Bygg en lycklig familj!

 1. a) Varför är familjekretsen det mänskliga samhällets grundläggande enhet? b) Vilka mäktiga krafter är nu i verksamhet, som hotar familjekretsens existens?

FAMILJEN har av experter och lekmän i lika mån kallats för det mänskliga samhällets grundläggande enhet. Familjer ger upphov till byar, städer, landskap eller provinser och slutligen till hela nationer. Man anser allmänt att goda familjer åstadkommer goda samhällen, och likväl är det så att det utövas ett tryck på familjen såsom aldrig förr, både inifrån och utifrån. Mäktiga krafter är i verksamhet, vilka hotar familjelivets själva existens. Industrialiseringen, nationalismens utbredning, ropet på oberoende, nya uppfattningar i sexuella frågor och andra livsfrågor — alla dessa ting har vart och ett på sitt sätt varit till men för familjekretsen. Den tycks nästan ha upphört att fullgöra sin roll som det mänskliga samhällets grundval.

 2. Beskriv förhållandena i familjekretsen tidigt i mänsklighetens historia.

² Tidigt i mänsklighetens tillvaro var jordbruk den främsta sysselsättningen bland folk. Fadern var familjens överhuvud och styresman. Orubblig lydnad var hemmets första regel. Familjemedlemmarna växte upp tillsammans, bodde tillsammans, arbetade tillsammans och kämpade tillsammans. Hemmet var centrum för den religiösa undervisningen. Man såg med ogillande på skilsmässor. De som lät skilja sig ansågs ha brutit mot Guds lag. Även om ingenting av allt detta har försvunnit helt och hållet ur familjelivet, så har dessa ting inte längre samma samfällda inflytande på det. Tiderna har förändrats. Några menar att familjekretsen är något som håller på att försvinna.

 3. Vilka faktorer bidrog enligt somliga auktoriteters uppfattningar till att tidigare kulturer gick under?

³ Många historiker är ense om att det som i första hand ledde till den grekiska och den romerska kulturens förfall var familjekretsens sönderfall och upplösning. En känd sociolog vid Harvarduniversitetet skrev också nyligen: ”Omoraliskheten har hjälpt till att ödelägga mången stor nation under gångna århundraden. I våra dagar hotar den själva Förenta staterna. ... Många vetenskapsmän har redan frågat sig om det finns något samband eller inte mellan det vacklande tillståndet hos vår sexualmoral å ena sidan och brottslighetens, självmordens och ungdomsbrottslighetens starka tillväxt såväl som de allt flera offren för sinnessjukdom å den andra.” Vad är det som behövs — med tanke på det som sagts här —, om familjekretsen skall räddas och återföras till sin rätta plats som det mänskliga samhällets grundläggande enhet? Och så en fråga av största vikt: Hur kan man uppnå lycka inom denna grundläggande enhet? Och vidare: Vad menas med en familj, och av vilket skäl kom familjekretsen ursprungligen till?

 4. Vad kan en ”familj” sägas vara?

⁴ Familjen har sagts vara ”en grupp nära besläktade individer eller grupper, eller en grupp bestående av helt närstående, i synnerhet den grupp som föräldrar och barn bildar”. En annan definition lyder så här: ”En formell förening, som vunnit hävd genom sedvana och lag och som fast binder samman de personer som förenats genom giftermål, deras barn till följd av födelse och adoption och alla andra personer i samma hushåll till följd av allmänt erkända och fastslagna rättigheter och skyldigheter.” Barn är i allmänhet en betydelsefull del av familjeenheten.

 5. a) Hur kom den första mänskliga familjekretsen till? b) Vad är lycka? Varför är lyckan av så stor betydelse för den kristna familjekretsen?

⁵ Från själva början var det Jehova Guds tydligt tillkännagivna uppsåt att Adam skulle vara en trogen familjefar. Skildringen i Första Moseboken lyder: ”Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.’” (1 Mos. 1:28) Som man kan se av detta gudomliga påbud var det ursprungliga syftet med äktenskapet att barn skulle födas, varigenom en fullständig familjekrets skulle uppstå. Eftersom dessa barn, som frambragtes ur den äktenskapliga föreningen, kunde bli lärda att tillbedja Gud och lovprisa honom såsom sin Skapare, vilket han önskade och fordrade, kan vi dessutom inse varför människan ursprungligen var avsedd att leva i en familjeenhet i lycka. (2 Mos. 20:5) Men vad är då lycka? Lycka har sagts vara ett tillstånd av välbefinnande och behaglig tillfredsställelse. I en sådan behaglig atmosfär skulle familjelivet bidra till tillfredsställelse, trygghet och lovprisning av Gud.

 6. Vad finns det för mönsterbild till den kristna familjekretsen?

⁶ Därtill är det till stort gagn att vi har klart för oss att Jehova Gud själv bildligt talat kallas en äkta man; han är överhuvud för sin universella familjekrets. Hans hustru, som är moder till hans omfattande familj, är moder till alla och envar i denna universella organisation, och barnen är Guds lojala undersåtar i denna förening. Jesaja säger: ”Din store Danare är såsom äkta man din ägare, härskarornas Jehova är ju hans namn; och Israels Helige är din bördeman. Hela jordens Gud skall han kallas.” (Jes. 54:5, NW) Den mänskliga familjekretsen, som hämtar sitt mönster från en så upphöjd och framgångsrik anordning i himmelen, tillförsäkras verkligen lycka, om vi bara vill följa de principer som gäller för familjelivet och som Jehova har angivit i sitt ord, bibeln.

 7. a) Vilket tvåfaldigt ansvar har den kristne fadern gentemot sin familj? b) Hur kommer en god far att betrakta sin familjekrets?

⁷ Eftersom det på den store äkta mannen och Skaparen, Jehova, vilar en ansvarsbörda för familjen, är det bara logiskt att förvänta ett liknande exempel på ledarskap av den mänsklige fadern. Men vad finner vi i våra dagar? Dr John J. Kane, som förestår den sociologiska avdelningen vid University of Notre Dame i USA, yttrade att nu ”är det nästan lika sällsynt att finna en far som verkligen fyller sin ställning som det är att finna en sadelmakare eller en grovsmed”. Men inte desto mindre har vi här själva utgångspunkten för en lycklig familjekrets, ty faderns ansvar är tvåfaldigt: han skall sörja för familjen såväl andligen som materiellt. Detta skall han önska göra i kärlek. (1 Kor. 13:4—7) Varför det? Därför att kärleken varken är hård och frånstötande eller tyrannisk, och likväl är den sannerligen inte detsamma som känslosamhet. En god far inser att familjekretsen är såsom en ömtålig maskin, vars olika delar samverkar intimt. Utan olja skulle det bli nötning och friktion. Därför kommer en förståndig far att ta ledningen i att göra bruk av kärlekens olja, som mildrar de stötar, som missförstånd och oenighet kan ge upphov åt, och vidmakthåller en tillbörlig jämvikt, när det gäller familjens intressen. Men hur kan en sådan kärlek verkligen läggas i dagen? Det sker allra bäst genom exempel, ty gärningar talar bättre än ord. Det bästa exemplet ges kanske när far visar varmt intresse för att hans familj skall vara en lycklig skara som lovprisar Gud. Lyckliga familjer i denna mening kommer inte till av sig själva — det krävs planläggning, och familjen måste byggas enligt de givna föreskrifterna.

 8. a) Vad har vissa undersökningar visat vara en viktig faktor för att man skall uppnå lycka i äktenskapet? b) Hur understryker både Mose och aposteln Paulus föräldrarnas ansvar i förbindelse med den religiösa undervisningen och fostran av barnen?

⁸ Det är intressant att lägga märke till att förhållandena visar att utsikterna till framgång i äktenskapet i allmänhet i vår kulturvärld är mera gynnsamma om en religiös tro kommer in i bilden. En forskare berättade t. ex. om de lyckliga och de olyckliga äkta männen, vilkas förhållanden han närmare undersökt, och sade: ”Avog inställning till religionen kännetecknar flera av de olyckliga männen. De lyckligt gifta männen är otvetydigt flertalet bland dem ... som tror att det är viktigt att barnen får religiös undervisning.” Men för många föräldrar innebär detta att de skickar i väg barnen till söndagsskolan eller gudstjänsten i kyrkan, under det att de kanske stannar hemma själva. Är detta vad bibeln anbefaller? Nej, visst inte; Jehovas påbud är framställt i 5 Moseboken 6:6, 7 (NW): ”Dessa ord, som jag befaller dig i dag, måste visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” Föräldrarnas ansvar är alltså ett gudomligt bud, när det blir fråga om religiös undervisning från Guds ord. Denna princip framhävs kraftigt för oss, om vi ger akt på aposteln Paulus’ ord: ”Barn, var lydiga mot edra föräldrar i förening med Herren, ty detta är rättfärdigt: ’Hedra din fader och din moder’; vilket är det första budet med ett löfte: ’För att det må gå dig väl och du må förbliva en lång tid på jorden.’ Och ni fäder, var icke irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” — Ef. 6:1—4, NW.

 9. Vilken god vana bör kristna föräldrar följa, och hur kan undervisning förbindas med den?

⁹ En god vana, som kristna föräldrar bör följa, är att begrunda en bibeltext varje dag. Jehovas vittnen visar sig just ha en sådan vana, ty de läser ”Dagens text” och kommentaren till den i Jehovas vittnens årsbok eller i Vakttornet. Somliga föräldrar anser att detta är en småsak, som man kan förbise; men goda föräldrar liknar goda arkitekter, de kan inte förbise detaljerna. Uppmärksamhet, som ägnas även de minsta detaljerna, bidrar till kvaliteten; och nog vill du att dina barn skall ägna Jehova lovprisning av den högsta kvalitet? Om ni inte såsom en familj kan dryfta ”texten” varje dag på morgonen, kan ni kanske avsätta tid härför vid kvällsmålet. Uppmuntra barnen att läsa texten och kommentaren varje dag. Ha en ordbok till hands och uppmana dem att slå upp sådana ord som de inte känner till. Man kan turas om att ställa enkla och rakt på sak gående frågor. Öva var och en i att ge korta svar, varefter husfadern ger en intressant sammanfattning och därvid också ger lämpliga råd, som bygger upp familjekretsen i andligt avseende. Om det skriftställe som utgör dagens text dryftas på detta sätt, kommer man att längta efter den stund som har avsatts härför, och det blir en uppmuntrande stund av undervisning dag efter dag.

10. a) Varför bör man uppmuntra till systematiskt bibelstudium redan när barnen är mycket unga? b) Tala om hur man kan lära barn att lita till sig själva och att ta initiativ alltifrån mycket späd ålder.

¹⁰ En viktig del av en kristen faders ansvar är dessutom att se till att det hålls ett regelbundet, systematiskt bibelstudium med familjen. Det är i de tidiga åren som personligheten danas. En del föräldrar kanske blir förvånade över hur tidigt deras barn lägger märke till nya saker och nya förhållanden. Vid mycket späd ålder kan barnen lära sig att lita till sig själva och att ta initiativ. Särskilt när det gäller det första barnet inser inte en hel del föräldrar hur tidigt barnets trängtan efter oberoende kan göra sig gällande. Låt oss anföra ett exempel: Modern till en nio månader gammal pojke hade all möda i världen att mata honom, där han satt i sin höga stol. Varje gång hon förde skeden till munnen på honom, stötte han till hennes hand och lyckades ofta stöta antingen maten eller skeden i golvet. Hon sade: ”Jag förstår inte varför han har blivit så trilsk på sistone. Jag har ett sådant förfärligt sjå att mata honom.” En vän till henne sade då: ”Varför låter du honom inte hellre hållas själv med maten? Han kanske stöter till skeden därför att han skulle vilja hålla i den och äta själv, i stället för att du skall truga i honom maten.” Modern förstod ganska snart, trots sina protester, att den lille pojken kunde äta själv utan att spilla omkring sig värre än när modern försökte mata honom, och hans stora tillfredsställelse över att kunna göra detta själv utan hjälp framgick mycket tydligt av den hänförelse, med vilken han hälsade måltiderna. Ja, barn är mycket vakna, alltifrån späd ålder, och kan hjälpas att lära sig många nyttiga och praktiska saker.

11. Vilka exempel visar att barnen kan lära mycket av bibelstudium? Vilket gagn medför det för föräldrarna? För barnen?

¹¹ En del föräldrar kanske påstår att deras barn är för små för att förstå något nämnvärt vid bibelstudierna. Men om fyra- och femåringar ord för ord kan upprepa slagord och vitsar ur TV-programmen, då kan de sannerligen lära sig bibelns principer. En fyraåring kan redan peka på de mer än åttio illustrationerna i den bibliska läroboken Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset, som Sällskapet Vakttornet har givit ut, och kan berätta vad varje bild föreställer eller vilken berättelse som är förknippad med varje gestalt. Tänk på vilken fostran detta barn får och tänk också på vilket gagn föräldrarna får. Hur så? Därför att det krävs omsorgsfullt bibelstudium av föräldrarna för att förbereda uppbyggande studier med barnen. Vad kan resultatet då bli? Tänk på vad Ordspråksboken 22:6 säger: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.”

12. Varför bör föräldrarna vara angelägna att vara goda föredömen i att tillbedja Gud?

¹² Föräldrarna bör också vara angelägna om att familjen regelbundet kommer tillsammans med andra på den plats där man tillbeder Gud på deras ort. Barn är av naturen efterhärmare. Föräldrar, är ni goda föredömen för barnen att efterlikna? Eller förväntar ni att barnen skall gå till mötena, medan ni stannar hemma och ser på TV eller utför en eller annan syssla i hemmet? Tänk också på att det är ert ansvar att vara goda föredömen i att svara på frågor och ge kommentarer vid dessa möten, så att edra barn i unga år får klart för sig att detta inte bara är rätt utan att det förväntas av en. — Hebr. 10:24, 25.

13. a) Hur viktigt är det att den egna familjen blir föremål för tillbörlig omtanke och uppmärksamhet? b) Vilka skriftställen visar att familjens frälsning bör vara det som ligger föräldrarna allra varmast om hjärtat?

¹³ Man kan kanske säga att det största provet, som föräldrarnas skicklighet såsom undervisare ställs på, gäller deras förmåga att undervisa barnen, att leda dem på frälsningens väg. Många föräldrar har kanske framgång i att undervisa andra, men vilket resultat vinner de med avseende på de egna barnen? Kristna föräldrar blir ofta så upptagna av att bereda andra människor tillfälle att få del av frälsningens väg, att den egna familjen inte blir föremål för tillbörlig omtanke och uppmärksamhet. Kom ihåg att frälsningens väg börjar i den egna familjekretsen. Att vård och fostran skall ges åt den egna familjen är en gudomlig princip. Paulus skrev till Timoteus: ”Förvisso, om någon icke drager försorg om dem som äro hans egna, och i synnerhet om dem som äro medlemmar av hans hushåll, har han förnekat tron och är värre än en människa utan tro.” Och Paulus skrev vidare om detta: ”Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor. Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” (1 Tim. 5:8; 4:15, 16; NW) Föräldrar, önskar ni ”frälsa” edra barn? Barn som har fått en sådan fostran kan få bistånd till att öva och undervisa andra, såsom Paulus skrev till Timoteus, i 2 Timoteus 2:1, 2: ”Du, mitt barn, fortsätt därför att förvärva kraft i den oförtjänta godhet som är i förbindelse med Kristus Jesus; och det som du hörde av mig med många vittnens understöd, detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” (NW) Denna undervisning, som börjar i familjen, kommer att nå ut i vidare kretsar, kommer att utvidgas, varigenom allt fler och fler kvalificerade förkunnare frambringas för att sprida dessa goda nyheter om Riket. — Matt. 24:14.

14. Hur kan barnen bli undervisade i förkunnartjänstens grundläggande principer? Med vilken verkan?

¹⁴ Många föräldrar har gjort den erfarenheten att de kan undervisa barnen i den kristna förkunnartjänsten allra bäst genom att hjälpa dem i gång med att från dörr till dörr erbjuda tidskrifterna Vakttornet och Vakna! (Apg. 20:20) Detta är ett nyttigt arbete, ett arbete som barnen lätt kan ta del i och som vanligen ger goda resultat, och det ger tillfälle åt människor med spörjande sinnen att vinna kunskap om Guds rike. Föräldrar, hjälper ni edra barn att finna saker som de kan tala om i de olika tidskriftsnumren, så att deras erbjudanden blir verkningsfulla och dessutom ”säger någonting”? Ja, det är föräldrarnas främsta plikt att undervisa de egna barnen, och både far och mor bör i full utsträckning ha del i detta. Denna undervisning och övning, som föräldrarna ger, får mogenhet till följd inom familjen. — Ef. 4:13, 14.

15. a) Ge exempel på föräldrarnas plikter i förbindelse med tillämpningen av bibelns principer. b) I vilken anda bör man ge tuktan?

¹⁵ Men det är en sak att känna till en del av bibelns principer, en annan att förstå när och hur man skall tillämpa dem. Detta är i synnerhet sant när det gäller barn. Förståndiga föräldrar kommer därför att inse detta, och de kommer ständigt att hjälpa sina barn att förstå hur de bör bete sig. Man kanske säger till ett barn att det inte får stjäla. Detta innebär inte så mycket för barnet, som inte har någon känsla för äganderätten och som ser någonting som det vill ha. Därför måste far eller mor sätta sig ned och förklara vad det innebär att stjäla och att detta onda började med Satan och att vi, eftersom vi inte vill likna honom eller få ett slut sådant som hans, inte vill göra sådana saker som har sitt ursprung hos honom. (Jes. 14:12—15) Och när ett barn handlar orätt och man är tvungen att tukta det, måste detta ske i kärlek och i överensstämmelse med vad just det barnet behöver. En del barn behöver man bara tala till, så förstår de. Andra barn behöver kraftigare, handgriplig tuktan, så att det känns rejält. Åter andra tar emot tuktan bäst, om man låter dem försaka något som de tycker särskilt mycket om. Förståndiga föräldrar kommer att lära sig vilken ”medicin” som är den bästa och så ge den i rätta doser och vid lämpliga tillfällen. — Ords. 23:13, 14.

16. a) Hur bör föräldrar betrakta Paulus’ ord i 1 Korintierna 15:33? b) Hur kan kristna föräldrar med framgång vägleda sina barn under skolåren?

¹⁶ En annan sak, som är värd att betänka, är att vi nu lever i ändens tid, enligt vad bibeln visar. (2 Tim. 3:1—5) Förståndiga föräldrar kommer fördenskull att hörsamma det råd aposteln Paulus ger i 1 Korintierna 15:33 (NW): ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Föräldrar, skydda edra barn mot ett opassande umgänge och ett ont tänkesätt. När barnen börjar skolan, märker många föräldrar en förändring i barnens tänkesätt och inställning. En del barn blir svårare att handskas med till följd av den nya omgivning de finner sig försatta i. Andra blir så uppslukade av sina studier, att de får mycket litet tid eller ingen tid alls för bibelstudier, förkunnarverksamhet och sysselsättningar med den övriga familjen. Det gäller då för föräldrarna att gripa in och åstadkomma jämvikt. Skolåren kan vara uppbyggande år, men samtidigt kan de bli svåra år, om inte barnen får tillbörlig fostran och vägledning av föräldrarna.

17. Vilken inställning bör föräldrar och barn ha till sådant som inte direkt hör till skolschemat?

¹⁷ En sak t. ex., som barnen i de allra flesta fall behöver vägledning i, gäller sådan verksamhet som inte hör med till det egentliga skolschemat. Sport och idrott kan komma att sluka en massa tid och bringa barnets tänkesätt ur jämvikt. Paulus skrev så här till Timoteus: ”Håll i stället på med att öva dig själv, med gudaktig hängivenhet som ditt mål. Ty kroppslig träning är gagnelig för något litet, men gudaktighet är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma. Detta påstående är trovärdigt och förtjänar att till fullo godtagas. Ty för detta ändamål arbeta vi strängt och bemöda oss, emedan vi hava satt vårt hopp till en levande Gud, som är en Frälsare för människor av alla slag, i synnerhet för dem som äro trogna.” (1 Tim. 4:7—10, NW) Kristna föräldrar kommer fördenskull alltid att hjälpa sina barn att betrakta skolan på rätt sätt, nämligen såsom en anordning, varigenom man får den nödvändiga undervisningen. Barnen i den nya världens samhälle förväntas vara föredömen och bör sträva efter att upprätthålla en god och sund lässtandard, ty detta är i sig självt en rekommendation och ett vittnesbörd. De bör också med all kraft vinnlägga sig om ett gott uppförande, så att inte någon smälek dras över Jehovas namn och organisation.

18. Vad menas med rekreation, och hur kan man i familjekretsen uppnå jämvikt i fråga om rekreation?

¹⁸ I detta sammanhang är det lämpligt att dryfta ämnet rekreation. Vad menar man med rekreation, och vilka former kan den få ta? Ordet rekreera, som ”rekreation” är besläktat med, betyder egentligen att återskapa, att vederkvicka eller att stärka kropp och sinne efter ansträngning och möda. Rekreationen innebär i grund och botten en förändring av farten, den kan ha avseende på avkoppling eller avkopplingssätt, och den tycks vara en betydelsefull faktor i ett liv med jämvikt. Vilket slag av rekreation man skall välja är en sak som den enskilde kristne måste avgöra själv i överensstämmelse med sitt upplysta samvete. (2 Kor. 1:12) Att ta del i spel och lekar innebär rekreation eller avkoppling för somliga. Andra menar att de finner vederkvickelse genom att läsa, ströva omkring i skog och mark eller kanske rentav genom en hobby. Huvudsaken är att rekreationen inte blir den största faktorn i livet utan att man ger den sin rätta plats och lägger huvudvikten vid det som har den största betydelsen, nämligen predikandet av de goda nyheterna om Riket. Men det är mycket viktigt att föräldrarna använder en viss tid tillsammans med barnen för gemensam vederkvickande verksamhet; och i det sammanhanget har det sagts: ”Knappast någon pojke skulle vara ett problembarn, om hans far då och då satte foten på grepen medan pojken stod bredvid med agnburken.” Den goda verkan som rekreationen får, oberoende av vilken form den tar, så länge den är nyttig och inte strider mot kristna principer, kommer att uppskattas av kristna som vunnit jämvikt i livet.

19. a) Vad bör föräldrar väpna sina barn emot? Ge exempel. b) Vad sade Paulus, som visar att de kristna skulle få lida?

¹⁹ En annan faktor, som kristna föräldrar omsorgsfullt bör beakta, är att ungdomarna måste bli väpnade, så att de kan stå emot andras hån och spe. Barn önskar — till och med i större utsträckning än vuxna — att man skall tänka väl om dem. Man har funnit att en del barn ger sig till att stjäla bara för att få tillräckligt med pengar för att kunna klä sig bättre och följa med gänget vart som helst. Andra barn tycker att det är svårt att stå emot det tryck som övas på dem till följd av deras ståndpunktstagande i vissa frågor. I ett sådant fall bör man tålmodigt och kärleksfullt förklara att det kristna levnadssättet är överlägset och följer den måttstock som Kristus Jesus har angivit. Aposteln Paulus själv sade: ”Alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda.” Fördenskull kan kristna barn komma att få lida eller bli illa ansedda därför att de inte tar del i uppsluppna tillställningar, bär sitt hår annorlunda, inte klär sig på ett visst, ”godtaget”, sätt och inte far omkring som galningar. Är det fel att folk tänker illa om en? Nej! Att bli prisad av Jehova är bättre än att vara populär, och dygd är bättre än oarter. — 2 Tim. 3:12, NW.

20. Vilket råd från Skriften manar oss att undvika olämpligt umgänge?

²⁰ Och är det orätt av föräldrarna att de ger rakt på sak gående men likväl kärleksfulla råd åt sina barn, i det att de framhåller de fallgropar som är förbundna med att bestämma träff eller hålla ihop med dem som inte har samma tro som de själva? Nej! Förståndiga föräldrar kommer att inse att Jehova bjuder, i 5 Moseboken 7:3: ”Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner.” Aposteln Paulus sade också att de kristna endast borde ”gifta sig ... i Herren”. (1 Kor. 7:39) Man kan inte skjuta detta gudomliga påbud åt sidan och förvänta att äga Jehovas välbehag. Föräldrar, det vilar en stor ansvarsbörda på er att leda edra barn på den rätta vägen, så att de får en sådan syn på äktenskapet som är både ärbar och bibelenligt sund.

21. Varför kan de kristna församlingarna med rätta förvänta att kristna fäder går före med gott exempel?

²¹ Det var också i samband med att Paulus talade om kristna fäder, vilka skulle vara lämpliga som tillsyningsmän och biträdande tjänare, som han skrev dessa ord till Timoteus: Han bör vara ”en man som förestår sitt eget hus på förträffligt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar, (om en man verkligen icke vet att förestå sitt eget hus, hur kommer han då att taga sig an Guds församling?)”. (1 Tim. 3:1—7, NW) Den kristna församlingen kan därför med rätta förvänta att tillsyningsmännen och de biträdande tjänarna är goda föredömen såsom familjefäder. Kristna fäder som underlåter att vara sådana föredömen kan knappast förvänta att få stå kvar i ställningar som innebär att de skall öva tillsyn.