Frågor från läsekretsen
● Vad är den vishet som åsyftas i Predikaren 1:18? — M. L., USA.
I Predikaren 1:18 heter det: ”Där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.” Bibeln visar att det finns två slags vishet, den gudaktiga visheten och den världsliga. Det ligger i öppen dag att denna text inte kan avse den gudaktiga visheten, ty om den läser vi: ”Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga. Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisas, som hålla henne kvar.” — Ords. 3:13—18.
Detta är den sanna visheten, som har sin rot i Jehova Guds fruktan och i att man tagit emot Guds föranstaltning genom Jesus Kristus. Denna vishet medför ingen grämelse eller sorg. I stället är det så att ökad kunskap om Jehova Gud och om hans Son, Jesus Kristus, som han har sänt ut, betyder evigt liv för alla som önskar tillägna sig denna kunskap och begagna den i överensstämmelse med gudaktig vishet. — Joh. 17:3.
Men den vishet som åsyftas i Predikaren 1:18 är denna världens vishet, som inte erkänner något samband med Gud och som fördenskull för med sig ett överflöd av grämelse, sorg och bedrövelse. Världsligt visa människor förökar sin kunskap men brukar denna kunskap i överensstämmelse med oteokratiska människors vishet, och därför ökar de bara sorgen och smärtan för sig själva, vilket vi ser vara fallet i världen i denna tid, när det finns mer kunskap än någonsin tillgänglig i bibliotek och skolor och andra institutioner där man kan hämta upplysning och det likväl samtidigt aldrig har existerat mera sorg och bedrövelse bland människor. Om detta slags vishet skrev aposteln Paulus: ”Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud.” — 1 Kor. 3:19.
● Vilkas ställning är högst i Jehovas organisation, serafernas eller kerubernas? — R. J., USA.
Det tycks vara serafernas ställning som är högst. Närhelst keruberna omtalas i förbindelse med Jehova, framgår det att de intar en lägre ställning, Jehova sägs trona på dem. Se 2 Samuelsboken 6:2; 2 Konungaboken 19:15; 1 Krönikeboken 13:6; Psalm 80:2 och 99:1. Men på det enda ställe där seraferna är omnämnda, i Jesaja 6:1—6, sägs de inta en ställning ”ovan om” (Åk; NW) Jehovas tron.
● Vissa präster påstår att Lukas var hedning. I Vakttornet för 15 mars 1961, sidan 128, paragraf 14, heter det att alla som bidrog till nedskrivandet av bibeln var hebréer. Vad finns det för stöd för detta påstående? — B. M., USA.
De som menar att Lukas var hedning har inget klart och tydligt stöd i Skriften för ett sådant antagande. De läser i Paulus’ ord i Kolosserna 4:11, 14 in den tanken att Lukas inte var jude. De gör så därför att Paulus i vers 11 nämner några som var ”av de omskurna”, och i vers 14 nämner han så Lukas. Härav drar de den slutsatsen att Lukas inte hörde till de omskurna och därför inte var jude. Men det behöver inte alls vara så att Paulus med sitt ordval ville göra en åtskillnad vad beträffar Lukas. McClintock and Strong’s Cyclopaedia säger: ”Om detta inte kan anses fullt bindande, så kan man inte för de grekiska idiomens skull i hans stil anföra något skäl, ty han kan vara en hellenistisk jude, och inte heller för den icke-judiska tendensens skull i hans evangelium, ty detta drag delar det med de inspirerade skrifter som Paulus skrivit, vilken var farisé och fostrats vid Gamaliels fötter.”
Om det inte finns något direkt bevis för att Lukas var hedning, vad finns det då för grund för påståendet att han var hebré eller jude? Grunden är Paulus’ påstående i Romarna 3:1, 2, där han visar att Gud betrodde hebréerna eller judarna med sina inspirerade uttalanden, varigenom han gav dem ett avgjort företräde: ”Vad är då judens företräde, eller vad är omskärelsens gagn? Mycket på alla sätt. Först och främst därför att de blevo betrodda med Guds heliga utsagor.” (NW) Om Lukas hade varit grek, skulle han ha varit det enda undantaget från denna regel, och det är inte förnuftigt att tänka sig något sådant. Den logiska slutledningen är alltså den att han, i likhet med alla de andra som deltagit i att skriva bibeln, var jude, hebré.
● 1 Moseboken 19:8 heter det att Lots döttrar inte hade haft umgänge med någon man, men trots detta talar 1 Moseboken 19:14 om Lots mågar, alltså om hans döttrars äkta män. Jag förmodar att det måste finnas en rimlig förklaring. Får jag be er visa hur dessa verser stämmer överens i spalten Frågor från läsekretsen? — C. M., USA.
I 1 Moseboken 19:8 (NW) citeras Lot så här: ”Jag har här två döttrar, som aldrig hava haft umgänge med en man.” I 1 Moseboken 19:14 (NW) heter det: ”Därför gick Lot ut och började tala med sina mågar, som hade tagit hans döttrar. ... Men i sina mågars ögon tedde han sig likt en man som skämtade.” De två män som kallas Lots mågar var tydligen bara hans tillämnade mågar och var alltså ännu så länge bara trolovade med Lots döttrar, inte gifta med dem. Detta stämmer överens med det förhållandet att Lots döttrar alltjämt befann sig i sin fars hus. Om de hade varit gifta, skulle de utan tvivel var och en ha bott i sin mans hus, ty i forna tider förde brudgummen sin brud från hennes fars hus till sitt eget.
Den förklaring som ges i fotnoten till 1 Moseboken 19:14 i Nya Världens översättning stämmer helt och fullt med det som här har sagts. Den visar att orden med hänsyftning på Lots mågar, ”som hade tagit” hans döttrar, skulle kunna återges ”som hade för avsikt att taga” dem, ty det hebreiska verbet här utgörs av ett particip, dvs. har adjektivisk böjning. Detta understryker det förhållandet att dessa båda män inte ännu var Lots mågar utan bara var ämnade att bli det, att de var förlovade med Lots döttrar men ännu inte gifta med dem.