”Kärleken uppbygger” — vem och hur?
VILKEN rik innebörd och vilken sanning ligger det inte i dessa ord: ”Kärleken uppbygger”! Kärleken uppbygger mentalt och fysiskt, och den bygger också upp moraliskt och andligt. Gång på gång har dessa ord, som aposteln Paulus uttalade, tillämpats på de psykosomatiska verkningar som kärleken har på mentalt och fysiskt sjuka människor och det inte utan goda skäl. — 1 Kor. 8:1.
Utmärkande för den stora mängden vittnesbörd om kärlekens förmåga att bygga upp är det som dr Leo Bartemeir har sagt. Som medicinsk chef för ett psykiatriskt institut framhöll han en gång att kärleken borde ha sin plats bland läkarens mediciner tillsammans med antibiotika, vacciner och andra läkemedel. ”Läkarens kärlek till sin patient och patientens kärlek till sin läkare har ett mäktigt inflytande, när det gäller patienternas tillfrisknande”, sade han. Han hävdar att den moderna tendensen att praktiserande läkare skall vara ”objektiva” eller oberörda, när de har med sina patienter att göra, är ett misstag och att ”läkarens kärlek till sina patienter var den centrala och nödvändiga faktorn när det gällde att hjälpa dem”.
Det är visserligen sant att vi genom kärlek kan uppbygga andra, men detta var faktiskt inte vad aposteln Paulus skrev om. I samma vers framhåller han att ”’kunskapen’ uppblåser”. Eftersom Paulus menade att ett visst slag av kunskap hade en tendens att uppblåsa dem som ägde denna särskilda kunskap, måste han i det fall han dryftade ha menat att kärleken uppbygger dem som äger den; att de som ger uttryck åt kärlek själva skulle ha gagn av det. I själva verket erkänns just detta i det tidigare anförda citatet av dr Bartemeir. Hur då? På så sätt att han inte bara framhåller att läkarens kärlek bygger upp patienten, utan också att patientens kärlek bygger upp. Vem är det som blir uppbyggd? Är det läkaren? Nej, patienten själv! I liknande tankegångar skrev antropologen Ashley Montagu att ”kärleken är skapande, eftersom den i hög grad berikar både mottagarens och givarens liv”.
Ytterligare vittnesbörd om sanningen i Paulus’ ord att ”kärleken uppbygger” ges i en lärobok i psykosomatisk medicin av professorerna Weiss och English: ”Den människa som har förmågan att älska blir vanligen älskad i gengäld. Förmågan att visa god vilja och hänsyn i varje förhållande i livet — i familjen, i äktenskapet, i sexuallivet och i uppgiften som förälder — har en tydlig konstruktiv verkan på den som visar sådana känslor likaväl som på den som blir föremål för dem, och på så sätt blir det till glädje för båda.” (Kursiverat av oss.) Ja, alldeles som arkeologerna fortsätter att göra upptäckter som bekräftar bibelns historiska skildringar bekräftar också psykiatrikerna riktigheten och visheten i bibelns råd om mänskliga relationer.
En smula eftertanke kommer att göra det klart hur sant det är att kärleken uppbygger den som visar kärlek. Vår store och kärleksfulle och vise Skapare inrättade i oss ett hormonellt system, som fungerar bäst, när vi lever i överensstämmelse med hans rättfärdiga och visa principer. Den psykosomatiska vetenskapsgrenen har visat vilken skada som drabbar en person som hänger sig åt sådana negativa känslor som illvilja, förbittring, bitterhet, snikenhet, självömkan, avundsjuka och missräkning. Om en person har sådana känslor, blir det till skada för andra, men mest av allt skadar det den som ger efter för sådana känslor.
Av detta måste vi dra den logiska slutsatsen att när vi ger uttryck åt hälsosamma, konstruktiva känslor, av vilka den främsta är osjälvisk kärlek, bygger vi inte bara upp andra, utan i första hand oss själva. Detta antyds av Herren Jesu ord: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” — Apg. 20:35, NW.
Det är sant att din kärlek till din äktenskapspartner, till din familj och till en nära vän kan bygga upp dig, men av det sätt på vilket aposteln använde det grekiska ordet agápe är det tydligt att han tänkte på den osjälviska, av principer vägledda kärlek, som är fri från alla själviska hänsynstaganden. Att denna kärlek uppbygger kan man vidare förstå av hur aposteln beskrev den. Han omtalar att denna kärlek är långmodig, att den är tålig och vänlig, att den kan fördra och uthärda allting och att den aldrig tryter. Någonting som hjälper till att förklara hur kärleken uppbygger är att den jagar undan sådana försvagande känslor som stolthet, svartsjuka och snikenhet. — 1 Kor. 13:4—8.
Att vi har osjälvisk kärlek till Jehova Gud och till vår nästa gör att vi kan stå emot frestelser att göra orätt eller att bara sträva för vår egen fördels skull, vilket kan vara helt och hållet ”lagligt”, men inte bygger upp oss. När vi står fast vid våra principer, våra ideal, när vi vinner seger över våra själviska och fallna böjelser, bevarar vi inte bara ett rent samvete, utan vi blir också moraliskt och andligen uppbyggda. Då kommer vi att finna att det inspirerade ordspråket gäller oss: ”De rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.” Likt forntidens Job kommer vi att kunna vederlägga dem som ifrågasätter våra motiv, och vi kommer att kunna åberopa ett gott samvete inför Gud. — Ords. 28:1; Job 16:1—4; 29:1—25.
Kärleken kan också sägas bygga upp därför att den är ägnad att själv ge belöning. Inte så att detta är skälet till att man skall ge uttryck åt kärlek, utan därför att detta är det mest sannolika resultatet. Jesus Kristus uttryckte det så här: ”Var givmilda, så skall människor ge åt er. ... Ty med det mått, varmed ni mäter upp, skall de mäta upp åt er i gengäld.” (Luk. 6:38, NW) En känd kvinnlig psykoanalytiker skrev en bok med råd till olyckligt gifta kvinnor, och kärnan i det hela var att det mest givande och lönande de kunde göra var att verkligen älska sina äkta män och underordna sig dem. Medlemmarna i en familj kan vinna lycka genom att arbeta för att göra varandra lyckliga.
Låt oss betrakta ett annat exempel på denna bibliska princip. När aposteln Paulus uppmuntrade de materiellt sett framgångsrika kristna i Korint att visa osjälvisk kärlek till sina behövande bröder i Jerusalem, skrev han: ”Den som sår rikligt kommer också att skörda rikligt.” — 2 Kor. 9:6, NW.
”Kärleken uppbygger” — vem? Naturligtvis den mottagare som känner uppskattning, men i ännu högre grad givaren, den som visar kärlek. Givaren blir uppbyggd på alla sätt: fysiskt, mentalt, känslomässigt och andligt. Han skördar rikligt och blir älskad av Gud, ty ”Gud älskar en glad givare”. — 2 Kor. 9:7.