Så ut rikligt, så får du skörda rikligt

MAN hör ibland folk säga: ”Ju mer man satsar på en sak, desto större blir vinsten.” Men denna sentens låter bättre än den egentligen är. Hur många har inte satsat mera tid, kraft och pengar på ett företag än andra har gjort men likväl fått inhösta en ringare vinst, eftersom allt vad vi människor gör ”beror av tid och lägenhet”. Men den regel som aposteln Paulus framhöll, då han skrev till de köttsligt sinnade, framgångsrika kristna i Korint, äger alltid giltighet: ”Den som sår sparsamt kommer också att skörda sparsamt, och den som sår rikligt kommer också att skörda rikligt.” — Pred. 9:11; 2 Kor. 9:6, NW.

Hur kommer det sig? Jo, aposteln Paulus tänkte inte på en vinst av materiella ting utan på en vinst av högre värde — den som består i ”Jehovas välsignelse”, ty ”den ... gör rik, och han lägger ingen plåga därtill”, och i den större lycka som man känner av att ge, jämfört med den man får av att ta emot. — Ords. 10:22, NW; Apg. 20:35.

Lägg också märke till att det enligt denna Skriftens princip läggs mera vikt vid kvaliteten än vid kvantiteten. En människa kanske ger mycket, men likväl kan hon ge sparsamt; en annan människa kanske ger litet, men ändå ger hon rikligt. Av detta skäl sade aposteln på tal härom: ”Ty om beredvilligheten finnes där först, är den särskilt välbehaglig efter vad en person har, icke efter vad en person icke har.” — 2 Kor. 8:12, NW.

På alla områden av mänsklig gemenskap och strävan, som vi kan närmare betrakta, gäller regeln att den som sår rikligt får skörda rikligt. Den gäller för förhållandena mellan grannar, mellan arbetsgivare och anställd, mellan affärsman och kund osv. Såsom Jesus påvisade: ”Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man [människor, NW] giva eder i skötet; ty med det mått, som I mäten med, skall ock mätas åt eder igen.” Detta kanske inte blir följden i varje enskilt fall — det finns en del mycket själviska individer –, men ”människor” kommer att handla så, ty en allmän regel är att frikostighet är smittsam, liksom knusslighet är det. — Luk. 6:38.

I hur hög grad gör sig inte denna princip gällande i familjekretsen! Äkta makar som sår rikligt i fråga om tid, ömhet, omtanke, tillgivenhet och tålamod skall finna att deras äkta hälft gör detsamma, och de som sår sparsamt i dessa avseenden kommer att skörda sparsamt. Föräldrar som sår rikligt, när det gäller tid, intresse, tålamod, kärlek och tuktan, kommer att få skörda rikligt genom att ha barn som gläder deras hjärtan. En av grundorsakerna till brottsligheten bland barn och ungdom i våra dagar är utan tvivel att föräldrarna ogärna sår rikligt i förhållande till sina barn genom att offra egna nöjen för att ägna tid och uppmärksamhet åt barnen och ge dem av sin kärlek, vilket allt de behöver för att utvecklas till oförvitliga människor. — 5 Mos. 6:5—7; Ef. 6:4.

Denna regel gäller utan tvekan inhämtandet av kunskap, det personliga studiet. Den person som sår rikligt i fråga om tid och kraft i flitigt studium får skörda rikligt i att äga både ett sinne fyllt av kunskap och ett gott rykte. Detsamma gäller om den kristna förkunnartjänsten. Om man ägnar sig åt den med flit och allvar och på ett förståndigt sätt ”köper” den lägliga tiden till bibelstudium genom att avsätta regelbunden tid härför, ja, kanske även läser under resor eller väntan på andra människor, på bussar och tåg, blir man ”en arbetare, som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord”. — 2 Tim. 2:15.

Också när det gäller bönen är denna princip att den som sår rikligt får skörda rikligt tillämplig. Är du sparsam i fråga om dina böner, vad deras omfattning och innehåll beträffar, eller är du frikostig i båda dessa avseenden? Om vi sår rikligt i vår bön, i det att vi tänker på andra förutom på oss själva och våra närstående, och om vi fortfar att bedja och låter våra tankar komma till fullödigt uttryck i stället för att hasta igenom bönen på ett mekaniskt sätt, då kan också vi hoppas att skörda rikligt genom att få Jehovas välsignelse. Fördenskull får vi maningen: ”Bedjen oavlåtligen”, och vidare: ”Varen ... uthålliga i bönen.” Ja: ”Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus.” — 1 Tess. 5:17; Rom. 12:12; Fil. 4:6.

Denna princip från Skriften, att man får skörda såsom man har sått, gäller också för lärarkallet, för den som gjort undervisning till sin levnadsbana. En uppfostrare, lärare eller universitetsprofessor, som ger ut sparsamt till sina elever eller studenter, känner inte tillfredsställelse i sitt arbete. Men den som ger rikligt av sin tid, sin kraft, sitt intresse, ja, av sig själv, inhöstar en rik skörd, bestående av elevernas uppskattning och av glädje över deras framgångar, om han inte också rentav vinner en ännu bättre ställning.

Detta gäller i synnerhet om det största av alla undervisningsuppdrag, den kristna förkunnartjänsten. I den mån som en kristen Ordets förkunnare rikligt sår ut av Guds sannings säd i de människors hjärtan, som bor inom det område där han utför sin tjänst, kommer han att få skörda rikligt. Och om han studerar bibeln tillsammans med någon och visar sig villig att i rikt mått ge av sin tid och sitt intresse till förmån för denne — kanske även göra ett kort besök då och då på en annan dag än den som är bestämd för studiet –, kan han hoppas att få skörda rikligt.

Denna princip och hur den verkar är en god förklaring till hur det kommer sig att en församlingsförkunnare, vars förpliktelser tillåter honom att bara använda ytterst liten tid i förkunnartjänsten, stundom har mera frukt att visa upp av sin möda än en förkunnare som kan bruka mera av sin tid i tjänsten. Han sår ut rikligt, är helhjärtad i allt han gör och visar varmt intresse för människorna på distriktet genom att gå tillbaka till alla som inte varit hemma och göra återbesök överallt där han träffat på minsta spår av intresse. De som han leder bibelstudier med lägger märke till hans uppriktighet och förstår att det är angeläget att de handlar i överensstämmelse med det som de får lära. De kommer snart till församlingens möten och går med förkunnaren ut i tjänsten. Den vinst man inhöstar av en sådan frikostig tjänst är överflödande.

Må vi alla fördenskull så ut rikligt inom varje område av mänsklig gemenskap och strävan. När vi gör det, kommer vi helt visst att få skörda rikligt, om inte just av samma slag som vi sår ut, så helt visst av andliga välsignelser.