En man som hade mod att tala ut
HUR många människor har mod att tala ut till fördel för det som är rätt, när alla omkring dem gör det som är orätt? Har du det? Låt oss säga att stridsfrågan är religiös eller andlig. Har man någon nytta av att tala ut?
Tidigt i människans historia var det en man som hade mod att tala ut i andliga angelägenheter. Det var Enok eller Hanok, son till Jered. Enok var den sjunde i släktlinjen från Adam, människosläktets stamfader. — 1 Mos. 5:18; Jud. v. 14.
ENOK VANDRADE MED GUD
Vad slags människa var Enok? Fastän Enok var ofullkomlig — precis som vi allesammans — ”fortsatte [han] att vandra med den sanne Guden”. (1 Mos. 5:24, NW) Han följde en rättfärdig kurs i överensstämmelse med Guds uppenbarade sanning. Hans liv stämde överens med Jehova Guds vilja och uppsåt. Och Enok hade helt visst tro på att stora välsignelser skulle komma genom Guds ”kvinnas” säd. (1 Mos. 3:15) Det finns inget bestämt vittnesbörd om att någon annan människa vandrade med Gud på Enoks tid. Han tycks åtminstone ha framhävts som unik i detta avseende.
DEN TIDENS RELIGIÖSA KLIMAT
Den andliga situationen bland människorna hade urartat i hög grad vid den tid då Enok föddes år 3404 före den vanliga tideräkningens början. Allteftersom åren gått hade gudlösa gärningar blivit mer och mer talrika. Adams son Abel hade som Guds vittne åkallat Jehovas namn, och han hade lidit martyrdöden för sin trohet. (1 Mos. 4:4—8; Hebr. 11:4) Mer än hundra år längre fram blev Adams son Set far till en pojke som fick namnet Enos. Vad hände på Enos’ tid? Vi får veta i bibeln: ”Vid denna tid begynte man åkalla HERRENS [Jehovas] namn.” (1 Mos. 4:25, 26; 5:3, 6) Var detta ett återupplivande av sann tillbedjan?
Nej, det var inte så. Kännare av hebreiska menar att detta ställe borde ha lydelsen att man ”började på profant sätt” åkalla Guds namn, eller: ”då började profanerandet”. Den palestinska targumen förklarar: ”Detta var det släkte i vars dagar de började handla orätt och göra sig avgudar och gav sina avgudar Herrens ords namn som tillnamn.” Det är uppenbart att detta var ett missbruk av Jehovas namn. Det är tänkbart att människor tillämpade det på sig själva eller på vissa personer genom vilka de föregav sig nalkas Jehova i tillbedjan. De kan också ha tillämpat det gudomliga namnet på avgudar.
I vilket fall som helst ledde detta, att man hädiskt åkallade Jehovas namn, sannerligen inte till att man återvände till den rena tillbedjan av den sanne Guden. Dessa människor vandrade inte med Gud. Det finns inte något vittnesbörd om att någon människa vandrade med Gud förrän Enok föddes, 387 år efter Enos’ födelse. På Enoks tid var upprörande ogudaktiga gärningar vanliga, och falsk tillbedjan hade överhanden. Men trots det andliga fördärv som omgav Enok ”fortsatte [han] att vandra med den sanne Guden”. — 1 Mos. 5:22, NW.
ENOK TJÄNAR SOM GUDS PROFET
Den trogne Enok förblev inte tyst i fråga om religiös villfarelse och ogudaktiga sedvänjor. Som en människa med framträdande tro var han en av dem som kallas ”en så stor sky av vittnen” för Jehova. (Hebr. 11:5; 12:1) Enok — en vanlig ofullkomlig människa som stod som ett isolerat vittne bland ogärningsmän — hade mod att tala ut.
”Se!”, förklarade Enok, ”Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att visa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ting, som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” (Jud. v. 14, 15) Ja, Enok talade modigt som en trogen mänsklig profet för Gud. I själva verket är det troligt att Enoks profeterande gjordes känt genom att han predikade, alldeles som Noa längre fram var en ”predikare”. (2 Petr. 2:5) Men Enok var inte en kampanjmakare som handlade på eget initiativ. Han talade eftersom han drevs av Jehovas heliga ande eller verksamma kraft. Enok hade således mod att tala ut, men han gjorde detta i den styrka som Gud ger. — Fil. 4:13.
Hur lärjungen Judas, som under första århundradet v.t. upptecknade Enoks ord, kände till denna profetia omtalas inte. Den finns inte i det som Mose skrev, han som utarbetade skildringen i Första Moseboken. Men Judas skrev under gudomlig inspiration, och att Enoks profetia är inbegripen i Judas’ brev fastställer därför att dessa ord är äkta.
Judas dryftade vissa ”ogudaktiga människor”, som hade smugit sig in i den kristna församlingen. (Jud. v. 4) Med avseende på dem citerade han Enoks profetia om att Jehova skulle komma för att verkställa dom mot de ogudaktiga. Dessa ord hade helt visst kraftig verkan under första århundradet.
Men tänk vilken verkan Enoks profetiska ord hade på de ogudaktiga människor som levde på hans egen tid! Skulle dessa ogärningsmän tycka om att höra att Jehova kommer med sina heliga myriader för att verkställa dom mot de ogudaktiga? Det var uppenbart att de inte skulle göra det! Det krävdes sannerligen mod och stöd från Jehova för att tala ut mitt bland dessa orättfärdiga utövare av falsk religion. Hur måste de inte ha önskat tysta Enoks tunga!
GUD INSKRIDER
Dessa ogudaktiga människor måste ha önskat döda just den som Gud använde till att påtala och fördöma deras falska tillbedjan och ”ogudaktiga handlingar”. Men vilka som helst planer av det slaget omintetgjordes. Hur då? ”Därpå”, får vi veta, ”var han [Enok] inte mer, ty Gud tog honom.” (1 Mos. 5:24, NW) Jehova tillät inte att Enoks motståndare dödade Guds lojale profet. I stället var det så att Gud ”tog honom”. Men vad betyder detta?
Om denna sak skrev den kristne aposteln Paulus: ”Genom tro blev Enok förflyttad för att inte se döden, och han stod ingenstans att finna därför att Gud hade förflyttat honom; före sin förflyttning fick han nämligen det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl.” (Hebr. 11:5) Detta ställe återgavs av dr James Moffatt på följande sätt: ”Det var genom tro som Enok blev tagen till himmelen, så att han aldrig dog (han drabbades inte av döden, ty Gud hade tagit honom bort).” Men hur skulle denna formulering kunna vara sann? Psalm 89:49 ställer frågan: ”Vilken är den man, som får leva och undgår att se döden?”
Enok var en ofullkomlig människa. Av sin förfader Adam hade han ärvt synd och död. ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden”, skrev aposteln Paulus, ”och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” (Rom. 5:12, 1917) Dessutom förklarade Jesus Kristus: ”Ingen [har] stigit upp till himmelen utom den som steg ned från himmelen, Människosonen.” (Joh. 3:13, 1917) Följaktligen dog Enok, men Gud tog honom inte till himmelen.
I stället var det så att ”Gud tog honom” genom att avlägsna honom från skådeplatsen i en fridfull död, när den här trogne profeten var 365 år gammal. (1 Mos. 5:23, 24, NW) Denna ålder låg långt under livslängden för de flesta av hans samtida. Enok dog inte en våldsam död genom sina förföljares ingripande. Inte heller finns det i bibeln någon antydan om att han led verkningarna av sviktande hälsa, vilket så ofta leder till död. Därför var det uppenbarligen så att Enok inte upplevde dödens våndor. Om det förhöll sig på det sättet, var det så att han ”inte ... [såg] döden” i den meningen att han inte var medveten om att han dog.
Sedan denne modige profet dött på en plats som inte är omtalad, undanskaffade Jehova hans kropp i hemlighet, alldeles som det längre fram förhöll sig med Mose kropp. (5 Mos. 34:5—7) Enoks fiender var aldrig i stånd att finna hans kropp och utsätta den för någon skändlig behandling.
ENOKS ”FÖRFLYTTNING”
På något sätt blev alltså Enok ”förflyttad för att inte se döden”, sedan han fått ”det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl”. (Hebr. 11:5) Det grekiska ord som här återges med ”förflyttade” betyder ”förflytta”, ”transportera” eller ”ändra plats för”. Det för tanken till vad som hände med aposteln Paulus, som blev förflyttad eller bortryckt ”till tredje himmelen” eller ”till paradiset”. I detta tillstånd fick Paulus uppenbarligen från Gud en syn av den kristna församlingens framtida andliga paradis. — 2 Kor. 12:1—4.
Eftersom Enok var en profet, är det möjligt att Gud ”tog” honom, medan han befann sig i ett liknande tillstånd av hänryckning. Jehova kan ha låtit Enok somna in i döden under en profetisk trance, under vilken han hade en syn av Guds nya ordnings paradis, där Jehova ”skall för alltid göra döden om intet”. (Jes. 25:8) I Enoks fall kan uppståndelsen från de döda föra med sig en övergång från en hänförande syn till underbar verklighet. — Apg. 24:15.
TILL VILKET GAGN I VÅR TID?
Gudaktiga människor i vår tid kan ha stort gagn av Enoks erfarenheter och utmärkta föredöme. I likhet med honom kan de ”vandra med” Gud i tro, i det de lever i överensstämmelse med Guds vilja och uppsåt. Fastän de är ofullkomliga i likhet med Enok kan de vara trogna vittnen för Jehova, alldeles som han var. — Hebr. 12:1.
Det är inte så att Jehova tar gudaktiga personer bort från skådeplatsen i denna tid på det sätt som han ”tog” Enok. Men genom den heliga anden uppehåller Gud sitt folk när de möter förföljelse för rättfärdighetens skull. De kan fröjda sig trots olika prövningar, i det de förtröstar på att Gud inte skall låta dem utsättas för mera än de kan bära. (Matt. 5:10; 1 Kor. 10:13; 1 Petr. 1:6, 7) Och om dessa gudaktiga människor ändå skulle dö i trohet, så har de, alldeles som Enok, uppståndelsehoppet. — Joh. 5:28, 29.
De kristna har inte sett det framtida jordiska paradiset i en syn, men det är ändå mycket verkligt för dem. De vet att det kommer att upprättas. (Luk. 23:43) Redan nu åtnjuter de ett andligt paradis.
I överensstämmelse med Enoks profetiska varning verkställde Jehova domen mot de ogudaktiga under floden på Noas tid. Men denna profetia är också till uppmuntran för kristna i vår tid, eftersom den visar att ogudaktiga människor kommer att tillintetgöras — avskäras av Guds heliga myriader — i samband med tillintetgörelsen av det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, och under Guds krig vid Har-Magedon. Herren Jesus Kristus kommer att leda detta skarprättarverk. — Upp. 16:14—16; 18:1—24; 19:11—16.
I likhet med Enok förkunnar därför kristna i vår tid modigt Guds budskap, vare sig det har att göra med Guds domar mot de ogudaktiga eller det har att göra med Guds härliga uppsåt att välsigna människorna under himmelrikets styre. Det är i fråga om sådana ting som Jehovas vittnen har mod att tala ut.