Uppskattar du Guds tålamod med dig?

”Jehova ... är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” — 2 Petr. 3:9.

1. a) Varför uppskattar vi människor som är tålmodiga mot oss? (Ords. 25:15) b) Vad kan bli följden när vi blir otåliga på andra?

ÄR VI inte glada, när människor handlar tålmodigt mot oss och inte behandlar oss bryskt? Vi uppskattar det, när de tar hänsyn till våra problem och omständigheter och omtänksamt bistår oss efter förmåga. Livet i vår tid är förbundet med tillräckligt många problem även utan att man blir utsatt för onödiga påtryckningar från otåliga människor. Om vi dessutom själva skulle bli otåliga, skulle detta inte göra vårt liv behagligare. I stället skulle vi irritera andra och göra det svårare för dem att behandla oss omtänksamt. Vår otålighet skulle till och med kunna skada människor som vi ser upp till för att få hjälp och uppmuntran.

2, 3. a) Vilken övertygelse är det viktigt att vi har för att vi skall förbli tålmodiga, när vi ser gudlösa människor ha framgång? (Ps. 37:1—6; Hebr. 11:6) b) Hur visar Predikaren 8:12, 13 att det alltid är bäst att vara en människa som fruktar Jehova?

² Men hur kan man förbli tålmodig, när man ser orättvisa och förtryck och när gudlösa människor tycks ha framgång? Det kräver tro. Ja, vi måste vara övertygade om att Jehova Gud kommer att ställa allt till rätta. Detta är i överensstämmelse med vad kung Salomo iakttog och blev inspirerad att nedteckna: ”Fastän en syndare kan göra orätt hundra gånger och fortsätta en lång tid såsom han behagar, är jag likväl också medveten om att det skall gå dem väl som fruktar den sanne Guden, därför att de fruktade honom. Men det skall inte alls gå väl för den som är ond, inte heller skall han förlänga sina dagar, vilka är lika en skugga, därför att han inte fruktar Gud.” — Pred. 8:12, 13, NW.

³ Den mänskliga rättvisan kan vara ostadig, och brottslingar kan vara i stånd att genom något kryphål i lagen undgå bestraffning. Laglösa människor kan mena att de klarar sig. Men alldeles som Salomo framhöll ger deras ondska inte någon belöning. Deras liv förgår snabbt, likt ”en skugga”, och all deras slughet och allt deras planerande kommer inte att vara till någon nytta för att förlänga det. Å andra sidan är de som fruktar Gud inte i verkligheten försatta i ett ogynnsamt läge. De bevarar ett rent samvete och finner tillfredsställelse i att göra det de vet är rätt, och även om de skulle dö, har de hoppet att bli uppväckta till liv. Till sist går det verkligen ”dem väl som fruktar den sanne Guden”.

4. Närhelst vi blir oroade över vad vi ser pågå i världen, vad bör vi då tänka på, enligt vad som framhävs i 1 Moseboken 6:5, 6 och Habackuk 1:13?

⁴ Vidare gör sanna kristna väl i att komma ihåg att den laglöshet som oroar dem också bedrövar Jehova Gud. Vi vet detta på grund av vad bibeln säger om hans känslor i förhållande till den våldspräglade världen på Noas tid. Vi läser: ”Jehova [såg] att människans ondska överflödade på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden. Och Jehova kände ledsnad över att han hade gjort människorna på jorden, och han kände sig sårad i sitt hjärta.” (1 Mos. 6:5, 6, NW) Ja, Jehova kände ledsnad över att människorna hade blivit så onda att han var tvungen att tillintetgöra dem. Han var djupt sårad över att de missbrukade sitt liv och hans överflödande föranstaltningar för deras tillvaro. Många hundra år längre fram skrev profeten Habackuk om Jehova: ”Du vilkens ögon äro för rena för att [med välbehag] se på det onda, du som icke lider att [med godkännande] skåda på orättrådighet.” — Hab. 1:13.

5. Varför har Jehova, enligt 2 Petrus 3:9, övat tålamod?

⁵ Likväl har den allsmäktige Guden tålmodigt haft fördrag med upproriska människor. Varför det? ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 Petr. 3:9) Lägg märke till att Guds tålamod har varit till nytta för de kristna. Aposteln Petrus riktade sig ju till medtroende med orden: ”Han är tålmodig mot er.” Vad betyder då detta?

6. Varför kan det sägas att Jehovas tålamod har varit till gagn för sanna kristna?

⁶ Aposteln visade att det som några människor tydde som långsamhet från Guds sida skulle betraktas i ett helt annat ljus. Att Jehovas dag för hämnd ännu inte har kommit bevisar att han älskar människorna, att han vill att människor skall leva, inte dö. En gång i tiden var de kristna icke troende och hade följaktligen inte någon godkänd ställning inför honom. Hade den Högste då verkställt sin dom mot den ogudaktiga världen, skulle också de ha gått under. Guds tålamod har alltså verkat till frälsning för de kristna, alldeles som det öppnar möjligheten till frälsning för alla. Bör vi inte vara tacksamma för att det har förhållit sig så?

7. a) Kommer Jehova att ha tålamod med det olydiga människosläktet till obestämd tid? (Jes. 55:6, 7; Sef. 2:2, 3) b) Vad bevisar att vi lever i de ”yttersta dagarna”? c) Vad är det som alldeles särskilt gör att vi behöver öva tålamod?

⁷ Den tid nalkas naturligtvis snabbt då Jehova Gud skall låta den nuvarande möjlighetens dag komma till ett slut, den dag då de som nu lever har möjlighet att uppnå ett godkänt förhållande till honom. (2 Kor. 6:2) Bibelns profetior och bibelns kronologi pekar på tiden sedan 1914 — med dess ökande brottslighet och våld, krig, livsmedelsbrist, jordbävningar, fruktan och oro — som de ”yttersta dagarna” för denna ogudaktiga värld. (Mark. 13:3—37; Luk. 21:7—36; 2 Tim. 3:1—5) Så länge som denna ordning fortsätter i sina ”yttersta dagar”, måste de kristna fortsätta att öva tålamod och förtröstansfullt vänta på att Jehova Gud skall ge befrielse genom sin Son, Jesus Kristus. (2 Tess. 1:6—9) Det är så därför att dessa ”yttersta dagar” kommer att fortsätta att vara ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. — 2 Tim. 3:1.

PROFETERNA SÅSOM MÖNSTER I ATT ÖVA TÅLAMOD

8. Vilkas exempel på tålamod pekade lärjungen Jakob på, och vilken fråga kan detta väcka?

⁸ Alldeles särskilt nu behöver vi därför hämta uppmuntran av det föredöme i att öva tålamod som forntida tjänare åt Gud gav. ”Bröder”, skrev lärjungen Jakob, ”ta profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i att lida ont och öva tålamod.” (Jak. 5:10) Vad var det då dessa profeter fick gå till mötes, och varför behövde de göra det?

9. a) Vilket slag av gensvar fick profeterna från sina landsmän? b) Varför fortsatte de att visa tålamod med israeliterna i många år?

⁹ Profeterna fann ofta att deras israelitiska landsmän vägrade att lyssna till dem och framhärdade i att fortsätta på sina egna laglösa vägar. Bibeln ger följande sammanfattning av situationen i Israel och Juda: ”HERREN [Jehova] hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ’Vänden om från edra onda vägar och hållen mina bud och stadgar — efter hela den lag som jag gav edra fäder — så ock vad jag har låtit säga eder genom mina tjänare profeterna.’ Men de ville icke höra.” (2 Kon. 17:13, 14) Trots folkets ovillighet att ge gensvar tjänade sådana profeter som Jesaja, Jeremia och Mika troget i årtionden. De bekymrade sig om sina landsmäns väl och ve och insåg att det betydde liv att handla i överensstämmelse med de profetiska varningarna.

10. Vad slags lidande fick profeterna vara med om under kung Ahabs regering?

¹⁰ Folkets allmänna underlåtenhet att lyssna var inte det enda hinder som profeterna tålmodigt måste kämpa med. Många blev skymfade, fysiskt misshandlade och till och med dödade. På den israelitiske kung Ahabs tid var det till exempel så att alla Jehovas profeter, som hans Baalsdyrkande drottning Isebel kunde gripa, blev dödade. Ett hundra andra, som fick hjälp av den gudfruktige Obadja, undkom genom att gömma sig i grottor. (1 Kon. 18:4, 13) Under samma tid skyddade Jehova sin profet Elia från att falla i Ahabs händer, och han gjorde det på grund av vad han hade i tankarna för Elias del. (1 Kon. 18:10—12) Längre fram flydde också Elia för sitt liv undan Isebel. (1 Kon. 19:2, 3) Men Jehova Gud sände honom tillbaka in i landet för att fortsätta sitt profetiska arbete. (1 Kon. 19:9, 15—18) Vid ett annat tillfälle befallde kung Ahab att Jehovas profet Mika skulle sättas i fängelse med nedsatt ranson av mat och dryck. Varför det? På grund av att Mika troget hade förkunnat Jehovas ord. — 1 Kon. 22:26, 27.

11. Vilket lidande fick Jeremia möta under sina många år av profeterande?

¹¹ En annan profet som uthärdade mycket var Jeremia. Män från hans egen hemstad Anatot hotade att döda honom. (Jer. 11:21) En gång hände det att en pöbelhop, som inbegrep präster och falska profeter, grep profeten på tempelområdet och hotade honom med döden. (Jer. 26:8—11) Bibeln omtalar att templets överuppsyningsman, prästen Pashur, ”slog” honom. Detta kan betyda att Pashur befallde att profeten skulle pryglas. När en sådan hög myndighetsperson tog ledningen i att behandla Jeremia illa, måste de övriga bland folket ha fått mod att hopa hån, förlöjligande och smälek över profeten. Därpå blev Jeremia, likt en brottsling, satt i stocken över natten. (Jer. 20:2, 3, 7, 8, Myrberg; Åkeson) Jeremia greps på den falska anklagelsen att han hade gått över till kaldéerna, och sedan blev han satt ”i häkte” under sådana dåliga förhållanden att hans liv var i fara. Han vädjade till kung Sidkia, som därefter lät sätta honom i förvar i vaktgården. (Jer. 37:11—16, 20, 21) Längre fram gav Sidkia efter för furstarnas krav att Jeremia skulle överlämnas till dem. Dessa furstar sökte döda profeten genom att kasta honom i en dyig brunn. — Jer. 38:5, 6.

12. Vad uppenbarar Jeremia 38:20 och 8:21—9:1 beträffande att Jeremia övade tålamod?

¹² Jeremia led verkligen mycket ont genom sina landsmäns förvållande. Men han fortsatte att öva tålamod och blev inte förbittrad på dem. Sedan kung Sidkia hade överlämnat profeten till furstarna, som sökte hans död, visade han till exempel omsorg om den här svage monarkens väl och ve. Jeremia uppmanade honom enträget: ”Lyssna blott till Jehovahs röst i det, som jag talar till dig, så skall det gå dig väl och din själ skall leva.” (Jer. 38:20, Myrberg) När Jeremia vid ett tidigare tillfälle hade begrundat den fruktansvärda dom som skulle komma över Juda och Jerusalem, hade han inte gett uttryck åt känslor av hämndlystnad, utan åt känslor av sorg. Han sade: ”Jag är förkrossad, därför att dottern mitt folk så krossas; jag går sörjande, häpnad har gripit mig. Finnes då ingen balsam i Gilead, finnes ingen läkare där? Eller varför bliver dottern mitt folk icke helad från sina sår? Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en tårekälla, så att jag kunde gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk!” (Jer. 8:21—9:1) Vilket tålamod visade inte Jeremia med sitt folk, israeliterna, och vilken kärlek hyste han inte till dem!

13. Vad visar att profeterna var bedrövade över de förhållanden de såg? (Jer. 5:3, 4)

¹³ Vi bör emellertid aldrig glömma att Jeremia och de övriga trogna profeterna intensivt kände de fruktansvärda orättvisor som begicks och det fruktansvärda förtryck som rådde i landet. De längtade efter befrielse. Profeten Habackuk förmåddes till exempel att utropa: ”Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor. Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty, den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.” — Hab. 1:3, 4.

14. Trogna profeter åstundade visserligen befrielse från onda förhållanden, men vad gjorde de inte med avseende på Jehova och hans budskap? (Jer. 20:9; Mik. 3:8)

¹⁴ Likväl tillät aldrig de trogna profeterna att deras personliga önskningar om befrielse förmådde dem att bli otåliga på Jehova eller att upphöra att kungöra hans budskap. Så länge som Jehova övade tålamod för ett uppsåt var de villiga att uthärda smädelse, medan de kungjorde hans budskap: ”Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö, I av Israels hus?” — Hes. 33:11.

GODA EXEMPEL PÅ TÅLAMOD BÖR STIMULERA OSS TILL HANDLING

15. Varför har vi ännu större orsak att vara tålmodiga än de hebreiska profeterna hade?

¹⁵ Om de forntida hebreiska profeterna kunde vara så tålmodiga, när de mötte stora svårigheter, då har vi sannerligen ännu större orsak att vara tålmodiga. Varför det? Därför att vi har så mycket mera än profeterna hade. Profeterna såg i tro fram emot Messias’ ankomst, men de visste att de inte skulle leva för att se denna storslagna tilldragelse. Jesus Kristus sade till judarna: ”Sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.” (Matt. 13:17, 1917) Mycket av det som profeterna väntade på i tro uppfylldes för många hundra år sedan. Dessutom har många som lever i dag personligen bevittnat uppfyllelsen av ytterligare andra profetior. (Upp. 6:1—8; 17:8) Genom att ge sitt liv till offer lämnade Jesus Kristus en oföränderlig garanti för att alla Guds löften skall bli uppfyllda. (2 Kor. 1:20, 21) Varje dag ser vi bevis för att vi lever i ”ändens tid”. (Dan. 11:40—43; 12:1, 4; Matt. 24:7—14) Följaktligen gäller Jesu Kristi uppmuntran oss: ”Räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Luk. 21:28) Ja, snart skall Guds Son såsom ”konungars konung och herrars herre” ingripa mot de ogudaktiga och ge välkommen befrielse från allt lidande och förtryck. — Upp. 19:11—21.

16. Hur kan vi visa att vi uppskattar Jehovas tålamod med oss?

¹⁶ Bör vi inte tålmodigt vänta på denna stora dag, särskilt eftersom den är så nära? Bör vi inte önska hjälpa så många som möjligt att lära känna Guds väg till frälsning? Och när det gäller andras tillkortakommanden, bör vi då inte vara villiga att tålmodigt ha fördrag med dem? Om vi uppriktigt sätter värde på att Guds tålamod har betytt frälsning för oss, kommer vi att bli stimulerade i hjärtat till att göra det.

TÅLAMODETS DYRBARA FRUKT

17. Vilken illustration som finns i Jakob 5:7, 8 visar att det är nödvändigt att vi har tålamod, om vi skall få se god frukt?

¹⁷ Att vi fortsätter att ha tålamod efter de trogna profeternas förebild kan leda till att vi ser god frukt. Detta framgår tydligt av vad lärjungen Jakob skrev: ”Var ... tålmodiga, bröder, intill Herrens närvaro. Se, jordbrukaren fortsätter att vänta på jordens dyrbara frukt, i det han har tålamod med den tills han får det tidiga regnet och det sena regnet. Var också ni tålmodiga; gör era hjärtan fasta.” — Jak. 5:7, 8.

18. Jordbrukaren kan visserligen inte påskynda regnet eller grödans växt, men vad kan han göra i förväntan på skörd?

¹⁸ Jordbrukaren kan inte göra någonting för att påskynda regnet eller sina grödors växt. Han kan göra sitt arbete som en skicklig åkerbrukare genom att bereda jorden, så säden och sköta om det uppodlade fältet. Men han har ingen makt över regnet, och han kan inte heller ändra på Skaparens bestämda lagar angående hans grödors växt. Detta att han väntar i omständigheter som han inte kan ändra på, väntar i överensstämmelse med Jehovas lagar, kallas att han ”har tålamod”. Till sist, medan jordbrukaren fortsätter att göra vad han kan, växer plantorna, och det blir frukt.

19. Hur kommer tålamod in i bilden, när det gäller att frambringa frukt i form av sanna lärjungar?

¹⁹ Så är det med sanna kristna i vår tid. Det är vårt ansvar att kungöra de ”goda nyheterna” för andra och att undervisa intresserade personer i Guds ord. (1 Kor. 9:16; Matt. 28:19, 20) Men genom vår fyndighet eller genom de metoder vi kanhända tänker ut kan vi ändå inte frambringa eller påskynda andlig tillväxt. För detta måste vi vänta på Jehova, medan vi tålmodigt gör vår del och handlar i full samklang med hans ord. Aposteln Paulus gjorde detta klart, då han skrev: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten. Den som planterar och den som vattnar — den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete. Ty vi äro Guds medarbetare.” (1 Kor. 3:6—9, 1917) Jehova Gud kommer inte att underlåta att göra sin del. Må vi därför bevisa oss vara trogna medarbetare till honom och därigenom visa att vi uppskattar Jehovas tålamod med oss. Hur lyckliga kommer vi inte sedan att vara över att få se något av det vi har planterat och vattnat komma till full kristen växt! Ja, det kommer att bli frukt i form av sanna lärjungar till Jesus Kristus.

[Bild på sidan 273]

Fastän profeten Jeremia fick lida mycket genom sina medisraeliters förvållande, fortsatte han att öva tålamod

”Gud är inte orättvis. Han glömmer inte vad ni har gjort och, vilken kärlek ni har visat honom genom att nu som förut tjäna hans heliga. Jag önskar att ni alla ända till slutet måtte visa samma iver, tills ni får se ert hopp uppfyllt. Förslöas inte utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat.” — Hebr. 6:10—12, 1974 års sv. provövers.