”All trösts Gud” är med oss
”Välsignad vare ... all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda.” — 2 KORINTIERNA 1:3, 4.
1, 2. Vad sade aposteln Paulus i 2 Korintierna 1:3—7 om tröst i tider av vedermöda?
JEHOVA är ”all trösts Gud”. Aposteln Paulus visste detta av egen erfarenhet. Därför kunde han till uppmuntran för sina medkristna skriva följande hjärtevärmande ord:
2 ”Välsignad vare vår ... Fader, den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda. ... Men vare sig vi utstår vedermöda, så är det till er tröst och frälsning; eller vi tröstas, så är det till er tröst, som är verksam till att förmå er till uthållighet i samma lidanden som vi också utstår. Och så är vårt hopp för er orubbligt, då vi ju vet att liksom ni är delaktiga i lidandena, skall ni också på samma sätt ha del i trösten.” — 2 Korintierna 1:3—7.
3. a) Hur kom det sig att Paulus kände Jehova som ”all trösts Gud”? b) På grundval av vad kan medvittnen bli tröstade och uppmuntrade till att hålla ut i vedermöda?
3 Ja, Paulus kände Jehova som ”all trösts Gud”. Han hade själv fått uppleva hur hans himmelske Fader gett honom tröst och öm barmhärtighet, då han led ”för rättfärdighets skull”. (Jämför Matteus 5:10.) Aposteln kunde därför trösta andra och uppmuntra dem till att hålla ut i vedermöda. Kristna Jehovas vittnen som uthärdat vedermöda kan sannerligen genom sitt trogna exempel och sitt sätt att ge uttryck åt förtröstan på Jehova ge sådan uppmuntran som förmår deras medtroende att förbli trogna mot Gud. Och Paulus var ett föredöme i att visa uthållighet i lidanden.
Exempel på troget uthärdande
4, 5. a) När skrev Paulus sitt andra brev till korintierna? b) Hur var Paulus likställd med Korints ”till övermått höga apostlar”, men hur var han överlägsen dem?
4 Omkring år 55 v.t. skrev Paulus sitt andra inspirerade brev till de kristna i staden Korint. Där fick han röna motstånd från dem som han sarkastiskt kallade ”till övermått höga apostlar”. Han försvarade modigt sin ställning som apostel, inte för sin egen skull, utan ”för Gud”, det vill säga för att rädda den församling som tillhör Jehova. (2 Korintierna 11:5, 12—14; 12:11; 5:12, 13) Aposteln visade att han var likställd med sina motståndare släktmässigt sett och visade sedan att han var överlägsen dem när det gällde mödor, lidanden, resor, faror och olika slags påfrestningar som en ”Kristi tjänare”. Han skrev:
5 ”Är de [hans motståndare] Kristi tjänare? Jag svarar som en galning: jag är det ännu mer påfallande: i mödor mycket mera, i fängelser mycket mera, under hugg och slag till övermått, ofta nära döden. Av judar har jag fem gånger fått fyrtio slag på ett när, tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett dygn har jag tillbringat i djupet; ofta på resor, i faror från floder, i faror från stråtrövare, i faror från min egen ras, i faror från nationerna, i faror i staden, i faror i öknen, i faror på havet, i faror bland falska bröder, under slit och släp, ofta under sömnlösa nätter, under hunger och törst, under avhållelse från mat många gånger, i köld och nakenhet.” — 2 Korintierna 11:21—27.
6. a) Var kan vi läsa om några av de viktigare händelserna i Paulus’ kristna liv innan han skrev sitt andra brev till korintierna? b) Vilken nytta har vi av att begrunda Paulus’ exempel på trogen uthållighet?
6 I bibelboken Apostlagärningarna (9:3 till omkring 20:4) omnämns några av de viktigare händelserna i Paulus’ liv från den tid då han blev kristen till dess han skrev sitt andra brev till korintierna. Låt oss nu begrunda hans exempel på trogen uthållighet. Detta kommer utan tvivel att sporra oss till att hålla ut i vedermöda med den tillförsikten att ”all trösts Gud” är med oss.
”I mödor mycket mera, i fängelser mycket mera”
7. a) Vilket arbete avsågs, då Paulus talade om ”mödor mycket mera”? b) Hur skötte aposteln sin tjänst som Ordets förkunnare, enligt vad han själv säger till de ”äldste” i församlingen i Efesus? c) Vad sporrade Paulus till att så energiskt arbeta med att sprida de goda nyheterna och att främja Rikets intressen?
7 I mödor mycket mera: Paulus hade som en förkunnare av de ”goda nyheterna” ”arbetat vida mer” än sina motståndare. (2 Korintierna 11:23, Hedegård) Han hade naturligtvis tagit del i predikoverket under en längre tid och ofta på mycket svåra distrikt. I Efesus, till exempel, där den hedniska gudinnan Artemis tillbads och Paulus blev offer för ett pöbelangrepp, var de ansträngningar han gjorde i tjänsten och för sina medtroende mycket påfrestande, ibland rentav hjärtslitande. Men resultatet blev förträffliga andliga frukter. Längre fram kunde han med rätta säga till de ”äldste” i församlingen i Efesus: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus; utan jag vittnade grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apostlagärningarna 20:17, 20, 21, 31; 19:1—41) Innan dessa män, som nu var äldste, hade blivit kristna hade således Paulus undervisat dem i de grundläggande sanningarna i kristendomen i sin predikoverksamhet från ”hus till hus”. Det var den verkan som Jehovas ord och heliga ande hade på Paulus’ hjärta som sporrade honom till att arbeta så hårt och energiskt med att sprida de goda nyheterna och främja Rikets intressen. (Jesaja 61:1, 2; Romarna 10:8—10) När det gäller denna energiska verksamhet är aposteln ett utmärkt föredöme för de kristna nu på 1900-talet.
8. a) Varför kunde Paulus säga att han hade suttit ”i fängelser mycket mera” än de ”till övermått höga apostlarna”? b) Vad fann Paulus och Silas utan tvivel tröst i, medan de satt i fängelse i Filippi, och vad gjorde de när de blev fria genom en jordbävning? c) Vilken uppmuntran kan vi få genom det som Paulus fick uppleva, då han satt i fängelse i Filippi?
8 I fängelser mycket mera: Klemens från Rom, som skrev mot slutet av första århundradet v.t., säger att Paulus hade satts i fängelse vid sju tillfällen. Innan Paulus skrev sitt andra brev till korintierna hade han redan suttit i fängelse oftare än de ”till övermått höga apostlarna”. Skildringen i Apostlagärningarna omtalar ett sådant tillfälle då Paulus satts i fängelse — i staden Filippi i Macedonien. Paulus och Silas var tydligtvis lyckliga över att få lida ”för rättfärdighets skull”, för medan de satt fängslade bad de till Gud och lovprisade honom med sång. De fann tröst i Skrifterna såväl som i insikten att Gud hörde deras böner och besvarade dem. (Psalm 65:3; 119:52) När de blev fria genom en jordbävning, flydde de inte snabbt därifrån, utan ”talade [i stället] Jehovas ord till honom [fångvaktaren] jämte alla i hans hus”. Vad blev resultatet? Jo, fångvaktaren och hans husfolk blev kristna! (Apostlagärningarna 16:16—40) Denna skildring sporrar sannerligen de Jehovas vittnen som sitter i fängelse i vår tid att med gudaktig glädje finna sig i förföljelse, att hålla ut i bönen, att begrunda Guds ord och tala om det dristigt och frimodigt! — Apostlagärningarna 4:29—31.
Lät sig inte skrämmas av hugg och slag och av att vara nära döden
9. Vad antyds genom orden ”hugg och slag till övermått”?
9 Under hugg och slag till övermått: Paulus hade blivit slagen till övermått. Det sägs också att han ofta stod ”vid dödens port”. (Vers 23, The Twentieth Century New Testament) Detta kan antyda att han vid vissa tillfällen blev slagen så svårt att han praktiskt taget pryglades till döds.
10. a) Hur hade Paulus ofta varit ”nära döden”? b) Vad uppehöll aposteln, då han stod ”vid dödens port”?
10 Ofta nära döden: Detta behövde inte nödvändigtvis gälla enbart vissa tillfällen då han blev slagen. Tidigare i samma brev hade Paulus sagt: ”Alltid utstår vi överallt i vår kropp den dödsbringande behandling som gavs Jesus.” (2 Korintierna 4:10, 11) Aposteln hade varit i livshotande fara eller rentav plågats så gott som till döds i Damaskus, Antiokia i Pisidien, Ikonium, Lystra, Tessalonika och Berea. (Apostlagärningarna 9:23—25; 13:49—51; 14:1—6, 19, 20; 17:1, 5—9, 13, 14) Han kan i själva verket ha varit utsatt för dödsfara i samband med de romerska spelen, med tanke på vad han säger om att han ”stridit med vilddjur i Efesus”. (1 Korintierna 15:32; jämför Apostlagärningarna 19:23—41; 2 Korintierna 1:8—11.) Eftersom apostelns liv så ofta var i fara, kunde han sannerligen säga: ”Dagligen står jag ansikte mot ansikte med döden.” (1 Korintierna 15:31) Det som utan tvivel uppehöll aposteln Paulus, då han så ofta stod ”vid dödens port”, var den hjälp han fick av Jehovas heliga ande och den tro han hade på Guds dyrbara löften. — 2 Korintierna 1:20—22.
11. Av vilken natur var det straff som Paulus fick av judarna?
11 Av judar har jag fem gånger fått fyrtio slag på ett när: Paulus visade att de fem gånger som han blev slagen ”för rättfärdighets skull”, blev han slagen av judar, kanske i deras synagogor. (Vers 24; Matteus 10:17) Mose lag föreskrev prygel med hjälp av en käpp eller ett spö, och domarna avgjorde antalet slag i enlighet med missgärningen. Men av humanitära skäl begränsades straffet till 40 slag, och judarna reducerade dem till 39 för att undvika att av misstag överskrida den lagliga gränsen. (5 Moseboken 25:1—3) Sådana straff var mycket plågsamma. Men ”all trösts Gud” styrkte Paulus, så att han kunde klara denna behandling och troget hålla ut.
12. a) Vilken behandling åsyftade tydligen aposteln, då han sade: ”Tre gånger har jag blivit piskad med spön”? b) Med vilken hjälp kan man uthärda spöstraff ”för rättfärdighets skull”?
12 Tre gånger har jag blivit piskad med spön: Tydligtvis verkställdes dessa tre svåra spöstraff av spöförsedda romerska soldater. (Vers 25) Dessa piskrapp med spö gavs sedan offret avklätts sin ytterklädnad. Som romersk medborgare var Paulus lagligt sett fritagen från sådana spöstraff. Men detta hindrade inte att han och Silas fick ”många slag”, innan de sattes i fängelse som förkunnare av de goda nyheterna i Filippi. (Apostlagärningarna 16:19—24, 33, 35—40) Sådana spöstraff kunde vara mycket brutala, men med Guds andes hjälp kunde Paulus troget uthärda denna grymma behandling ”för rättfärdighets skull”. Och många kristna i vår tid har också med Guds hjälp bevarat sin ostrafflighet inför Gud trots liknande fysisk misshandel.
13. Var blev Paulus stenad, men fick det honom att upphöra med att utföra sin tjänst?
13 En gång har jag blivit stenad: Fanatiska judar i Lystra ”stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, i förmodan att han var död”. Syftet var naturligtvis att han skulle stenas till döds. (Jämför 3 Moseboken 20:2; Apostlagärningarna 7:58—60.) Men ”när lärjungarna ställde sig i ring runt om honom, steg han upp och gick in i staden” och återupptog redan nästa dag sina resor som en Ordets förkunnare. — Apostlagärningarna 14:19—22.
Skeppsbrott och faror till havs
14. Vilka skeppsbrott nämnde Paulus att han varit med om, och vilken verkan hade de på de resor han gjorde för de goda nyheternas skull?
14 Tre gånger har jag lidit skeppsbrott: I Apostlagärningarna skildras enbart ett av de tillfällen då Paulus led skeppsbrott, och detta inträffade efter det att Paulus skrivit till korintierna. Det inträffade då Paulus var på väg till Rom. (Apostlagärningarna, kapitel 27) Likväl hade aposteln dessförinnan ofta färdats med sjögående fartyg, och det var inte ovanligt att skeppsbrott inträffade under resorna längs kusten. Även om bibeln inte ger närmare detaljer om de tre skeppsbrott som omtalas här, är det således tydligt att de riskfyllda resorna på Medelhavet inte fick Paulus att skära ner antalet sådana resor som han gjorde för de goda nyheternas skull.
15. a) Vad menade Paulus då han sade: ”Ett dygn har jag tillbringat i djupet”? b) Hur hjälpte ”all trösts Gud” Paulus i det nyss nämnda fallet, och vilken tillförsikt bör detta ge oss?
15 Ett dygn har jag tillbringat i djupet: Aposteln sade naturligtvis inte att han mirakulöst uthärdat 24 timmar under vatten. Han kan i samband med dessa skeppsbrott ha ägnat en del av dessa timmar åt att kämpa med att simma i det upprörda havet eller åt att klamra sig fast vid flytande timmer eller vrakdelar från det förlista fartyget. Även om aposteln befann sig på en flotte, krävde denna hemska upplevelse (som inte finns omnämnd någon annanstans i bibeln) att han modigt höll ut tills han blev räddad eller lyckades komma i land. Paulus ropade helt säkert till Jehova i sin nöd, och Gud förde honom ut ur hans trångmål. (Jämför Psalm 107:23—31.) ”All trösts Gud”, som är densamme i dag, kan besvara även våra böner. — Jämför 1 Johannes 5:13—15.
Vår Gud ger oss osviklig tröst
16, 17. Varför kan det sägas att den hjälp Jehovas heliga ande ger är ovärderlig, då vi lider ”för rättfärdighets skull”?
16 Vi har nu sett några av de källor till tröst som hjälpte Paulus att förbli trogen mot Jehova trots vedermöda. Dessa förtjänar att dras fram i ljuset, för de kommer att hjälpa nutida Jehovas vittnen att uthärda lidanden ”för rättfärdighets skull”.
17 Den hjälp Jehovas heliga ande ger är ovärderlig. Vi bör i synnerhet under vedermöda be om anden, följa dess ledning och lägga i dagen dess frukter. (Lukas 11:13; Psalm 143:10; Galaterna 5:22,23) Genom att vi låter Jehovas ande verka i våra hjärtan blir vi medvetna om hans kärlek, och denna trösterika försäkran kommer att hjälpa oss att uthärda vedermöda. — Romarna 5:3—5; 8:35—39; 2 Tessalonikerna 3:5.
18. Hur kan tro på Guds dyrbara löften ge oss tröst, då vedermöda drabbar oss som kristna?
18 Tro på Guds dyrbara löften, som finns nedtecknade i bibeln, kommer också att ge oss tröst. (Romarna 15:4) Kom ihåg att Jesus Kristus ”för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle”. (Hebréerna 12:1, 2) Även om vårt lidande skulle gå så långt att vi passerade genom ”dödens port”, finns den underbara framtidsutsikten att vi kan få uppstå och leva för evigt i Guds nya tingens ordning, oavsett om vårt hopp är himmelskt eller jordiskt. (Matteus 10:28; Lukas 23:43; Johannes 5:28, 29; 17:3; 1 Korintierna 15:53; 2 Petrus 3:13) Så ”kortvarig och lätt” en vedermöda är, när vi har evigheten i sikte! — 2 Korintierna 4:16—18.
19. Hur kan bönen ge oss tröst, då vi är mitt uppe i vedermödor?
19 Att Gud ger oss sinnesfrid och styrka genom att besvara våra böner är också en stor källa till tröst under vedermöda. (Se Lukas 22:32; Apostlagärningarna 4:23—31; Jakob 5:16—18.) Jesus frambar i all uppriktighet ödmjuka böner och vädjanden till Jehova, ”som kunde frälsa honom från döden, och han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull”. Ja, Jehova sände en ängel för att ge Jesus styrka i en prövosam stund. (Hebréerna 5:7; Lukas 22:43) Vi blir sannerligen tröstade, när vi ser att Jehova besvarar våra böner då vi är mitt uppe i vedermödor.
20. Vilka andra sätt, på vilka Paulus överträffade de ”till övermått höga apostlarna” i Korint, skall vi härnäst begrunda?
20 Om vi i all uppriktighet strävar efter att som kristna Jehovas vittnen troget hålla ut, kommer ”all trösts Gud” att vara med oss, alldeles som han var med aposteln Paulus. Hittills har vi begrundat vilka mödor och lidanden Paulus fick hålla ut i. Men hans försvar som en ”Kristi tjänare” visar att han också överträffade de ”till övermått höga apostlarna” i Korint när det gällde resor, faror och olika slags påfrestningar. Vad kan vi lära av dessa erfarenheter?
Kan du påminna dig följande punkter
□ Hur kom det sig att aposteln Paulus kände Jehova som ”all trösts Gud”?
□ Hur kan kristna som har uthärdat vedermöda uppmuntra sina medtroende att förbli trogna inför Jehova?
□ Vilket arbete ingick i apostelns betydligt större mödor?
□ Vilka goda ting kan vi lära av det som Paulus fick uppleva under sina fängelsevistelser?
□ På vilka olika sätt ger Jehova Gud osviklig tröst?
[Bild på sidan 9]
Paulus satt ofta i fängelse, vilket han och Silas exempelvis gjorde i Filippi
[Bild på sidan 11]
Paulus råkade fyra gånger ut för skeppsbrott under sin verksamhet som Ordets förkunnare