Blygsamhet — en utmärkt prydnad för både ung och gammal

BLYGSAMHET är en vinnande egenskap. Den kan göra sin ägare till en person som det är lätt att tycka om. Och vem uppskattar inte att vara omtyckt av andra? Det kan således med goda skäl sägas att blygsamhet är en utmärkt prydnad för både ung och gammal.

Det verkar dock som om det är speciellt svårt för ungdomar att utveckla en rätt balans i fråga om blygsamhet. Å ena sidan finns det ungdomar som verkar vara överdrivet blygsamma. De är försagda och rädda för att ta på sig ansvar, i det de är pinsamt medvetna om sin begränsade kunskap och brist på erfarenhet. Å andra sidan är många ungdomar överdrivet självsäkra, tydligen omedvetna om de begränsningar de har på grund av sin bristande erfarenhet. Bibeln ger exempel på ungdomar av båda slagen.

Kontrasterande exempel

Att brist på blygsamhet kan få förskräckliga konsekvenser illustrerades i fallet med kung Salomos son Rehabeam. Han var en tämligen ung man, när han efterträdde sin far på tolvstammarsriket Israels tron. Folket vädjade till Rehabeam om att han skulle minska deras bördor, men hur handlade han? Fastän de äldre rådgivarna uppmanade honom att visa medömkan, förkastade han deras visa råd. I stället följde Rehabeam det råd de yngre männen gav honom. De rådde honom att behandla folket hårt. Han sade därför till folket: ”Har min fader gjort ert ok tungt, så skall jag göra ert ok ännu tyngre. Har min fader tuktat er med ris, så skall jag tukta er med skorpiongissel.” Om Rehabeam hade varit en blygsam ung man, skulle han ha lyssnat till de äldre rådgivarna och minskat folkets bördor. Då han nu inte gjorde så, förlorade han tio av de tolv stammarna. — 1 Kungaboken 12:3—24.

En slående kontrast till Rehabeam var Elihu. Han utgör ett gott exempel för alla unga män i dag, då han varken var överdrivet tillbakadragen eller alltför självsäker. Fastän Elihu visste alla svaren, lyssnade han tålmodigt i flera dagar till Job och dennes skrymtaktiga förmenta tröstare. Först när det hade blivit ”slut på Jobs tal”, började Elihu tala, med tillbörlig blygsamhet. ”Ung till åren är jag, ni däremot är gamla”, sade han. ”Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för er min mening.” — Job 31:40; 32:4—7.

Hur mycket större verkan och tyngd fick inte Elihus ord, därför att han hade väntat tills de äldre männen hade sagt sitt! Elihu hade tydligen nyckeln till problemet, medan de hade gjort det uppenbart att de inte förstod vad som var inbegripet. Och vad var det som var inbegripet? Stridsfrågan om det rättmätiga i Jehova Guds suveränitet och om han kunde ha människor på jorden som skulle visa sig trogna mot honom, oavsett vad de fick lida. — Job 1:7—2:10.

Tänk också på Jeremia. När Jehova förordnade honom till profet, menade han att han inte var i stånd till det på grund av sin relativa ungdom. Men Gud svarade: ”Säg inte: ’Jag är för ung’, utan gå vart jag än sänder dig, och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig och vill hjälpa dig.” (Jeremia 1:7, 8) Med hjälp av Guds ande kom Jeremia över sin försagdhet och förkunnade Guds budskap utan fruktan. Han gick emellertid inte till ytterlighet, så att han blev förmäten. När han stod inför kungar och andra myndighetspersoner, talade han alltid med djup respekt så som det anstår en blygsam person.

Av den inspirerade skildringen kan vi förstå att Timoteus var en blygsam ung man, som var en aning försagd eller tillbakadragen. Det sägs inte uttryckligen så i bibeln, men vi kan dra den slutsatsen av vad som förklaras. Lägg märke till att hans äldre vän, aposteln Paulus, skrev till honom: ”Låt ingen någonsin se ner på din ungdom.” Om Timoteus hade varit säker på sig själv, hade Paulus utan tvekan inte behövt skriva så till honom. Det var troligen också på grund av Timoteus’ blygsamhet och tillbakadragenhet som Paulus fann det nödvändigt att uppmana församlingen i Korint: ”Om Timoteus kommer, se då till att han kan bli fri från fruktan ibland er, för han utför Jehovas verk, precis som jag. Låt därför ingen se ner på honom.” — 1 Timoteus 4:12; 1 Korintierna 16:10, 11.

Både unga och äldre kristna vill naturligtvis undvika Rehabeams oförståndiga, oblygsamma kurs. De är förståndiga om de efterliknar Elihus respektfulla, blygsamma sätt. Och yngre kristna kan lära sig av Jeremia och Timoteus att de bör gå framåt i Jehovas tjänst på ett blygsamt men ändå modigt sätt, även om de kanske är en aning försagda eller tillbakadragna. Om de är ihärdiga, kommer de med tiden att ha uppnått något som i hög grad kommer att förbättra deras tjänst för Jehova.

Värdet av erfarenhet

Yngre människor har mycket de kan vara tacksamma för. Den vise kung Salomo sade om deras privilegier: ”Gläd dig, du yngling, i din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid, ja, vandra de vägar ditt hjärta har lust till och så, som det behagar dina ögon.” — Predikaren 11:9.

Men med ett överflöd av hälsa och fysisk energi, och många gånger med huvudet fullt av boklig lärdom, har ungdomar ofta en benägenhet att lita för mycket på sina förmågor. De kan därför mena att de kan lösa de problem som har plågat de äldre i många generationer. Men trots all deras lärdom, iver och fysiska styrka kvarstår det faktum att ungdomar saknar erfarenhet. Det var troligen därför den romerske dramatikern Plautus konstaterade att ”blygsamhet klär en ung man”. Erfarenheten lägger vanligen band på en människas entusiasm, iver och självsäkerhet. Det har därför sagts att en ung läkare börjar sin bana med hundra botemedel för varje sjukdom, men att han efter år av erfarenhet upptäcker att det finns hundra krämpor till varje botemedel!

Just det, erfarenhet — det är det som gör skillnaden! Bibeln säger till och med att Jesus Kristus gjordes fullkomlig för sitt ämbete som kung och överstepräst genom erfarenhet, på grund av det han led. (Hebréerna 4:15; 5:8, 9) Det har sagts att erfarenheten är en dyr lärare, men dårar tar inte lärdom på något annat sätt. Världen är naturligtvis full av människor som saknar den blygsamhet som behövs för att man skall kunna lära sig något ens av erfarenheten. Men erfarenhet kan sannerligen hjälpa den blygsamme att bli vis.

Hjälpmedel till att vara blygsam

Både unga och gamla kristna kanske är medvetna om att blygsamhet är en utmärkt prydnad. Men hur kan denna önskvärda egenskap utvecklas? Ett av hjälpmedlen är att dagligen läsa bibeln, Guds ord. Detta ger oss ett rätt perspektiv och hjälper oss att undvika att ta oss själva alltför högtidligt. Bibelläsning hjälper oss också att se saker och ting ur Guds synvinkel. Bibeln visar till exempel att människorna i Guds ögon är som gräshoppor och att hela folk eller nationer är som vattendroppar som faller ur ett ämbar. (Jesaja 40:15, 22) Bibeln råder oss i själva verket att vara blygsamma, när den ställer frågan: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska kärleksfull omtanke och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” Och aposteln Paulus visar vad det innebär att vara blygsam, när han säger: ”Jag [säger] nämligen till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd.” Det är nödvändigt att tänka något om sig själv, men den blygsamme är försiktig så att han inte värderar sig själv för högt. — Mika 6:8, NW; Romarna 12:3.

Lägg märke till att det råd som just nämndes inte endast är riktat till ungdomar, utan till alla, till de gamla såväl som till de unga. Bibeln visar dock att blygsamhet är speciellt passande för ungdomar. Guds ord visar också, från Mose tid till Jesu apostlars tid, att församlingsansvaret bör axlas av ”de äldste”. (2 Moseboken 3:16; 1 Petrus 5:1—3) Bibeln säger också: ”Ni yngre män, underordna er de äldre.” Detta innebär att de yngre männen inte bör vara stolta eller högmodiga. Men är detta råd endast tillämpligt på yngre män? Nej, aposteln Petrus säger nämligen vidare: ”Bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” Ödmjukhet och blygsamhet kan sägas vara nära släktingar. — 1 Petrus 5:5.

Vi kommer alla att få hjälp att vara blygsamma om vi fortsätter att påminna oss själva om att det är vishetens kurs att uppföra sig med blygsamhet — och det gäller både ung och gammal. Blygsamheten kommer att förskona oss från många problem, för den kommer att hjälpa oss att inte förvänta för mycket av oss själva och att inte lova mer än vad vi kan hålla. Den kommer att hjälpa oss att undvika att uppväcka tävlingsandan eller en anda av rivalitet hos andra, och den kommer att hjälpa oss att bli människor som det är lätt att tycka om. Blygsamheten främjar också sinnesfrid och förnöjsamhet, egenskaper som är grundläggande för lycka. Så det var inte för intet som den vise kung Salomo sade: ”Vishet är hos de blygsamma.” — Ordspråksboken 11:2, NW.

[Bild på sidan 9]

Den unge Elihu väntade i blygsamhet med att säga sanningen