Den rätta inställningen är ett skydd
1. a) När skrev Petrus till de kristna för att uppmana dem att ständigt ha Jehovas dags närvaro i tankarna? b) Hur länge skulle det därefter dröja innan Jehovas ”dag” skulle komma?
OMKRING år 64 v.t. skrev aposteln Petrus till den kristna församlingen och förmanade den att ständigt ha Jehovas dags närvaro i tankarna. Då de kristna först läste dessa ord, återstod ännu omkring sex år innan Jerusalem förstördes av romarna, dvs. före Guds ”dag” av dom över den staden. (Apg. 2:14—21) Det var mer än 1.900 år före ”dagen” för Jehovas dom över kristenheten och den nuvarande tingens ordning. Men Petrus’ ord hade en tillämpning för de kristna som levde på den tiden.
2, 3. Varför har det varit livsviktigt för de smorda kristna att under de gångna nitton århundradena igenom ständigt ha Jehovas dags närvaro i tankarna?
2 Varför skulle kristna människor som levde så långt från Guds ”dag” för den slutliga domen behöva känna det på det sättet? Därför att varje annan inställning skulle leda dem in i snaran att beblanda sig med världen och sätta sin förtröstan och sitt hopp till världsliga ting. De måste komma ihåg att tingen omkring dem skulle bli tillintetgjorda. Dessutom måste de bevisa sin ostrafflighet inför Gud, i det de inte älskade ”världen eller tingen i världen”, ty de skulle med tiden dö, och vilken ställning skulle de då ha inför Gud såsom av anden pånyttfödda smorda kristna, Jesu Kristi bröder? — 1 Joh. 2:15, NW.
3 Den fråga som smorda kristna ställts inför de gångna nitton århundradena igenom har varit: Hurudan är min ställning inför Jehova Gud nu? Gör jag min kallelse och utkorelse från Gud fast och säker, så att jag är kvalificerad att tillhöra hans ”konungsliga prästerskap” med hopp om att få regera med Kristus? (1 Petr. 2:9; 2 Petr. 1:10; Upp. 20:4, 6) De behövde inte leva på ”Jehovas dag” för att av Jehova bli dömda värdiga eller ovärdiga den himmelska ställning som de blivit kallade till. — Hebr. 3:1.
4. Varför behöver vi i dag, och varje dag, ägna allvarlig uppmärksamhet åt vad vi gör med vårt liv?
4 Hur förhåller det sig med oss i våra dagar? Är det annorlunda därför att vi befinner oss nära slutet på denna tingens ordning? Nej, det är inte fråga om att vänta till dess den ”stora vedermödan” är över oss. Ty hur kan vi veta att vi kommer att vara vid liv då? I Jakob 4:14 påminner bibeln oss: ”I veten ju icke, vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.” Om vi tar lätt på saker och ting, vet vi inte när vårt opålitliga hjärta kan dra oss bort. (Jer. 17:9) Vidare vet vi inte när förhållanden kan inträda som skulle kunna fånga oss försvarslösa till vår olycka, redan innan den ”stora vedermödan” kommer. Hur kan det vara så? Låt oss se.
Vad uthärdande till slutet betyder
5. a) Vad är innebörden i Jesu ord: ”Det är den som har uthärdat intill slutet som skall bli frälst”? b) Vilket faktum beträffande det möjliga ”slutet” på ens nuvarande liv påminner Salomo oss om?
5 Då Jesus talade om den tid som apostlarna levde i och som förebildade den tid vi lever i, sade han: ”Det är den som har uthärdat intill slutet som skall bli frälst.” (Matt. 24:13, NW) Han talade om att uthärda förföljelse, ökande laglöshet och hat från världens sida. Han sade att somliga av hans lärjungar skulle bli dödade under denna förföljelse. Men om en kristen uthärdade allt detta till själva döden eller till avslutningen av detta häftiga stadium av fiendskap från världens sida, skulle han bli frälst på grund av sin ostrafflighet. (Matt. 24:9—12) Han kanske inte skulle leva till dess slutet på denna tingens ordning kom, men han skulle bli dömd med avseende på om han var en del av denna världen eller inte, oavsett när ”slutet” kom för hans del. (1 Joh. 2:15; Jak. 4:4) Vare sig vi tillhör Jesu Kristi av anden pånyttfödda, smorda bröder eller vi hör till de ”andra fåren” som hyser jordiska förhoppningar, vare sig vi är unga eller gamla, kan var och en av oss dö mycket snabbt, i dag eller i morgon, beroende på oförutsedda omständigheter, inbegripet ett plötsligt utbrott av religiös förföljelse. Den vise kung Salomo talade om den situation som möter människor i allmänhet, då han sade: ”Tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla. Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människors barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.” — Pred. 9:11, 12; v. 11 enl. NW.
6. Vilken ”oförutsedd händelse” drabbade för inte så länge sedan en av medlemmarna av personalen vid Sällskapets huvudkontor, men vad hade han hållit på att göra fram till den stunden?
6 Vi har exempel på hur snabbt vårt slut kan komma för oss som individer, vilket understryker vikten av att man befinner sig i en rätt ställning inför Gud och alltid har en god ställning i hans ynnest. För inte så länge sedan arbetade en medlem av personalen vid Sällskapet Vakttornets huvudkontor i en Rikets sal i New York tillsammans med en annan broder. En ung man kom in i lokalen, närmade sig honom och bad om en upplysning som vittnet vänligt gav honom. Plötsligt ryckte den unge mannen i religiös hätskhet upp en kniv och högg vittnet till döds. Hur gott var det inte att veta att han tjänat troget ända fram till den stunden!
7, 8. Vad bör vi lära av de erfarenheter som våra bröder i Malawi har haft?
7 Och vidare har vi Jehovas vittnens erfarenheter i Malawi. Här var ett land vars folk hade gett underbart gensvar till Rikets budskap. År 1972 fanns det ett Jehovas vittne på 194 invånare i Malawi. Under det året blev 1.617 nya döpta. Vi kunde säga att det rådde verklig välgång för de 447 församlingarna av Jehovas vittnen där i landet och för de mer än 22.000 vittnena som var aktivt anslutna till dessa församlingar. Det är sant att det hade förekommit förföljelse år 1967. Men man kunde ha menat år 1972: ”Med sådan andlig välgång lever vi säkerligen långt från olycka.” Men vad drabbade vittnena i Malawi nästan över en natt? På grund av att de troget bevarade sin neutralitet i förhållande till denna världens politik blev deras hem nedbrända, och vidare blev somliga av deras kvinnor våldtagna, många av dessa kristna svårt slagna, somliga torterade eller dödade, och de flesta blev med fara för sitt liv drivna bort till grannländerna.
8 Vad lär vi av detta? Den kristne bör leva som om varje dag vore den sista av hans nuvarande jordiska liv. Han måste göra sann kristendom till ett levnadssätt, i det han är fast knuten till sina bröder i församlingarna och aktivt tjänar Jehova med all sin kraft. Ty var skulle dessa vittnen från Malawi ha befunnit sig, om de varit apatiska, försumliga i fråga om sitt andliga tillstånd? Endast de som hade andlig styrka kunde stå fasta när provet kom, och till berömmelse för vittnena från Malawi kan vi säga att det stora flertalet av dem gjorde det.
9. Vad är det som bestämmer huruvida vi kommer att befinnas vara till behag för Jehova vid den tid då den ”stora vedermödan” kommer?
9 Gud uppenbarar för oss vad vi behöver veta, så att vi kan följa en förståndig kurs och hjälpa andra genom att väcka dem till insikt om faran och om att Jehovas ”dag” är nära förestående. Men han har inte talat om för oss exakt vilket år eller vilken dag, och än mindre vilken timme, han skall börja den ”stora vedermödan” över denna världen. (Matt. 24:36) Det är inte kunskap om den exakta tidpunkten när den ”stora vedermödan” skall börja som bestämmer huruvida vi skall vara verksamma i hans tjänst eller inte eller huruvida vi skall leva på ett sätt som behagar honom eller inte. För att behaga Gud måste vi tjäna honom vid alla tider, och det verkliga motivet skall inte vara att slutet är nära, utan kärlek till honom som vår underbare himmelske Fader.
Varför Guds tidsbestämning är riktig
10—12. a) I vilken bemärkelse kommer Jehovas ”dag” som en ”snara”? b) Hur visar de som förlorar tron, på grund av att saker och ting inte inträffar när de väntar sig det, att de inte förstår Jehovas överordnade ställning?
10 Vi har sett att den ”stora vedermödan” kommer plötsligt. Jesus sade att den kommer som en ”snara”. (Luk. 21:34—36) Ett djur som är nära att fångas i en snara kan vara ovetande om faran, när det plötsligt blir hjälplöst fångat. Bibeln varnar oss inte för en inbillad situation. Den är verklig, och den kommer att inträffa exakt när och på det sätt den skall göra det. Gud har en bestämd tid, då han skall tillintetgöra denna tingens ordning. Men somliga blir otåliga och förlorar tron, därför att saker och ting inte inträffar som de väntar sig och Guds ingripande tycks dröja. Det är så på grund av att människans livstid är så kort och att hon därför är otålig att få saker och ting utförda på den korta tid som står till buds. Som en följd av detta kan hon vara böjd för att döma Gud på grundval av sådan mänsklig erfarenhet med dess begränsningar. — Hab. 2:3.
11 Jehova, å andra sidan, lever för evigt. Han behöver inte bli otålig. Han kan överblicka situationen och se exakt var på tidens ström hans handlingar kommer att uträtta det mesta goda för var och en som saken gäller såväl som grundligt fullgöra hans syften. — Ords. 15:3.
12 Petrus uttrycker tanken på följande sätt: ”Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att ’en dag är för Herren [Jehova, NW] såsom tusen år och tusen år såsom en dag’. Herren [Jehova, NW] fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena, att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill, att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.” — 2 Petr. 3:8, 9.
13. a) Vilka har i verkligheten gagn av att Jehova ännu inte har verkställt dom på denna tingens ordning? b) Hur kan det sägas att ”en dag är för Herren [Jehova] såsom tusen år och tusen år såsom en dag”?
13 Det som förefaller vara dröjsmål å Jehovas sida sker alltså inte till gagn för honom personligen och inte heller därför att han är långsam i fråga om att handla. Det är till gagn för oss människor. Jehova skulle mycket snabbt kunna förgöra denna världen! Som Petrus anger kan han på en enda dag göra mer än människor kan göra på tusen år. Då Jesus var på jorden återställde han förvissnade händer, blinda ögon, ja, uppväckte till och med från de döda en man vilkens kropp var delvis förruttnad. Han åstadkom dessa mäktiga gärningar ögonblickligen. Men tänk på hur lång tid det under vanliga omständigheter skulle ha tagit för en man att få en ny arm att växa eller för den uppståndne mannen att ersätta förruttnade kroppsdelar genom normal växt. Men för Jehova, som lever evinnerligen och som beslutar saker och ting tidsåldrar i förväg, är tusen år ”såsom en nattväkt”. (Ps. 90:4) Han är inte begränsad i tiden som vi är. Om han därför handlar på ett sätt som förefaller oss långsamt, måste vi hålla i minnet att det sker av hänsyn till oss och att det är det allra bästa sättet för alla som berörs av det.
14. Varför behöver vi inte veta exakt när Jehovas ”dag” skall komma, men vad bör vi göra?
14 Den människa som förstår sin ställning inför Gud och hyser tro på Gud behöver inte vara orolig. Aposteln försäkrar de kristna: ”Edert arbete ... är [icke] fåfängt i Herren.” (1 Kor. 15:58) Om vi känner till hans uppsåt, vad hans vilja nu är för oss och vilket hopp vi har framför oss, behöver vi inte veta den exakta tidtabellen för händelseutvecklingen. Oavsett när ”Jehovas dag” kommer, skall vi vara flitigt upptagna med att utföra Guds vilja. Är detta vad du har beslutat dig för?
Har du ”tecknet”?
15. a) Vad är det ”tecken”, som alla måste ha som skall bli skonade till liv på jorden i Guds nya ordning? b) Vilka frågor beträffande hur man reagerar för de onda förhållandena i världen kommer att hjälpa en att ta reda på om man verkligen anlägger den synpunkt som Gud kräver?
15 Alldeles före babyloniernas förstöring av det forntida Jerusalem gav Jehova Hesekiel en syn, i vilken en symbolisk man gick igenom Jerusalem och satte ett tecken på pannan på alla som befanns ”sucka och jämra sig över alla styggelser” som bedrevs i Jerusalem. (Hes. 9:4) Detta var profetiskt och visade ett verk som utförs i våra dagar. Var och en som bekänner sig höra till de ”andra fåren” och ha hoppet om liv här på jorden i Guds nya ordning bör ställa sig själv dessa frågor: ”Har jag verkligen tecknet på mig? Ger mitt liv bevis, lika tydligt som ett tecken på min panna, för att jag har en verkligt kristen personlighet? Hatar jag verkligen de onda ting jag ser försiggå, i synnerhet i kristenheten? Känner jag mig illa till mods, bara därför att dessa förhållanden utgör en fara och gör det obekvämt för mig, eller är jag bedrövad därför att jag ser att Guds namn blir smädat?”
16. a) Någon kan visserligen alltid ha varit moraliskt kysk, men varför innebär inte detta i sig självt att han har ”tecknet”? b) Varför är det ändå livsviktigt att undvika sexuell omoraliskhet?
16 De som i sanning visar sig ha den kristna personlighetens ”tecken” är mycket aktpågivna, så att Jehovas dag inte överraskar dem, medan de ägnar sig åt sådant som skulle ställa dem i klass med dem som älskar denna världen. Är det så med dig? Hur ser du till exempel på sådant som lösaktigt uppförande, otukt och äktenskapsbrott? Oavsett hur ditt förflutna liv kan ha varit — är du nu i full överensstämmelse med Jehovas dom mot dem som bedriver sådant? (1 Kor. 6:9—11; Hebr. 13:4) Somliga har naturligtvis aldrig bedrivit något sådant. Men det betyder inte i och för sig att de är ”tecknade” för att få överleva. De som har ”tecknet” är inte blott och bart personer som undviker ett sådant handlingssätt, därför att det kan få obehagliga följder. De hatar det orätta därför att det innebär överträdelse av Jehovas rättfärdiga vägar. De inser, som den trogne Josef gjorde, att otukt eller äktenskapsbrott inte bara besudlar, utan verkligen är ”mycket ont” och innebär att ”synda mot Gud”. (1 Mos. 39:9) Det är Jehovas syn på saken som är av största vikt för dem. Eftersom vi vet att sexuell omoraliskhet är en av Satans förnämsta snaror, är det livsviktigt att undvika sådana situationer som skulle kunna fresta en att begå denna synd och gå förlorad, när vi är så nära portarna till den nya tingens ordning. Kom ihåg exemplet med Israel i Moab vid gränsen till det utlovade landet. Tjugofyra tusen förlorade livet där i den sexuella omoraliskhetens snara. — 4 Mos. 25:1—9.
17. Vilken inställning till sanningsenlighet kommer vi att ha, om vi verkligen har ”tecknet”? Varför är det så?
17 Och hur är det med sanningsenligheten? Respekterar vi verkligen sanningen, eller är vi villiga att tumma på sanningen en smula, för att komma ur en besvärlig situation eller uppnå något som vi önskar? Att ljuga är en allmän sedvänja i affärslivet i våra dagar. Men varifrån härstammar lögnen? Jesus sade att djävulen ”är en lögnare, ja, lögnens fader”. (Joh. 8:44) En lögnare tjänar alltså i själva verket djävulen. Men vi ger bevis för att vi har iklätt oss den nya personligheten, att vi verkligen har ”tecknet”, om vi alltid talar sanning. Guds ord säger: ”Då ni nu har lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av er med sin nästa.” (Ef. 4:25, NW) När du befinner dig i ett trängt läge, känner du dig då frestad att ljuga som det lättaste sättet att klara dig? Eller liknar du Ordspråksbokens skribent, som sade: ”Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig”? — Ords. 30:8.
18, 19. Varför krävs det mer än att vi helt enkelt kommer till mötena och sluter oss till Jehovas vittnen, om vi vill ha ett gott samvete inför Gud?
18 Många människor har nyligen börjat vandra på sanningens väg i denna tid nära ”Jehovas dag”. Tidigare ägnade de sig åt sådant som var skadligt för deras egna sinnen och kroppar. Men nu blir de döpta, i det de framställer en begäran till Gud om ett gott samvete. (1 Petr. 3:21, NW) Om du befinner dig bland dem som överväger att ta detta steg, dopet, eller om du redan har tagit detta steg för någon tid sedan, kan du då få eller erhålla ett gott, rent samvete från Gud, om du fortsätter att ägna dig åt en sedvänja, som man vet har skadliga verkningar på sinne och kropp? Kan du vinna ett rent samvete blott och bart genom att sluta dig till Jehovas vittnen, som strävar att leva enligt bibelns höga måttstock för renhet, om du samtidigt utövar en sedvänja som de förkastar? Kan du då säga att du verkligen är en av dem? Önskar du vara det?
19 Ett rent samvete är nödvändigt om du väntar dig att få ynnest och liv från Gud. Därför bör det första vi frågar oss under alla omständigheter vara: Hur kommer detta att inverka på Guds namn? Och för det andra: Hur kommer detta att inverka på den kristna församlingen som representerar hans namn och rike? Att vi gör så kommer att hjälpa oss att bevara ett gott samvete i det handlingssätt vi väljer. Vi behöver betänka att Gud har gjort den kristna församlingen till ”sanningens stödjepelare och grundfäste” här på jorden. (1 Tim. 3:15) Vi bör leva i överensstämmelse med vad denna församling lär. Att vi ständigt har Jehovas dags närvaro i tankarna kommer att skydda oss mot att hålla fast vid något som i jämförelse med den härliga skatt som Jehovas ynnest utgör endast är ”avskräde”. (Fil. 3:8) Detta kommer att förmå en människa att arbeta på att bevara ett gott samvete. Hon kommer att hålla sin kropp under kontroll, så att hon inte, sedan hon har predikat för andra, själv skulle bli underkänd av Gud. — 1 Kor. 9:27.
För vad varnade Jesus sina lärjungar?
20—23. a) För vilka ting som skulle kunna försvaga vår tro varnade Jesus, enligt vad som visas i Lukas 21:34—36? b) Förklara hur dessa vardagliga omsorger i livet skulle kunna ha en sådan nedbrytande verkan på vår tro. c) Var bör vi befinna oss, om vi verkligen önskar att Guds ande skall vägleda oss?
20 Det är emellertid inte nödvändigtvis de stora tingen som kan bringa en persons tro på fall. Herren Jesus Kristus underströk att det gäller att varje dag leva av tro, då han varnade: ”Men ge akt på er själva, så att edra hjärtan aldrig blir nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över er som en snara. Ty den skall bryta in över alla dem som bor på hela jordens yta. Håll er därför vakna och bed hela tiden, så att det skall lyckas för er att undfly allt detta, som är bestämt att inträffa, och att bestå inför Människosonen.” — Luk. 21:34—36, NW.
21 Vilka ting var det som Jesus här varnade för? Han talade inte om sådana synder som otukt, äktenskapsbrott och tjuveri. Sådant skulle naturligtvis hindra en att få del i Guds rike. Jesus varnade dem för vanliga ting, som vem som helst av oss lätt kan råka ut för och som inbegrep mat och dryck och livets dagliga omsorger. Men det är mycket lätt att hänge sig åt allt detta i en omfattning som kan innebära synd. Däri ligger den list och fara som hör samman med dem. En person kan lätt bli bedragen att mena att han följer en trygg kurs och så omedvetet bli fångad. En individ kan bli inbegripen i och inblandad i denna världens angelägenheter och den ängslan och oro som detta medför, med allvarlig skada för hans andlighet. Han kan bli alltför upptagen med att skaffa sig saker och ting som hör detta livet till och som han kan mena att han behöver. Han kan komma därhän att han menar att han måste ha ”det bästa” av all den bekvämlighet och alla de nyttigheter som världen i allmänhet har. Han kan känna sig rättfärdigad i att arbeta extra i en världslig sysselsättning för att kunna skaffa sig detta.
22 Som ett resultat av detta försummar han sitt andliga liv; han tar sig inte tid att studera; han försummar att ge medlemmarna av sin familj den hjälp som behövs för att de skall hållas vid andlig hälsa; han försummar att församlas med sina kristna bröder. Följaktligen har han föga nitälskan för tjänsten på fältet. Det lilla han gör blir vanligtvis en likgiltig tjänst, i det han inte ger ut sig för att hjälpa andra att bli lärjungar. Han ådagalägger i själva verket att han inte tror att konungen regerar och att Jehovas dag står för dörren.
23 Om en person, å andra sidan, i sanning vänder sig i bön till Gud, önskar han att Guds ande må vara över honom till att vägleda honom. Han kommer att ställa sig där Guds ande är i verksamhet, i det han förenar sig med dem som äger Guds ande och blir en verklig följeslagare och medarbetare till dessa.
Tillbörligt motiv i predikoarbetet
24. Vad var det motiv som drev Jesus i hans predikande av de ”goda nyheterna”?
24 Vilket motiv var det som drev Jesus Kristus, den störste predikare som någonsin befunnit sig på jorden? Det var hans kärlek till Jehova och till Jehovas ”får”. ”När han såg folkskarorna”, berättar Matteus i kapitel 9, vers 36, ”kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” (NW) Kände sig Jesus bara ledsen för deras skull, eller talade han bara till sina lärjungar om deras ömkansvärda tillstånd? Nej. Han älskade människorna av hjärtat, och detta drev honom att ivrigt verka för deras bästa. Redan de följande orden i Matteus’ redogörelse (Matt. 9 verserna 37, 38) lyder: ”Därpå sade han till sina lärjungar: ’Ja, skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför enträget skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.’” (NW) Och Jesus och hans lärjungar fick verkligen inbärga en stor skörd. I Apostlagärningarna 4:4 finner vi att antalet män som trodde vid den tiden var omkring fem tusen, och senare, i Apostlagärningarna 6:7, läser vi: ”Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.”
25, 26. a) Vilka frågor ställs var och en av oss inför, med tanke på att människor behöver lära känna sanningen? b) Vad bör vara det motiv som förmår oss att fortsätta att predika, enligt vad som visas av vad ett par på Irland fick erfara?
25 Det är likadant i våra dagar — behovet är mycket stort. Aldrig har människor överallt i världen varit i större behov av sanningen. Därför står var och en av oss inför frågan: Älskar jag Jehovas förskingrade ”får”? Är jag villig att inte bara fördöma och beklaga de svåra förhållandena, utan göra något, det enda som verkligen kommer att hjälpa dessa människor? Älskar jag Jehova tillräckligt för att bevisa min kärlek på det sättet?
26 En kristen man som tillsammans med sin hustru hade tjänat som pionjärförkunnare på Irland i fjorton år sade: ”Dag efter dag kunde vi gå hela dagarna från hus till hus och inte få något gensvar. På kvällen, då jag kom hem, måste jag fråga mig själv: Varför gör jag detta? Och svaret måste alltid vara: Därför att jag älskar Jehova.”
27. Vilket bibliskt råd kan det vara nyttigt att vi påminner oss, om vi möter likgiltighet eller motstånd i vår förkunnartjänst?
27 Hur förhåller det sig för din del? Får du möta likgiltighet eller motstånd på ditt distrikt? Om det är så, bör du komma ihåg aposteln Paulus’ ord i Hebréerna 10:36—39: ”I behöven ... ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få, vad utlovat är. Ty ’ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja; och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom.’ Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.”
28. Vilken inställning bör vi alltså ha till privilegiet att vara vittnen för Jehova?
28 I betraktande av allt detta är det alltså nyttigt för oss alla att vi granskar oss själva för att vara säkra på vilken ande vi har. Om vi har blivit döpta vittnen för Jehova, önskar vi sannerligen inte utveckla en negativ inställning till den härliga ställning vi befinner oss i. Denna storslagna ynnest från Jehova bör driva oss att hysa ett brinnande intresse för andra och en önskan att hjälpa dem. Den bör förmå oss att arbeta av hela vår själ i tjänsten för Jehova. (Pred. 9:10) När vi har sanningens skatt i vår besittning och är gynnade med den kristna ämbetsutövningen, har vi inte råd att söka undandra oss vårt ansvar genom ett apatiskt tänkesätt eller genom undanflykter.
29. Vad kommer att göra det möjligt för oss att se fram emot Jehovas ”dag” med glädjefylld förtröstan?
29 Jehova uppmuntrar oss genom profeten Jesaja, i det han säger: ”Se, jag lägger såsom en grundval i Sion en sten, en beprövad sten, det dyrbara hörnet av en säker grundval. Ingen som utövar tro kommer att råka i panik.” (Jes. 28:16, NW) På Jesajas tid förtröstade folket på en falsk fred och säkerhet. Men i våra dagar vet vi att konungen Jesus Kristus härskar och att den strålande nya ordningen med verklig fred och säkerhet är nära förestående. Om vi utövar tro, kommer vi att stå fasta, inte drabbas av tvivel. Det råder inget tvivel om vad som krävs av oss för att få leva i denna nya ordning. En fast tro, förbunden med ”heligt uppförande och gudaktiga gärningar”, kommer att försäkra oss om frälsning. På så sätt kommer vi att stå godkända inför Människosonen, när Jehovas eldsglödande ”dag” kommer.