidsutsikterna sjukdom och död och denna onda tingens ordnings påfrestningar, som tränger sig allt närmare inpå oss, är det inte underligt att negativa faktorer ibland får människor att tänka på Gud. Döden själv kan utan tvivel betecknas som något negativt. Guds ord beskriver den som en ”fiende”, som så småningom skall göras till intet. (1 Kor. 15:26) Den negativa, sorgfyllda erfarenheten att förlora någon av sina kära i döden och därpå den positiva erfarenheten att lära — känna det underbara hoppet om de dödas uppståndelse kan få en människa att dras till Gud.

Så vi måste utan tvivel medge att det finns en del negativa faktorer i livet i våra dagar som kan ha inflytande på vårt förhållande till Gud. Men man bör lägga märke till att även dessa till en början sorgsna och negativa tankar kan få positiva resultat i den persons sinne och hjärta som lär känna det medlidande och den hjälp och tröst som Gud erbjuder i mycket prövosamma situationer. Detta i sin tur drar oss till Jehova, ”den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud”. — 2 Kor. 1:3.

I slående kontrast till Guds sätt, som är att dra sina skapelser till sig, är Satans, djävulens, sätt att tvinga andra att underkasta sig honom och följa hans fördärvliga vägar. Ända sedan denne Jehova Guds ärkefiende började som en mandråpare, lögnare och motståndare till allt som är gott och sunt, har han gjort bruk av tvång och fruktan för lidande för att framkalla underkastelse under hans gudlösa vägar. — Hebr. 2:15.

I sitt försåt har djävulen genomsyrat varje form av falsk religion med detta negativa tänkesätt. De oskriftenliga lärorna om helveteselden och pina efter döden har till exempel fått stor utbredning inom kristenheten. Religioner utanför kristenheten förmedlar samma skräckinjagande tankar på straff av ett djävulskt slag.a

Följden av att detta demoniska tänkesätt banat sig väg in i människors gudsdyrkan har blivit att millioner uppriktiga människor känner sig tvingade att nalkas Gud och menar att de måste tjäna honom på något sätt — blidka honom — för att undgå att drabbas av något fasansfullt straff. Graden av fruktan kan löpa över hela skalan — från besinningslös skräck å ena sidan till den andra ytterligheten att man helt undviker allt vad religion heter på grund av denna tanke att Gud är vred, vildsint, obeveklig, svår att behaga.

Sanna kristna är tacksamma för att de genom Guds ords sanning blivit befriade från att nalkas Gud på grund av fruktan för straff. Men det finns hela tiden en risk att någon av oss kan bli smittad med liknande negativa tankar på ett mera försåtligt sätt. Hur då? Vi kunde kanske börja låta vårt motiv för att tjäna Gud bli alltför starkt påverkat av tankar på straff för våra misstag och tillkortakommanden.

Vi behöver därför ständigt påminna oss att ”vi felar alla många gånger”, att om Jehova ville ”tillräkna missgärningar, ... vem kan då bestå?” (Jak. 3:2; Ps. 130:3) Detta kommer att hjälpa oss att bevara en balanserad syn på oss själva och andra medan vi hela tiden arbetar på att iföra oss ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:24) Denna balanserade syn på saken hjälper oss att inse att vi visserligen bör göra framsteg när det gäller att ta på oss den nya personligheten, men ingen av oss har kommit så långt att han inte syndar och dagligen behöver få förlåtelse för sina tillkortakommanden. — 1 Joh. 2:1, 2.

Om våra misstag och tillkortakommanden började behärska våra tankar, skulle den glädje vi kände när vi från början drogs till Gud kunna avta, kanske rentav så mycket att vi inte längre tjänar med det rena motivet kärlek till Jehova, hans egenskaper och allt han har gjort för vår skull. Därför är det bra att vi frågar oss: Är det positiva eller negativa tankar som får mig att fortsätta att tjäna Gud? Gör jag det med villigt och glatt hjärta? Eller är det kanske med tanken att undvika att bli förintad på Harmageddons snabbt annalkande dag? — Pred. 12:13; Upp. 16:15, 16.

ATT LÅTA SIG DRAS AV POSITIVA TANKAR

Att vi låter positiva och inte negativa tankar dra oss till Gud och sedan förmås att fortsätta att tjäna honom med glädje i hjärtat innebär inte att vi inte behöver anstränga oss själva. Aposteln Paulus är ett gott exempel på en person som ständigt var glad och lycklig och hade en god anda, vilket vittnar om att han tjänade Gud med en positiv sinnesinställning och med djup inre glädje. Men ändå sade han om sig själv att han måste vara ”hårdhänt” mot sin kropp och leda den ”som en slav”. (1 Kor. 9:27) Medan vi befinner oss i det ofullkomliga köttet måste var och en av oss kämpa trons goda kamp på många olika sätt. — 2 Tim. 4:7.

Ofta finns förmåga att ”gärna vilja” hos oss, ”men förmåga att frambringa det rätta finns inte”, och även om vi verkligen har vår lust i Guds lag, finner vi ibland ”en annan lag, som för krig” mot vårt sinnes lag och gör oss till ”fånge under syndens lag”. (Rom. 7:14—25) Men det som är särskilt underbart med att vi låter positiva tankar på Guds godhet driva oss är att glädje, lycka och behag då kommer att dominera i vårt liv. Detta är mer än väl värt den självbehärskning vi kan behöva lägga i dagen. — Gal. 5:22, 23.

ATT KOMMA NÄRMARE GUD

Vad kan vi då göra för att uppodla och bevara en positiv sinnesinställning och en andlig syn på tingen? Först måste vi vara medvetna om att vi ur sinnet måste utplåna negativa, försvagande tankar och fruktan för att misslyckas och ersätta dem med Guds uppbyggande, positiva, hjärtevärmande löften, som finns i hans skrivna ord, bibeln. Att läsa och studera bibeln måste vara en viktig del av vårt dagliga liv. Vi måste sträva efter att gå på djupet när vi studerar, så att vi låter Jehova Guds kraftfulla vishet fylla vårt sinne och hjärta, när vi begrundar det vi läser.

Vi bör sträva efter att göra våra böner mera meningsfulla och detaljerade och kanske bedja oftare varje dag. Öppnar vi vårt hjärta för Gud? Tackar vi honom varje dag för hans storslagna egenskaper och för de många välsignelser vi får av honom? Och är vi då och då ”ihärdiga i bönen”? — Rom. 12:12.

Det här är grundläggande ting. Men det är enkla, ofelbara sätt att se till att positiva och inte negativa tankar drar oss till Gud. Det gör oss också förvissade om att när vi en gång blivit dragna till Gud, kommer vi att kunna fortsätta att tjäna honom med glädje i hjärtat nu och för all framtid. — Jer. 9:24.

[Fotnoter]