Frågor från läsekretsen

● Är det orätt att bedja om att Harmageddon skall komma, när man tänker på orden i Matteus 5:44? — B. S., USA.

I sin bergspredikan sade Jesus, enligt Matteus 5:44 (NW): ”Fortsätt att älska edra fiender och att bedja för dem som förföljer er.”

Några har av dessa ord felaktigt dragit den slutsatsen att det skulle vara orätt att se fram emot den dag då Guds fiender slutligen blir dömda och straffade. Att Jesus inte menade det framgår av att han talade om att en del människor döms till evig förintelse i Gehenna. Till några motståndare på hans tid sade han: ”Ormar, huggormars avkomma, hur skall ni kunna undfly Gehennas dom?” (Matt. 23:33, NW) Vilka fiender var det då som Jesus tänkte på och som de kristna skall bedja för?

Kristus talade om personer som i sin okunnighet förföljer Jesu lärjungar. De kristna kan bedja om att sådana personer skall få sina ögon öppnade, så att de skall kunna se sanningen om Jehova och hans utlovade nya ordning. Inte ens när de kristna får röna motstånd låter de detta väcka illvilja, hotfullhet och hat hos dem, utan de fortsätter att visa på principer grundad kärlek. (1 Petr. 2:23) De vet att förföljelsen ofta beror på att förföljarna är okunniga, oupplysta. Aposteln Paulus skrev faktiskt om detta: ”Jag [var] förut ... en hädare och en förföljare och en fräck människa. Icke desto mindre fick jag röna barmhärtighet, eftersom jag var okunnig och handlade av brist på tro.” — 1 Tim. 1:13, NW.

Eftersom de kristna har detta klart för sig, uppodlar de inte en sådan hämndlystnad som vi ser är så utbredd i denna tid, den där lusten att vedergälla ont med ont. Det skulle inte vara tillbörligt om de handlade så. Paulus gav det här rådet: ”Fortsätt att välsigna dem som förföljer, välsigna och förbanna inte. Vedergäll ingen med ont för ont.” (Rom. 12:14, 17, NW) De kristna aktar sig följaktligen för att reagera på samma sätt som Jakob och Johannes gjorde, då de ville kalla ned eld från himmelen till att förinta en viss samaritisk by, därför att folket där visat sig ogästvänligt. Jesus förebrådde dem med rätta för att de hade en sådan inställning. (Luk. 9:52—55) Eftersom de kristna inte vill låta sig påverkas av någon hämndlystnad, ber de inte och hoppas de inte att Harmageddon snart skall komma för att utrota en viss person som kanske förföljer de kristna just då eller som har en ogästvänlig inställning till de goda nyheterna om Riket. Jehova har varit långmodig intill nu, och de kristna bör vinnlägga sig om att efterlikna honom. Genom tålamod och på principer grundad kärlek bevisar de att de är sin ”himmelske Faders barn”. — Matt. 5:45; 2 Petr. 3:9.

Betyder allt detta att det är orätt att bedja om att Harmageddon skall komma? Låt oss ställa en motfråga: Är det orätt att bedja om att Guds rike skall komma? Nej, det är det inte, och orden i Matteus 5:44 motsäger inte det som Jesus lärde lärjungarna att bedja om: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:10) Vad inbegrips i dessa ord? De inbegriper utkämpandet av ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, som kommer att medföra att av människor upprättade riken blir förintade, för att Guds vilja skall kunna ske på jorden som den sker i himmelen. — Upp. 16:14—16; Dan. 2:44.

En sådan bön är inte en till Gud riktad begäran om att någon person som förföljer de kristna snabbt skall tillintetgöras, utan den är en bön om att slutet på den nuvarande onda tingens ordning skall komma vid Guds bestämda tid. Jehova kan läsa människors hjärtan och avgöra vem som gjort sig förtjänt av evig förintelse i Gehenna. (Ords. 21:2) Om vi människor, som inte kan läsa andras hjärtan, överlåter sådan dom åt Gud, kan vi undgå faran att bli hämndlystna och bittra. I stället kan vi då inrikta oss på att göra gott och visa på principer grundad kärlek, och det är ett kännetecken på sanna kristna. — Joh. 13:34, 35.

● Vad innebär orden i bibeln om att de kristna skulle ”hälsa varandra med en helig kyss”? — L. L., Canada.

I avslutningen till fyra av sina brev uppmanade aposteln Paulus de kristna under första århundradet att ”hälsa varandra med en helig kyss” (NW). (Rom. 16:16; 1 Kor. 16:20; 2 Kor. 13:12; 1 Tess. 5:26) Aposteln Petrus ger en liknande maning med orden: ”Hälsa varandra med en kärlekens kyss.” (1 Petr. 5:14, NW) I bibeln ges det visserligen inga detaljer om denna sed bland första århundradets kristna, men den sed att kyssas, som förekom bland hebréerna och som vi i korthet skall stanna vid, kan kasta något ljus över den här frågan.

Vid den tid då bibeln skrevs var en kyss på kinden, pannan, munnen eller handen uttryck för tillgivenhet, aktning eller en fridsam inställning. En sådan kyss kunde ges utan några svärmiska eller erotiska övertoner. Det finns exempel i bibeln på att män kysste manliga släktingar såväl som kvinnliga släktingar. (1 Mos. 29:11, 13; 2 Mos. 18:7) Vidare förekom det att män kysste andra män, som var deras mycket goda vänner, till tecken på tillgivenhet. (2 Sam. 19:39; Apg. 20:37) Dessa tecken på vänskap och tillgivenhet kan förefalla ovanliga bland personer som har fostrats till att vara mera återhållsamma i att visa sina känslor. Men för de här människorna var det inte ovanligare än ett hjärtligt handslag mellan nära vänner i vår tid.

Paulus och Petrus införde alltså inte någon ny kristen sed eller högtidlig religiös rit. De stödde sig på en hälsningsform som redan var i bruk på deras tid. Bland de kristna skulle den inte vara något formväsen, utan den skulle verkligen återspegla det broderskap och den andliga enhet som kännetecknade dem som var förenade genom sann tillbedjan. När kristna trossyskon hälsade ”varandra med en helig kyss” var inte detta någon otillbörlig förtrolighet eller något anstötligt uppförande, utan det var ett tecken på kysk, gudaktig tillgivenhet. Samma förtroliga, varma och kyska andliga tillgivenhet och brödraskap odlas bland sanna kristna i vår tid, även om deras sätt att hälsa på varandra vanligen är annorlunda. — Joh. 13:34, 35.

● Jag kommer att titta efter svaret på mitt brev under ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet. — Ej undertecknad.

Att vi har en spalt i den här tidskriften som kallas ”Frågor från läsekretsen” vittnar om att vi regelbundet får brev från dem som läser Sällskapet Vakttornets publikationer med begäran om upplysningar av olika slag. Somliga ber att få lärofrågor utredda eller vill veta mera om något som de har läst i Sällskapets publikationer. Andra åter ber om skriftenliga råd beträffande personliga problem.

Vi har visserligen inte möjligheter till en obegränsad korrespondens, men vi kan vanligen hjälpa brevskrivaren, om han behöver ett bibliskt svar på en fråga och han inte kan få det i sin hemort.

När vi får en fråga, svarar vi på den direkt med ett brev. Alla frågor som vi får publiceras emellertid inte i den här spalten i Vakttornet. Ibland är spörsmålet av personlig art och skulle därför inte vara av intresse för våra läsare i allmänhet. Andra svar publiceras inte därför att saken nyligen har behandlats i någon av Sällskapets publikationer. I sådana fall hänvisar vi ofta frågeställaren till den eller de publikationer där ämnet har behandlats, så att han kan ta reda på vad Sällskapet redan har sagt i ämnet.

Vi besvarar emellertid inte osignerade brev eller brev som undertecknats endast med initialer. Det säger sig självt att vi inte kan sända något brevsvar, om brevskrivaren inte ger oss sin adress. Om någon verkligen vill ha hjälp med en sak, bör han se till att han kan få denna hjälp genom att uppge namn och adress. Frågor i brev som inte kan besvaras, därför att brevskrivaren inte har gett oss dessa upplysningar, kommer inte att behandlas i spalten ”Frågor från läsekretsen”.