”Håll på med att utröna, vad ni själva äro”
”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.” — 2 Kor. 13:5, NW.
1, 2. a) Vilka tankar och frågor dyker ofta upp i sinnet när vi tänker på hurudan vår personlighet egentligen är? b) Varför är det viktigt för den kristne att känna sin sanna personlighet?
NÄR var det som du senast granskade dig själv ordentligt? Blev du då nöjd med vad du såg? Vilket intryck får andra människor av din personlighet? Är du en komplicerad människa med så många olika tankar och känslor, att det är svårt att säga hurudan din personlighet egentligen är? Är du en trogen Abraham den ena dagen och en tvivlande Tomas den andra? Är du en undergiven Sara på måndag och en härsklysten Isebel på tisdag eller en energisk Paulus på onsdag och en världsälskande Demas på torsdag? Vad slags människa är du egentligen?
2 Andra människor lägger alltid märke till din personlighet likaväl som till ditt ansikte. Men är det som de lägger märke till ditt verkliga jag, eller uppträder du skrymtaktigt och låter somliga människor bara se det som du vill att de skall se? Är det som de ser eller det som du verkligen är till ära för den store Guden, Jehova?
3. Varför är det viktigt att vi granskar oss själva, och varför kan vi säga att det är ett uttryck för vår kärlek till Gud och nästan att vi ger akt på oss själva?
3 Det är viktigt att vi betraktar eller granskar oss själva för att utröna vad slags människor vi är. Vi vill inte stöta andra med vårt uppträdande eller med vår personlighet. Vi finner glädje i gott kamratskap, och vi vill att andra människor skall tycka om att vara tillsammans med oss. Fördenskull strävar vi efter att inte misshaga våra vänner eller vår Gud, som är vår närmaste vän. Det är rätt och riktigt att tänka på sådana ting, ty att man gör det är ett uttryck för ens kärlek till Gud och nästan. — Matt. 22:37—39.
4. Ge exempel på hur orden ”utröna” och ”pröva” har använts i bibeln. Varför använde bibelskribenterna sådana uttryck?
4 Man kan förvånas över hur många gånger sådana ord som ”rannsaka”, ”pröva” och ”utröna” används i bibeln. Ja, det är till nytta för dig om du med hjälp av en bibelkonkordans tar reda på hur sådana ord används. Du kommer att bli förvånad över vilket stort antal gånger de använts såväl som över var, till vilka och varför de använts. Här återger vi till exempel några uttalanden som är hämtade från sex olika brev av aposteln Paulus: ”Bliv ... förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” (Rom. 12:2, NW) ”Må en människa efter ingående granskning först godkänna sig själv.” (1 Kor. 11:28, NW) ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.” (2 Kor. 13:5, NW) ”Om någon menar att han är något, när han ingenting är, så bedrager han sitt eget sinne. Men må han pröva vad hans eget verk är.” (Gal. 6:3, 4, NW) ”Fortsätt med att förvissa eder om vad som är välbehagligt för Herren.” (Ef. 5:10, NW) ”Skaffa eder visshet i fråga om alla ting; håll fast vid det som är gott.” (1 Tess. 5:21, NW) Genom dessa uppmaningar understryker aposteln behovet av att vi ständigt rannsakar oss själva, så att vi kan befinnas vara ”ostraffliga och oskyldiga, Guds barn utan vank bland ett vrångt och förvänt släkte” av människor. — Fil. 2:14—16, NW.
5. Hur måste vi se oss själva? Varför?
5 Om vi skall kunna rannsaka oss själva, såsom Paulus uppmanar oss, måste vi se oss själva såsom Gud ser oss. Han ”ser ... vad hjärtat är”. (1 Sam. 16:7, NW; Ords. 21:2) Han ser till våra dolda motiv och begär. Om vi vill vara vissa om att vinna Guds godkännande, måste vi alltså granska våra dolda motiv och begär och utröna hjärtats tankar och avsikter. Vi måste veta varför vi skall vidta förändringar i fråga om vår personlighet, vilka förändringar vi skall vidta och hur vi skall gå till väga. Allt detta fordrar att vi har exakt kunskap om oss själva, våra motiv, världen omkring oss och Guds ofelbara skrivna ord, bibeln.
Varför bör du hålla på med att utröna vad du är?
6, 7. Varför är det nödvändigt att vi håller på med att pröva oss själva?
6 Det finns många skäl till att vi bör hålla på med att utröna vad vi är. Ett skäl är detta: Vi har blivit avlade och födda i synd. (Ps. 51:7) Vårt sinne har av naturen böjelse för det som är ont och fördärvat. Om vi vill skydda oss för den bedrägliga makt som synden utövar, vilken vi har i arv såsom en del av vår fallna natur, måste vi följaktligen hålla på med att pröva oss själva.
7 Ett annat skäl till att vi bör pröva oss själva är att vi lever i en tid då Satan, djävulen, begagnar sig av alla tänkbara djävulska metoder som står till hans förfogande för att suga ned hela mänskligheten i förintelsens malström tillsammans med sig. Han har gjort mångt och mycket till gudar: prestige, pengar, ägodelar, makt och nöjen. Och enligt dekanus Merrill C. Tenney vid Wheaton College Graduate School har dessa blivit 1900-talets avgudar. Vi måste hålla på med att pröva oss själva, om vi inte skall bli bedragna och lockas att dyrka dessa avgudar, som inte kan ge oss liv.
8, 9. a) Varför måste vi pröva våra böjelser i frågor som har med moralen att göra? b) Vilket annat slag av dåligt umgänge måste vi skydda oss emot?
8 Ännu ett skäl till att vi bör pröva oss själva är det förhållandet att de moraliska skrankorna har brutits ned här i världen och att vi alltid står i fara att halka in på omoraliskhetens stigar. Detta innebär att vi måste vara ytterst noga med vårt umgänge, ty ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”. (1 Kor. 15:33, NW) Dåligt umgänge kan få oss att halka in på den gamla världens vägar och hänge oss åt rökning, dryckenskap, otukt och ett lösaktigt leverne över huvud taget. Fördenskull behöver vi pröva oss själva.
9 Det är inte bara människor som kan utgöra dåligt umgänge och som vi måste skydda oss emot. Sinnet och hjärtat måste också skyddas, ty dessa sårbara måltavlor bombarderas utifrån med allehanda meningsyttringar och impulser. Vi måste skydda dem för den omoraliska verkan som dåliga böcker, dåliga filmer och teaterpjäser och ett osunt tänkande kan ha. Liderliga filmer, böcker med kusliga serier och av otro präglade skrifter av ”lärda” män kommer inte att bygga upp vår tro och dygd. Kom ihåg att det är vad vi matar vårt sinne med som i tidens längd kommer att inverka på oss. Så om vi inte väljer vänner med stor omsorg, om vi inte läser goda böcker och väljer sund, nyttig avkoppling, kommer vi utan tvivel att märka att vi driver ut i den gamla världen, och det kan mycket väl sluta med att vi hamnar i tillintetgörelsens grop tillsammans med den. Det är fördenskull vist och förståndigt att vi fortsätter med att utröna vad vi själva är. — Hebr. 2:1; 1 Joh. 2:15—17.
10, 11. a) Varför måste vi ta oss i akt för självsäkerheten? b) Vilka faror lurar på den som blir likgiltig och den som blir vårdslös?
10 Vi måste skydda oss för uppfattningar som är farliga och nedbrytande för vår gudsdyrkan, och detta är ytterligare ett skäl till att vi bör utröna vad vi själva är. Paulus varnade oss för att bli självsäkra, när han sade: ”Må den, som menar att han står, taga sig till vara så att han icke faller.” (1 Kor. 10:12, NW) Självsäkerheten kan leda oss till att i dårskap förtrösta på vår egen styrka eller på militärmakt. Den kan få oss att lita på vårt eget förstånd eller på andra människors förstånd i stället för att förtrösta på Guds makt och vishet. — Ords. 3:5—7.
11 Var också på din vakt mot likgiltighet och vårdslöshet. Det ena som det andra kan bli ödesdigert. Likgiltigheten kan vagga oss till sömns vad vår tids allvar beträffar, och vårdslösheten kan få oss att ringakta Jehovas bord. Fördenskull är det tillbörligt att vi håller på med att för oss själva utröna vad vi är, så att vi inte blir offer för dessa försåtliga snaror som djävulen lägger ut. — 1 Kor. 16:13; 1 Tess. 5:1—11; 1 Petr. 5:8; Mal. 1:7.
Exempel som tjänar till varning
12. Hur är Kain ett varnande exempel för oss, och vilka råd ger Paulus de kristna i denna sak?
12 Det finns verkligen skäl till eftertanke. Bibeln ger ett antal exempel på människor som föll offer för Satans anslag i första hand därför att de slutade upp med att för sig själva utröna vad slags människor de var. Först har vi Kain, som tydligtvis hade ett hetsigt lynne. Gud bjöd honom att behärska sin vrede, men Kain vägrade att lyssna. Hans obehärskade vrede fick honom att begå mord, vilket ledde till att han måste gå i landsflykt och dog utan att äga Guds ynnest. Aposteln Paulus ger fördenskull de kristna det visa rådet att skjuta ifrån sig vrede, förbittring, skymfliga ord och oanständigt tal. Han säger att vi måste lägga bort allt sådant, om vi skall lyckas vinna Guds godkännande och uppnå liv. Nu är tiden inne för oss att rannsaka vår sinnesinställning och vidta de nödvändiga förändringarna genom att vi utröner vad vi själva är. — 1 Mos. 4:6—16; Kol. 3:8, 9, NW.
13. Varför är Esau ett så lämpligt varnande exempel, och vilken läxa kan de kristna lära av Esaus exempel?
13 Esau föraktade sin förstfödslorätt. Han brast i uppskattningen av heliga ting. Han ”gav bort sina rättigheter som förstfödd” ”mot en enda måltid”. När han sökte återfå dessa rättigheter, kunde han inte få dem, fastän han med tårar sökte en sinnesändring hos sin far. Tiden är nu inne då vi bör tänka efter hur vi uppskattar heliga ting, för att vi inte skall ge vika för synden och liksom Esau sälja just det som vi önskar oss, nämligen evigt liv, för det pris som består i en enda måltid, dvs. en enda oärlig, syndig handling, och sedan fortsätta på den inslagna vägen utan att ångra oss. Håll på med att utröna vad du är. — Hebr. 12:16, 17, NW; 3:12—19.
14. I vilket avseende kan vi som nu lever hämta varning av det som sägs om konung Saul, konung Salomo och Judas Iskariot?
14 Konung Saul vägrade att tro att ”lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av vädurar”. Saul hade blivit hedrad med att bli Israels förste konung, men han lärde sig aldrig omutlig lydnad. Genom impulsiva olydnadshandlingar gick han miste om konungavärdigheten för sig själv såväl som för sin familj. Konung Salomo, som ägde en härlighet som överträffade det köttsliga Israels alla konungars, föll offer för ett dåligt umgänges inflytande. Hedniska kvinnor vände honom bort från Jehova till att dyrka demongudar. Judas Iskariot, en Herren Jesu Kristi apostel, lät sig bli penningälskare, materialist. Hans girighet ryckte honom bort i otro, som ledde till synd och självmord. Alla dessa var en gång trogna män, men de underlät att visa trohet när de slutade upp med att utröna vad de själva var. De utgör varnande exempel för oss, på det att vi må hålla i med att utröna vad vi själva är, för att vi inte såsom de skall misslyckas i att visa vår trohet och gå vilse, bort från livets väg. — 1 Sam. 15:22, 23; 1 Kon. 11:1—10; Matt. 27:3—6.
Exempel som vi bör efterlikna
15. Varför är Noa, Mose, Paulus och Jesus Kristus goda exempel, som vi bör efterlikna?
15 Bibeln talar också om människor vilkas exempel vi kan efterlikna, trogna människor som höll på med att pröva vad de själva var. Bland dem har vi Noa, en insiktsfull man, som vandrade med Gud och ”blev arvinge till den rättfärdighet som är i enlighet med tron”. (Hebr. 11:7, NW) Så har vi Mose, som var Israels ledare men som likväl ”var mycket saktmodig, mer än någon annan människa på jorden”. (4 Mos. 12:3) Vi kan också nämna aposteln Paulus, som var en framträdande Kristi tjänare, en människa som kännetecknades av nit, tro och goda gärningar. (2 Kor. 11:23—27; Fil. 4:12, 13) Och Jesu Kristi liv är naturligtvis vårt fullkomliga exempel. Han var en människa som ”blivit satt på prov i alla avseenden som vi själva, dock utan synd”. Alla dessa bevisade för sig själva och för andra vad de var för slags människor genom det sätt, på vilket de levde, ty de levde i ostrafflighet och i odelad hängivenhet för Gud. För sin trohet vann de ett hedersamt omnämnande i Guds ord och tillförsäkrade sig en plats i hans nya rättfärdiga värld. — Hebr. 2:17, 18; 4:15, 16, NW; 7:26.
Hur du kan utröna vad slags människa du är
16. Vilka redskap har de kristna i våra dagar att pröva sig med?
16 Hur förhåller det sig i vår tid? Hur kan de kristna utröna vad de själva är? Vilka föranstaltningar har Jehova gjort för att de skall kunna göra detta? Först och främst har Jehova givit dem sitt ord, bibeln, som innehåller hans bud och principer som gäller livet. Därtill har han utgjutit sin heliga ande eller verksamma kraft över sitt folk, och denna kraft gör bibeln klar och tydlig. Vidare har Gud välsignat människorna med en organisation som förser dem med skrifter avsedda till hjälp vid studium av bibeln och som ordnar med församlingsmöten och sammankomster, vid och genom vilka man kan rannsaka sig själv. Alla dessa föranstaltningar tjänar såsom speglar, med vilkas hjälp en kristen kan betrakta sig själv ur varje tänkbar synvinkel.
17. a) Vad behöver vi förutom bibeln, innan detta Guds ord kan bli en lampa på vår stig? b) Från vem utgår ljuset, och hur visar profeten Jesaja att ljuset skulle förlänas?
17 Hur är det då med den hjälp bibeln ger? Om vi inte studerar bibeln, är den inte någon kraft. Millioner människor har ett eller flera exemplar av bibeln i sin ägo, men de har inte förbättrat sitt liv. Hur kommer det sig? Om en spegel skall duga något till, måste det finnas ljus. En spegel återger ingen bild i fullständigt mörker, och det gör inte heller bibeln. Om vi skall upptäcka vårt andliga jag i Guds ord, måste vi ha ljus från upphovsmannen till detta ord, nämligen från Jehova. Genom sin profet Jesaja har han tillkännagivit att han skulle gynna sitt folk med sitt ljus. Han sade: ”Ty se, mörker övertäcker jorden, ja, tjockt mörker folken, men över dig uppgår Jehová, och hans härlighet skall synas över dig. Och folkslag skola vandra till ditt ljus och konungar till skenet, som uppgår över dig.” — Jes. 60:2, 3, Åk; Jak. 1:17.
18. a) Vilken kanal har Gud använt för att ge människorna ljus, och hur har det gått vidare till andra? b) Vad bevisar detta? Ge ett exempel.
18 Jehovas ljus återkastades till människorna i första hand genom Guds enfödde Son, Jesus Kristus. Jesus sade: ”Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.” Aposteln Johannes ”presenterar” Jesus för oss såsom ”det sanna ljuset, som giver ljus åt varje slags människa”. (Joh. 8:12; 1:1—11, NW) Jesus gav i sin tur detta ljus åt sina efterföljare, i det han sade till dem: ”Ni äro världens ljus. ... Låt likaså edert ljus lysa inför människorna.” (Matt. 5:14—16, NW) Detta innebär att man endast kan förstå andliga ting om man har gemenskap med Jesu Kristi sanna efterföljare, vilka äger livets ljus, ty alla andra förblir i mörker. Att det förhåller sig så visas klart och tydligt i fallet med den etiopiske eunucken, som inte kunde förstå bibeln förrän den kristne Filippus upplyste honom. Den etiopiske eunucken trädde därpå ut ur sitt forna mörker och blev en kristen. — Apg. 8:26—38.
19. a) Vilka steg måste man ta i denna tid, om man skall vinna insikt i Guds ord? b) Hur visar lärjungen Jakob behovet av att man tillämpar kunskapen?
19 I våra dagar är tillvägagångssättet i stort sett detsamma, om vi skall utröna vad slags människor vi är. Först måste vi studera Guds ord tillsammans med Jehovas folk, hans kristna vittnen. Därpå måste vi låta Jehovas ords kraft påverka vårt sinne, så att vi förändrar vår vilja, våra önskningar och intressen, vår läggning och sinnesinställning och vårt hjärtetillstånd. Om vi skall fortsätta på den rätta vägen, måste vi beständigt fylla våra sinnen med de goda tingen i Guds ord, ty det är sinnet som dirigerar kroppen. (Fil. 4:8, 9)Om sinnet skall få framgång, måste vi tillämpa det som vi lär oss, såsom lärjungen Jakob tydligt och klart visar: ”Om någon är ordets hörare och icke dess görare, så är denne lik en man som betraktar sitt naturliga ansikte i en spegel. Ty han betraktar sig, och han går sin väg och glömmer genast hurudan han är. Men den som skådar in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten, och som framhärdar däri, denne man skall, därför att han icke har blivit en glömsk hörare utan en arbetets görare, vara lycklig i att göra det.” Lyckan kommer av att man bättrar sig och lägger märke till dessa förbättringar i ens liv — den kommer inte rätt och slätt av kunskapen om att man bör vidta förändringar. — Jak. 1:23—25, NW.
20. a) Vilka förändringar beträffande personligheten och sitt dagliga liv kunde de första kristna vidta, och hur gjorde de det? b) Vilka förändringar vidtar Jehovas vittnen i denna tid, och vad bevisar detta?
20 Att dagligen tillämpa bibelns principer är inte så svårt som det kan se ut till en början. De sanna kristna gör särskilda ansträngningar för att söka följa dessa principer, och fördenskull lyckas de i stor utsträckning. I apostlarnas dagar vidtogs förunderliga förändringar, såsom Paulus antyder i 1 Korintierna 6:9—11. Många korintiska kristna blev tvagna rena från benägenhet för sådant som otukt, avgudadyrkan, stöld, girighet, dryckenskap, smädligt tal och utpressning. De sanna kristna vittnena för Jehova i våra dagar vidtar samma förändringar med hjälp av Guds ord, hans ande och hans organisation. Och om ett tusen eller åtta hundra tusen av dem kan lägga av den gamla personligheten och ikläda sig en ny personlighet, som är i överensstämmelse med Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet, då kan helt visst också andra göra det, om de bara uppriktigt försöker. Men världsligt sinnade människor, som saknar kärlek till rättfärdigheten, vill inte ens försöka. De föredrar att falla tillbaka på sin älsklingsursäkt: att bibeln är alltför idealistisk för vår tid. Men i den mån som vi tillämpar bibelns principer kommer vi att utröna vad vi själva är.
Andra hjälpmedel, genom vilka vi prövar oss själva
21, 22. a) Hur hjälper oss Sällskapet Vakttornets skrifter, som är avsedda till hjälp vid bibelstudium, att pröva oss själva? Ge exempel. b) Hur har tidskriften Vakttornet varit en hjälp för oss?
21 Förutom bibeln finns det andra hjälpmedel, genom vilka vi för oss själva kan utröna vad vi är. Sällskapet Vakttornets skrifter, som är avsedda att användas som hjälp vid bibelstudium, ger oss till exempel utomordentliga möjligheter att pröva vår tro. Likt kraftiga förstoringsspeglar riktar de vår blick på våra fel, som behöver rättas till. Tänk till exempel på dagens text. Varje dag på året sätter oss texten och dess kommentar, som vi kan hämta ur Vakttornet, i stånd att se oss själva sådana vi är. Den ena dagen uppmanas vi: ”Fullgör i allo vad som tillhör” ert ”ämbete”; nästa dag får vi förmaningen: ”Visa medkänsla, utöva broderlig kärlek”, och den tredje dagen manas vi att förkunna ”offentligen till frälsning”. Det finns något gott för tanken att dröja vid varje dag på året. På så sätt drivs vi varje dag till att fråga oss: Fullgör vi vårt ämbete, vårt uppdrag som förkunnare? Visar vi broderlig kärlek? osv. Som individer prövar vi oss själva med dessa rannsakande tankar. — 2 Tim. 4:5; 1 Petr. 3:8; Rom. 10:10; NW.
22 Det finns också ett stort antal publikationer som är till hjälp vid bibelstudium, sådana som böckerna ”Nya himlar och en ny jord” och Ni kan få överleva Harmageddon in i Guds nya värld. Mäter inte dessa skrifter djupet av din kunskap? Blir inte din mogenhet prövad genom deras värdefulla innehåll? De olika numren av tidskriften Vakttornet har också under de senast förflutna åren varit till oerhört stor hjälp genom att i läglig tid rikta vår uppmärksamhet på sanningar som gäller moralen, äktenskapet och blodets helgd, och härigenom har vi fått hjälp att för oss själva utröna vad slags människor vi verkligen är.
23, 24. a) Hur har församlingen varit ett medel, varigenom varje förkunnare har kunnat pröva sig själv? b) Vilka anordningar finns det för församlingen att pröva sig kollektivt? c) Hur kan man utöva självrannsakan i samband med sammankomster, och med vilket resultat?
23 Varje kristen församling är också en spegel, i vilken vi individuellt eller kollektivt kan rannsaka oss. Såsom individer kan vi pröva vad vi är genom att uppmärksamt lyssna till tal och föredrag, komma med inlägg, ge uppmuntran, tröst och hopp åt andra. Vårt exemplar av Förkunnares registerkort, på vilket den enskilde kristnes verksamhet tillsammans med församlingen antecknas, är ännu ett medel, genom vilket vi kan rannsaka oss individuellt. Dess siffror över vår verksamhet uppenbarar hur det står till med vårt andliga intresse för andra, som inte har lärt känna sanningen. Vi gör fördenskull väl om vi ofta granskar denna ”spegel” av vår tjänst på fältet. — Matt. 6:21.
24 Kollektivt kan församlingen granska sig och sina framsteg, sina starka och svaga sidor, genom att begrunda församlingens statistiktavla, där resultaten för hela församlingens verksamhet månad för månad förs upp. Och i mycket större skala utgör de kristna sammankomsterna ett medel, varigenom många församlingar kan se sig själva såsom en enhet. Dessa sammankomster liknar också speglar, ty de talar om för de kristna huruvida de har blivit besmittade med fördomar i fråga om ras och nationalitet, huruvida de kan arbeta tillsammans i frid och endräkt och huruvida de verkligen älskar varandra såsom ett folk. Om den enastående sammankomst som Jehovas vittnen höll år 1958 i New York skrev Binghamton Sun: Den ”ordning som präglade den väldiga skaran och det förhållandet att den bestod av folk av praktiskt taget alla nationaliteter — negrer och asiater sågs röra sig bland vita på jämlik fot och uppenbarligen till allas inbördes glädje — var ett annat ovanligt och verkligt beaktansvärt drag”. Jehovas vittnens sammankomster bevisar avgjort att kristna människor kan sämjas och att de ådagalägger vad de själva är.
En mera ingående granskning av 2 Korintierna 13:5
25. a) Varför bjöd Paulus korintierna att pröva sig själva och utröna vad de var, och vilken läxa kan vi lära av detta? b) Vilken fara hotar oss ständigt, och hur undviker vi detta hot?
25 Låt oss åter tänka över innebörden i Paulus’ ord i 2 Korintierna 13:5 (NW), där han säger: ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.” Korintierna sökte finna fel hos Paulus; de var misstrogna beträffande hans motiv och förringade hans arbete. Paulus säger dem att det vore bättre om de rannsakade och prövade sig själva, att deras ställning inför Gud var i fara. Kanske vi kan lära en läxa av detta. Låt oss inte gå omkring och söka fel hos andra och misstänka att de har handlat orätt. ”Tag först ut taksparren ur ditt eget öga”, sade Jesus, ”och sedan kan du tydligt se att taga ut strået ur din broders öga.” (Matt. 7:3—5, NW) Det är till ingen nytta att säga sig hålla på en måttstock som man inte tillämpar. Vi bör först tillämpa de kristna principerna på oss själva, innan vi ger oss till att nagelfara andra. De kristna måste ständigt stå under Kristi dom. Hur farligt lätt är det inte för oss att låta en bekännelse till kristendomen ersätta ett liv i överensstämmelse med den. Det ligger en varning i Jesu ord: ”Varför kalla ni då mig ’Herre! Herre!’ men göra icke det som jag säger?” (Luk. 6:46, NW) En kristen måste verkställa självrannsakan för att för sig själv utröna om han följer Kristus. Andra människor säger kanske att han gör det eller att han inte gör det, men om han inte själv vet att han gör det, om han inte själv ser sina fel och vidtar mått och steg för att rätta till dem, då är allt förlorat. Endast om vi är villiga och i stånd att ingående granska våra innersta tankar och känslor och vårt dagliga liv med Jehovas principer beträffande livet, kan vi själva veta och för andra bevisa vad slags människor vi är. Om vi söker skydd i en känsla av självbehag, söker dölja oss bakom våra företräden, för att undgå den självkritik som ärlighet och sanning frambringar, om vi avstänger oss från sanningens kraft och makt, om vi vägrar att fråga oss själva vad vi tror, vad slags människor vi håller på att bli, då är det fara för att vi går vilse i fantasiens värld. Ty endast genom att vi utsätts för sanningens ljus kan alla illusioner om oss själva försvinna och helbrägdagörelsens och livets väg öppnas för oss. — 1 Joh. 1:5—7; 2:9—11.
26. Vilken inställning bör vi ha till självrannsakan, och hur kan man rannsaka sig själv?
26 Därför är det livsviktigt att vi, både individuellt och kollektivt, rannsakar oss själva, inte i den meningen att vi ruvar över våra fel, utan på så sätt att vi vidtar mått och steg för att beställa om vårt hus (vårt liv). Detta kan vi göra genom att ställa lämpliga frågor till oss själva, sådana som dessa: Tror jag verkligen på Gud? Litar jag på hans ord? Rinner hans tankar mig i sinnet när det uppstår problem? Dömer jag ideligen andra men aldrig mig själv? Är jag ödmjuk? Är jag undergiven? Är jag villig att förlåta? Hyser jag kärlek? Känner jag behov av att bedja? Önskar jag bedja? Är jag ivrig att få tillbedja och tjäna Gud? Vill jag verkligen göra Guds vilja? Styrkan hos vårt medvetna behov avgör i vad mån vi har gjort framsteg. Ju större kärlek vi har till Gud, desto mera drivs vi till att söka hans närvaro och till att ha gemenskap med honom. Tänk över hur mycket och hur väl du tjänar Gud. Fråga dig själv: Frambringar jag andens frukt? Förbereder jag mina predikningar väl, gör jag återbesök hos dem som visar intresse och håller bibelstudier med dem? Uppmanar jag andra att studera bibeln utan att själv studera den? Undervisar jag andra utan att undervisa mig själv? Rannsaka dig själv, ty vi skördar det som vi sår. Ty genom våra tankar och våra handlingar, genom vårt tal och våra böner bevisar vi vad slags människor vi är. — 1 Petr. 3:1—4; Joh. 15:8—10; Gal. 5:22—25; Romarna, kapitel 2; Gal. 6:7.
27. a) Vad kommer du att upptäcka, när du rannsakar dig själv, och vad bör du göra, när du finner behov av att rätta till dina fel? b) Vad blir resultatet av att man ägnar sig åt ständig, uppriktig självrannsakan och strävar efter att rätta till sina fel i överensstämmelse med de föreskrifter Jehova har givit?
27 Nästa gång du ser dig i spegeln, fråga då dig själv: Hur tar jag mig ut inför Gud? Gå så till hans spegel, hans ord, bibeln, de skrifter till hjälp vid bibelstudium, som vi har fått tillgång till genom hans organisation, församlingsmötena och sammankomsterna, och rannsaka dig själv med hjälp av dessa ting och tag reda på svaret. Du kommer att finna att det goda som bor i dig beror av Guds oförtjänta godhet och inte av ditt eget åtgörande, att du har behov av stor barmhärtighet och av att visa barmhärtighet mot andra. Genom att du rannsakar dig själv, upptäcker du vad du verkligen tror och om du ger uttryck åt denna din tro i din inställning till livet. Du kommer också att bli varse att det finns en hel del saker hos dig som måste rättas till. När du ser det, ta då omedelbart itu med dig själv genom att med hjälp av Guds ord, hans ande och hans organisation söka rätta till dina fel. Genom att du noggrant mönstrar dig själv — inte på ett sjukligt utan på ett glatt och positivt sätt — och vidtar de nödvändiga ändringarna, kommer du att hos dig själv utveckla en tilltalande personlighet lik Kristi. Dessa förändringar kommer att tillförsäkra dig lycka nu och den välsignelse som består i evigt liv i Guds nya värld. ”Håll [fördenskull] på med att utröna, vad ni själva äro.” — 2 Kor. 13:5, NW; Gal. 6:3—5.