dem i en långt bättre ställning, i vilken de kan ge sund tillrättavisning och behövlig andlig hjälp.

17. Vad bör vi som medlemmar av församlingen vara beslutna att göra, och vilka belöningar erbjuds härigenom?

¹⁷ Skriftenlig tillrättavisning har avgjort en viktig uppgift när det gäller att hjälpa alla i den kristna församlingen att följa ett handlingssätt som leder till evigt liv. Må vi individuellt förbli uppmärksamma på den tillrättavisning som finns i bibeln och motstå frestelser att bli indragna i ett handlingssätt som skulle dra smälek över den högste Guden och över församlingen av hans hängivna folk. Om vi gör detta, kan vi vara förvissade om Jehovas välsignelse nu och belöningen evigt liv i hans kommande rättfärdiga nya ordning. — Joh. 17:3.

Sann sinnesändring — hur känns den igen?

”Ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.” — Ps. 51:19.

1. a) För vem bör man bekänna synder för att vinna förlåtelse? Varför det? b) Varför kan en synd mot Jehova Gud också vara en synd mot församlingen?

ÄLDSTE är inte några ”biktfäder”, som blivit bemyndigade att förlåta alla de synder som medlemmar av församlingen kan begå. Det är Jehova Gud som förlåter deras synder som ångrar sig och ändrar sinne, och han gör detta med sin Sons försoningsoffer som grundval. Att man blir förlåten av Jehova är därför inte beroende av att man bekänner sina synder för de äldste. (1 Joh. 1:8, 9; 2:1, 2) Men genom en allvarlig överträdelse kan man också synda mot församlingen. Det förhåller sig så därför att ett grovt orätt handlingssätt kan dra mycken smälek och stora svårigheter över den församling som den vilsefarande kommer tillsammans med. De äldste som representerar församlingen bör följaktligen förvissa sig om att individen i fråga verkligen ångrat sig och ändrat sinne, innan de ger honom förlåtelse för det dåliga namn och rykte som han har ådragit församlingen.

2. a) Vad lär vi av 2 Korintierna 2:7 om att församlingen förlåter synder? b) Vad var det församlingen förlät den ångerfulle mannen i Korint?

² Att församlingen kan förlåta eller undanhålla förlåtelse i vissa fall framgår tydligt av vad aposteln Paulus sade till de kristna i Korint om att återuppta ibland sig en utesluten man. Han skrev: ”Ni ... skall välvilligt förlåta och trösta honom.” (2 Kor. 2:7) Aposteln rekommenderade att de skulle förlåta denne man, eftersom den ”förebråelse” som getts honom av ”flertalet” hade tjänat sitt syfte i fråga om att förmå honom att ångra sig och ändra sinne. (2 Kor. 2:6) På grund av att mannen uppriktigt hade ändrat sinne och rättat till sitt liv, så att det stämde överens med Jehovas rättfärdiga krav, var det rätt av församlingen att återigen ta emot honom. Han hade sökt Jehovas förlåtelse för sin synd, och nu förlät också församlingen honom, men inte i betydelsen att den beviljade honom ”absolution” eller ”avlösning” för hans synd, utan genom att den förlät honom de svårigheter och den