Hur man utövar tålamod
”Utöva därför tålamod, bröder, intill Herrens närvaro. Se, jordbrukaren väntar ju oavlåtligt på jordens dyrbara frukt och utövar tålamod i fråga om den, till dess han får det tidiga regnet och det sena regnet.” — Jak. 5:7, NW.
1. Vem är tålamodets Gud, och hur visar han sig vara detta?
JEHOVA är tålamodets store Gud. Hans tålamod har sin rot i hans stora kärlek och barmhärtighet. Han har vid många tillfällen givit bevis för sin oförtjänta godhet och fördragsamhet. Hans tålamod kom till uttryck då han lät varna människorna på Noas tid, vilka uppfyllde jorden med våld, då han genom Mose lät underrätta Farao och sände en rad plågor över Egypten, innan han lät döda de förstfödda i landet, då han sände änglabudbärare till folket i Sodom och Gomorra och då han sände profeter till Israel och slutligen då han sände sin egen Son hit till jorden. Jehovas tålamod har kommit till synes många gånger under människans korta historia. Om och om igen har människorna vänt sig bort från rättfärdighetens vägar, men Jehova har i stort tålamod givit tillrättavisningar och varningar och på så sätt ådagalagt sin oförtjänta godhet, sin kärlek och barmhärtighet gentemot människorna under århundradenas gång. — 1 Petr. 3:20.
2. Hur illustrerade Jesus Jehovas tålamod?
2 Jesus gav en utmärkt illustration av detta då han sade: ”En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes. När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom. Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de. Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda. Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: ’De skola väl hava försyn för min son.’ Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: ’Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.’ Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.” — Matt. 21:33—39.
3. Vad har Jeremia sagt om Guds tålamod gentemot Israel?
3 På samma sätt har Jehova, liksom vingårdens husbonde, vid många tillfällen visat sitt tålamod. Men, såsom Jeremia sade om Israel, ”de hörde ej och vände icke sitt öra till, utan vandrade efter rådslagen av sitt onda hjärtas hårdhet, och gingo tillbaka och icke framåt, ända från den dagen, då edra fäder utgingo från Egypten, intill denna dag. Och jag sände till eder alla mina tjänare profeterna alla dagar, tidigt och träget.” (My) Likväl fortfor Jehova att ge dem varning, i det han sade: ”Och du skall säga dem alla dessa ord, men de skola icke höra på dig; och du skall ropa till dem, men de skola icke svara. Och du skall säga till dem: ’Detta är ett folkslag [en nation, NW], som icke hör på Jehovás, sin Guds, röst och icke mottager tuktan.’” (Åk) Trots allt detta visade Jehova tålamod, i det han sände sin Son, som blev dödad alldeles som denne Son hade förutsagt i liknelsen. — Jer. 7:24—28.
Det finns en gräns för tålamodet gentemot de ogudaktiga
4. Tar Guds tålamod aldrig slut? Vad vet vi om detta?
4 Men Jehovas tålamod varar inte i evighet. Jesus påpekade detta i samband med sin liknelse. Han frågade: ”När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?” Judarna svarade honom: ”Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.” (Matt. 21:40, 41) Även om Jehova har visat liknande fördragsamhet mot den nuvarande ogudaktiga världen, säger hans ord att han inom kort skall låta sådan vedergällning drabba den, som den har gjort sig förtjänt av därför att den övergivit honom. Gud avhöll sig inte ens från att vid ett tidigare tillfälle straffa de änglar som syndade i tiden före syndafloden och spara dem för dom och tillintetgörelse. Han avhöll sig inte från att låta tillbörligt straff drabba hela den ogudaktiga världen i Noas dagar förmedelst en vattenflod som omvärvde hela jorden. Och han renade de ogudaktiga städerna Sodom och Gomorra genom en förtärande eld. Han lät föra Israels nation i fångenskap till Babylon, och senare tillstadde han att Jerusalem blev jämnat med marken av romerska soldater, då hans tålamod nådde den av honom fastställda tidens gräns.
5. Är den nuvarande världsordningen förtjänt av Jehovas tålamod?
5 Det finns goda skäl att tro att Jehovas tålamod gentemot den nuvarande världen håller på att ebba ut, ty — såsom Paulus under inspiration förutsade — människorna har blivit ”själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de ... älska vällust mer än Gud, de ... hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft”. (2 Tim. 3:2—5) Jehova har sannerligen stor orsak att vara otålmodig gentemot sådana människor och inskrida mot den nuvarande världsordningen med dess tvistande nationer och söndrade internationella maktblock och med dess fientligheter i ras- och religionsfrågor.
6. Av vilket skäl har Jehova haft fördrag med ogudaktigheten så länge?
6 Jehova har visat sådant tålamod, att många människor inte tror att han finns till. Men Jehova har ett skäl för sitt tålamod, alldeles som han sade till Farao genom sin talesman Mose: För att alla må lära känna min suveräna makt och för att mitt namn må bli kungjort på hela jorden. Han låter nu en tid förflyta, under vilken en varning avges innan änden kommer för den nuvarande tingens ordning, en tid, under vilken hans namn, Jehova, skall göras känt, människor som har tro skall församlas och de goda nyheterna om hans rike predikas. — 2 Mos. 9:16.
7. Vilket verk skall Gud fullborda trots bespottarna?
7 Redan nu håller Jehova på att skilja människorna åt och sållar bort dem som, likt agnar, inte duger till annat än att tillintetgöras, men han bereder en undflykt för dem som älskar rättfärdighet och sanning och som håller fast vid gudaktiga principer. (Matt. 3:12) Bland dem som står ansikte mot ansikte med tillintetgörelsen befinner sig de som ihärdigt ifrågasätter själva Guds tillvaro. De säger: Om det finns en Gud, varför griper han då inte in och gör något åt förhållandena på jorden? De kan jämställas med bespottarna som Petrus förutsade skulle komma med sin bespottelse och skulle säga: ”Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortfar ju allt precis som från skapelsens början.” Men slutet på denna tingens ordning kommer bara alltför snart för dessa bespottare. I 120 år höll Gud sin vrede tillbaka och ingrep inte mot den ogudaktighet som var förhärskande i tiden före syndafloden, men därefter lät han de väldiga vattenmassorna komma över den tidens ogudaktiga tingens ordning. Guds tålamod gentemot den ogudaktiga världen var slut. På samma sätt, förklarar Petrus, ”förvaras de himlar och den jord, som nu finnas, åt [ett slut såsom i] eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag”. — 2 Petr. 3:3—7, NW.
Behovet av tålamod
8. a) Varför är det inte rätt att påstå att Jehova är senfärdig? b) Vilken inställning lade Noa i dagen?
8 Människorna, vilkas korta livstid varar i omkring sjuttio år, blir ibland otåliga över Jehovas sätt att utföra sitt uppsåt. De vill att något skall hända omedelbart. Men från den allsmäktige Gudens tidlösa ståndpunkt sett har bara en kort tid, sex 1.000 år långa dagar, mindre än en vecka, förrunnit sedan människan skapades. Petrus förklarar: ”Låt emellertid icke detta undgå eder uppmärksamhet, mina älskade, att en dag är för Jehova såsom tusen år och tusen år såsom en dag. Jehova är icke senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anse det för senfärdighet, utan han är tålmodig mot eder, emedan han icke önskar att någon skall bliva tillintetgjord, utan önskar att alla skola uppnå bättring.” (2 Petr. 3:8, 9, NW) Också Noa insåg detta i dagarna före floden, då ogudaktigheten var så utbredd på jorden. Noa fick säkert känna på allt slags motstånd från bespottarna på hans tid, under det att han var i färd med att bygga på arken, men han förtröstade på Jehova. Han sade inte: ”Herre, nu har det gått ett år till, och ingenting har hänt; om du inte låter slutet komma under år 1641 från Adams skapelse, så ger jag upp.” Nej, han fortsatte tålmodigt i tro, till dess syndafloden kom mer än tio år senare.
9, 10. Vilken år den visa kursen, som man bör följa nu?
9 Skriftens vittnesbörd ger vid handen att vi nu lever i ändens tid för den nuvarande tingens ordning, då Jehovas storslagna uppsåt skall gå i slutlig fullbordan genom hans rikes verksamhet och de paradisiska förhållandena skall återställas på jorden till gagn för dem som utövar tro. Såsom psalmisten David skrev under inspiration från Gud: ”Visa dig icke upphetsad för ogärningsmännens skull. Var icke avundsjuk på dem som öva orättfärdighet. Ty likt gräs skola de med hast falna, och likt grönt nytt gräs skola de vissna bort. Förtrösta på Jehova och gör vad gott är; bo på jorden och handla i trohet. Hav också utsökt lust i Jehova, så skall han giva dig vad ditt hjärta begär.” — Ps. 37:1—4, NW.
10 I betraktande av allt detta har man orsak att fråga: Vilken kurs bör de människor följa som lever nu, om de skall göra sig förtjänta av Jehovas ynnest och beskydd, som han lät Noa, Lot och dem som överlevde Jerusalems fall bli föremål för? (2 Petr. 2:5—9) En klok människa söker efterlikna Jehova genom att själv visa tålamod; i synnerhet vinnlägger hon sig om att bruka tid och krafter till att utforska Guds ords rikedomar, vilket innebär liv för henne. Om du alltså tillhör dem som har lätt för att förlora självbehärskningen och bli otålig, samla dig då och tänk på det storslagna exempel på tålamod som den allsmäktige Guden har visat oss. Om du är alltför snar att säga och göra saker och ting, sträva då efter att odla egenskapen tålamod. Denna egenskap är en dygd, en gudaktig egenskap, som en kristen har behov av, i synnerhet i denna ändens tid. Alldeles som Jehova har visat tålamod gentemot oss, kan vi visa tålamod mot andra i vårt hem och bland våra vänner, i vårt arbete och bland främlingar. — Matt. 18:23—35.
11. Varför är tålamod ett tecken på vishet?
11 Många anser att det är ett tecken på svaghet att visa sig tålmodig. Nu för tiden, när alla har så bråttom, blir folk ofta otåliga på varandra. Men Guds ord ger oss rådet: ”Bättre är en som är tålmodig än en som är högmodig i anden. Förhasta dig icke i din ande till att känna dig förnärmad, ty benägenhet för att bliva förnärmad är vad som bor i dårarnas bröst.” En klok människa är snar till att inhämta kunskap om Jehova och hans uppsåt och leda sig själv och sin familj på den väg som medför Guds ynnest och beskydd och är inte snar till att känna sig förnärmad. — Pred. 7:9, 10, NW.
Tålamod i tjänsten
12. a) Vilket stort verk behöver utföras? b) Vilken förberedelse är nödvändig?
12 Jehovas tålamod får inte förväxlas med senfärdighet. Alldeles som han grep sig verket an och renade jorden i Noas dagar, har han nu för avsikt att fördärva dem som fördärvar jorden. Men innan änden kommer för denna tingens ordning måste ett stort verk utföras. På samma sätt som Noa tjänade såsom en rättfärdighetens predikare i tiden före syndafloden, skall nu, enligt Jesu förutsägelse, de goda nyheterna om Jehovas upprättade rike predikas på hela den bebodda jorden för att folk skall bli varnade, innan slutet kommer för denna tingens ordning. Folk i alla nationer får nu sin uppmärksamhet riktad på dessa goda nyheter tack vare de ivriga, samfällda förkunnaransträngningar som Jehovas vittnen gör. Deras verksamhet som Ordets förkunnare kan i vissa avseenden jämföras med en jordbrukares arbete, och denna jämförelse bidrar till att framhäva det stora tålamod som behövs i den förkunnartjänst som Gud har givit sanna kristna i våra dagar i uppdrag att utföra. En man som aldrig har ägnat sig åt jordbruk skulle inte drömma om att köpa jord och sätta i gång att bruka den utan att först lära sig en del om jordbruk och skaffa sig upplysning och undervisning. På samma sätt måste en människa ägna viss tid åt studium, måste få upplysning och undervisning i församlingen och måste öva sig, innan hon kan ägna sig åt förkunnartjänsten. Jesus insåg detta behov av övning, och han sände ut sina lärjungar två och två, så att de kunde dra nytta av varandras sällskap och de nyttiga råd de kunde ge varandra.
13, 14. Hur kan förkunnartjänsten jämföras med det arbete en jordbrukare utför, och varför måste man ha tålamod?
13 En jordbrukare går inte ut den ena dagen och sår sitt utsäde för att sedan komma tillbaka nästa vecka och inbärga sin skörd. Nej, han måste förbereda jorden, gödsla den, plöja och harva, så sitt utsäde, hacka och rensa bort ogräs och hålla fåglarna borta. Sedan kanske insekter kommer och härjar bland plantorna, så att han måste bespruta dem. Och efter allt detta kanske han måste kämpa med torka, ja, kanske hela skörden stryker med. Ger jordbrukaren då upp och far till staden och söker arbete eller skaffar sig någon annan sysselsättning? Inte om han är en riktig jordbrukare. I stället gör han nästa år precis detsamma som året förut. Han kanske planterar en häck, som hejdar vinden, varigenom myllan hålls kvar. Han kanske gräver en djup brunn för att få vatten att sprida ut över fältet. Men han ger inte upp. Han har tålamod och arbetar oförtrutet på, till dess han slutligen ser frukterna av sin möda och får inbärga sin skörd, tack vare Jehovas välsignelse.
14 En sann kristen, som önskar följa i Jesu fotspår, delar med sig av de sanningar, som han har inhämtat, till andra. Han märker att han först och främst måste bearbeta jorden. Han kan göra detta genom att vara ett utmärkt föredöme för sin omgivning såsom en kristen. Folk lägger märke till hur den kristne uppför sig och vilket språk han för, och om hans liv stämmer överens med Skriftens principer, då lyssnar de mera villigt till det budskap han bär fram. Men trots detta — efter många besök och en hel del samtal om Skriftens budskap med dem han besöker — vinner han kanske inte mycket gensvar. Men låt oss inte bli otåliga. Tänk på att inte heller Jerikos murar föll då man första gången gick runt dem. Nej, israeliterna måste gå runt murarna sex dagar, och på sjunde dagen gick de runt dem sju gånger, och då tumlade slutligen murarna ned. Vi bör inte tro att vi kan bryta ned de murliknande hinder — bestående av religiösa läror och traditioner som har sin rot i olika trosbekännelser –, vilka har byggts upp under århundradenas gång, första gången vi tar till orda för att frambära sanningens budskap. Men eftersom vi inser hur viktigt det budskap är som vi bär fram, känner vi behovet av att vara vänliga och tålmodiga och visa kärlek. Vårt arbete gäller inte en skörd, såsom i jordbrukarens fall, utan det gäller liv; och därför kräver det rentav större tålamod.
15, 16. a) Varför bör en kristen inte lätt bli modfälld i sin tjänst? b) Vilka goda råd gav Jakob?
15 Sedan förkunnaren besökt människor av en god vilja och sått ut sanningens säd här och var, vattnat den genom tillfälligt vittnande då och då eller genom återbesök och slutligen lägger märke till ett spirande intresse — som påminner om en liten planta som spirar upp ur jorden –, så försöker han hjälpa det att växa och bli härdigt andligen; han odlar upp det nyväckta intresset genom ett bibelstudium. Men om plantan blir allt svagare eller intresset dör ut, säger han då: ”Nu får det räcka för mig, jag kan inte bli någon lärare”? Nej, inte om han odelat har överlämnat sig åt Jehova Gud och vill tjäna honom av hela sitt hjärta och sinne, sin själ och sin kraft. Åkern är världen, och skörden är stor; och det finns fördenskull rikliga tillfällen att försöka på nytt och visa tålamod.
16 Jakob underströk detta, då han sade: ”Utöva därför tålamod, bröder, intill Herrens närvaro. Se, jordbrukaren väntar ju oavlåtligt på jordens dyrbara frukt och utövar tålamod i fråga om den, till dess han får det tidiga regnet och det sena regnet. Utöva också ni tålamod; gör edra hjärtan fasta, ty Herrens närvaro har kommit nära.” (Jak. 5:7, 8, NW) Jakob insåg att sedan man har sått, måste det komma tidigt regn, så att säden kan gro, och därefter måste det komma senare regn, så att skörden kan bringas till mognad. På samma sätt är det med förkunnarverket. Sanningens vatten bidrar till att uppskattningen av Guds ord börjar gro och få liv i en persons hjärta och sinne, men endast genom fortsatt vattning och omvårdnad kan den nyintresserade förhjälpas till att bli lik en rättfärdighetens planta, redo att bära frukt till Skaparens ära, pris och lov.
17. Vad är särskilt anmärkningsvärt beträffande den tid vi lever i?
17 Jakob förmanade de första kristna att utöva tålamod intill Herrens närvaro. I Matteus 24:3 läser vi om hur lärjungarna frågade Jesus efter tecknet på hans närvaro eller parousia, och han angav för dem ett mångfaldigt vittnesbörd bestående av ett sammansatt tecken med åtminstone trettionio tydligt urskiljbara drag. (Se ”Skaffa eder visshet i fråga om alla ting”, sidan 328.) En del av detta tecken, vars verkligheter har framträtt alltsedan 1914, skulle bestå i att dessa goda nyheter om Riket skulle predikas på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer. Detta har fått en bokstavlig uppfyllelse i vår tid, genom att Jehovas vittnen, unga och gamla, män och kvinnor, tar aktiv del i prediko- och undervisningsverket världen utöver i 180 länder, däribland på öarna i haven. Bevis för att Jehovas uppsåt går i fullbordan har vi i den fortsatta utvidgningen och tillväxten av den nya världens samhälle. År 1914, när Kristi andra närvaro började i osynlig måtto, fanns det bara några tusen förkunnare som tog aktiv del i förkunnartjänsten. År 1938 var det 59.000. Nu är det mer än 916.000. Jehovas välsignelse har vilat över arbetet med att så ut och vattna, och han har givit växten.
Tålamod under verksamhet
18. Hur kan de kristna utöva tålamod nu?
18 Även om vi inte längre behöver se framåt mot Herrens närvaro, sedan nu tecknet börjat framträda år 1914, behöver vi likväl utöva tålamod, intill den tid då predikoverket är fullbordat och Jehova säger att det är nog, vid Harmageddon. När Jakob sade att vi bör utöva tålamod, avsågs inte härmed en overksam väntetid, utan fastmer att vi bör utöva tro och hopp genom att dela med oss till andra av de sanningar som vi har inhämtat, samtidigt som vi förtröstar på Jehovas ord och väntar att han snart skall förverkliga sina uppsåt och syften. Såsom psalmisten förutsade erbjuder sig Jehovas folk villigt på hans makts dag. (Ps. 110:3) De är lyckliga över att kunna ta del i hans tjänst, ja, många familjer har rentav sålt hus och hem och avstått från lönande förvärvsarbete och flyttat till nya trakter, där deras förkunnarverksamhet har blivit mycket uppskattad av de människor av en god vilja som de nu tjänar.
19. Vilka goda råd i Skriften bör vi följa? Varför?
19 Dessa uppriktiga kristna inser visheten i det råd Jesus gav: ”Ingen som har satt sin hand till en plog och ser på det som han har bakom sig är lämplig för Guds rike.” (Luk. 9:62, NW) I stället för att se sig tillbaka på den gamla världens ordning och de tillfälliga fördelar eller framgångar som den kan erbjuda ser de alltså framåt, mot den nya världens välsignelser, och håller blicken fäst vid målet, Riket, i det att de gör alla tänkbara ansträngningar för att befrämja Rikets intressen genom sin förkunnarverksamhet. De följer rådet: ”Genom uthärdande å eder sida skola ni förvärva edra själar [eller: ’framtida liv’].” (Luk. 21:19, NW) De inser att det är värt mödan att tålmodigt arbeta för att vinna den underbara gåva som består av liv i den nya världen, och därför låter de inte modet falla. De förstår att även om de måste leda många bibelstudier, innan en människa värdesätter sanningen, så är allt detta en del av verket, åtskiljandet av fåren och getterna, som Jesus förutsade, och de är lyckliga över att ha del i det. De ser framåt, till den tid då detta verk skall vara fullgjort och alla som lever har lärt känna Jehova. — Jer. 31:34.
20. Vad måste till, om vi skall få Jehovas välsignelse i vårt predikoverk?
20 Så länge en människa håller i med att predika och undervisa på det sätt som Jehova föreskriver genom sin organisation, är hennes arbete inte fåfängt utan kommer att röna Jehovas välsignelse. Lita alltid på att han skall vägleda dig och bed att han må hjälpa dig genom sin ande. Så här förklarar Paulus den kristne förkunnarens ställning i förhållande till Gud: ”Vad är då Apollos? Ja, vad är Paulus? Tjänare, genom vilka ni blevo troende, alldeles såsom Herren förlänade åt var och en. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud kom det beständigt att växa, så att varken den som planterar är någonting eller den som vattnar, utan Gud, som kommer det att växa.” Skriften förklarar vidare att man i förkunnartjänsten får skörda i enlighet med hur man släpper till sig i den. Vi läser: ”Men var och en skall få sin egen belöning i enlighet med sitt eget arbete.” Sätter du värde på det privilegium du har att få vara en av Guds medarbetare? Om du gör det, gör då alla tänkbara ansträngningar för att ditt förkunnarverk skall vara gott i hans ögon. ”Ty vi äro Guds medarbetare. Ni, människor, äro Guds åkerfält, Guds byggnad.” (1 Kor. 3:5—9, NW) Växer du till i andlig mogenhet såsom en del av Guds åkerfält? Var inte lik en parasitväxt som ständigt suger till sig näring men aldrig frambringar någon frukt. Ägna dig i stället åt att studera och åt att besöka församlingens möten och vinnlägg dig med iver om att bli en god undervisare, i det att du växer dig stark i sanningen och är beredd att frambringa frukt såsom en Guds medarbetare. Då kommer Paulus’ ord att kunna tillämpas på dig: ”Följaktligen, mina älskade bröder, må ni bliva ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid hava fullt upp att göra i Herrens verk, då ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren.” — 1 Kor. 15:58, NW.
21. Varför bör vi inte längre följa den gamla världen i spåren?
21 Vi har alla skäl i världen att vara tålmodiga och ståndaktiga i vår förkunnartjänst nu när hedningarnas tider har förrunnit och vi lever i tiden för Kristi andra närvaro. En kristen följer inte de nationer i spåren, som hör den nuvarande gamla världens ordning till och vilkas kurs kännetecknas av liderlighet och ett lösaktigt uppförande, nej, han har något bättre att leva för. (1 Petr. 4:3) Han önskar arbeta för att befrämja Rikets intressen. Han äger det strålande hoppet om Riket och alla dess välsignelser, som Jehova har utlovat, och han vet att Guds ord aldrig vänder tillbaka till Gud fåfängt. (Jes. 55:11) När den nya världens samhälle nu är statt i en sådan förbluffande tillväxt, så låt oss alla dra framåt tillsammans med det genom att tillväxa i andlig mogenhet och skrida framåt till mogen insikt i Guds ord och genom att i full utsträckning ta del i Guds tjänst.
22. Vilka råd gav Paulus kolosserna?
22 Vad de människor angår, som säger att de vill ”vänta och se” och därmed visar att de saknar tro, så är de av samma slag som de som väntade utanför arken i Noas dagar för att se vad som skulle hända. De trodde inte på Guds ord eller uppsåt, och fördenskull drunknade de. En kristens sanna tro förenar kunskap och hopp. Den kräver tålamod och uthärdande. När aposteln Paulus skrev till kolosserna, framhävde han behovet av tålamod i det dagliga livet. Han nämnde att han inte hörde upp med att bedja. Han önskade se kolosserna uppfyllda av exakt kunskap, och han visste att detta skulle kräva tid och ansträngning. Han uppmuntrade dem att fortsätta med att bära frukt och tillväxa i exakt kunskap och bli andligen starka och kraftfulla, så att de helt och fullt skulle kunna uthärda allt motstånd och visa sig vara långmodiga. Han sade att om de gjorde detta, skulle de vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom genom att bära frukt i allt gott verk, och detta är sannerligen alla sanna kristnas mål. (Kol. 1:9—11) Vi har alla skäl i världen att vara tacksamma över att Jehova är tålmodig i samband med att han förverkligar sitt uppsåt, ty detta innebär tillfälle för oss att tjäna honom nu och möjlighet till en framtid med evigt liv i en ny värld, där rättfärdighet skall bo. — 2 Petr. 3:15.