Var villig att utvidga din förkunnarverksamhet
1. Vad är det som människor fruktar i våra dagar?
NÄR du ser dig omkring i dessa dagar, vad lägger du då märke till? Vad är det som utmärker världen och människorna i den? Fruktan! Ja, oberoende av om du betraktar nationer, samhällen, familjer eller enskilda människor, så märker du att det råder fruktan överallt. Och vad är det människor fruktar? De fruktar kriget. De fruktar osäkerheten, otryggheten. De fruktar hungern. De fruktar sjukdom och farsoter. De fruktar sina grannar. De fruktar regeringar och myndigheter. De fruktar kunskapen. De fruktar döden.
2. Hur kommer det sig att en del människor blivit befriade från denna världens fruktan, och vad är det som har medfört denna frihet?
2 Men hur många människor fruktar Gud? Det vill säga fruktar att misshaga honom, så att de inte skall vinna hans godkännande, välsignelse och beskydd i dessa kritiska tider. Du säger kanske att det finns ytterst få sådana människor. Det har du rätt i. Men i själva verket finns det hundratusentals män, kvinnor och barn som blivit befriade från denna världens fruktan och som har ett inspirerande, nyttigt uppsåt i livet. Hur kommer det sig? Jo, dessa människor älskar Gud, och fullkomlig kärlek driver ut fruktan. (1 Joh. 4:18) Vad är det som gör denna skara människor så annorlunda, så lyckliga, så fria? Det är det förhållandet att de har överlämnat sig åt Gud, den Högste, Jehova, och att de har blivit döpta såsom en offentlig symbol av detta överlämnande.
3. Behagade det Jehova att hans Son överlämnade sig och undergick dopet? Varför svarar du så?
3 Såsom det framhållits i föregående artikel är dopet livsnödvändigt för att inför vittnen fullborda det överlämnande av livet till att tjäna Skaparen, Jehova Gud, som redan skett i en människas hjärta. Den som låter döpa sig gör detta för att behaga Gud, inte människor. Behagade det Jehova, Fadern, att hans Son, Jesus Kristus, undergick dopet? Låt oss ta del av vad den gudomliga skildringen svarar: ”Sedan Jesus hade blivit döpt, kom han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han såg Guds ande fara ned likt en duva och komma över honom. Se, det kom också en röst från himlarna, som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” — Matt. 3:16, 17, NW.
4. a) Vad gjorde Jesus efter sitt dop, som medförde ytterligare godkännande från Gud? b) Vilken slutsats kommer vi såsom kristna ofelbart till i detta sammanhang?
4 Vad gjorde denne Guds Son efter sitt dop, som medförde ytterligare godkännande från Gud? Det heter om honom i skildringen: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.” (Luk. 4:18, 19, NW) Av detta ser vi att Guds Son ägnade sig åt den mest förädlande av alla mänskliga livsuppgifter, den kristna förkunnarverksamheten. När han predikade Guds rike såsom mänsklighetens enda hopp, blev människor då imponerade? Gav de tacksamt gensvar? Skildringen säger: ”De började alla avgiva ett gynnsamt vittnesbörd om honom och att förundra sig över de vinnande ord som utgingo från hans mun.” (Luk. 4:22, NW) När vi vet att Kristus var ett föredöme för alla kristna, följer inte då med nödvändighet att alla sanna kristna också bör vara Ordets förkunnare, som offentligen kungör de goda nyheterna om Guds rike? (1 Petr. 2:21) Jo, den slutsatsen kommer vi ofelbart till, då vi läser sådana anvisningar i Skriften som dem vi finner i Romarna 10:10—15 och Johannes 21:15—17.
5. I vilket avseende bör de kristna efterlikna Jesus? Förklara vad ”villig” tjänst är.
5 De kristna bör inte nöja sig med att önska efterlikna Mästaren i hans sätt att undervisa, utan de bör också önska efterlikna honom i fråga om hans sinnesinställning. Om honom sade Jehovas ord profetiskt: ”Här har jag kommit, i bokrullen är det skrivet om mig. I att göra din vilja, o min Gud, har jag haft min lust, och din lag är i mitt inre.” (Ps. 40:8, 9, NW) Här har vi alltså sakens kärna. Jesus var villig att lyda sin Faders bud. Han utförde inte sin tjänst under tvång eller med något förbehåll, utan han var helhjärtad, frikostig och överflödande i sitt givande. Att vara villig kan sägas innebära ”att vara ivrig, redo, beredvillig att göra, giva, bevilja osv.; inte senfärdig, lat eller motsträvig”.
6. Vad har en kyrkoledare framhållit att man har stort behov av inom religionssamfunden i våra dagar?
6 Hur annorlunda förhåller det sig inte med flertalet kyrkomedlemmar i våra dagar! Den 2 juli 1961 sade sedermera avlidne dr Robert J. McCracken till församlingen i Riverside Church i New York att ”det som behövs inom kyrkosamfunden är ett mera helhjärtat engagemang”, ”män och kvinnor som är Guds tjänst och sina medmänniskor hängivna, med kropp, sinne och själ”. McCracken framhöll Jesus såsom ett föredöme: ”Ingen tog någonsin Kristus såsom något självklart. Han var en så ’störande’ person, att myndigheterna måste oskadliggöra honom. Sann kristendom har alltid explosiv kraft. Den lilla flickan var klokare än hon visste, när hon sade om bibeln att den börjar med Genesis [eller Första Moseboken] och slutar med Revolution [felsägning av ordet Revelation, dvs. Uppenbarelse, den engelska beteckningen för Uppenbarelseboken]. Ytterst få ting är mera beklagansvärda i våra dagar än avsaknaden av initiativ, företagsamhet, handlingskraft, skapande fyndighet inom religionen såsom helhet betraktad.”
7. Vad framhöll en tysk kyrkopublikation beträffande Jehovas vittnens arbete, vilket utgör en skarp kontrast till den andliga apatien, som är så gängse?
7 En skarp kontrast till den andliga apati, som här har beskrivits, utgör den nitälskan som präglar de åt Gud överlämnade kristna som blivit kända såsom Jehovas vittnen. Så till exempel påpekade den tyska kyrkopublikationen Gemeinschaftsgruss kyrkomedlemmarnas underlåtenhet att arbeta. Den bekände: ”Vi måste skämmas över oss själva — och vilka ger oss orsak till detta? Jo, Jehovas vittnen.” Sedan den hade förklarat att alla Jehovas vittnen är verksamma, ställde den frågan: ”Är den som inte arbetar i själva verket en medlem av församlingen?” Den medgav att ”enligt bibeln är han inte det. ... Därför måste vi skämmas inför denna sekt. Men denna skam kommer bara i andra hand. Vi måste skämmas inför Gud över att vi överallt har församlingar som kallar sig med hans namn, men i vilka endast ett fåtal arbetar. Guds namn berövas därigenom sin helighet.”
Med omdömesförmågan
8. Vilket handlingssätt skulle vara farligt för de kristna i våra dagar?
8 Hur livsnödvändigt är det då inte att utföra Guds verk! (Joh. 9:4) Men kan saken sägas vara utagerad i och med detta? Bör de kristna nöja sig med ett minimum av tjänst åt Gud och koncentrera sig på att utvidga sina materiella strävanden, ja, kan de göra detta ens tillfälligt? För somliga kan detta kanske vara lockande, men för åt Gud överlämnade kristna är ett sådant handlingssätt rentav avskräckande. Varför det? Det är farligt. Bibelns råd lyder: ”Följaktligen bönfaller jag eder, bröder, vid Guds medlidande, om att frambära edra kroppar till ett offer, som är levande, heligt, välbehagligt för Gud, en helig tjänst med eder omdömesförmåga. Och sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” (Rom. 12:1, 2, NW) Vi kan inte tjäna både Gud och mammon, sade Jesus. — Matt. 6:24.
9. a) Förklara hur en människas omdömesförmåga utnyttjas för att hennes skicklighet såsom en Ordets förkunnare skall utvecklas. b) Beskriv den nytta det för med sig att man leder bibelstudier i hemmen.
9 Lägg märke till att vars och ens omdömesförmåga bör utnyttjas för att åstadkomma denna förvandling, som kan sätta honom i stånd att utveckla sin skicklighet såsom Ordets förkunnare. Ordet omdöme kan sägas innebära ”förmåga att bedöma, utövande av ett gott eller sunt förstånd, ett rätt tänkesätt”. Här har vi alltså sakens kärna. Om man uppriktigt önskar vara kristuslik i sin förkunnarverksamhet och önskar gå framåt i kristen växt och mognad, är det nödvändigt att man gör bruk av ett rätt tänkesätt. Det är i hög grad fråga om att man verkligen låter de viktigaste tingen komma först och lägger eftertryck vid de andliga tingen i stället för vid de materiella. Många människor har till exempel tillägnat sig exakt kunskap om Jehovas uppsåt i denna ändens tid. Enbart under tjänsteåret 1962 ledde Jehovas vittnen 654.210 bibelstudier varje vecka, och några av de människor som de höll dessa studier med överlämnade sitt liv åt Jehova för att göra Guds vilja. Vilken stimulerande verkan kan inte dessa personliga bibelstudier ha på den goda jorden, på goda hjärtan! Sanningens säd kan gro, växa upp och slutligen bära frukt. Människor som varit buttra och vresiga blir lyckliga och entusiastiska förkunnare av de goda nyheterna. De som varit liknöjda eller rentav lata blir energiska och pålitliga. De som tidigare varit hetlevrade eller kanske rentav haft lätt för att bli våldsamma uppnår självbehärskning, som i sin tur medför självrespekt. Ja, enskilt bibelstudium är en nyttig investering, som ger rik utdelning. Men låt oss återigen ställa frågan: Är saken utagerad i och med detta? Nej, visst inte! De kristna söker inte enbart utveckla en god och fin personlighet, ty detta skulle endast bli till ära för dem själva. Nej, de önskar vara till ära för Jehova genom att till honom frambära sina läppars offer. (Hebr. 13:15) Detta innebär att de skall vara Ordets förkunnare, som predikar från hus till hus. De önskar vara användbara för Jehova i hans ”nya världens samhälle”, som ständigt utvidgas.
10. Vad bör man göra för att vinna andlig mogenhet? Vilka råd ger Paulus beträffande denna sak?
10 Fördenskull har du kanske fram till denna stund studerat Guds ord och redan fått kännedom om hans uppsåt beträffande en ny rättfärdig värld. Du har kanske steg för steg inhämtat många ting, ja, tillräckligt för att bli övertygad om att du bör överlämna ditt liv åt Jehova. Om du inte kommit därhän, uppmanar vi dig att fortsätta med att tillägna dig sådan kunskap, för att du skall kunna ta detta slutliga steg, som leder till liv. (Joh. 17:3) Fortsätt med att låta de viktigaste tingen komma först. Se för all del till att du vid alla tider och tillfällen sätter de andliga tingen före de materiella. Gör upp ett program som inbegriper daglig bibelläsning, och förbered dig väl för alla församlingens möten. Paulus råder alla kristna: ”Ty sannerligen, fastän ni borde vara lärare, om man tänker på tiden, behöva ni återigen någon som från början undervisar eder om de elementära tingen i Guds heliga utsagor; och ni hava blivit sådana som behöva mjölk, icke fast föda. Ty var och en som lever på mjölk är obekant med rättfärdighetens ord, ty han är ett barn. Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt.” (Hebr. 5:12—14, NW) Här har vi det! Vilka utomordentliga föreskrifter och vilken uppmuntran finner vi inte här till att sträva hänemot större mogenhet! Och när skulle tiden att börja göra detta kunna bli lägligare än den är just nu? När Jehovas verk nu håller på att utvidgas över hela jorden i alla länder, råder det sannerligen stort behov av dugliga undervisare, av skickliga förkunnare av de goda nyheterna.
11. a) Vilka möten, som har karaktär av lektioner, kan man vara med vid varje vecka? Var? Varför är de så viktiga? b) Tala om varför det är vist och förståndigt att regelbundet vara med vid församlingens möten.
11 Hur kan vi då individuellt bygga upp oss för att vinna större mogenhet och bli dugligare undervisare? Förutom att vi bedriver enskilt bibelstudium behöver vi idka flitigt umgänge med våra medkristna vid alla församlingens möten. Fatta ett allvarligt beslut att regelbundet vara med vid alla de tillfällen, då det genom Jehovas föranstaltning hålls möten eller ”lektioner”, vid vilka vi blir övade för förkunnarverksamheten. I alla Jehovas vittnens 22.166 församlingar världen utöver, i 189 länder, hålls det fem ”lektioner” varje vecka. Vid dessa om lektioner påminnande möten dryftas en hel del olika bibliska ämnen. Bland annat ägnar man sig åt grundlig, fortlöpande genomläsning av hela bibeln, åt övningar i att tala offentligt och i att verkningsfullt utföra förkunnarverksamheten bland allmänheten. Undervisningen är gratis. Det förekommer aldrig att man tar upp kollekt. Dessa ”lektioner” är verkligen andligen uppbyggande och stärkande i dessa kritiska tider, när alla människors tro sätts på ett ytterst svårt prov. (1 Petr. 1:7) Tag detta som en personlig inbjudan till dig att komma och vara med vid något av dessa varje vecka återkommande möten eller vid dem alla, om du inte redan brukar vara det. Paulus sade: ”Låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi icke försumma att församlas, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25, NW) Lägg märke till de varnande orden, den allvarsamma tonen, den kärleksfullhet och uppmuntran, som präglar enbart dessa Paulus’ förmaningsord från Jehova. För att du regelbundet skall få gagn av de senast uppenbarade sanningarna från templet, vilka flödar genom Jehovas organisation, hans kanal eller förbindelseled, måste du se till att du är med vid dessa möten. Och ni som nyligen har slutit er till den nya världens samhälle bör också tänka på att er närvaro gör så mycket för att liva upp församlingen och ingjuta nytt liv i den. Ja, av tvingande skäl bör vi tillägna oss den goda vanan att regelbundet komma till mötena, om vi inte redan gör det. Växt till kristen mogenhet tillförsäkras oss på så sätt.
12. Varför är ”vittnandet” så viktigt?
12 I och med att du vinner mogenhet och jämvikt kommer du dessutom att alltmera tillväxa i uppskattning av förkunnarverksamheten. Vilka outsägliga privilegier och välsignelser innebär det inte att få dela med sig av de goda nyheterna om Guds rike och förmedla tröst och hopp till de människors hjärtan som suckar och jämrar sig över de styggelser som de ser bedrivas i våra dagar! (Hes. 9:4—6) Att detta vittnande är mycket viktigt framgår av det som en religiös ledare i New York, pastor Ralph W. Sockman, yttrade: ”Till dess att kyrkans medlemmar kan vittna om vad deras religion åstadkommer för dem, har den misslyckats i att helt och fullt utnyttja sin potential som en stark och kraftig institution.” Han sade vidare: ”Vi behöver dem som kan ställa sig i vittnesbåset och vittna om vad som finns i deras hjärta. ... Din religion blir inte levande förrän du gör något åt den.” Sockman pekade på det exempel som Jehovas vittnen utgör och konstaterade: ”De gör nyheter av sin tro. De talar om vad den levande Kristus har gjort för dem personligen.”
13. Vilka privilegier och belöningar får de människor del av, som villigt representerar Jehova Gud såsom förkunnare för honom?
13 Ja, i detta viktiga verk, som består i att vi delar med oss av de goda nyheterna om Guds rike, kan vi följa i Mästarens, Kristi Jesu, fotspår. Vilken högre livsuppgift skulle vi kunna ha? Vilket större privilegium och ansvar skulle man kunna ha än att vara en förkunnare för Jehova Gud, alldeles såsom Kristus Jesus var det? När man villigt deltar i detta arbete, som medför stor lön, blir man dagligen påmind om sitt fullständiga beroende av Jehova Gud och om behovet av att veta hur man skall kunna representera den största personligheten i universum på det verkningsfullaste sättet. Och tänk på de ord David yttrade, som inger tillförsikt: ”Jehova är medveten om de klanderfrias dagar, och själva deras arvedel skall förbliva, ja, till obestämd tid. De skola icke komma på skam i olyckans tid, och i hungersnödens dagar skola de bliva mättade.” David sade vidare: ”En ung man har jag varit, jag har också blivit gammal, och likväl har jag icke sett någon rättfärdig alldeles övergiven eller hans avkomlingar söka efter bröd.” — Ps. 37:18, 19, 25, NW.
Mera omfattande verksamhet
14, 15. Hur betraktade Paulus förkunnarverksamheten?
14 När de som offentligen förkunnar de goda nyheterna villigt söker utvidga sin verksamhet såsom Ordets förkunnare, blir de påminda om aposteln Paulus’ ord: ”Men i Efesus vill jag stanna ända till pingst. Ty en dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats för mig.” (1 Kor. 16:8, 9) Ja, efter överlämnandet och dopet lades stort ansvar, som krävde flitig verksamhet, på aposteln Paulus’ axlar. Men han axlade sitt ansvar väl och fann stor glädje i sitt arbete. Han sade: ”Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.” (Apg. 20:35, NW) Och gav gjorde han, ja, ända in i det sista. Är du villig att ge dig själv i förbindelse med predikandet av de goda nyheterna om Guds rike? Är du redo att gå igenom den öppna dörren till stor verksamhet, alldeles som Paulus gjorde?
15 För att behaga Gud önskar vi villigt dela med oss av vår kunskap om Riket till andra. I detta sammanhang kan vi verkligen ha stor nytta av det råd, som Paulus gav de första kristna i Rom: ”Då vi alltså hava gåvor som skilja sig från varandra enligt den oförtjänta godhet som gives oss: om det är profetia, må vi då profetera enligt den tro som tillmätts oss; eller en tjänst, må vi ägna oss åt denna tjänst; eller den som undervisar, må han ägna sig åt sin undervisning; eller den som förmanar, må han ägna sig åt sin uppgift att förmana; den som delar ut, må han göra det med frikostighet; den som är föreståndare, må han vara det med verkligt allvar; den som visar barmhärtighet, må han göra det med glatt sinne.” — Rom. 12:6—8, NW.
16. Hur kan man få stor hjälp att växa till mogenhet? Vilka fördelar har en människa av att odla dessa frukter?
16 När vi väpnat oss med en sådan sinnesinställning, kan vi med uppskattning och i trohet infria våra överlåtelselöften. Ja, för att kunna bli döpt måste man vara moraliskt och andligt ren. För att kunna förbli i Jehovas ynnest måste vi förbli rena i ord och i gärning. Vi får aldrig dra smälek över Jehovas namn eller över hans organisation. Fördenskull bör Guds tjänare ständigt tänka på att växa till mogenhet; och de kan få stor hjälp i denna rätta riktning genom att odla andens frukter. (Gal. 5:22, 23) Vad är det för något? Dessa egenskaper (Guds andes frukter) är kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. Efter dopet bör var och en ständigt pröva sig själv för att se vilka framsteg han gör i att utveckla dessa frukter. Vi bör göra framsteg, även om vi kanske menar att det går sakta. Och även om det verkligen går sakta med framstegen, är det likväl av yttersta vikt att vi såsom enskilda individer växer till mogenhet och går framåt i andlig växt och resning. Varför det? Jo, för att vi med Jehovas hjälp må kunna avvärja djävulens försök att göra intrång under dessa kritiska tider före Harmageddon.
17. a) Hur hjälper oss Jehovas organisation att göra Guds vilja? b) På vilka sätt bör vi visa respekt för Jehovas organisation?
17 En annan sak som är till stor hjälp för oss i att göra Guds vilja är den organisation, som Jehova har berett till vägledning och gagn för sitt folk och människor av en god vilja. Det som vi har lärt oss har inte haft sin upprinnelse hos oss själva. Det finns en lärare! Jesus sade: ”Det är skrivet hos profeterna: ’Och de skola alla bliva lärda av Jehova.’” (Joh. 6:45, NW; Jes. 54:13) Vi har vunnit all denna kunskap genom det redskap som det har behagat Jehova att bruka i den nuvarande tiden, nämligen genom hans smorda, av anden pånyttfödda vittnen, som utgör den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, vilken Jesus beskriver i Matteus 24:45—47. Denna slavklass har brukat Sällskapet Vakttornet såsom sitt redskap i överensstämmelse med lagens krav alltsedan år 1884, och den publikation som i första hand har använts för att ge spridning åt bibelns sanningar alltsedan 1879 har varit tidskriften Vakttornet. Det är så ännu i denna dag. Utveckla djup respekt för denna föranstaltning, ty det är välbehagligt i Jehovas ögon. (Hebr. 12:9) Denna respekt bör inte endast gälla själva organisationen utan även dem som Jehova har satt i ansvarsfulla ställningar inom organisationen. Vi bör lita på våra beprövade, trogna bröder och sätta värde på det stränga arbete de utför, ty de har verkligen ansvar för våra själar. — Hebr. 13:17.
18. a) Vilken nytta har de många nya, som sluter sig till oss, av ett gott föredöme? b) Förklara varför man måste utveckla kristen uthållighet.
18 Det stannar inte vid att din växt till mogenhet medför många välsignelser, stor glädje och lycka för dig, utan tänk dessutom på det föredöme som denna din växt utgör för alla dem som dag för dag kommer in i organisationen i så snabb takt just nu. Det finns knappast något annat som kan vara så inspirerande för människor av en god vilja gentemot Gud som det goda exempel de människor utgör, som utan förbehåll har givit sig själva åt Gud genom ett kristet överlämnande och dop och som håller fast vid ostrafflighetens väg i Jehovas styrka och kraft. (Matt. 5:16) Att du håller dig tätt till Jehova, dagligen beder om hans välsignelse och vägledning, flitigt arbetar tillsammans med hans organisation och under dess ledning kommer att hjälpa dig att undvika att hemfalla åt overksamhet och så gå miste om den välsignelse som består i liv. När du en gång har kommit in på livets väg, måste du vandra framåt på den och ständigt arbeta på att vinna belöningen. Vi får aldrig förtröttas i att göra det goda utan bör i stället öka vår glädje och tänka ut sätt och metoder, genom vilka vi glatt och villigt skall kunna utvidga vår förkunnar verksamhet. — 1 Kor. 9:24; Upp. 2:10.
19, 20. a) Tala om hur de kristna villigt kan utvidga sin förkunnarverksamhet. b) Vilka belöningar väntar dem som förblir trogna?
19 Är du i stånd till att villigt utvidga din förkunnarverksamhet och bli en regelbunden förkunnare av de goda nyheterna, som predikar tre à fyra timmar varje månad? Är du i stånd till att villigt utvidga din förkunnarverksamhet därhän att du, sedan du kungjort de goda nyheterna i arbetet från hus till hus, kan göra återbesök hos människor som visat intresse och leda bibelstudier med dem? Är du i stånd till att villigt utvidga din förkunnarverksamhet så mycket, att du kan använda tio timmar varje månad i förkunnarverksamheten? Är du i stånd till att villigt utvidga din lovprisningsverksamhet och anbefalla dig genom dina förträffliga gärningar, så att du rentav kan bli skickad till att brukas såsom tillsyningsman för Guds hjord i sinom tid eller såsom biträdande tjänare, när behovet av en sådan kan uppstå? Kom ihåg att Paulus sade: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett förträffligt arbete.” — 1 Tim. 3:1, NW.
20 Det finns många sätt, på vilka vi villigt kan utvidga vår förkunnarverksamhet, och många är de välsignelser, som Jehova har i beredskap åt sitt överlämnade folk. Tänk bara på den nya rättfärdiga värld som han har lovat dem som gör hans vilja! Men redan nu bör vi ständigt låta den fulla innebörden av det kristna överlämnandet och dopet stå klar för oss genom att vi förjagar denna världens fruktan och genom att vi är levande exempel på kristen styrka och uthållighet. Vi kommer då inte bara att ha ett nyttigt och inspirerande uppsåt i livet, utan vi vinner också förnöjsamhet, tillfredsställelse och lycka redan nu. Smaka fördenskull och se att Jehova är god, ty hans välsignelse vilar över dem som förblir trogna mot honom under dessa kritiska tider före Harmageddon, när var och en av oss är angelägen om att utvidga sin förkunnarverksamhet. — Upp. 21:1—5; Ps. 110:3.