Andra delen

 1. Hur framgår det av Job 17:13—16 att scheol är en lågt liggande, djupt ned belägen, plats och är graven?

SÅSOM vi redan har sett, är hades eller scheol inte i himmelen, utan det är en lågt liggande eller djupt ned belägen plats. (Matt. 11:23; Luk. 10:15) Den tålmodige mannen Job, som levde i forna dagar, anger att det är en djupt ned belägen plats. När Job var nära döden på grund av en fruktansvärd sjukdom, sade han: ”Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket [scheol, NW; graven, 1878, Åk] min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; till graven [gropen, NW] måste jag säga: ’Du är min fader’, till förruttnelsens maskar: ’Min moder’, ’Min syster’. Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det? Till dödsrikets [scheols, NW, Åk; dödens, 1878] bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.” (Job 17:13—16) Vad är det som Job beskriver här? Varje ärlig läsare kommer att svara: ”Graven!” Graven befinner sig i jordens stoft. Den är en mörk plats, där den döda kroppen läggs såsom på en bädd eller ett läger; den är en grop, och i den finner man maskar, som förtär de ruttnande kropparna. Graven har bommar i den bemärkelsen att de som ligger begravna i graven inte kan befria sig själva. Ja, Engelska auktoriserade översättningen använder här två engelska ord som svarar mot de svenska orden ”grav” och ”grop” i stället för det hebreiska ordet scheol, som 1917 års svenska översättning genomgående återger med ”dödsriket” men som i Åkesons översättning återges ”Scheól” utom på två ställen i Jobs bok.

 2. Vilka kvarlevor förbinds i Psalm 141:7 med scheol?

² Psalmisten David tänkte på en vedhuggare som strör vedträn och stickor omkring sig, när han sade: ”Såsom när man hugger och klyver på jorden hava våra ben blivit kringspridda vid scheols mun.” (Ps. 141:7, NW) I stället för scheol använder Engelska auktoriserade översättningen här ordet ”graven”, och det är mycket lämpligt, ty ben är kringspridda vid gravens mun före begravningen.

 3. Hur kan man av Jesaja 28:15—18 veta att scheol är graven?

³ När profeten Jesaja talar om Guds fiender, förbinder han döden (inte livet) och scheol med varandra, i det han säger: ”Eftersom I sägen: ’Vi hava slutit ett förbund med döden, med dödsriket [scheol] hava vi ingått ett fördrag; om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod, skall det icke nå oss ...’, därför säger Herren, HERREN så: ... edert förbund med döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket [scheol] skall icke bestå; när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då skolen I varda nedtrampade.” (Jes. 28:15—18) Själva språket här vittnar om att scheol är den döda mänsklighetens gemensamma grav, ty graven är dödens boning.

 4. Hur kan vi också av Jesaja 57:9 veta att scheol är en djupt belägen plats?

⁴ Jesaja 57:9 anger också att scheol är en djupt ned belägen plats, ja, att det är så djupt som graven. Sedan profetian talat om hur det judiska Juda rike sökt locka andra nationer, hednanationer, till att ingå politiska fördrag med sig, heter det vidare: ”Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket”, ”scheol” (NW, Åk). I sitt politiska samröre med hednanationerna förnedrade sig det otrogna Juda rike så mycket i Guds ögon att det drog över sig dödens fördömelse i graven, och fördenskull upphörde det att vara en oberoende nation med en egen konung.

 5. a) Hur förbinder Psalm 86:12, 13 sådant som är beläget på en låg nivå med scheol? b) Hur förbinder Psalm 88:3—7 begravning, grav eller grop och förlusten av livskraften med scheol?

⁵ Psalm 86:12, 13 förbinder också sådant som är beläget på en låg nivå och döden med scheol. Vi läser: ”Då vill jag tacka dig, Herre [Jehova], min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen; ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets [scheols] djup.” Psalm 88:3—7 förbinder graven eller gropen, begravningsplatsen för de döda och förlusten av livskraften med scheol i dessa ord: ”Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop. Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket [scheol]. Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven [gropen, NW], jag är såsom en man utan livskraft. Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna, som ligga i graven [på begravningsplatsen, NW], dem, på vilka du icke mer tänker och som äro avskilda från din [hjälpande] hand. Ja, du har sänkt mig ned underst i graven [gropen, NW], ned i mörkret, ned i djupet.”

 6. Hur ger oss Psalm 116:3, 7—10 ytterligare bevis för att scheol är graven?

⁶ I Psalm 116:3, 7—10 finner vi ytterligare vittnesbörd från bibeln om att scheol eller hades är den döda mänsklighetens gemensamma grav, från vilken det skall bli en uppståndelse. Det heter där: ”Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets [scheols] ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig. Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall; jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land. Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad.” Lägg här märke till att ”dödsriket”, scheol, överallt förbinds med döden, inte med odödligt liv. En gång, när aposteln Paulus kände sig hemsökt och plågad såsom en kristen, citerade han orden i Psalm 116:10 och förband dem med Jesu Kristi uppståndelse från de döda, nämligen i 2 Korintierna 4:13, 14.

 7. Hur beskrivs Davids förnimmelse av att han drogs ned i graven i 2 Samuelsboken 22:6 och Psalm 18:5, 6?

⁷ Psalmisten David använde ett språk snarlikt det som vi finner i skriftställena här ovan, då han sade att han kände det som om han höll på att dragas ned i dödens grav: ”Dödsrikets [scheols] band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.” (2 Sam. 22:6) David hänsyftar på samma upplevelse, då han i Psalm 18:5, 6 säger: ”Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. Dödsrikets [scheols] band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.” En våldsam död stirrade David i ansiktet; den döda mänsklighetens gemensamma grav tycktes honom säker och viss. Men han ropade till Gud, den Allsmäktige, och blev skonad från döden och från scheol eller hades. Det var som hade han blivit uppväckt från de döda genom Jehova Guds makt och kraft. — Ps. 18:9—20.

 8. Vid vad liknade profeten Jona sin upplevelse i fiskens buk under tre dagar?

⁸ För profeten Jona såg det ut som om det väldiga havsdjurets buk skulle bli hans grav, när den enormt stora fisken svalde honom under stormen på sjön och inte kastade upp honom på torra landet förrän på tredje dagen. Profetens skildring av denna upplevelse lyder så: ”Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. Han sade: ’Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets [scheols; NW, Åk; avgrundens, 1878] buk ropade jag, och du hörde min röst. Till bergens grund sjönk jag ned [inne i fisken], jordens bommar slöto sig [såsom en gravs ”bommar”] bakom mig för evigt [till obestämd tid, NW]. Men du förde min själ [mitt liv, Åk, NW] upp ur graven, HERRE, min Gud.’” (Jon. 2:2, 3, 7) I tre dagar var Jona så gott som död i graven, scheol eller hades. Herren Jesus Kristus påpekade detta, när han talade om sin egen död och begravning och sade: ”Likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.” — Matt. 12:40.

 9. Vad utgjorde Jonas räddning ur fiskens buk en profetisk bild av, tack vare vem är det möjligt att undslippa ur scheol?

⁹ Det var Gud, den Allsmäktige, vilkens namn är Jehova, som genom ett underverk förde profeten Jona upp ur den stora fiskens buk på tredje dagen. Samme Gud, Jehova, förde fram sin trogne profet Jesus Kristus ur ”jordens sköte” på tredje dagen. Följaktligen var Jonas räddning en profetisk bild av Guds Sons uppståndelse från de döda. Efter sin uppståndelse fick Jesus Kristus ”nycklarna till döden och till hades”, för att han skall bli Guds redskap till att uppväcka alla andra, som befinner sig i hades eller scheol och i dödstillståndet. Ingen människa kan genom egna hjälpmedel och föranstaltningar undgå döden och scheol eller hades, den grav som är gemensam för de döda människorna i jordens stoft.

10. a) Hur vittnar Psalm 89:48, 49 och Job 7:8, 9 om människans hjälplöshet i scheol? b) Hur kan alltså de som överlever Harmageddon undgå att hamna i scheol?

¹⁰ Psalmisten esraiten Etan var smärtsamt medveten om att det förhöll sig så, när han sade till Jehova Gud: ”Tänk på huru kort mitt liv varar och huru förgängliga du har skapat alla människors barn. Ty vilken är den man, som får leva och undgår att se döden? Vem räddar sin själ från dödsrikets [scheols] våld?” (Ps. 89:48, 49) Fördenskull kan de åt Gud överlämnade kristna i våra dagar, som får överleva den stundande Harmageddonstriden och kommer in i en rättfärdig ny ordning på jorden med möjligheter att aldrig behöva dö, endast göra detta tack vare Guds förunderliga förmåga att skydda och bevara. Inte heller kan de som är döda och begravna i scheol eller hades i egen kraft komma upp från denna plats av död och förmultning. Den dödssjuke profeten Job talade om denna människans oförmåga, då han klagande sade: ”Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer. Såsom ett moln, som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket [scheol]; han kommer ej åter upp därifrån.” — Job 7:8, 9.

11. a) Vad visar Psalm 49:8—11 att rika människor inte kan göra? b) Vilket under skall Gud åstadkomma enligt de förtröstansfulla orden i vers 16?

¹¹ Med alla sina skatter kan den rikaste mannen på jorden i våra dagar inte köpa sig fri från döden och graven eller betala för en uppståndelse från ”dödsriket”, scheol eller hades, nej, varken för sig själv eller för sina nära och kära. Psalm 49:8—11 framhåller detta för honom med orden: ”Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom. ... Så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven [gropen, NW]. Nej, man skall se, att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.” I olikhet med en materialistisk, rik människa förtröstar den inspirerade psalmisten på den allsmäktige Guden, Jehova, och säger: ”Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets [scheols] våld, ty han skall upptaga mig.” — Ps. 49:16.

12. a) För vad prisade David Gud i Psalm 30:3, 4? b) Vilken makt, som Jehova Gud besitter, talade Hanna om i 1 Samuelsboken 2:6?

¹² När psalmisten David hade återhämtat sig från en sjukdom, som tycktes innebära en säker död och åtföljande begravning för honom, vände han sig i stor tacksamhet till sin Gud och lovade honom med dessa ord: ”Jehova, min Gud, jag ropade till dig [efter hjälp], och du läkte mig. Jehova, du har fört min själ upp ur Scheól, du har gjort mig levande [du bevarade mitt liv, 1878], att jag icke skulle fara ned i kulan.” (Ps. 30:3, 4, Åk) Det är inte nog med att denne Davids Gud kan bevara människor från att gå ned i döden och graven i förtid, utan han kan också föra upp de döda ur scheol eller hades förmedelst en uppståndelse, alldeles som han gjorde med sin egen Son, Jesus Kristus. Profeten Samuels moder framhöll just detta, då hon sade: ”HERREN dödar och gör levande, han för ned i dödsriket [scheol] och upp därifrån.” (1 Sam. 2:6) Maria, Jesu moder, lovsjöng Jehova, i det hon tänkte på liknande sätt. — Luk. 1:46—55.

Är de döda eller levande och medvetna?

13. Hur återger flera engelska bibelöversättningar orden scheol och hades, varigenom de bekräftar dessa ords sanna innebörd?

¹³ Bibelns vittnesbörd är alltså så rikhaltiga, klara och tydliga att det inte bör råda något tvivel om saken: bibelns scheol eller hades är den döda mänsklighetens gemensamma grav. Fördenskull återger flera engelska bibelöversättare dessa båda ord med ”graven” (inte: en grav). Engelska auktoriserade översättningen återger det hebreiska ordet scheol med ”graven” trettioen gånger och med ”gropen” tre gånger samt det grekiska ordet hades med ”grav” en gång (i 1 Korintierna 15:55). I många hundra år har emellertid kristenhetens religiösa präster lärt att hades är platsen för en pinoeld. Fördenskull frågar vi: Hurudant är de människors tillstånd, som är döda i scheol eller hades? Är de levande och medvetna såsom odödliga individer, eller är de verkligen döda och borta ur tillvaron? Vad säger Guds eget ord, bibeln, inte kristenhetens präster, till svar på den frågan?

14, 15. Hurudant är deras tillstånd, som befinner sig i scheol, enligt orden i Predikaren 9:4—6, 10?

¹⁴ Till svar citerar vi de ord, som konung Salomo, vilken fick särskild vishet från Jehova Gud, har nedtecknat i Predikaren 9:4—6, 10: ”För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon. Och väl veta de som leva [även om de är lika hundar], att de måste dö, men de döda veta [även om de är lika lejon] alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten. Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som händer under solen. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket [scheol, NW, Åk; graven, 1878], dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.”

¹⁵ Enligt dessa ord måste de människor, som är döda i scheol, verkligen vara döda; de kan inte föra någon ”övergångs- eller mellantillvaro”. De måste verkligen vara döda och borta ur tillvaron, om det sägs om dem att de ”veta alls intet” eller ”icke [äro] medvetna om någonting alls” (NW) och om deras kärlek, hat och avund, som ju är starka känslor, har ”nått sin ände” med dem och om de inte har någon vishet eller insikt och inte kan verka eller tänka ut något. Det är inte så konstigt att de som befinner sig i scheol kallas ”döda” och att döden, inte livet, alltid förbinds med scheol.

16. a) Vem är det som man enligt Psalm 6:5, 6 inte talar om eller tänker på i scheol? b) Varför ville konung Hiskia inte dö, då han var trettionio år gammal, enligt vad vi läser i Jesaja 38:17—19?

¹⁶ I scheol inte ens tänker de döda på Gud eller tackar och prisar honom. Fördenskull bad den gudfruktige psalmisten David: ”Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull. Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket [scheol]?” (Ps. 6:5, 6)Samma tanke gav konung Hiskia uttryck åt, då han blev räddad undan döden vid trettionio års ålder. Han sade till Gud, sin frälsare: ”I din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg. Ty dödsriket [scheol] tackar dig icke, döden prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer på din trofasthet. De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör.” (Jes. 38:17—19) Femton år senare, när konung Hiskia dog och gick till scheol, kunde han inte längre lovsjunga eller prisa Jehova Gud, och han var inte vid medvetande, så att han kunde hoppas på sin Gud. Men han dog i förhoppning om en uppståndelse från scheol.

17. Hur bevisar Psalm 139:7, 8 och Ordspråksboken 15:11 att prästerna inte har rätt, när de lär att de döda alltjämt är vid liv fastän skilda från Gud?

¹⁷ Med tanke på allt detta är det dåraktigt av kristenhetens präster att påstå att de som är i scheol eller hades alltjämt är vid liv såsom odödliga individer och att de är döda endast i den bemärkelsen att de är skilda från Gud. Psalmisten David är inte av samma mening som dessa präster, ty han säger till Jehova Gud: ”Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket [scheol], se, så är du ock där.” (Ps. 139:7, 8) Konung Davids son Salomo intygar detsamma i Ordspråksboken 15:11, då han säger: ”Scheol och avgrunden ligga öppna inför Jehovás ögon; huru mycket mera människobarnens hjärtan!” (Åk) Alldeles som Jehova känner människors hjärtan, så vet han vilka som befinner sig i scheol.

18. Vad säger oss Amos 9:1, 2 om hur långt Guds ande når?

¹⁸ Jehova Gud belyser hur hans ande eller verksamma kraft kan nå alla platser, ja, också scheol, då han i profetian i Amos 9:1, 2 säger så här: ”Ingen av dem skall kunna undfly, ingen av dem kunna rädda sig. Om de än bröte sig in [grävde sig ned, 1878, NW] i dödsriket [scheol], så skulle min hand hämta dem fram därifrån; och fore de än upp till himmelen, så skulle jag störta dem ned därifrån.” Himmelen, som är så hög, används här såsom motsats till scheol, ”avgrunden” (1878), därför att det befinner sig så djupt ned. Hur skulle människor kunna gräva sig ned i scheol? Bara därför att scheol är här på jorden, där människor bor och gräver gravar.

19. Vad lär vi av Job 26:5—7 med avseende på Guds kännedom om scheol?

¹⁹ Jehova har kännedom om dem som befinner sig i scheol eller hades, de befinner sig inte bortom räckvidden för hans makt. Detta faktum framhävdes av den dödssjuke Job, när han talade så här om jordens Skapare: ”Skuggorna [De maktlösa i döden, NW] bäva för honom och vattnens djup och de som bo i dem. Scheól är blottat för honom och avgrunden avslöjad. Han har spänt ut nordhimmelen över det tomma, hängt jorden på intet.” (Job 26:5—7, Åk) Scheol kan alltså inte dölja sina döda för Guds ögon, utan det ligger blottat för honom. Han vet vilka som är där.

20, 21. Vad visste Job om dem som befinner sig i scheol, vilket ledde till att han bad att Gud skulle gömma honom där, såsom vi läser i Job 14:12—15?

²⁰ Då för länge sedan, på 1500-talet före Kristus, visste den tålmodige Job att de som är döda i scheol verkligen är döda; de känner ingen smärta, liksom de inte känner något välbehag, och de är inte medvetna om någonting alls. Job hade fördenskull goda skäl till att bedja att hans smärtsamma och vanärande sjukdom snart skulle nå sitt slut i döden och att han skulle läggas i scheol, föras bort undan stirrande människors blickar. Därför bad han så här till Jehova Gud:

²¹ ”Och mannen lägger sig och står ej upp [i egen kraft]; så länge himmelen varar, vakna de ej upp och väckas ej ur sin sömn. O, att du gömde mig i Scheól, fördolde mig, till dess ditt misshag återvände, och satte mig en gräns före, då du ville tänka på mig! Om en man dör, får han väl liv igen? Under alla mina stridsdagar skulle jag då bida, till dess min avlösning komme, då du ville kalla mig och jag finge svara dig, då du skulle längta efter dina händers verk.” — Job 14:12—15, Åk.

22. Hur visade Job med sina ord i Job 14:12—15 att han inte trodde att scheol var ett land ”utan återvändo”?

²² Av dessa ord att döma var scheol (hades, LXX) inte ett land ”utan återvändo” för Job. Det var inte en plats där de döda var glömda, övergivna, av Gud. Jobs Gud skulle i stället komma ihåg dessa som fanns i scheol, och vid sin egen fastställda tid skulle han kalla på dessa där i mänsklighetens gemensamma grav, väcka dem ur deras dödstillstånd, såsom väckte han dem ur en naturlig sömn. Fördenskull ville den plågade, svårt sjuke Job gärna att Gud genast skulle ta hans liv, för att hans fruktansvärda lidanden i köttet skulle upphöra, och så att säga gömma honom i döden i scheol. Job trodde att Gud var vred på honom. Så om Gud lät Job bli begraven utom synhåll i scheol, skulle Job kunna hållas dold, till dess Guds vrede hade lagt sig och den tid kom, då Gud skulle gynna dem som vore i scheol och väcka upp dem ur döden till livet under gynnsamma förhållanden.

23. Vems röst skall Job höra vid tiden för uppståndelsen, och vilka erkännande ord uttalade Hesekiel och Jakob om Job?

²³ Enligt Jesu ord i Johannes 5:28, 29 skall den döde Job höra Guds Sons röst och skall lyda Jesu maning och komma fram ur minnesgraven till en uppståndelse. Omkring nio hundra år efter det att Job gått till scheol talade Jehova Gud med gillande om Job, nämligen i profetian i Hesekiel 14:14, 20. Den kristne lärjungen Jakob framhöll också Job såsom ett föredöme i uthärdande som de kristna bör efterlikna. — Jak. 5:11.

24. Vad har vi hitintills lärt oss om scheol eller hades och deras tillstånd, som befinner sig i det?

²⁴ Så långt som hit har vi, som begrundar denna framställning i Vakttornet, endast delvis undersökt detta ämne, scheol eller hades. Men det står ändå mycket klart för oss att bibeln ger oss ett uppmuntrande hopp beträffande dem som befinner sig där. Alla döda människor, som är där, är verkligt döda, de är inte vid liv, vare sig medvetet eller undermedvetet, utan de är borta ur tillvaron, eftersom scheol eller hades i biblisk mening är den döda mänsklighetens gemensamma grav. Det är inte en enda grav, inte en enda minnesgrav, utan det är den gemensamma graven för oräkneliga millioner döda människor, vilkas kvarlevor ligger i jordens stoft. Det blir ständigt större, allteftersom människorna fortsätter att dö och blir begravna. Det tycks som om det aldrig skulle få nog, aldrig kunde mättas av de oräkneliga döda som finns i det.

Endast ett scheol eller hades

25. Förklara vad Ordspråksboken 30:15, 16 och Höga Visan 8:6 säger om hur glupskt scheol eller hades är.

²⁵ Den vise konungen i forna tider framhöll detta, då han skrev: ”Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: ’Det är nog’: dödsriket [scheol] och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: ’Det är nog.’” (Ords. 30:15, 16) För att påvisa hur pockande det krav är, som scheol ställer på den domfällda, döende mänskligheten, jämför samme vise man scheol med kärleken i dess fasthållande vid odelad hängivenhet och säger: ”Kärleken är lika stark som döden är, ett fasthållande vid odelad hängivenhet är lika obevekligt som scheol är. Dess flammor äro eldsflammor, Jahs flammor.” (Höga V. 8:6, NW) Döden kräver de domfällda människornas liv, och scheol kräver deras kroppar.

26. a) Vid vad för något liknade Habackuk 2:5 den själens åstundan, som hade gripit det forntida Babylons konung? b) Hur beskrivs scheol i Jesaja 5:14, 15, och varför på det sättet?

²⁶ Den själens åstundan, som Babylons forntida konung hyste efter att erövra allt flera nationer och folk, liknas vid scheols åstundan efter allt flera av dödens offer. När Babylon var på väg att bli det dominerande världsväldet och fördenskull hotade Jerusalem, skrev Jehovas profet Habackuk följande om den härskande dynastien i Babylon: ”Ty såsom vinet icke är att lita på, så skall denne övermodige ej bestå, om han ock spärrar upp sitt gap såsom dödsriket [scheol] och är omättlig såsom döden, om han ock har församlat till sig alla folk och hämtat tillhopa till sig alla folkslag.” (Hab. 2:5) Scheol har bildligt talat ett väldigt gap, i vilket många kan komma in samtidigt. Det är denna tanke som skymtar fram hos profeten Jesaja i hans ord: ”Därför [på grund av att så många dör av brist på kunskap om Jehova Gud] spärrar dödsriket [scheol] upp sitt gap, det öppnar sina käftar utan allt mått, och stadens [Jerusalems] ypperste måste fara ditned [till scheol] jämte dess larmande och sorlande skaror, envar som fröjdar sig därinne.” — Jes. 5:14, 15.

27. a) Gör en jämförelse mellan hades och de individuella gravarna eller grifterna, när det gäller antalet, b) Hur förhåller det sig med scheol, även om många sådana gravar försvinner?

²⁷ Eftersom scheol eller hades är de döda människornas gemensamma grav i jordens stoft, talar bibeln rätt och riktigt om ett enda scheol eller hades, men däremot talar den om många gravar. De forntida israeliterna talade om de många gravarna, när de klagade inför profeten Mose: ”Funnos då inga gravar [grifter; begravningsplatser, NW] i Egypten, eftersom du har fört oss hit till att dö i öknen?” (2 Mos. 14:11) Omkring nio hundra år senare sade profeten Hesekiel till Guds folk, som befann sig i landsflykt i Babylon och vars förhoppningar tycktes ha slocknat, dött: ”Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land. Och I skolen förnimma, att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.” (Hes. 37:12, 13) Ja, man har grävt ett oräkneligt antal gravar, iordningställt ett otal grifter eller begravningsplatser. Av många sådana finns nu inget spår. Men ett enda scheol eller hades förblir alltjämt, och det blir allt större, under det att människorna fortfar att dö.

28. Vilka frågor uppstår med avseende på scheols eller hades’ makt, och var får vi ett tillförlitligt svar?

²⁸ Men skall det glupska scheol eller hades fortsätta med att sluka mänskligt kött i evighet? Skall det fortsätta med att behålla sina mänskliga offer i alla tider? Skall det fortsätta med att för alltid triumfera över det släkte som stammar från Adam? Skall det för evigt bära vittnesbörd om den död, som mänskligheten har ärvt av den syndige Adam, vår förste mänsklige fader? De enda tillförlitliga svar som vi kan få på dessa frågor kommer från människans Skapare, Jehova Gud. Han ger oss svar i profetian i Hosea 13:14: ”Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets [scheols] våld, köpa dem fria ifrån döden? — Var har du dina hemsökelser, du död? Var har du din pest, du dödsrike [scheol]? Ånger må vara fördold för mina ögon.”

29. a) Hur återger en del bibelöversättningar, t. ex. En amerikansk översättning, Hosea 13:14? b) Men vilken fråga lämnar likväl sådana bibelöversättningar obesvarad?

²⁹ Några andra bibelöversättare ger ännu tydligare Hosea 13:14 formen av fyra frågor. I En amerikansk översättning heter det t. ex.: ”Skall jag rädda dem från scheols makt? Skall jag återlösa dem från döden? Var äro dina hemsökelser, o död? Var är din tillintetgörelse, o scheol?” Sedan vi läst de just citerade verserna, finner vi att de logiska svaren på de båda första frågorna bör vara: Nej! Gud skulle inte förlossa de olydiga israeliterna ur scheols våld eller rädda dem från dess makt; han skulle inte köpa dem fria ifrån döden. Han skulle inte visa någon ånger, inte ådagalägga något medlidande, utan han skulle låta de ohörsamma dö och råka i det glupska scheols våld. Fördenskull frågar Gud var dödens hemsökelser är och var scheols pest eller tillintetgörelse, ”fördärvande makt” (Melin, fotnot), är. Men framställningssättet i dessa översättningar av Hosea 13:14 ger oss likväl inte svar på frågan: Vad skall Gud göra med dem, sedan de hemsökts av döden och sedan scheol har tillintetgjort dem? Skall Gud låta dem förbli för alltid i dödens och scheols våld? Eller skall Gud uppväcka dem vid den av honom fastställda tiden?

30, 31. a) Till förmån för vilka är Paulus’ svar på frågan, som vi finner i 1 Korintierna 15:54—57? b) Hur skall segern komma genom Jesus Kristus, och i vilken sinnesstämning försätter allt detta oss för vår fortsatta undersökning?

³⁰ Den inspirerade kristne aposteln Paulus’ svar är till förmån för hoppet om en uppståndelse för de döda. Såsom en höjdpunkt på sitt förunderliga kapitel om uppståndelsen skriver Paulus: ”Då kommer den utsagan att bliva uppfylld, som är skriven [i Jesaja 25:8]: ’Döden är uppslukad för evigt.’ ’Död, var är din seger? Död, var är din udd?’ Den udd som åstadkommer död är synden [ärvd från Adam], men synden får sin makt av lagen [som gavs genom Mose och som fördömde alla människor såsom skyldiga till synd]. Men Gud vare tack, ty han giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!” (1 Kor. 15:54—57, NW) Ja, Gud, den Allsmäktige, kan uppsluka döden för evigt och omintetgöra dess seger! Han visade att han har makt och förmåga att göra detta genom att han uppreste sin egen Son, Jesus Kristus, från döden och scheol för nitton hundra år sedan. Ja, denna Jesu Kristi uppståndelse utgör en tillförlitlig bekräftelse på att Gud skall uppväcka människor i allmänhet förmedelst Jesus Kristus, då han regerar som konung i Guds utlovade rike.

³¹ I den allra hoppfullaste sinnesstämning kan vi fördenskull fortsätta med att begrunda detta underbara ämne och undersöka ytterligare detaljer av den fråga vi här dryftar: Vilka kommer att uppväckas från de döda?