Man behöver obrännbara material
1. När blev den kristna församlingen lagd på sin grundval, vad var det för en grundval, och hur framgick det av Petrus’ klargörande tal att den vilar på denna grundval?
DEN enda godkända grundvalen för ”Guds byggnad” är hans Son, Jesus Kristus. Den sanna kristna församlingen, inte kristenheten, blev lagd på den grundvalen för nitton hundra år sedan, på pingstdagen, den 6 Sivan år 33 v.t., i Jerusalem. Som en ”Guds medarbetare” talade aposteln Petrus frimodigt om vad som utgjorde Guds byggnads grundval och avslutade sitt klargörande tal till de där församlade judarna med att säga: ”Må därför hela Israels hus veta förvisst att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni fastnaglade vid pålen.”
2. Vilken grundval visade Petrus’ råd till de av sina samveten slagna judarna hän på, och var står de som utgör Guds byggnad nu i rymdåldern?
2 När de av sina samveten slagna judarna frågade vad de skulle göra i enlighet med Guds föranstaltning, höll Petrus fortfarande fast vid Guds enda grundval genom att ge dem detta råd: ”Gör bättring, och må var och en av eder bliva döpt i Jesu Kristi namn till förlåtelse för edra synder, och ni skola erhålla den heliga anden som en fri gåva.” (Apg. 2:1—38, NW) Den grund som blev lagd där har motstått århundradenas rasande stormar. I dag, i denna materialistiska, nymodiga, vetenskapsdyrkande atom- och rymdålder står de som utgör Guds byggnad orubbade på samma oförgängliga grundval.
3, 4. a) Vilket offer måste vi godta såsom det som ligger till grund för vår frälsning, och varför måste vi göra det? b) När vi bygger, räcker det då med att vi bygger på honom enbart såsom lösenoffret, och vad framhöll Petrus i sitt tal på pingstdagen om denna sak?
3 Att bygga på Jesus Kristus som grundvalen innebär mera än att bygga på honom som lösenoffret för våra synder. Det är sant att hans mänskliga offer ligger till grund för vår frälsning till evigt liv. Vi måste godta den strikta innebörd som ligger i Jesu ord: ”Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” (Matt. 20:28) Vi måste godta den exakta betydelsen av aposteln Paulus’ ord: ”Detta är förträffligt ... i vår Frälsares, Guds, ögon, vilkens vilja är att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen. Ty det finnes en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” (1 Tim. 2:3—6, NW) Men vi måste ta emot honom som mer än vår återlösare.
4 Vi måste tro och hoppas på honom som den uppståndne Jesus Kristus, som blivit upphöjd till himmelsk härlighet. Det var som sådan Petrus predikade honom för judarna på pingstdagen. Han framställde honom som den uppståndne Jesus, som Gud hade upphöjt till sin egen högra sida och gjort till den konung och präst som den forntida Melkisedek, Salems konung och Guds, den Högstes, präst, var en förebild till.
5. Hur måste man tillämpa Psalm 110:4, i betraktande av Petrus’ tillämpning av Psalm 110:1, och vilken ställning måste vi alltså erkänna att Jesus intar?
5 Sålunda for Jesus upp till himmelen i uppfyllelse av Psalm 110:1, som konung David hade skrivit. Sedan Petrus talat om att Jesus blivit upphöjd till Guds högra sida, citerar han därför Psalm 110:1 och säger: ”David for ju verkligen icke upp till himlarna, utan han säger själv: ’Jehova sade till min Herre: ”Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.”’” Det är därför till den upphöjde Herren Jesus Kristus vid Guds högra sida i himmelen som vers fyra i Psalm 110 är riktad, där det heter: ”Jehova har svurit (och han skall icke känna någon ånger): ’Du är en präst till obestämd tid efter Melkisedeks sätt!’” (NW) Detta faktum bekräftas senare gång på gång i de inspirerade skrifter som är adresserade till de hebréer som blivit kristna. (Apg. 2:32—35, NW; Hebr. 1:1—4, 13; 5:5—10; 6:19—7:22; 10:12, 13) Som kristna måste vi erkänna att Jesus intar denna officiella ställning.
6. a) Hur har förhållandena nu förändrats vad Gud och hans Kristus beträffar, om man jämför med de förhållanden som Petrus redogör för i sitt tal? b) Hur har hednanationerna behandlat Kristus, men såsom vad måste vi nu ta emot honom?
6 Sedan aposteln Petrus höll sin pingstpredikan, har emellertid förhållandena ändrats radikalt i fråga om Gud och hans Kristus. Bara tio dagar före Petrus’ tal hade Jesus farit upp till himmelen för att sätta sig på Guds högra sida, och endast 638 år hade förgått av de 2.520 år långa hedningarnas tider. Men nu har dessa hedningarnas tider utlupit. Hösten 1914 markerade deras slut. Jesu väntetid vid Guds högra sida är ute. Vid den nämnda tidpunkten förde Gud fram honom som sin på tronen insatte och krönte konung, till fullo bemyndigad att börja härska mitt ibland sina fiender. Så sträckte Gud ut sin installerade konungs, Jesu Kristi, spira från det himmelska Sion med befallningen: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (NW) Sedan dess har Kristus regerat. Han blev förkastad av människor, av hednanationerna, som har föredragit Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna; men vi måste nu ta emot honom som Guds regerande konung! Om vi sätter vår tillit till honom som ”det dyrbara hörnet av en säker grundval”, lagd i det himmelska Sion, skall vi aldrig råka i panik med anledning av världsförhållandena eller bli besvikna. — Jes. 28:16, NW; 1 Petr. 2:6—8.
7. Hur har kristenheten formellt tagit emot Kristus såsom ett lösenoffer, men hur förhåller den sig till honom i den ställning han nu intar?
7 Kristenheten med sina hundratals millioner katolska, ortodoxa och protestantiska medlemmar har skenbart gjort stort nummer av den offrade Kristus. Överallt sätter den upp krucifix som visar Kristus fastspikad vid ett kors. Den har sina kyrkspiror med kors i spetsen som en symbol av det redskap, på vilket Kristus dödades. Den håller dagligen sina religiösa mässor, firar sin årliga långfredag och högtidlighåller varje vecka eller varje månad Herrens nattvard. Den visar formell respekt för honom som ett lösenoffer, men den snavar över honom som regerande konung vid Guds högra sida. Mer än hälften av kristenheten tillber inför härskaren i Vatikanen såsom ”Kristi [regerande] ställföreträdare”. Samtidigt förkastar nära nog hela kristenhetens befolkning (961.112.000) den regerande himmelske Kristus och föredrar att inte ha någon annan konung än kejsaren, dvs. denna jords politiska styresmän med sitt Förenta nationerna, en organisation som till och med Vatikanen förordar.
8. Hur försöker människor i denna tid minska Jesu Kristi värde, och från vilket håll gör man helt oväntat detta anfall mot honom?
8 I denna tid med dess modernistiska tänkesätt försöker människor beröva Jesus Kristus också hans ställning som Guds Son och hans värde som lösenoffer till mänsklighetens frälsning. Detta nya anfall mot Jesus Kristus kommer från ett oväntat håll, från ordinerade protestantiska präster, som tillhör eller utbildats vid universitetens teologiska fakulteter eller olika samfunds predikantseminarier och likväl försöker introducera en ”teologi utan Gud” och en religionsuppfattning som går ut på att ”Gud är död”. Så här heter det i en artikel i en brittisk årsbok för 1966 (1966 Edition Britannica Book of the Year), sidan 671:
9. Hur har detta förkastande av den traditionella tron på Gud åtföljts av en förment ”fördjupad lojalitet mot Jesusgestalten”, och vad har det fördenskull kommit att betyda att vara kristen?
9 ”Vad föreslår de som framställt denna radikala teologi som ersättning för gudsbegreppet, och varför gör de fortfarande anspråk på benämningen ’teologer’? Det kan förefalla paradoxalt, men förkastandet av den traditionella teismen har åtföljts av en fördjupad lojalitet mot Jesusgestalten. Han är, för att använda ett annat av [den tyske pastorn] Bonhoeffers uttryck, ’mannen för andra’, som genom sin ända till döden gående fullkomliga hängivenhet för sina medmänniskors välfärd möjliggjorde för dem — och möjliggör för oss i våra dagar — ett liv med mod och hopp. Att vara kristen betyder inte att ur minnet läsa upp en trosbekännelse eller att delta i kyrkans ritual utan att också vara en människa för andra och att helga sitt liv till deras tjänst och sålunda både finna och ådagalägga den äkta mänskliga frihet som uppenbarades i Jesu Kristi liv och död.”
10. Är detta den Kristus som Paulus lade som grundval på sin tid, och hur framställde Paulus Kristus i Kolosserna 2:2—10?
10 Det var inte en sådan rent gudlös, humanitär Kristus som aposteln Paulus lade som grundval på sin tid. Frågan vem och vad Jesus Kristus är utgör inget mysterium för ärliga bibelforskare i våra dagar. Vem Kristus skulle vara var länge en ”Guds heliga hemlighet”, men aposteln Paulus säger vidare om den uppenbarade Kristus: ”Omsorgsfullt fördolda i honom äro alla vishetens och kunskapens skatter. Detta säger jag för att ingen må narra eder med övertalande ord. ... Så som ni hava mottagit Kristus Jesus, Herren, må ni därför fortsätta att vandra i förening med honom, i det att ni äro rotade och bliva uppbyggda i honom och bliva stabiliserade i tron, alldeles såsom ni blevo lärda, överflödande med tro i tacksägelse. Var på eder vakt: kanske finnes det någon som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus; ty det är i honom den gudomliga egenskapens hela fullhet bor kroppsligen. Och så äga ni en fullhet förmedelst honom, som är huvudet för allt herradöme och all myndighet.” — Kol. 2:2—10, NW.
11. Detta är den bibliske Kristus, som erkänns som grundval av vilken skara kristna i denna tid, och vad kan den som går in för att låta dem studera bibeln med sig vara säker på?
11 Detta är den bibliske Kristus som Jehovas vittnen i denna tid erkänner som den grundval som Jehova Gud har berett. Detta är den enda grundval på vilken Jehovas vittnen som ”Guds medarbetare” kan bygga och verkligen bygger. Vemhelst som söker Gud och kommer i kontakt med Jehovas vittnen i dag och går in för att låta dem studera bibeln med honom kan vara fullkomligt säker på en sak: att han inte kommer att bli ledd bort från Kristus och in i kristenhetens religiösa filosofiska idéer utan att han kommer att troget bli andligen uppbyggd på den enda bibliska grundval som finns, och det är Jesus Kristus, Jehova Guds Son.
Hur bygger vi?
12. Vilken varning för eld ger oss Paulus i 1 Korintierna 3:12, 13, som vi bör beakta även om vi befinner oss på den rätta grundvalen?
12 Vi är nu absolut säkra på att vi befinner oss på den rätta grundvalen. Men hur skall vi bli uppbyggda på denna grundval? När det gäller den frågan, låter aposteln Paulus en varningssignal ljuda, i det han säger till ”Guds medarbetare”: ”Om någon nu bygger på grundvalen med guld, silver, dyrbara stenar, trä, hö, strå, skall vars och ens verk bliva uppenbart, ty dagen skall avslöja det, ty det kommer att uppenbaras medelst eld; och elden själv kommer att visa hurudant vars och ens verk är.” — 1 Kor. 3:12, 13, NW.
13. Vilka frågor uppstår med avseende på det som byggs upp, när det nu gäller att ge akt på hur man bygger på den rätta grundvalen?
13 Det var därför som Paulus tidigare sade: ”Må var och en alltfort giva akt på hur han bygger på den.” (1 Kor. 3:10, NW) Men vad är det som en Guds medarbetare bygger på den enda grundvalen, Jesus Kristus? Är det en lärobyggnad, en byggnad bestående av bibliska läror? Och kan några av dessa läror jämföras med guld, silver, dyrbara stenar, trä, hö och strå alltefter deras religiösa värde eller betydelse? Och är detta en lärobyggnad som en människa bygger upp inom sig själv genom att ägna sig åt enskilt bibelstudium och genom att få insikt i bibelns lära och sedan utöva tro på den? Och är det vår lärobyggnad som skall prövas genom eld i vad det gäller dess materials varaktighet? Är det ens sätt att personligen sätta sig in i läran och skaffa sig insikt och tro som aposteln Paulus talar om?
14, 15. Vad är det som Paulus’ ord utvisar att han talar om att bygga, och hur framgår det av sammanhanget att det är detta han syftar på?
14 Se efter igen! Läs Paulus’ ord en gång till! Han talar inte om att bygga en lärobyggnad eller om att utveckla en väl utarbetad religiös trosuppfattning eller en samling trossatser. Nej, utan han talar om att bygga upp människor. Han säger: ”Ni äro ... Guds byggnad.” (1 Kor. 3:9, NW) Templen som judarna byggde för Guds tillbedjan i Jerusalem var förebilder till denna byggnad. I det aposteln Paulus logiskt fullföljer denna tanke säger han vidare:
15 ”Veta ni icke att ni äro Guds tempel och att Guds ande bor i eder? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom, ty Guds tempel är heligt, och det templet äro ni.” — 1 Kor. 3:16, 17, NW.
16. Varav består då detta tempel, vad är det uppbyggt på, och i vilket syfte byggs det upp?
16 Detta tempel av levande människor, detta andliga tempel, byggs upp med Jesus Kristus som den oundgängliga och huvudsakliga grundvalen. ”Ni”, säger Paulus i Efesierna 2:20—22 (NW), ”hava blivit uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen. I förening med honom växer hela byggnaden, som är harmoniskt sammanfogad, upp till ett heligt tempel för Jehova. I förening med honom bliva också ni uppbyggda tillsammans till en plats som Gud kan bebo genom ande.”
17. Ägnar vi oss då som ”Guds medarbetare” åt att skapa, eller hur bygger vi på grundvalen?
17 Som ”Guds medarbetare” skapar vi alltså inte människor som inte existerade förut, utan vi frambringar vissa personligheter av människor som redan existerar som mänskliga skapelser. Vad är det för slags personligheter som vi med Guds hjälp frambringar av människor? Vi frambringar lärjungar till Kristus av dem; vi frambringar kristna i detta ords sanna bemärkelse; vi bygger upp kristna personligheter i andra människor. Detta är vad vi bör göra, om vi bygger på den dyrbara grundval som Jehova Gud har lagt i det himmelska Sion, nämligen Jesus Kristus. Vi önskar frambringa verkliga kristna; i annat fall kommer vårt arbete med att bygga att vara till ingen nytta.
18. Hur illustrerade Jesus i sin liknelse om vetet och ogräset att man måste vara mycket omsorgsfull, och hur kunde vi komma att samarbeta med den som sår ut ogräset?
18 I liknelsen om vetet och ogräset (eller dårrepet) illustrerade Jesus att det skulle komma att finnas många skenkristna. Vid växtperiodens början skulle det äkta och det oäkta se alldeles likadant ut till det yttre, så att det ena lätt kunde förväxlas med det andra. När lantarbetarna på ett tidigt stadium ville rycka upp vad som för dem såg ut som ogräs, sade jordägaren därför: ”Nej. När ni samlar ihop ogräset, kunde det hända, att ni på samma gång rycker upp vetet. Låt båda växa tillsammans, tills skördetiden kommer. När skördetiden är inne, skall jag säga till skördearbetarna: ’Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att brännas upp och samla sedan in vetet i ladan.’” (Matt. 13:29, 30, Hedegård) Jesus förklarade att ”den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn”. (Matt. 13:38) Som Paulus förmanade måste vi följaktligen ge akt på hur vi bygger på grundvalen Jesus Kristus. Om vi frambringar skenkristna, symboliskt ogräs, då samarbetar vi med den som sådde ogräset, Satan, djävulen.
19. Vilka frågor uppstår om vad det är vi bygger, och vilket val av material kan vi göra som blir avgörande för utgången?
19 Kommer det slag av kristna som vi bygger upp att kunna bestå på eldens dag? Eller kommer hela vårt verk att gå upp i rök? Det beror helt på vad vi bygger in i de kristna som vi frambringar. Vi måste bygga med eldhärdiga, obrännbara material så att säga. I vårt arbete med att bygga kan vi använda material som kan jämföras med guld, silver, dyrbara stenar, trä, hö, strå. Det är klart att om vi bygger med material som motsvarar trä, hö, strå, så kan vi normalt förvänta att vårt bygge skall förstöras av elden. Guld, silver, dyrbara stenar är obrännbara. De kan förväntas bestå under eldprovet.
20. Vilka metoder har man använt i kristenheten i sexton hundra år för att frambringa namnkristna, och vilken fråga inställer sig?
20 Under sexton hundra år har kristenheten gjort anspråk på att ha Kristus som sin grundval och har frambragt tusentals millioner namnkristna, och i dag har den över 961.000.000 sådana kvar. Under tidigare århundraden har den med svärdets hjälp tvingat dem in i sin religiösa organisation. Den har döpt dem in i kyrkosystemet såsom bara några dagar gamla barn. Den har med sig införlivat hedningars religiösa tänkesätt och sedvänjor för att göra vägen lättare för dem in i kyrkosystemet. Den har låtit sin religiösa hjord förbli en del av denna politiska, kommersiella, sociala, militaristiska värld, medan den på samma gång ger dess medlemmar en god ställning i kyrkosystemet. Vad slags kristna har den frambragt?
21. När kommer svaret på frågan att bli fullständigt uppenbart, och vad kommer att hända kristenheten och dem som är förbundna med den?
21 Om svaret inte redan är iögonenfallande när det gäller de enskilda kyrkobesökarna i kristenheten, så skall det inom kort bli uppenbart på den annalkande eldens dag, som omedelbart föregår världens Harmageddon. Som en helhet kommer kristenheten då att stå avslöjad såsom icke kristen. Sedan kommer kristenheten att bli demaskerad och visa sig i själva verket utgöra den dominerande delen av det stora Babylon, den falska, babyloniska religionens världsvälde. Det kommer att avslöjas att den endast har frambragt namnkristna och därvid har använt eldfängda sätt och metoder som liknar trä, hö, strå. Den andliga skördetidens höjdpunkt skall komma, och det symboliska ogräset kommer att fullständigt skiljas från de sanna kristna och kommer att brännas, bokstavligen tillintetgöras, såsom det framställs i liknelsen om vetet och ogräset. (Matt. 13:36—42) Då kommer det stora Babylon, den okristliga kristenheten inräknad, att bli förstört för evigt. — Upp. 18:1—19:3.
Guld, silver, dyrbara stenar
22. Om vi har byggt med obrännbara material, hur har vi då byggt med guld, silver, dyrbara stenar, och hur framgår detta av orden i Psalm 19?
22 Nåväl, har vi byggt upp lärjungar åt Kristus med symboliskt guld, silver och bildliga dyrbara stenar? Ja, om vi i de omvända har inpräglat, ingraverat, Guds skrivna ords lagar, befallningar och principer. Ja, om vi i dem har indrupit den rena, fridsamma ”vishet, som kommer ovanifrån”. (Jak. 3:17) I Psalm 19:8—12 (NW) läser vi: ”Jehovas lag är fullkomlig och återupplivar själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis. Påbuden från Jehova äro rätta och få hjärtat att fröjda sig; Jehovas bud är rent och får ögonen att lysa. Jehovas fruktan är obefläckad och består för evigt. Jehovas rättsliga beslut äro sanna; de hava bevisat sig vara alltigenom rättfärdiga. De äro åtråvärdare än guld, ja, än mycket luttrat guld; och sötare än honung och drypande honung från honungskakorna. Vidare har din egen tjänare blivit varnad genom dem; i att hålla dem ligger stor belöning.”
23. Med vad för något jämför aposteln Petrus egenskapen tro, som måste byggas upp hos människan?
23 Vad beskaffenheten hos vår tro och förtröstan på Gud och Kristus och vår övertygelse om dem beträffar, så skriver aposteln Petrus dessutom: ”Över detta fröjda ni eder storligen, fastän ni för närvarande under en liten tid, om så måste vara, hava blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den beprövade beskaffenheten hos eder tro — av mycket större värde än guld, som förgås trots att det blir prövat genom eld — må befinnas vara en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” — 1 Petr. 1:6, 7, NW.
24. Hur angav Jesu ord till församlingen i Laodicea att det finns andligt guld, som man kan skaffa sig?
24 Till församlingen i Laodicea talade den förhärligade Jesus Kristus om guld och sade: ”Du ... är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. Så råder jag dig då, att du köper av mig guld, som är luttrat i eld, för att du skall bliva rik.” — Upp. 3:14—18.
25. Vad har Ordspråksboken att säga om guld, silver och andra dyrbara ting, som kan användas som obrännbara material?
25 Om det bestående värdet hos vishet, urskillning, förstånd och tankeförmåga blev den vise mannen i forna dagar inspirerad att skriva: ”Om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap. Ty Jehova själv giver vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning. Och för de rättrådiga lägger han upp förråd av praktisk vishet.” (Ords. 2:4—7, NW) ”Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.” — Ords. 3:13—15.
26. Vad betyder det då med avseende på de lärjungar vi gör att vi bygger med obrännbara material?
26 För att förvissa oss om byggnadsverkets hållbarhet och för att få Guds godkännande av det måste vi bygga med dessa ting som den inspirerade bibeln jämför med guld, silver, pärlor och dyrbara stenar. Detta betyder att de personer, som vi strävar att göra till Kristi lärjungar, dem måste vi undervisa, öva, fostra i de gudaktiga egenskaperna himmelsk vishet, andlig urskillning, uppskattning av ostrafflighet, hängivenhet för bibliska principer, respekt för Jehova Guds lagar, bud, befallningar, påminnelser och rättsliga beslut, tro på hans skrivna ord, trohet mot Guds folks teokratiska organisation, kärlek till Guds ”får” som den förträfflige herden, Jesus Kristus, har i sin vård, obrytbart fasthållande vid Guds messianska rike och en oförskräckt villighet att bära vittnesbörd om det. Vi är ”Guds medarbetare”, och därför behöver vi hos Kristi lärjungar bygga upp den nya personlighet som liknar Jesu Kristi personlighet. I Efesierna 4:20—24 (NW) heter det:
27. Vad får vi i Efesierna 4:20—24 veta om den ”nya personligheten”?
27 ”Ni fingo icke lära att Kristus är sådan, förutsatt, naturligtvis, att ni hörde honom och blevo undervisade genom honom, alldeles så som sanning är i Jesus: att ni skulle lägga av den gamla ’personligheten, som rättar sig efter edert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begärelser, men att ni skulle förnyas i den kraft som påverkar edert sinne och skulle ikläda eder den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.”
28. Vad måste vi göra med den gamla personligheten, och hur måste vi sedan handla?
28 Liknande förmaningar finner vi i Kolosserna 3:9—12, 14 (NW): ”Ljug icke för varandra. Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den, där det varken är grek eller jude, omskärelse eller icke omskärelse, utlänning, skyt, slav, fri, utan Kristus är allt och i alla. I överensstämmelse härmed må ni, såsom Guds utvalda, heliga och älskade, ikläda eder de ömma känslorna medlidande, vänlighet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Men förutom allt detta ikläd eder kärleken, ty den är ett fullkomligt föreningsband.”
29. Vilken egenskap kommer sådana material att visa sig ha, då den brinnande prövotiden kommer, och vad slags lärjungar söker vi frambringa i lydnad för befallningen i Matteus 28:19, 20?
29 Byggnadsmaterial sådana som dessa, som är införlivade med en kristen personlighet, är obrännbara. De kommer att bevisa sig vara hållbara och eldhärdiga oavsett hurudan den dagen blir, då ens kristendoms äkthet skall undersökas och prövas. Detta är det slag av kristna som kommer att genomleva vilken brinnande prövotid som helst och ändå förbli kristna, under det att en blott och bart namnkristen skulle bli avslöjad som en efterapning, en förfalskning, och bli förvandlad till aska. Detta är den äkta kristne, den lärjunge till Kristus, som vi försöker frambringa i lydnad för Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matt. 28:19, 20, NW.
30. a) När den dag nu nalkas, då det stora Babylon skall förgöras, vilka frågor uppstår då om vårt byggnadsarbete? b) Vad vill vi inte lida då, men vad önskar vi få ta emot?
30 Vad slags verk är vårt byggnadsverk? Vilket slag bevisar det sig vara i dag, när lögner, modernistiska tänkesätt, nationalismens vanvett och föraktet för Guds lagar sätter äktheten och hållbarheten hos vars och ens kristendom på prov? Vilken sort kommer vårt byggnadsverk att bevisa sig vara under den nära förestående dag då Jehova Gud förgör det stora Babylon och jämte det alla skenkristna? Vi tycker inte om att lida förlust genom eld och se hela resultatet av vår kristna byggnadsverksamhet försvinna. Vi vill hellre ta emot en belöning för det verk av rätt slag som utförts med hållbara, eldhärdiga, obrännbara material, som det heter i 1 Korintierna 3:14, 15: ”Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön; men om hans verk brännes upp, då skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.”
”Frälst ... såsom igenom eld”
31. Varför skrev Paulus, såsom en arbetare som byggde, sina båda brev till församlingen i Korint, och vilken belöning önskade han sig, enligt vad han säger i sitt första brev till tessalonikerna?
31 Aposteln Paulus önskade inte lida någon förlust genom eld. Det var därför som han i fallet med församlingen i Korint skrev sina två brev till korintierna. Han sade dem att han önskade framställa dem inför Kristus ”såsom en kysk jungfru”. (2 Kor. 11:2, NW) Det var därför Paulus skrev till de förföljda kristna i Tessalonika och sade: ”Ni blevo efterliknare av oss och av Herren, då ni ju togo emot ordet under stort betryck med den glädje som helig ande skänker, så att ni blevo till ett föredöme för alla de troende i Macedonien och i Akaja. Ty vad är vårt hopp eller vår glädje eller vår krona, som vi jubla över — ja, är det icke just ni? — inför vår Herre Jesus vid hans närvaro? Ni äro förvisso vår ära och glädje.” (1 Tess. 1:6, 7; 2:19, 20; NW) Vilken belöning för Paulus att få hänvisa till dem som en produkt av sitt arbete!
32, 33. a) Kan den som har uppfört en byggnad och som lider förlust genom eld själv bli räddad? b) Vad måste hans bröder, ”Guds medarbetare”, göra för att kunna rycka honom ur lågorna?
32 Om en arbetare har byggt på Kristus som grundval med brännbara material, kommer han då själv att klara sig igenom elden och till slut bli frälst? Det är mycket möjligt att han inte gör det! Han kan själv bli tillintetgjord i elden! Men om han blir räddad till evigt liv, då kommer detta att bero på att han har kommit igenom den eld som har tillintetgjort hans eget byggnadsverk hos andra. För att vinna en sådan frälsning, efter att ha visat sig vara en så dålig byggare, måste han med sig införliva sådana byggnadsmaterial, sådana kristna egenskaper, som slutligen kommer att göra honom motståndskraftig mot eld. Han måste bli ryckt ur den tillintetgörande elden genom sina kristna bröders kärleksfulla ingripande i rätt tid.
33 Så här framlägger en modern översättning av 1 Korintierna 3:15 (Mo) saken: ”Om någons verk brännes upp, skall han få lida förlust — och även om han själv skall bliva frälst, skall han bliva ryckt ur själva lågorna.” Om han väljer att förbli på den enda sanna grundvalen, Jesus Kristus, kommer hans bröder att som ”Guds medarbetare” få utföra en del återuppbyggnadsarbete hos honom och i honom bygga in de obrännbara, eldhärdiga kristna egenskaperna. Därför heter det i Judas’ brev, verserna 22, 23 (NW):
34. Hur talas det i Judas verserna 22 och 23 om en liknande räddningsåtgärd?
34 ”Fortsätt också att visa barmhärtighet mot några som äro tvivlande; fräls dem genom att rycka dem ur elden. Men fortsätt att visa barmhärtighet mot andra, dock med fruktan, medan ni hata till och med deras livklädnad, som har blivit befläckad av köttet.”
35. a) Vilket handlingssätt är alltför farofyllt att förlita sig på, om man önskar vinna frälsning? b) Kan någon undkomma eldprovet, och hur önskar de som i sanning älskar kristendomen komma igenom denna eld?
35 Ingen av oss som bekänner sig vara kristen kan undkomma det avgörande eldprovet. Envar som älskar sann kristendom önskar komma igenom denna eld med beprövade kristna egenskaper till ära för Gud, den store byggmästaren, vars medarbetare vi är. Att vårdslöst förlita sig på att undkomma evig tillintetgörelse genom att slutligen blott och bart själv bli räddad och därvid bara lida förlusten av det som ens verksamhet frambringat är en alltför farlig kurs. Vilken människa som verkligen älskar livet i Guds tjänst önskar bli räddad från tillintetgörelse genom att bli ryckt ur elden? Ärliga, visa medarbetare till Gud tycker inte om att visa sig vara dåliga arbetare och lida förlust genom eld. De uppskattar den glädjefulla belöning som Gud håller fram för alla sina trogna medarbetare. Detta är vad de önskar och vad de arbetar för!
36. Vilken byggnadsverksamhet bör vi uppskatta, med tanke på det personliga gagn vi har av den, och vad bör vi göra med avseende på den? Hur gör vi det, och vad blir följden?
36 Låt oss då uppskatta all den kristna byggnadsverksamhet som Guds uppbyggande, teokratiska organisation utför på var och en av oss. Må vi på samma gång utföra det av Gud godkända verket i samarbete med denna organisation, i det vi fortsätter att bygga på den enda rätta grundvalen, Jesus Kristus, med obrännbara, eldhärdiga material, guld, silver och dyrbara stenar av andligt slag. Detta kommer att medföra evigt liv för oss och för andra, på vilka vi utför uppbyggande arbete.