Odödlighetens gåva
DEN största gåva en dödlig människa kan få är odödlighet. Om hon vinner odödlighet, innebär detta att hon inte är döden underkastad, att hon inte är beroende av något skapat ting för att kunna existera och att det är omöjligt för henne att tyna bort och förgås. Eftersom människan är gjord av kött, som förtärs och som behöver kraft utifrån för att kunna förbli vid liv, är hon förgänglig. Hon föds inte med odödlighet, såsom somliga människor har för sig.
Om alla människor hade en odödlig själ, som gjorde deras medvetna tillvaro evigt beständig, varför skulle Gud då utlova odödlighet såsom belöning åt kristna människor för deras trohet? Varför skulle hans ord tala om att oförgänglighet är något som man bör söka? Skulle Gud uppmana människor att söka något som de redan har? Bibeln säger: ”Ty ’han skall vedergälla var och en efter hans gärningar’. Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära och oförgänglighet.” (Rom. 2:6, 7) Eftersom människan är förgänglig och hennes kropp med tiden tynar bort, så är odödlighetens gåva något som bör värderas högt.
Många tusen år förgick, sedan den förste mannen blivit skapad, innan Skaparen, Jehova, belönade en av sina skapelser med odödlighet. Fram till den tiden var han den ende som ägde odödlighet, i det att han är oförgänglig och oförstörbar. Den som han då gav odödlighet var den förste av hans skapade söner, som kallades Jesus Kristus under den tid han befann sig på jorden såsom en fullkomlig människa. Skriften kallar honom ”den förstfödde av allt skapat”. (Kol. 1:15, NW) På tredje dagen, sedan han blivit bragt om livet genom att fastnaglas på en tortyrpåle, uppreste Jehova honom från de döda, men inte såsom en förgänglig människa, vars kropp kan tyna bort, utan såsom en odödlig andlig skapelse. Härom har aposteln Petrus skrivit: ”Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.” — 1 Petr. 3:18.
Eftersom han var den förste bland Jehovas skapelser som fick odödlighet, var han, vid den tid då aposteln Paulus skrev till Timoteus, den enda skapade varelse som ägde odödlighet. Såsom en odödlig ande dväljs han nu i en härlighet, som är otillgänglig, oåtkomlig, för människor. Ingen människa skulle kunna uthärda att se på den, lika litet som någon människa kan uthärda att med oskyddade ögon betrakta det intensivt lysande ljusskenet från en vätebombsexplosion.
Paulus säger, då han talar om denne ende rättmätige potentat, som av Gud har blivit smord till konung: ”Denna manifestation skall den lycklige och ende potentaten låta oss se på dess egna fastställda tider, han, konungen över dem som härska såsom konungar och herren över dem som härska såsom herrar, han som allena har odödlighet, som bor i ett otillgängligt ljus, som ingen människa har sett eller kan se.” — 1 Tim. 6:15, 16, NW.
Skriften framhåller klart och tydligt att några av Jesu trogna efterföljare också skall få odödlighetens gåva. Aposteln Johannes skrev så här: ”Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom, sådan han är.” (1 Joh. 3:2) Det har inte varit möjligt för dessa Jesu efterföljare att med sina ögon uppfatta hur de kommer att se ut, när de blir odödliga andliga skapelser lika den uppståndne Kristus. Det mänskliga, fysiska, ögat kan inte uppfatta en andeskapelses framträdande. En sådans härlighet är långt större än det för människoögat uppfattbara ljuset och andra strålningar i det elektromagnetiska spektrum.
Dessa trogna Jesu efterföljare skall få odödlighet på samma sätt som Jesus fick odödlighet. De måste först dö och sedan bli uppväckta såsom andliga skapelser. Aposteln Paulus talar om detta i sitt brev till korintierna. ”Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt. Här sås en ’själisk [fysisk]’ kropp, där uppstår en andlig kropp. Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet och detta dödliga ikläda sig odödlighet.” — 1 Kor. 15:42, 44, 53.
Det som Paulus sade om odödlighetens gåva sade han inte till människovärlden utan till medlemmarna av Kristi församling, som hade blivit smorda med helig ande för att vara konungar tillsammans med Kristus. ”Om vi fortfara att uthärda, skola vi också härska tillsammans som konungar.” (2 Tim. 2:12, NW) Det är förnuftigt att förvänta att denna konungsliga skara skall bestå av ett begränsat antal medlemmar. Av dem som utövar tro på Jehova och på Jesus Kristus har inte alla av Gud utvalts till att bli medlemmar av denna skara, och därför är det endast ett jämförelsevis litet antal människor som får uppstå till andligt liv, såsom Paulus skriver, och får ta emot odödlighetens gåva.
Det stora flertalet av trogna kristna kan förvänta att bli jordiska undersåtar till denna himmelska skara av konungar. De utgör de ödmjuka, som ”skola besitta jorden”. (Ps. 37:11, NW) Den belöning de vinner, för att de bevarar sin ostrafflighet gentemot Jehova, är inte odödlighetens gåva utan gåvan evigt liv i mänsklig fullkomlighet. De skall få det som den förste mannen, Adam, kunde ha ägt, om han hade varit lydig.
Även om de kommer att få åtnjuta mänsklig fullkomlighet, är de alltjämt förgängliga, eftersom de fortfarande kommer att vara kött, som kan förgås eller fördärvas av någon annan skapelse. De kommer att äga förmåga att leva till obestämd tid, men om de skall fortsätta att leva, måste de tillföra sina kroppar mat och vatten. Om de inte får dessa förnödenheter, tynar de bort. Så förhåller det sig inte med de få, som vinner oförgänglighet genom att de får ta emot odödlighetens gåva. Deras fortsatta tillvaro är inte beroende av några energikällor utanför dem själva. Gud har givit dem förmågan att vidmakthålla sig själva, liksom han har sådan förmåga. Detta är en av de faktorer, som bidrar till att de är änglarna överlägsna. Deras överlägsenhet kommer till uttryck i Paulus’ ord: ”Veta ni icke att vi skola döma änglar?” — 1 Kor. 6:3, NW.
Änglarna har förmåga att leva till obestämd tid, men deras livskraft är inte sådan att de själva kan vidmakthålla livet och att de är oförstörbara. De har aldrig fått odödlighet. Detta framgår av det förhållandet att den uppståndne Jesus var den ende av Jehovas skapade varelser som ägde odödlighet på aposteln Paulus’ tid, fastän änglarna hade levat under mycket lång tid dessförinnan.
För de utvalda få, som får odödlighetens gåva, förlorar döden sin udd för alltid. De blir för evigt befriade från dess makt. ”Då kommer den utsagan att bliva uppfylld, som är skriven: ’Döden är uppslukad för evigt.’ ’Död, var är din seger? Död, var är din udd?’” (1 Kor. 15:54, 55, NW) Dessa vinner den storslagna gåvan odödlighet. Men de andra trogna kristna, som inte tillhör denna utvalda skara, äger den försäkran att Jehova skall hålla sitt löfte att ge evigt liv åt var och en som utövar tro på honom och hans Son. — Joh. 3:16.