Bibelns författares dynamiska personlighet
”Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne, så att han kan undervisa honom?’ Men vi hava verkligen Kristi sinne.” — 1 Kor. 2:16, NW.
1. Varför är ett studium av Skaparens personlighet till mycket stor hjälp?
NÄR vi talar om en individs personlighet, tänker vi på de olika egenskaper och karaktärsdrag som gör honom till en enskild individ, ty det finns inte två människor som är alldeles lika. Det är alltid fängslande att studera personligheter inom den mänskliga familjen, även om det inte alltid är gagnerikt, beroende på motivet; men ett studium av Skaparens förunderliga personlighet är av allra största intresse och till mycket stor hjälp. Det medför den högsta belöning. Det hjälper oss att förstå hans sätt att utföra saker och ting på och att uppskatta det sätt, på vilket han uttrycker sig i sitt ord, bibeln. Å andra sidan leds vi, då vi mera helt och fullt förstår och uppskattar denna fina personlighet, tack vare vårt studium av hans verk och ord, till att önska bli honom lika, bli hans avbild så långt vår förmåga sträcker sig. Detta är förträffligt, ty när vi söker bringa vår egen personlighet till nära överensstämmelse med hans, tillförsäkrar det oss hans ynnest och välsignelse, och detta innebär för oss liv i fullkomlig lycka.
2. I vilket avseende gjordes människan till Guds avbild, och hur kastar detta ljus över människans personlighet?
2 Att tänka på detta sätt är skriftenligt. Sade inte Skaparen, Jehova Gud: ”Låt oss göra människan till vår avbild, enligt vår likhet”? Sade han inte därpå till människan: ”Var fruktsamma och bliv många och uppfyll jorden och lägg den under eder; och råd över” alla djuren? Om människosläktet skulle föröka sig och människorna så skulle leva tillsammans såsom ett stort samhälle och samtidigt skulle utöva och bevara sitt herravälde, krävdes det sannerligen ett mått av de egenskaper och karaktärsdrag som spåras hos Jehova själv. Personligheten utgörs av våra förnuftsgåvor och vårt sätt att bruka och utveckla dem, jämte de känslor, den trängtan och de beslut som bor i oss. Vi har ständigt orsak att förundra oss över att Jehova har gjort människan så, att hon, fastän hon är ett sådant ringa stoftkorn på en obetydlig planet, likväl är en förunderlig kopia i mycket, mycket liten skala av den store Skaparen, som utövar universellt herravälde. — 1 Mos. 1:26—28, NW.
3. a) Hur är det möjligt för oss att göra Skaparen till föremål för studium? b) Vilken hjälp ger oss Johannes’ evangelium i detta avseende?
3 Det skulle vara förmätet av den svaga, ofullkomliga människan att tala om att studera dens personlighet som är ”evighetens Konung, ... oförgänglig, osynlig, den ende Guden”, och som har ”grundat sin tron i själva himlarna”, om det inte vore så att Jehova på mer än ett sätt har gjort detta möjligt. Det underbaraste sätt, på vilket han har gjort detta, har varit genom att han sände sin Son hit till jorden för att leva bland oss en tid såsom människa. Johannes klargör detta i sitt evangelium. Han berättar för oss om Jesus i dennes föremänskliga tillvaro, då han var känd såsom ”Ordet” och med rätta kallades ”en gud”, dvs. en som är mäktig, ty ”allting blev till genom honom”. Därpå, sedan Johannes har sagt att ”Ordet [blev] kött”, säger han vidare: ”Ingen människa har någonsin sett Gud; den enfödde guden, som befinner sig på platsen invid Faderns bröst, är den som har förklarat honom.” Vi skulle inte kunna önska oss en bättre hjälp vid vårt studium än att på detta sätt få vår uppmärksamhet riktad på honom som åtnjöt en sådan innerlig gemenskap med sin Fader och som kom till jorden, så att han kunde förklara Fadern för oss. — 1 Tim. 1:17; Ps. 103:19; Joh. 1:1, 3, 14, 18; NW.
4. Vilken upplysning i denna sak ges i Ordspråksboken 8:22—31?
4 Denna lyckliga gemenskap beskrivs också skönt för oss i Ordspråksboken 8:22—31. Sedan Guds Son, Ordet, talat om de första förberedelserna för jordens skapelse, säger han: ”Då kom jag att vara vid hans sida som en mästerlig arbetare, och jag kom att vara den som han höll särskilt kär dag efter dag, ... och de ting som jag höll kära voro bland människors söner.” (NW) Vilken tilldragande bild av familjeliv, med en Fader, som håller sin Son särskilt kär, och en Son, som i sin tur håller de ting mycket kära, som vi vet att hans Fader nu har anförtrott i hans vård, ting som intimt har med den mänskliga familjen att göra. Det är en verklig uppmuntran att bli försäkrad om dennes vänskapliga intresse för oss, och vi är angelägna om att bli mera helt och fullt förtrogna med honom.
5. a) Hur kan Jesu personlighet i korthet beskrivas, och varför måste vi vara försiktiga vid vår bedömning av orden ”dynamisk” och ”mild”? b) Vilken förträfflig jämvikt mellan motsatser finner vi hos Jesus? Ge exempel.
5 När vi läser om Jesus i bibeln, vilka intryck får vi då? Att han var dynamisk men likväl mild. Enligt vanlig måttstock verkar detta orimligt. Vi tänker oss vanligtvis att en dynamisk person är kraftfull, ambitiös, hänsynslös och otålig gentemot den som råkar komma i vägen för honom, under det att vi tänker oss att en mild människa är fridsam och inte håller så styvt på sina åsikter utan är villig att ge vika för fridens skull hellre än att träda upp för det som är rätt. Till följd av ofullkomligheten råder det inte en rätt jämvikt mellan våra olika karaktärsdrag, och vi är benägna att gå till ytterligheter, men så är det inte med den som är fullkomlig, såsom Jesus var. Det som kanske ger oss den bästa förklaringen till Jesu personlighet är det ord som profetiskt uttalats om honom av David och som Paulus citerade i Hebréerna 1:9 (NW), där vi läser: ”Du älskade rättfärdighet, och du hatade laglöshet. Det var därför som Gud, din Gud, smorde dig med den jublande fröjdens olja mer än dina medbröder.” (Se Psalm 45:8.) Jesus var och är alltjämt i hög grad fylld av kärlek till rättfärdighet, vari inbegrips djup och öm kärlek gentemot dem som uppriktigt strävar efter rättfärdighet, även om de är ofullkomliga. Mot dessa är han mild, fridsam, vänlig och mycket tålmodig. Samtidigt hyser han starkt hat mot allt som är laglöst, inbegripet dem som bevisar att de avsiktligt hänger sig åt att följa en ond kurs. Liksom Jesus uttalade svidande domar gentemot de skrymtaktiga religiösa ledarna på hans tid, vilka obarmhärtigt visade mordisk fientlighet mot ”den helige och rättfärdige”, så uttalar han sig på liknande sätt, då han talar till samma klass i våra dagar och säger: ”Gå bort ifrån mig, ni som göra vad laglöst är.” (Apg. 3:14; Matt. 7:23, NW; 23:13—39) Jesu personlighet förändras inte. Han är ”densamme i går och i dag och i evighet”. Hos Jesus finner vi alltså exempel på samma jämvikt mellan motsatser som vi lägger märke till hos Jehova och som även Jehovas folk lägger i dagen i vår tid, nämligen ett lejons vildsinthet förenad med den uppfriskande daggens mildhet. — Hebr. 13:8, NW; Mik. 5:7, 8.
6. Hur talade Jesus till sina vänner, och vilken utgångspunkt hade han?
6 Men hur hjälper allt detta oss att få bättre insikt i Guds skrivna ord? Jo, bibeln har skrivits till gagn för Guds vänner, inte för hans fiender. Det är nyttigt att lägga märke till hur Jesus talade till sina vänner, när han var på jorden. Vilket intryck gjorde han på dem? Det är mycket uppenbart att han, fastän han erkändes vara deras ”Lärare” och ”Herre”, inte ansåg sig stå högt över dem eller sökte injaga fruktan hos dem och göra dem missmodiga. (Joh. 13:13, NW) I stället förde han dem i nära förening med sig själv och fick dem att känna sig hemmastadda i hans närvaro. Hans sätt att uppträda och tala bidrog härtill. De fann det vederkvickande att vara tillsammans med honom, och Jesus själv angav orsaken härtill, då han sade: ”Kom till mig, alla ni som arbeta hårt och äro nedtyngda, och jag skall vederkvicka eder ... ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat.” — Matt. 11:28, 29, NW.
7. Hur hjälper oss detta att vinna större uppskattning av Guds ord?
7 Liksom Jesus talade till sina vänner, så talar Jehova till sina vänner genom sitt ord. Hans ord är laddat av hans starka och kraftiga personlighet, som likväl förråder ett milt sinne; detta förklarar dess stil. Fastän detta ord är fullständigt exakt, när det gäller vetenskapliga och andra utsagor, är det inte skrivet i precisa, tekniska ordalag, så att inte ens en kritiker kan finna någon orsak till klagomål eller anstöt. Tvärtom är det bildrikt och fullt av liknelser eller illustrationer, som människor lätt kan fatta och som sitter fantasien i rörelse och talar direkt till hjärtat.
8. Vilka exempel från Skriften kan vi anföra, där olika ting tillskrivits personlighet, och vilken hjälp är detta för oss?
8 Ett intressant vittnesbörd härom i bibeln finner vi i det sätt, på vilket man har tillskrivit olika ting, som inte i sig själva är personer, en viss personlighet. Detta gör människor ofta, när de talar, och de ger på så sätt liv och dynamisk kraft åt det de säger. Vi talar till exempel ofta om att en växt tycker om ett visst slags jord, som om denna växt vore en personlighet som kan ha sympatier och antipatier. Jesus talade på samma sätt. På ett kraftfullt, illustrerande sätt sade han: ”Jag är fårens dörr.” Ännu kraftfullare var hans ord, då han såg på kalken med vin, som han hade i handen, och sade: ”Detta betyder [är] mitt blod.” Och i det att han tillskrev den heliga anden personlighet, sade han: ”Denne skall lära eder allt och påminna eder om allt som jag har sagt eder.” Aposteln Paulus gjorde detsamma med Guds ord självt, då han talade om det såsom något som var dynamiskt levande, i det han sade: ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom ända därhän att det åtskiljer själ och ande och leder och deras märg och är i stånd till att uppdaga hjärtats tankar och avsikter.” Så kraftfullt och så välgörande! — Joh. 10:7; Matt. 26:28; Joh. 14:26; Hebr. 4:12; NW.
9. a) Till vilket gagn är det att bibeln blivit skriven på det sätt som skett? b) Varför är kritikerna oursäktliga, och hur visas det att deras inställning är felaktig? c) Vilken inställning är den rätta, och vad medför den för oss?
9 Nej, den heliga anden och Guds ord är inte personer i sig själva, men de är båda så att säga laddade med Guds personlighet. Fördenskull kunde Paulus säga: ”Bedröva icke ... Guds heliga ande.” Vi kan också bedröva Guds ord, om vi handlar tvärtemot det, och kan utsätta oss själva och andra för fara, om vi handskas ovarsamt med det skarpa, levande svärdet. Det är i detta sammanhang som vi förstår nyttan av att bibeln har skrivits på det sätt som dess författare bestämt. Den återspeglar hans personlighet och för honom närmare oss och sätter oss i stånd att bättre förstå och värdesätta honom. Vi skulle inte önska ha det på annat sätt. Varför skulle Jehova anpassa sitt uttryckssätt så att det skulle finna nåd för kritikerna? Det är ju så, att vi, vanliga män och kvinnor, som i många fall under vår uppväxttid har inhämtat kristenhetens lärosatser, fick våra ögon öppnade för sanningen, när den förklarades för oss med utgångspunkt från Skriften. Kritikerna skulle också kunna få ögonen öppnade, om de inte vore så visa i sin egen vishet. ”Ty denna världens vishet är dårskap för Gud; ty det är skrivet: ’Han fångar de visa i deras egen illfundighet.’” Vi måste förbli verkligt ödmjuka och läraktiga, vara människor som är ”medvetna om sitt andliga behov”. (Ef. 4:30; 1 Kor. 3:19; Matt. 5:3; Joh. 17:17; NW) Då kommer vi att gärna vilja bli undervisade, men ”icke med ord som mänsklig vishet lär oss”, utan vi vill bli undervisade av den som Gud har förordnat, det levande Ordet, Jesus Kristus, som alltid undervisade i överensstämmelse med det skrivna ordet, bibeln. Då skall vi med Guds andes bistånd vinna ”Kristi sinne” och skall lära ”känna de ting som Gud i sin godhet har givit oss”. — Upp. 19:13; 1 Kor. 2:12, 16, NW.
Två orsaker till att man bör förvärva bättre insikt i bibeln
10. a) Förklara vad den sanna religionen är. Hur har kristenheten bibringat folk en felaktig uppfattning i detta stycke? b) Hur yttrar sig den sanna religionen i våra dagar?
10 Det finns två orsaker till att det är gott att ha en rätt insikt om och uppskattning av såväl bibeln som dess författare. För det första ger detta oss en riktig bild av den sanna religionen. Den sanna religionen är en verksam religion. Den är inte passiv, såsom kristenheten kan låta oss förmoda genom det rutinmässiga sätt, på vilket bibeln vanligen blir läst i kyrkorna, bibelns svarta pärmar och fasthållandet vid ett ålderdomligt språk. Till följd härav har de som går i kyrkan fått den uppfattningen att en kristens hallstämpel rätt och slätt är aktningsvärdhet. Naturligtvis bör en kristen vara ett föredöme i all sin handel och vandel och i sin förkunnartjänst, men när denna nya rörelse kom till med Jesus som ledare eller anförare, vann den inte popularitet, vare sig under hans livstid eller efter pingsten, på grund av dess medlemmars goda uppförande och återhållsamhet. De hade fått i uppdrag och blivit bemyndigade att ägna sig åt att bära ut ett kraftfullt budskap och vittnesbörd, ett verk som tog sin början i Jerusalem och spred sig till ”jordens avlägsnaste del”. Och i våra dagar måste de goda nyheterna om det upprättade riket i ännu större utsträckning bli ”predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer”, innan änden kommer för denna tingens ordning. De som har hörande öron hör inte bara en bönfallande vädjan, såsom Engelska auktoriserade översättningen uttrycker saken: ”Kom ut ifrån henne [Babylon], mitt folk.” Nej, de uppfattar i stället den angelägna, bjudande befallningen, såsom det exakt uttrycks i vår Nya Världens översättning: ”Gå ut ur henne, mitt folk”! De som har hörande öron går till handling genom att överge kristenheten och fly till Sion, Guds organisation. De som tillhör denna organisation, den sanna kyrkans eller församlingens trogna kvarleva, som hyser himmelska förhoppningar, har blivit välsignade, liksom Jesus blev det, med ”den jublande fröjdens olja”, Jehovas ande. Du kommer att finna att kamratskap med dem är en stor hjälp och sporre för dig till att ikläda dig ”den nya personligheten” och ta aktiv del i den sanna religionens verksamhet. — Apg. 1:8; Matt. 24:14; Upp. 18:4; Jes. 61:3; Ef. 4:24, NW.
11. Hur ger oss Uppenbarelseboken, kapitlen 1—3, särskild hjälp i denna tid?
11 I de första kapitlen i Uppenbarelseboken finner vi den andra orsaken till att man bör söka att rätt värdesätta Jehova och hans ord. Vi finner där detaljerade upplysningar, som anger det mönster som blir oss till hjälp i att göra om våra personligheter till överensstämmelse med ordet och dess upphovsman, i det att de ger oss en klarare insikt och en starkare bevekelsegrund för att älska rättfärdighet och hata laglöshet. Jesus förutsåg de förhållanden, som skulle komma att råda i världen i denna ändens tid, och de därav uppkommande prövningarna och provsättningarna som hans efterföljare skulle bli utsatta för. Fördenskull gav han Johannes ett budskap för var och en av de sju församlingarna. Dessa budskap hade sin lokala tillämpning i Johannes’ dagar, men deras egentliga innebörd och kraft gäller de sanna kristnas alla församlingar i denna tid, på ”Herrens dag”. (Upp. 1:10) Även om dessa budskap i första hand var riktade till dem som har ett himmelskt hopp (ty alla löftena i dem är himmelska), så gäller de olika förhållanden som beskrivs, jämte de varningar och råd, som Jesus ger i dem, i lika stor utsträckning dem som är Guds överlämnade tjänare med ett jordiskt framtidshopp i Guds rike.
12. a) Vilka särskilda krav understryks i budskapen till de sju församlingarna? b) Vad består den nya personligheten av?
12 Löftena är visserligen av olika slag, men lägg märke till att samma uppfordran ges i vart och ett av budskapen: ”Må den som har öra höra vad anden säger till församlingarna.” Lägg också märke till de villkor som måste uppfyllas, inte kollektivt, utan individuellt, enligt de ord vi finner i slutet av vart och ett av budskapen: ”Den som vinner seger ...” Detta förbinds med ordet ”uthärdande”, som återfinns flera gånger i dessa budskap, jämte sådana uttryck som: ”Bevisa dig trogen ända till döden”, och ”fortsätt med att hålla fast”. Att hålla fast och att uthärda och segra kräver absolut en stark personlighet. Det är inte här fråga om ett yttre sken, utan man måste ha en fast beslutsamhet, som har sin rot i djup uppskattning av Jehova och kärlek till honom, i ett helhjärtat beslut att leva för honom och att göra hans vilja. Kristus Jesus, som alltid har haft sin lust i att göra sin Faders vilja, har givit oss det fullkomliga föredömet, och det är Guds vilja att vi skall ”formas efter hans Sons avbild”. Detta innebär också att vi skall göras till Guds avbild, såsom återigen Paulus säger: ”Ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den.” Vad innebär detta i själva verket? Jo, hör här! ”Må ni ... ikläda eder de ömma känslorna medlidande, vänlighet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. ... Men förutom allt detta ikläd eder kärleken, ty den är ett fullkomligt föreningsband.” Detta kräver viljestyrka, ja, men det lämnar inte rum för ett dominerande uppträdande. Det gäller att ha det rätta motivet. — Upp. 2:7, 10, 13, 19; 3:11; Rom. 8:29; Kol. 3:10—14; NW.
13. a) Hur kan vi förvärva en gudaktig personlighet? b) Hur är Paulus ett förträffligt exempel i detta avseende?
13 Det är uteslutande genom exakt kunskap i bibeln som vi kan förstå och förvärva den rätta jämvikten och den förträffliga sammansmältningen av olika egenskaper och karaktärsdrag som utmärker en gudaktig personlighet. Aposteln Paulus själv tjänar såsom en utmärkt illustration härtill. Innan han blev kristen, var han förvisso dynamisk, men eftersom han var blind för sanningen, befann han sig ur jämvikt, och enligt vad han själv sade var han ”en hädare och en förföljare och en fräck människa”. Sedan han fått sina ögon öppnade, ja, under hela återstoden av sitt liv, var han alltjämt dynamisk, men han hade nu ett annat motiv för sitt handlande, och vilken skön jämvikt hade han inte uppnått, vilket framgår av det som han skrev till tessalonikerna: ”I stället blevo vi milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina små barn. Eftersom vi hyste öm tillgivenhet för eder, funno vi stor glädje i att icke endast giva eder Guds goda nyheter utan också våra egna själar, emedan ni blevo oss kära.” Ja, här ser vi skillnaden. Han drevs nu av den osjälviska och kärleksfulla hängivenhetens ande. — 1 Tim. 1:13; 1 Tess. 2:7, 8; NW.
14. Hur kan vår personlighet göras om till Guds avbild?
14 Hurudan din tidigare läggning än kan ha varit, behöver du inte bli missmodig. Den faderlige Skaparen, som sade till sin Son: ”Låt oss göra människan till vår avbild”, kan hos dig skapa en ”ny personlighet” till deras avbild. Hur gör han det? Genom Guds andes omdanande inflytande, den ”kraft som påverkar edert sinne”, och genom det skrivna ordets inflytande. Ju mer du inser och övertygas om att hela bibeln har en enda gudomlig författare, desto mera kommer du att uppskatta dess upphovsmans, Jehovas, storslagna personlighet. Å andra sidan kommer det att hjälpa dig att ikläda dig ”den nya personligheten” som skapas ”enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. — 1 Mos. 1:26; Ef. 4:23, 24; NW.