Är ditt nit en sporre för dina bröder?

”Edert nit ... har eggat så många andra” — 2 Kor. 9:2

1, 2. Vilka evenemang vittnar om att folk fortfarande har förmåga att visa nit?

PÅ SENARE år, särskilt sedan andra världskriget, har entusiasmen för kristenhetens religiösa institutioner märkbart dämpats, i synnerhet bland ungdomarna i världen. Kyrkorna får stå tomma, medan idrottshallar och fotbollsstadion är proppfulla och samlar rekordpublik på lördagar och söndagar, dagar som i kristenheten sedan länge varit avsatta för tillbedjan av Gud. Idrottsfantaster, som i många fall bekänner sig tillhöra något religionssamfund, trotsar dåligt väder och alla slags olägenheter, färdas ofta långa sträckor och betalar orimliga summor för att få tillträde till tävlingarna. Sedan hejar de på sina lag för att de skall vinna eller tröstar dem då de förlorar.

² Somliga sportbitna ungdomar kan rabbla upp en oändlig mängd data om varje idrottsman och talar mycket gärna om för dig allt vad du vill veta om sport och idrott. Extasen i samband med idrottstävlingarna har på senare år varit så stor att man i vissa länder har måst bygga upp väldiga murar runt spelplanen, på sina håll till och med försedda med vallgravar fyllda med vatten, för att avskräcka nitiska, upprymda folkhopar från att storma stängslen och hindra dem från att komma in på spelplanen och kanske skada spelarna. Det är tydligt att folk fortfarande har förmåga att bli hänförda, att gripas av ett överväldigande nit, men det är inte religionen som eggar upp deras hjärtan, eller hur?

 3. Vad är det som väcker entusiasm hos många ungdomar i England?

³ Det påstås att Beatles är populärare än Jesus Kristus bland tonåringarna i England. Den gamla religionen är av allt att döma död. Det finns en ny religion nu. Det är de ungas religion med de ungas tongångar. John Lennon, som tillhör Beatles, har lagt märke till denna förändring som sveper fram över världen och har kommit med följande förutsägelse: ”Kristendomen kommer att försvinna. Den förbleknar och dör bort. Vi är populärare än Jesus nu.” En flicka som visade sig ha samma uppfattning frågade: ”Har ni sett någon flicka skrika när hon får se en bild av Jesus såsom de gör när de får se en bild av Beatles?” Naturligtvis inte. Liksom den kortväxte Sackeus en gång klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se Jesus Kristus bättre, klättrar ungdomarna nu upp på taken för att bättre kunna se dem som väcker sådan entusiasm hos dem. När en flicka fick se Beatles, ropade hon: ”O Gud! O Gud! Det är för underbart. Jag tror jag dör.” ”Gud” kom över hennes läppar, men det var inte en Guds tjänare eller Kristi budskap som gjorde henne hänförd. — Luk. 19:2—8.

 4. Vilka frågor ställs här? Varför?

⁴ Vad har hänt med den kristna religionen som en gång hänförde människors hjärtan, så att de övergav fäder och mödrar, gick ifrån sina arbetsplatser, klättrade upp i träd, ja, förnekade sig själva för Kristi skull? Var finns det revolutionerande nit som en gång satte världen i brand? Var finns det folk som en gång anklagades för att söka omstörta den bebodda jorden? (Apg. 17:6) Utan nitiska Ordets förkunnare vinner kristendomen ingen seger och frambringar den kristna tron inga gärningar som medför belöning. Men var kan vi nu finna sådant nit?

Religiös oro i kristenheten

5, 6. Hur förhåller det sig med religionssamfunden i kristenheten, enligt vad dess präster har omvittnat?

⁵ I kristenheten finns det fler bevis för att religionen håller på att dö än för att det finns en dynamisk kristendom. Evangelisten Billy Graham hävdade att kristenhetens kyrkosamfund strävar framåt i eländig förvirring. ”Om vi har förlorat vår entusiasm för Kristus”, sade han, ”beror det på att vår tro inte längre betyder så mycket för oss.” Evangelisten och teologen dr Carl F. H. Henry har sagt att den liberala protestantismen ”har förlorat det mesta av sin evangeliska kraft”. Och det förefaller vara obestridligt att det är så. Medan kyrkklockorna i det söndrade Berlin den 31 oktober 1966 ringde in Reformationsdagen, lär många delegater ha anropat Gud om ”att på nytt ingjuta reformationens ande i den kristna kyrkan”. Men det är uppenbart att Guds ande har låtit den förbli tom och livlös.

⁶ Protestantismen saknar det nit som fanns under första århundradet. En protestantisk kyrkoledare i Amerika tillstod följande: ”Den kristna kyrkan håller på att dö ut världen runt.” Han kallade de bekännelsekristna ”självbelåtna, hatfulla [och] trångsynta”. ”Fader” Boyd, en nattklubbspräst inom episkopalkyrkan i USA, sade att hans församling är döende. En annan av episkopalkyrkans präster har sagt att religionen i England befinner sig ”i en hal utförsbacke. ... Folket har övergett kyrkan.” Och vidare sade han: ”Samma sak kommer att hända här i Amerika, och det blir kyrkans undergång.”

 7. Vem bär ansvaret för livlösheten i kristenhetens religionssamfund?

⁷ Vem bär ansvaret för denna livlöshet i kristenhetens religionssamfund? Hur har detta tillstånd uppstått? En av metodisternas ledare från Nashville i Tennessee har framhållit att det råder ”för stor slöhet” inom kyrkan. Han framförde anklagelsen att ”somligt bara är ren humbug och att det råder för stor likformighet och slätstrukenhet för att man skall kunna trivas”. En före detta biskop i episkopalkyrkan i USA, James A. Pike, har sagt: ”Vi har ägnat oss åt meningslöst prat i 2.000 år. Inte undra på att vi är förvirrade.” En framträdande presbyteriansk lekman förklarade för en tid sedan: ”Flertalet präster är så vilseledda, så fullständigt utan fotfäste och så uppfyllda av nyteologiska och humanistiska tankar att de med varje dag visar sig vara allt värdelösare för sina församlingsbor.”

 8. Vad är det som har lett till att tron och det religiösa nitet har gått förlorat?

⁸ Hans uttalande kan ha föranletts av den åtgärd som Förenade presbyterianska kyrkans generalförsamling för inte så länge sedan vidtog, då den fastställde en ny trosbekännelse för detta samfund. Bekännelsen förkastar uppfattningen att bibeln är Guds ”ofelbara” ord. Många präster och professorer vid teologiska utbildningsanstalter tvivlar på att Guds ord, bibeln, är tillförlitligt. De kräver att bibeln skall ”avmytologiseras”. De har i själva verket gjort sig till domare för att kunna avgöra vilka detaljer i bibelns förkunnelse som är ”möjliga”. De kallar jungfrufödelsen för en myt. Den nutida vetenskapen anser att det är omöjligt att ett barn kan födas av en jungfru. Därför, säger de, var Maria inte alls jungfru. Men när de börjar tvivla på jungfrufödelsen, vad kan då hindra dem från att tvivla på Kristus, Guds Son, på de dödas uppståndelse, ja, också på Guds egen existens? De som anser att bibeln till stora delar är en myt säger ungefär så här: Även om vissa delar av den kan vara inspirerade av Gud, är allt det övriga grundlösa vittnesbörd av ofullkomliga människor. Men om man antar och accepterar en sådan ståndpunkt, kommer bibeln, som är källan till den kristna kraften, nitälskan och entusiasmen, att förefalla vara helt värdelös. Till och med sådana begrepp som människan, synden och Gud blir bara dödliga människors spekulationer.

 9. Hur har prästerna vattnat ur Guds ord, och vad har följden blivit?

⁹ Men det är ju vad som har hänt i kristenheten, eller hur? Doktor Leslie Weatherhead, en före detta president i metodistkonferensen, säger att han skulle vilja censurera bibeln. En kyrkoherde i anglikanska kyrkan i södra England, J. C. Wansey från Woodford, har sagt att bibeln innehåller avsnitt som är ”andlig smörja” och ”gift” för folket. En biskop i episkopalkyrkan påstår att det inte finns någon helig ande, inte har förekommit någon jungfrufödelse, inte blir någon uppståndelse och att han inte ens är säker på att Gud är allsmäktig. En anglikansk präst, som förestår avdelningen för religionsstudier vid University of British Columbia, har öppet förklarat: ”Gud behövs inte.” ”All vetenskaplig forskning — religionsstudier inbegripna — bedrivs utan att man räknar med Gud. Om man kan ha kunskap utan Gud, kan man ha liv på samma villkor.” Inför studenter vid University of San Diego College for Women sade rabbinen Joel Goor den 22 oktober 1966: ”Vi tror inte på arvsynden. Vi tror att människor syndar såsom Adam syndade, inte därför att han syndade”, fastän bibeln säger raka motsatsen. (Rom. 5:12; 1 Kor. 15:22) Att man på detta sätt har vattnat ur Guds ord med mänskliga spekulationer och nonsens har inte frambragt en dynamisk kristendom. En urvattnad kristendom är nämligen ingen kristendom. Den är en falsk religion som saknar all omdanande kraft.

10. Vilket vanhedrande moraliskt tillstånd har denna urvattning åstadkommit?

¹⁰ En urvattnad religion har i kristenheten frambragt en urvattnad moral, som inte är någon moral. Denna urvattnade religion har godtagit att man hyser fördrag med det onda, vilket i sig självt är av ondo. Robert W. Wood, en prästman som tillhör Kristi förenade kyrkor (en i Förenta staterna bildad sammanslutning av kongregationalistiska, evangeliska och reformerta kyrkor), har yttrat: ”Homosexualitetens moraliska börda är inte större än den att vara vänsterhänt.” Den här prästen anser det vara moraliskt att två homosexuella ingår ”äktenskap”, och han säger att han är beredd att utföra en sådan religiös ”vigsel”. Ledare för religionssamfund i kristenheten ger sitt stöd åt lagstiftning som ger vuxna män rätt att bedriva homosexualitet, godkänner sexuellt umgänge utanför äktenskapet och rynkar på näsan åt praktiskt taget alla grundläggande moraliska principer i bibeln, som är grundvalen för kristen tro och nitälskan. Vad slags medlemmar kan man förvänta när ledarna präglas av sådan liknöjdhet, tröghet och otro?

11. Hur uttryckte en presbyteriansk lekmannagrupp sin oro?

¹¹ En presbyteriansk lekmannagrupp gav uttryck åt sin oro med dessa ord: ”Frälsningens myndiga budskap, som har makt att omvandla människors hjärtan, har kungjorts i den Heliga skrift. Men människor som tvivlar på bibelns fulla okränkbarhet och auktoritet förlorar snabbt tilltron till dess budskap. Man tar sig tid att studera ’om’ bibeln, under det att kunskap om ordet självt försummas. Till och med vid våra teologiska undervisningsanstalter underskattar man bibelns förkunnelse så mycket att vikten och betydelsen av den Heliga skrift ofta starkt betvivlas. ... Folk hungrar och törstar efter ett auktoritativt budskap om frälsning. De som misstänkliggör bibelns anseende och säger att den är en blandning av sanning och villfarelse kommer att svika den här generationen.” Gud låter inte gäcka sig. Den gudomliga principen lyder: ”Vad människan sår, det skall hon ock skörda.” (Gal. 6:7) Vittnesbörden om den nuvarande generationens moraliska och andliga sammanbrott måste framläggas för dem som befinner sig i predikstolar och teologiska undervisningsanstalter, där bibelns anseende såsom Guds ord dras i tvivelsmål.

12. Vilken frukt har den tomma rituella religionen frambragt?

¹² Under rasupploppen i Chicago i Illinois år 1966 uppenbarades det på ett ohyggligt sätt att den romersk-katolska kyrkan underlåtit att lära ut bibliska principer, att framhålla rasernas likaberättigande och slå vakt om människovärdet. Romerska katoliker gav sig på varandra. En nunna träffades av en sten. ”Det gör mig ont att tänka på att vi inte har undervisat dem bättre”, sade hon. En man skrek till en präst, som gick bredvid en negerkvinna: ”Hallå där, fader, skall du sova hos henne?” En klartänkt präst, som bodde i ett område där omfattande pöbelvåld ägt rum, sade följande: ”I många år har man i de flesta församlingarna här ute predikat tomma ritualer, regler och föreskrifter. Vi har oss själva att skylla.” Oroligheterna och våldsbrotten var med andra ord den skörd de fick av sitt utsäde i form av tomma ritualer. I Panama hotade en pöbel med att ge sig på både nunnor och präster, om de inte tilläts att spela och dansa. Det var folk som hade kommit till Portobelo i samband med den årligen återkommande romersk-katolska festligheten då man firar ”svarte Kristus”, och de skrek: ”Vi vill ha en prästs blod.” De här människorna visar nitälskan, men det är uppenbart att det inte är samma nitälskan som präglade det första århundradets kristendom. Den påminner mera om deras nit som hängde Guds Son på Golgata än om de människors nit som följde i hans fotspår.

De nitiska kristna identifieras

13, 14. Hur har olika författare påvisat att det finns nitisk kristendom på jorden? Vilken grupp har de då hänvisat till?

¹³ Betyder detta att kristendomen inte har några nitiska förkämpar på jorden i denna tid? Nej, det betyder det inte alls. Kristendomen är synnerligen väl representerad på jorden i dag, den har nitiska förkämpar. Jorden utöver finns det mer än en million kristna som ger nitiskt gensvar på den uppfordran vår tid innebär och villigt erbjuder sig att vara Guds tjänare. De förkunnar de goda nyheterna om Guds rike till ett vittnesbörd för alla nationerna, innan slutet kommer för denna tingens ordning. (Matt. 24:14) I sin bok These Also Believe identifierar Charles S. Braden de här människorna för oss. Han skriver: ”Det kan i sanning sägas att ingen enstaka religiös grupp i världen har ådagalagt mera nit och ihärdighet i bemödandet att sprida de goda nyheterna om Riket än Jehovas vittnen.” De går nitiskt in för sin förkunnarverksamhet; genom den säger de inte bara: ”Jag tror.”

¹⁴ Louis Cassels, en journalist som sysslar med religiösa nyheter, har haft följande att säga om Jehovas vittnen: ”Deras förbluffande snabba tillväxt är resultatet av ett nit för evangelium som bör göra de erkända kyrkorna skamsna. Varje vittne betraktas som en ordinerad Ordets förkunnare och sänds ut för att ringa på dörrklockor, erbjuda litteratur i gathörnen och predika [Rikets] budskap för så många människor som möjligt. ... Bakom denna hänförelse för proselytvärvningen står vittnenas fasta övertygelse att slutet på den mänskliga historien är förestående. De förväntar att det skall komma vilken stund som helst, och alldeles säkert inom de närmaste tio åren.”

15, 16. Vad har de som gett akt på det religiösa tillståndet sagt om Jehovas vittnens nit?

¹⁵ De som ger akt på det religiösa tillståndet inser att det finns en nitisk skara människor på jorden som träder upp för kristna principer och som själva strävar efter att leva i överensstämmelse med de bibliska principerna. Också i en romersk-katolsk publikation har man uttryckt en viss förhoppning: ”Vi beundrar vittnenas nit och önskar ofta att våra egna katoliker var genomsyrade av en liknande apostolisk anda.” Men genom att bara önska kan man inte frambringa nitiska kristna, vilket romersk-katolska ledare bör känna till.

¹⁶ Ett av kännetecknen på sanna kristna är att de får lida förföljelse, därför att de är så nitiska i att predika. I en protestantisk publikation, Alabama Baptist, har följande stått att läsa i en redaktionell artikel: ”Över hela världen hör man talas om att denna sekt [Jehovas vittnen] blir förföljd. ... Naturligtvis är den enda anledningen till att man angriper dem att de hyser en nitisk tro på sina från bibeln hämtade läror. Vi kan i varje fall säga om dem att de är den enda grupp människor i vårt land som är så nitiska för sina trosuppfattningar och förehavanden att de står emot förföljelse.” Bibelskribenterna antyder att den sanna kristendomen skulle kännetecknas av nit, en egenskap som man måste tillstå är framträdande i Jehovas vittnens liv.

De ådagalägger och bevarar nitet

17. Hur kan man påvisa att Jehovas vittnens nit är ett sant och äkta kristet nit?

¹⁷ Men hur kan vi påvisa att Jehovas vittnens nit är kristendomens sanna och rätta nit? Den kristne aposteln Paulus sade att nitet visar sig i Guds andes frukt. (Gal. 5:22, 23) Det kommer till uttryck i en kristens Kristuslika personlighet. En nitisk kristen tar inte ”gestalt efter denna tingens ordning”. Han har gjort om sitt sinne och för sig själv utrönt vad som är ”Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja”. Den som drivs av sant kristet nit visar ”avsky [för] det som är ont”, ”kärlek ... utan skrymtan”, ”öm tillgivenhet” för sina bröder, han går inte och sölar i Guds verk utan är ”glödande genom anden”, ”gör slavtjänst åt Jehova”, fröjdar sig ”i hoppet som ligger framför” honom, kan ”härda ut under vedermöda”, framhärdar i bön, tänker mycket på en kristens förpliktelser och präglas av en outtröttlig iver att slå vakt om sin moral. — Rom. 12:1, 2, 9—12, NW; Gal. 2:20.

18. Hur vidmakthålls det kristna nitet?

¹⁸ Sant och äkta nit får aldrig näring från någon på naturlig väg framsprungen envishet. Sådant nit springer fram ur en outplånlig tro på Jehova Gud, hans ord och hans uppsåt. Det är kärleken till Gud och till nästan som framkallar nit. Nitet vidmakthålls genom att en människa är i kontakt med Guds heliga ande. Människans ande livas och eldas av Guds ande och glöder allt intensivare då den dras närmare källan till all kraft och energi, nämligen Jehova. (Jes. 40:26) Nedskrivaren av Ordspråksboken uttryckte detta mycket vackert, då han sade: ”Anden i människan är en Jehovás lampa.” (Ords. 20:27, Åk) Den lampan kommer aldrig att slockna så länge den står i förbindelse med Jehova, den sanne Guden.

19. a) Ge bevis för att det kristna nitet är en smittsam kraft. b) Hur kan man påstå att Jehovas vittnens nit påminner om det första århundradets kristendom?

¹⁹ Sant och äkta kristet nit är alltså en manifestation av Guds ande i de kristnas liv. Det är Jehovas verksamma kraft som eggar oss att utföra hans tjänst. Det är denna kraft som hjälper oss att göra om våra personligheter, att överlämna livet åt Gud. Det är denna verksamma kraft som hjälper oss att bevara ostraffligheten till Guds ära. Den ger oss sådant uthålligt nit som finner kraft och styrka i Jehovas tjänst. Nit är en smittsam kraft som sporrar andra till förträffliga gärningar. (Tit. 2:11—14) Korintiernas omtalade nit sporrade offerviljan hos flertalet bröder i Akaja, den romerska provins som omfattade hela Grekland söder om Macedonien. Det som de gav var inte bara sig själva, dvs. sin kraft och energi, utan de gav också av sina penningmedel för att tjäna andra. (2 Kor. 9:2) På samma sätt är det nu. Jehovas vittnen i denna tid ger inte bara ut sig själva i Guds tjänst, vilket framgår av att de under 1967 ägnade 183.995.180 timmar åt den kristna förkunnartjänsten ute på fältet, ledde 867.009 fria bibelstudier i hem och gjorde över 66.703.000 återbesök hos personer som visat intresse för Gud och hans ord, men de gav också av sina penningmedel för att tjäna andra. Under tjänsteåret 1967 användes 4.551.014 dollar och 87 cent till underhåll åt 9.528 hängivna missionärer, pionjärer med särskilt uppdrag, krets- och områdestjänare utöver hela jorden. Förutom att de understödde alla dessa heltidsarbetare, underhöll de 1.717 av sina bröder och systrar som arbetar i Betelhemmen runt om i världen vid 96 expeditioner. Att de på detta sätt visar sin nitälskan påminner sannerligen om första århundradets kristendom. Det är ett sådant nit som sporrar bröderna till större andlighet och verksamhet. Hur är det med ditt nit? Är det en sporre för bröderna?

20, 21. Hur påverkar det kristna nitet både gammal och ung? Ge exempel.

²⁰ Sant och äkta kristet nit verkar upplivande, sporrande och stimulerande på gammal och ung. En av Jehovas vittnens missionärer, som gått igenom Gileadskolan, beskriver hur en tjugotreårig flicka reagerade då hon första gången fick höra de goda nyheterna om Guds rike: ”Den här flickan kom till Genève i Schweiz som fransk flykting, och där hamnade hon i ett katolskt hem för unga flickor. Under hennes semester talade en väninna med henne om Gud och bibeln. Hon råkade den här väninnan bara två gånger, men det var tillräckligt för att väcka en längtan hos henne att få studera bibeln. Ett bibelstudium sattes i gång med henne. Kort efter lämnade hon det katolska hemmet. Hon började komma till våra möten i Rikets sal. Hon är sprudlande i sitt nit, och när hon talar om sanningen, strålar hennes ögon. Hon talar nu med alla, fastän vi bara har studerat tillsammans i fyra veckor.”

²¹ Ett annat exempel på nit som sporrar och livar andra utgör en man som vid sjuttio års ålder satte sig på skolbänken för att lära sig läsa och skriva, så att han skulle kunna framlägga de goda nyheterna bättre vid dörrarna. När det blev dags för honom att låta döpa sig, läste han tredje årets kurs. Det är sådan nitälskan som driver en människa till att önska göra mer för Jehova. Det är sådant nit som sporrar bröderna.

22. Vad blir följden om det fattas nit?

²² Där det fattas sant och äkta nit blir alla religiösa bemödanden utan kraft och verkan, och det hela rinner snart ut i sanden. Följden blir en sådan lojhet som existerade i Laodicea, dvs. en ljum religion. Och det är frukterna av en sådan religion som nu kommer till synes i kristenheten. Där finns ingen tro, ingen glädje, ingen lust att tjäna Gud. Vad som behövs är därför att man är helhjärtad i sin tjänst för Jehova, glödande genom Guds ande, uppfylld med nit som sporrar andra till att önska bli lovprisare av Jehova Gud.

Hur du kan visa nitälskan för Jehova

23, 24. a) Varför är kristet nit en kraft att lita till i predikoverket? b) Vad är följaktligen mycket viktigt?

²³ Sant och äkta kristet nit kräver en hel del energi. Denna betydelsefulla energi eller kraft hålls vid makt genom att en kristen tar till sig av sanningarna i Guds ord, bibeln. Det heter ju att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft”. (Hebr. 4:12, NW) Och kraft behövs för att vidmakthålla det kristna nitet. När profeten Jeremia tänkte att han skulle sluta upp med att vara Guds profet, sade han: ”I mitt hjärta visade det [Guds ord] sig vara likt en brinnande eld, som var instängd i mina ben; och jag blev trött av att hålla det tillbaka, och jag var ur stånd till att uthärda det.” (Jer. 20:9, NW) När en människa tror på Guds ord, utvecklar det en kraft som hon inte kan hålla tillbaka. Det övertygande vittnesbörd som aposteln Paulus framlade, då han stod inför konung Agrippa, fick denne att säga: ”Föga fattas, att du övertalar mig och gör mig till kristen.” (Apg. 26:28) Och något liknande har hänt i vår tid i samband med att ett vittne för Jehova en kall vinterdag gav en journalist en lift till hans hotell. Journalisten kände sig sedan manad att skriva om denna upplevelse och avslutade artikeln så här: ”Det är inte ofta man träffar en sådan trevlig, fin, vänlig människa — och därtill ett sådant utmärkt vittne för Jehova.”

²⁴ Vi måste följaktligen studera Guds ord dagligen och begrunda detta ord, så att det kan bli ”likt en brinnande eld, ... instängd i ... [våra] ben”. Guds ord kan inspirera, eftersom det är inspirerat av Gud. Paulus skrev: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig.” (2 Tim. 3:16, 17, NW) Jesus Kristus förklarade: ”Människan skall leva inte endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matt. 4:4, NW) Eftersom det är av detta ord som människan skall leva, är det nyttigt att vi är förtrogna med det.

25. Vad måste man dessutom ständigt ha i tankarna, om man skall kunna hålla nitet vid makt? Varför?

²⁵ Om vi skall kunna fortsätta med att vara nitiska, måste vi också ständigt tänka på Jehovas dags närvaro. Kännedomen om denna dag manar oss till rätta gärningar och ett gott uppförande. Aposteln Petrus gav denna förmaning: ”Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, hurudana människor bör då inte ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har denna i tankarna. ... Då ni ju väntar på dessa ting, gör då ert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid.” (2 Petr. 3:11—14, NW) Denna medvetenhet om att Harmageddon är så nära utgör en varning till dem som besjälas av kristet nit att inte bara predika Kristus utan att också leva på ett sådant sätt att det blir ett vittnesbörd om den tid vi lever i. Ett sådant exemplariskt liv blir en sporre för bröderna.

26, 27. a) Varför kräver nit andlig insikt? b) Varför måste den som har andlig insikt kunna ta sig i akt för känslosamhet och en tendens att lägga för stor vikt vid religiösa former och uttryckssätt?

²⁶ Nit kräver alltså andlig insikt — en förmåga hos människan att skilja mellan sant och falskt, rätt och orätt. Vi måste kunna rätt bedöma de andliga värdena och får inte förväxla dem med skenfagra surrogat. (Matt. 16:5—12) Vi måste också inse vad som är verkligt betydelsefullt och akta oss för att förväxla det med sådant som man mycket väl kan företa sig men som är av underordnad betydelse. Från rent mänsklig ståndpunkt sett kan det förefalla mycket betydelsefullt att tänka på materiella ting, dvs. på att äta, dricka och gifta sig, men Jesus Kristus varnade oss för att ha alltför stor omsorg om sådana ting. Hans råd löd i stället så: ”Fortsätt ... att först söka riket [den himmelske Faderns rike] och hans rättfärdighet, så skall alla dessa andra ting även ges er.” (Matt. 6:25—33, NW; 24:38, 39) Jehova sörjer för de nitiska.

²⁷ Den som har verklig andlig insikt måste också kunna se upp med känslosamhet, som verkar sövande, såväl som med varje benägenhet att lägga för stor vikt vid religiösa former och uttryckssätt, som inte är av någon varaktig betydelse. När Jesus uppmanade människor att de skulle följa honom, vittnade några av deras svar om att de inte hade andlig insikt och inte uppskattade det privilegium som erbjöds dem. Många gav ett känslosamt svar, då de blev kallade. En man sade: ”Tillåt mig att först gå hem och begrava min far.” En annan sade: ”Jag vill följa dig, Herre, men tillåt mig att först ta avsked av mina anhöriga.” Jesus svarade: ”Ingen som har satt sin hand till plogen och sedan ser sig tillbaka är duglig för Guds rike.” (Luk. 9:59—62, Hd) Aposteln Paulus fann att det var nödvändigt att uppmana bröderna ”att inte strida om ord, något som inte alls är till någon nytta, eftersom det verkar omstörtande på dem som lyssnar”. (2 Tim. 2:14, NW) Genom att träta om ord och sådant som har med känslorna att göra berövar man sig en del livsviktig energi. Det behövs insikt, förståelse, om man skall kunna bevara denna energi och utnyttja den i nitisk tjänst för Jehova.

28. Varför måste man också tänka på sitt umgänge, om man skall kunna visa nitälskan för Jehova?

²⁸ Man måste också tänka på umgänget, om man skall kunna visa nitälskan för Jehova. Dåligt sällskap kan inte bara fördärva goda seder, utan det kan också dämpa vårt nit och beröva oss dess glöd. (1 Kor. 15:33) Umgänge med tvivlare kommer inte bara att få en människa att sakta farten utan kan också omintetgöra hennes tro. Hur ofta händer det inte att de som bara är ”solskenskristna” avråder dem som har goda föresatser från att bege sig till kristna möten och från att gå ut i Guds tjänst då det är kallt eller regnigt! En verkligt nitisk, livaktig Guds tjänare nöjer sig emellertid inte med att vara uthållig vid sådana tider och tillfällen, utan han sporrar också de tvehågsna till större tro och de overksamma till större nit. Är ditt nit en sporre för dina bröder i det avseendet? Det borde det vara.

29. Vad vill vi nu ägna oss åt i denna tid, som är den mest kritiska människor upplevt?

²⁹ Vi måste ovillkorligen tänka på att vi lever vid en avgörande och mycket allvarlig tid i människans historia. Kristenhetens religionssamfund är, enligt egna påståenden, antingen döda eller döende. Nu, innan det stora Babylon blir tillintetgjort och Harmageddonkriget bryter ut, måste vi använda tiden till att nitiskt ta del i den bästa verksamhet som man kan ägna sig åt i denna tid, nämligen att hänvisa människor med ärliga hjärtan till Guds rike såsom mänsklighetens enda hopp. Må vår frälsnings hövding finna oss upptagna med det vid den tid då han kommer på inspektion.