Vilka är det tillämpligt på?
”MAN svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd.” (Hos. 4:2) ”Vilken träffande beskrivning av ogudaktiga människor i våra dagar”, kanske någon säger som läser bibeln helt flyktigt.
Det är sant att människovärlden, som är främmande för Gud, under århundraden har utfört sådana här syndiga handlingar. Men tänk lite närmare på det där påståendet upptecknat av Guds profet Hosea. På vilka är det tillämpligt?
EN VARNING FÖR ANDLIGT FÖRFALL
I den föregående versen heter det: ”Hören HERRENS [Jehovas] ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finnes i landet.” (Hos. 4:1) Vilka är alltså de kraftfulla orden i Hosea 4:1, 2 i första hand tillämpliga på? På människor i ett förbundsförhållande till Gud. De hade inte brytt sig om att leva efter hans rättfärdiga krav.
Eftersom hela Skriften är nyttig till undervisning och till tillrättavisning, är det förståndigt av en kristen att inte betrakta detta skriftställe som något som bara gäller världen i allmänhet. (2 Tim. 3:16, 17) Om han i stället inser att det ursprungligen riktades till Guds dåtida folk, kommer han att kunna dra nytta av det personligen. Han inser då att han inte bara måste sky sådana onda handlingar som att utöva lögn och bedrägeri, utan han kommer att ta Hoseas ord som en personlig varning för andligt förfall på grund av att man viker av från ett gudaktigt handlingssätt.
VÅRT FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA
Psalmisten David sade: ”HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig. Många säga om mig: ’Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.’” (Ps. 3:2, 3) Vilka gällde det påståendet? Guds folks världsliga fiender?
Jehovas folk har naturligtvis motståndare bland dem som inte står i något personligt förhållande till Gud. Men dessa ord av kung David gällde motståndare bland hans eget folk, israeliterna. Många av dem sade: ”Gud kommer inte att frälsa David.” Ja, detta är faktiskt, som den första versen i Psalm 3 visar, ”en psalm av David, när han flydde för sin son Absalom”. Bland Davids fiender fanns en medlem av hans egen familj, en man som tillhörde en nation av Guds folk. Absalom hade konspirerat mot sin egen far och hade drivit bort honom från tronen. Den här sammansvärjningen misslyckades till slut. (2 Sam. 15:1—18:33) Men den här psalmen kan ge oss mycket större personligt utbyte, om vi frågar: Hur kan jag tillämpa dessa upplysningar i min egen tjänst för Gud?
Eftersom Absaloms uppror ägde rum bland Guds forntida folk, kan den här händelsen hjälpa en kristen att inse att han måste vara på sin vakt mot sin egen ande. Den kan tjäna som en varning för en kristen att inte ge efter för en stark önskan att själv vilja vara framträdande — kanske genom att tillgripa förslagna metoder i avsikt att upphöja sig själv och skada andra, som är hängivna mot Jehova. Och om en kristen har klart för sig vilka orden i Psalm 3 gällde på Davids tid, kan de dessutom inskärpa hos honom behovet av att vara trofast mot familjemedlemmar och andra, som är helhjärtade i sin hängivenhet mot Jehova. En son eller dotter kan till exempel också vid vuxen ålder bli påmind om att han eller hon bör vara lojal mot sina åldrande kristna föräldrar. — Ords. 19:26.
INSTÄLLNINGAR SOM MAN INTE BÖR LÄGGA SIG TILL MED
Århundraden efter Davids tid skrev den kristne aposteln Paulus om vissa fiender: ”Sådana män är nämligen falska apostlar, svekfulla arbetare, som omskapar sig till Kristi apostlar. Och det är inte underligt, ty Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel. Därför är det inget stort, om också hans tjänare ständigt omskapar sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut skall vara i överensstämmelse med deras gärningar.” — 2 Kor. 11:13—15.
”Vilken anklagelse mot kristenhetens falska, religiösa prästerskap!” kanske någon utropar. Men fråga dig själv, när du läser Paulus’ svidande utlåtande: Vilka gällde det?
Aposteln skrev till den kristna församlingen i Korint. Hans inspirerade brev var riktat till troende — till Guds folk. Några framstående män bland dem var fientligt inställda mot Paulus, de var falska apostlar, svekfulla arbetare och Satans tjänare. Och dessa samvetslösa individer påstod sig vara av anden födda efterföljare till Jesus Kristus. Tydligen närde de hoppet att en dag få regera tillsammans med Kristus i himmelen. Dessa förmätna människor hade av allt att döma redan sökt att få så framträdande ställningar bland de medtroende att det var som om de redan hade ”börjat härska som kungar” — naturligtvis utan aposteln Paulus, som de föraktade. (1 Kor. 4:8—14) Människor med en sådan inställning skulle aldrig bli accepterade som himmelska medregenter till Kristus, hur stora och rättfärdiga de än ansåg sig själva vara. ”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” — Jak. 4:6.
Genom att tänka närmare på Paulus’ ord i 2 Korintierna 11:13—15 och genom att inte tillämpa dem uteslutande på världsliga präster, kommer kristna att vara vakna för faran att själva kunna bli högfärdiga och fulla av svek. Det kommer dessutom att förmå oss att acceptera och lita på våra beprövade och trogna medtillbedjare av Jehova. Ja, vi kan få hjälp att inte lägga oss till med en felaktig inställning, om vi eftertänksamt frågar oss själva: På vilka var det tillämpligt då, och hur kan jag dra nytta av det nu?
SÖK FÖRSTÅ VAD SAKEN GÄLLER
Om vi, när vi läser bibeln, tänker på vilka vissa skriftställen riktades till, kan det hjälpa oss på många sätt. När man till exempel läser Jakobs bok, är det bra att ha klart för sig att den tog upp problem inom den kristna församlingen, ”Guds Israel”. (Jak. 1:1; Gal. 6:16) Detta får den kristne i våra dagar att personligen tillämpa sådana råd som dem man finner i det andra kapitlet i det inspirerade brevet. Och detta bör få honom att inte favorisera vissa personer och visa klasskillnad. Det kommer i sin tur att hjälpa honom att handla opartiskt.
Visst förekommer det många orätta handlingar bland människor i världen. Precis som Absalom visar de ofta brist på trofasthet mot familjemedlemmar. De gör också felaktiga anspråk, och de favoriserar somliga. Men hur viktigt är det inte att tänka på sammanhanget, när man läser bibeln! Då kommer man antagligen inte lika lätt att missa den verkliga poängen i det man läser. Man kan i stället få verklig personlig nytta av det man läser, om man stannar upp och frågar: På vilka är detta tillämpligt?