”Uppför er som män”

”Håll er vakna, stå fasta i tron, uppför er som män, bli starka.” — 1 Korintierna 16:13.

 1. Vad visade Pilatus att Jesus var genom att säga: ”Se! Människan!”?

”SE! MÄNNISKAN!” Med dessa historiska ord presenterade den romerske landshövdingen Pontius Pilatus den mest berömda människan i mänsklighetens hela historia för den folkskara av fientligt sinnade judar som församlats framför hans residens i Jerusalem. Den här människan var den jude som bar namnet Jesus Kristus och som då var iklädd en klädnad i den kungliga purpurfärgen och bar en krona av törnen på sitt huvud. Allt detta gjordes som ett hån för att han påstått sig vara den utlovade messianske konungen. (Johannes 19:5—15) Men genom att Pilatus sade: ”Se! Människan!” visade han att Jesus var den främste i hela mänskligheten, en människa som inte förtjänade att bli förkastad.

 2. Genom vilken människa skall de människor som gått ner i graven få en uppståndelse från de döda, och på grundval av vilket offer?

² Aposteln Paulus hänsyftade i 1 Korintierna 15:21 på denna människa, som var likvärdig med den fullkomlige mannen Adam då denne skapades. Där heter det: ”Ty eftersom döden är genom en människa [anʹthropos, avseende Adam], är också de dödas uppståndelse genom en människa [anʹthropos, avseende Jesus Kristus].” Aposteln Paulus tänkte på samma människa, då han talade till domstolsledamöterna i Aten på Areopagen, eller Areskullen, och sade: ”Visst har Gud haft överseende med en sådan okunnighets tider, men nu underrättar han människorna om att de överallt bör ändra sinne, eftersom han har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” (Apostlagärningarna 17:30, 31) Denne uppståndne Jesus kunde genom offret av sitt fullkomliga mänskliga liv för hela mänsklighetens skull frambära ett återlösningsoffer för alla människor, så att även de som gått ner i graven kan få en uppståndelse från de döda och en möjlighet att vinna evigt liv på en paradisisk jord under hans tusenårsrike.

 3. Om vem, som offrade en motsvarande lösen, måste det vittnas vid den bestämda tiden, och varför är det just nu en högst lämplig tid för att utföra detta vittnande?

³ Aposteln Paulus skrev, i samstämmighet med detta lyckliga faktum, till sin medarbetare Timoteus och sade: ”Ty en enda är Gud, och en enda är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla — detta skall det vittnas om vid dess egna särskilda tider.” (1 Timoteus 2:5, 6) Och nu, i vår tid, under hans närvaro som den regerande konungen på sin himmelska tron på Guds högra sida, är det en högst lämplig tid för att utföra ett sådant vittnande för hela mänskligheten.

 4. På vilket sätt var Jesu framträdande då Pilatus presenterade honom för folkskaran annorlunda än det då han red in i Jerusalem, och varför borde Pilatus ha blivit imponerad?

⁴ Vi kan emellertid nu gå tillbaka till den minnesvärda judiska påskdagen år 33 v.t., då den romerske landshövdingen i Judeen, Pontius Pilatus, presenterade den gisslade och förödmjukade Jesus för denna illasinnade folkskara framför hans residens och utropade: ”Se! Människan!” Det som då hände Jesus var helt visst ett skådespel! Han gjorde då ett framträdande som skilde sig mycket från det som han hade gjort tidigare under samma vecka. Den gången hade han gjort en triumfritt in i Jerusalem som en tillträdande kung som är på väg till sin kröning i huvudstaden. Detta utgjorde en uppfyllelse i miniatyr av profetian i Sakarja 9:9 (NW), där vi läser: ”Var mycket fröjdefull, o dotter Sion. Ropa i triumf, o dotter Jerusalem. Se, din konung själv kommer till dig. Han är rättfärdig, ja, frälst; ödmjuk och ridande på en åsna, ja, på ett fullvuxet djur, en åsninnas son.” (Matteus 21:1—9; Johannes 12:12—16) Vilket mästerligt prov på manliga egenskaper Jesus måste visa upp längre fram, på påskdagen, för att kunna bära all den misshandel och alla de smädelser han utsattes för utan att klaga, i fullständigt underordnande under den högste Gudens, hans himmelske Faders, vilja! Hur skulle landshövdingen Pilatus kunna vara annat än ytterst imponerad av den fasta och orubbliga manliga hållning, som visades av denne jude, mot vilken allas ögon i hela universum då var riktade?

 5, 6. a) Varför har de som älskar livet i paradiset ett fullkomligt exempel i Jesus Kristus när det gäller hur de skall handla? b) Hur påverkade den kurs Adam följde och den Jesus Kristus följde mänskligheten på olika sätt, enligt Paulus’ beskrivning?

⁵ Alla som älskar livet i mänsklig fullkomlighet på en paradisisk jord, något som hör den nära framtiden till, har i denne man ett exempel värt att efterlikna, ett på vilket de bör hålla sina ögon fästa. Den fullvuxne Jesus var en fullkomlig människa, liksom den förste mannen, Adam, var då hans Skapare satte honom i Edens lustgård. Men Jesus förstörde inte den avbild av Gud, i vilken han hade blivit satt på jorden; han vanställde aldrig den mänskliga likhet med Gud, enligt vilken han hade frambragts som människa. (1 Moseboken 1:26, 27) Tänk så olika den olydiga kurs Adam följde och den lojala, undergivna kurs Jesus Kristus följde har påverkat hela mänskligheten!

⁶ Aposteln Paulus skrev helt kort om detta till den kristna församlingen i den mycket intellektuella staden Korint i Grekland och sade: ”Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i den Smorde. Men var och en i sin egen ordning: förstlingen Kristus, efteråt de som hör den Smorde till under hans närvaro.” (1 Korintierna 15:22, 23) Av denna anledning lämnade Gud inte sin trogne Son i dödstillståndet. I enlighet med sitt eget obrytbara löfte uppreste Gud honom från de döda på tredje dagen, den förste som uppväcktes från de döda till evigt liv. Genom uppståndelsen lät Gud sin lydige Son återvända till den plats han tidigare haft tillsammans med Gud i de osynliga himlarna. Detta gjorde det möjligt för de människor som gått ner i graven att återvända till livet på jorden, med en möjlighet att undan för undan bli upplyfta till ett liv i mänsklig fullkomlighet på en paradisisk jord under Jesu Kristi osynliga regering över sin jordiska domän i tusen år.

 7. Varför är Jesus Kristus inte längre en fullkomlig människa, men vad kommer han trots det att kunna ge tillbaka till Adams och Evas avkomlingar?

⁷ Hans osynliga, men ändå förnimbara, ”närvaro” som Konung över det återlösta människosläktet kommer verkligen att göra sig kännbar. Jesus Kristus är återigen en andlig varelse, men nu odödlig. Aposteln Paulus framhåller detta när han går vidare och säger till församlingen i Korint: ”Om det finns en själisk kropp, så finns det också en andlig. Det står också så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev till en levande själ.’ Den siste Adam blev till en livgivande ande.” (1 Korintierna 15:44, 45; 1 Moseboken 1:26, 27; 2:7) Eftersom den förhärligade Jesus Kristus inte längre är en människa av kött och blod, utan nu är en mäktig andevarelse i himmelen, kommer han att kunna ge tillbaka livet i mänsklig fullkomlighet till Adams och Evas avkomlingar, eftersom han offrade sitt fullkomliga mänskliga liv som människa för den mänskliga familjens skull.

Den människa som vi skall uppföra oss likt

 8. Vad söker de för vilka Jesus Kristus är ett exempel värt att efterlikna, och på grundval av vad kunde Paulus uppmana medlemmarna i församlingen i Korint att efterlikna honom?

⁸ För alla dem i vår tid som söker vinna evigt liv, oavsett om de skall bli förenade med Kristus i himmelriket eller bli Kristi fullkomliga mänskliga söner och döttrar på den paradisiska jorden, är Jesus Kristus, som var ett fullkomligt föredöme då han befann sig här på jorden, värd att efterliknas. Det är därför helt naturligt att aposteln Paulus kunde skriva till Kristi efterföljare i det forntida Korint och säga: ”Avhåll er från att bli orsaker att snava, för judar såväl som greker och för Guds församling, såsom också jag är alla till behag i allting, i det jag inte söker min egen fördel utan de mångas, för att de skall kunna bli frälsta. Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” — 1 Korintierna 10:32—11:1

 9. Från vilket substantiv är det grekiska verbet, som i 1 Korintierna 16:13 är översatt med ”uppför er som män”, hämtat, och vad gör detta substantiv åtskillnad mellan?

⁹ Dessa ord hjälper oss att ur rätt synvinkel betrakta en annan av Paulus’ uppmaningar som vi finner mot slutet av det han skrev till församlingen i Korint i Grekland: ”Håll er vakna, stå fasta i tron, uppför er som män, bli starka.” (1 Korintierna 16:13) Det grekiska ord som här översatts med ”uppför er som män” är ett verb som är hämtat från substantivet anerʹ i genitiv, nämligen: androsʹ. Detta grekiska substantiv betyder ”man”, till skillnad från ”kvinna”. I Matteus 14:21 läser vi till exempel: ”Men de som åt var omkring fem tusen män, utom kvinnor och barn.” (Se även Matteus 15:38; Markus 6:44; Johannes 6:10.) I Jerusalem framförde man klagomål mot aposteln Petrus för att ”han hade gått hem till män som inte var omskurna och hade ätit med dem”. (Apostlagärningarna 11:3) I 1 Korintierna 11:3 läser vi: ”Varje mans huvud är den Smorde; och en kvinnas huvud är mannen; och den Smordes huvud är Gud.”

10. Vilket grekiskt substantiv använde Paulus, då han i Apostlagärningarna 17:31 talade om den genom vilken Gud har för avsikt att döma den bebodda jorden?

¹⁰ Aposteln Paulus sade följande om Jesus Kristus till domstolsledamöterna på Areopagen i det forntida Aten i Grekland: ”Han [Gud] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bobodda jorden i rättfärdighet genom en man [anerʹ] som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apostlagärningarna 17:31.

11. Hur framgår det av den grekiska texten i Apostlagärningarna 14:15 att grekiskan gör åtskillnad mellan ”man” och ”människa”?

¹¹ I Apostlagärningarna 14:15 läser vi om Paulus och Barnabas som utropade: ”Män [grekiska: anʹdres], varför gör ni detta? Vi är också människor [grekiska: anʹthropoi] med samma skröpligheter som ni.” Vi kan således se att det i den grekiska texten görs åtskillnad mellan ”man” och ”människa”.

12. a) På vilket sätt skulle systrarna i församlingen i Korint uppföra sig ”som män”, och hur lyder detta uttryck i andra svenska översättningar? b) Hur många gånger förekommer det grekiska verbet andriʹzo i de kristna grekiska skrifterna, men hur många gånger förekommer det i den grekiska Septuagintaöversättningen?

¹² Paulus’ ord i 1 Korintierna 16:13: ”Uppför er som män” (andriʹzo), skrevs till alla medlemmarna i församlingen, till systrarna såväl som till bröderna. Även systrarna skulle alltså handla på ett manligt sätt, det vill säga med kristet mod i likhet med Jesus Kristus, huvudet för den kristna församlingen. I den ursprungliga texten till de kristna grekiska skrifterna förekommer verbet andriʹzo endast en gång, nämligen i 1 Korintierna 16:13, där det i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna översätts med: ”Uppför er som män.” 1917 års svenska översättning lyder: ”Skicken eder såsom män.” 1981 års svenska översättning: ”Var manliga.” Levande Bibeln: ”Handla som män.” Men i den grekiska texten i den grekiska Septuagintaöversättningen förekommer verbet andriʹzo tjugoen gånger.

13. Hur översätts det grekiska verbet i 5 Moseboken 31:6, 7, 23 enligt Charles Thomsons översättning av Septuagintan?

¹³ Som exempel översätts 5 Moseboken 31:6, 7, 23 av Charles Thomson på följande sätt: ”Handla manligt och var starka; ... Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: Var modig och stark; ... Och Herren gav Josua ett uppdrag och sade: Var modig och stark, för du skall föra Israels barn in i det land som Herren högtidligt har lovat dem, och han skall vara med dig.” (Se en liknande lydelse i den utgåva som publicerats av S. Bagster and Sons, London.)

14. Hur har det grekiska verbet översatts i Nahum 2:1 i Charles Thomsons översättning?

¹⁴ Den sista gången, den tjugoförsta gången, som detta grekiska verb förekommer i den grekiska Septuagintaöversättningen är i Nahum 2:1, där vi läser: ”I din närvaro kom någon flåsande som befriats från lidande. Bevaka vägen; styrk dina länder; handla manligt med all din kraft.” (Se även Bagsters utgåva av Septuagintaöversättningen.)a

15. Hur har, i ljuset av det vi nu sett, det grekiska verbet i 1 Korintierna 16:13 översatts i andra moderna översättningar och gjorts på ett sådant sätt att det klart kan tillämpas såväl på kvinnor som på män?

¹⁵ Med tanke på hur det grekiska verbet andriʹzo översatts i olika engelska versioner av Septuagintaöversättningen är det förståeligt att andra moderna översättningar av bibeln behandlar detta grekiska verb i 1 Korintierna 16:13 i överensstämmelse med hur olika översättningar av den grekiska Septuagintaöversättningen (LXX) använt det. Vi kan ta några exempel. The Revised Standard Version: ”Var modiga.” Today’s English Version: ”Var djärva.” New International Version: ”Var modiga män.” The New English Bible: ”Var tappra.” The Jerusalem Bible: ”Var djärva.” Det grekiska verbet kan i denna bemärkelse tillämpas såväl på överlämnade, döpta kristna kvinnor som på överlämnade, döpta kristna män. Följaktligen använde Paulus detta grekiska verb på ett rätt och passande sätt i 1 Korintierna 16:13. Det förhåller sig så även om kvinnor fysiskt sett är ”ett svagare kärl, det kvinnliga”. — 1 Petrus 3:7.

16. Vad tillägger Paulus, sedan han uppmanat de kristna att uppföra sig som män, och hur kan denna uppmaning efterlevas?

¹⁶ Sedan aposteln Paulus uppmanat de överlämnade, döpta kristna: ”Uppför er som män”, tillägger han: ”Bli starka.” I överensstämmelse med detta skrev Paulus i Efesierna 6:10: ”Slutligen, fortsätt att vinna kraft i Herren och i hans styrkas makt.” Jehova Gud, den Allsmäktige, kan styrka oss så att vi ”blir starka”, ja, så att vi utför ”bedrifter” i hans heliga tjänst. (Daniel 11:32, Engelska auktoriserade översättningen; Amerikanska standardöversättningen) Han har iklätt sitt överlämnade, döpta folk den värdighet som hör till den största tjänst någon kan utföra här på jorden. Detta bör på ett kraftfullt sätt driva den med anden smorda kvarlevan och dess fårlika följeslagare att handla som Paulus uppmanar oss: ”Uppför er som män.”

17. På vilket sätt har den smorda kvarlevan som lever i vår tid ett privilegium som är mera ärofullt än det som Johannes döparen hade?

¹⁷ Det privilegium som vi har i vår tid är större och mera ärofullt än det som Johannes döparen hade under det första århundradet. Han hade det ärofulla privilegiet att vara förelöpare till Jesus Kristus, den blivande konungen, i uppfyllelse av profetian i Malaki 3:1, på ett förebildligt sätt eller i liten skala. (Markus 1:1, 2) När Jesus talade om denne ”budbärare” (NW) som var sänd att röja väg framför Jehova, sade han: ”Jag säger er i sanning: Bland dem som är födda av kvinnor har det inte uppväckts någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himmelriket är större än han.” (Matteus 11:7—11) I vår tid verkar kvarlevan av de smorda arvingarna till himmelriket sedan slutet av första världskriget år 1918 som ambassadörer, inte för en framtida kunglig regering, utan för ett himmelskt rike som upprättades vid slutet av hedningarnas tider år 1914, ett rike där den förhärligade Jesus Kristus blivit uppsatt på tronen. Om dem gäller, fast i större och vidare bemärkelse, det som aposteln Paulus skrev: ”Vi är alltså sändebud [ambassadörer] på Kristi vägnar, som om Gud framställde enträgna uppmaningar genom oss. På Kristi vägnar ber vi ivrigt: ’Bli försonade med Gud.’” — 2 Korintierna 5:20.

18. a) Vilka har sedan år 1935 gett ett gynnsamt gensvar på de enträgna uppmaningar om att försona sig med Gud som kvarlevan av ”sändebud på Kristi vägnar” låtit gå ut? b) Vilka har förenat sig med männen i att predika nyheterna om Riket, och hur framkommer detta i Psalm 68:12?

¹⁸ En stor skara människor av alla nationaliteter har sedan slutet av första världskriget år 1918 och i synnerhet sedan det minnesvärda året 1935 gett ett gynnsamt gensvar på dessa enträgna uppmaningar som den smorda kvarlevan av Rikets arvingar låtit gå ut. Dessa som gett ett sådant gensvar har vidtagit de bestämda åtgärder som bibeln framhåller och blivit försonade med vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader och står nu i ett fridsamt förhållande till honom. I uppskattning fungerar de som följeslagare till kvarlevan av ”sändebud på Kristi vägnar” och kan betraktas som envoyéer på Kristi vägnar, när det gäller att låta vädjan om att bli försonad med Gud gå ut till ytterligare andra fårlika människor. På ett manligt och modigt sätt går även dessa, både kvinnor och män, ut och predikar ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”. (Matteus 24:14; Uppenbarelseboken 7:9—17) Det är alldeles som det förutsades i Psalm 68:12 (NW): ”Jehova själv ger utsagan; kvinnorna som förtäljer de goda nyheterna är en stor här.”

[Fotnoter]

Kan du besvara följande frågor?

□ Vad antyddes om Jesus genom den presentation Pilatus gjorde av Jesus, då han för folkskaran talade om honom som ”människan”?

□ Hur var Jesu framträdande vid detta tillfälle olikt det framträdande han hade gjort tidigare samma vecka?

□ På vilket sätt föregick Jesus med gott exempel för alla sina efterföljare genom sitt uppförande denna sista dag av sitt liv på jorden?

□ Till vilka var den apostoliska befallningen: ”Uppför er som män” riktad?

□ Hur kan kristna kvinnor uppföra sig som män?

[Bild på sidan 17]

”Se! Människan!”

Vad antyddes genom Pilatus’ presentation av Jesus?

[Bild på sidan 20]

Hur kan kvinnor lyda uppmaningen: ”Uppför er som män”?