Guds tjänare bevisar sin kompetens
”Och vem är tillräckligt kvalificerad?” — 2 KORINTIERNA 2:16.
1. Vilken fråga kan i all uppriktighet ställas i våra dagars i religiöst avseende splittrade värld?
I VÅRA dagars i religiöst avseende splittrade värld kan följande fråga ställas i all uppriktighet: Vem är egentligen en bemyndigad tjänare åt Gud? Aposteln Paulus ställde en liknande fråga: ”Vem är tillräckligt kvalificerad för detta?” När Paulus och hans medarbetare ställdes inför sådana uppfordrande frågor kunde de svara: ”Vi är det”! (2 Korintierna 2:16, 17) Men vilka i våra dagar har en solid grund och rättigheten och modet att svara: ”Vi är det”?
2. Vad är själva kärnan i Paulus’ ord i 2 Korintierna 2:14—17?
2 Låt oss, innan vi besvarar den frågan, begrunda följande ord av Paulus till de kristna i Korint: ”Men Gud vare tack! ... Vi får ... berätta för andra om Herren och sprida evangeliet likt en välluktande doft. Våra liv har nämligen en ljuvlig och livgivande doft på grund av vår gemenskap med Gud. Det är kristuslivets blomdoft inom oss, som både de kristna och de som inte är kristna runt omkring oss känner. För dem som inte är frälsta tycks detta vara en skrämmande påminnelse om död och dom, men för dem som känner Kristus är vi en livets doft. Men vilka är vuxna en sådan uppgift som denna? Bara de som likt oss själva är helhjärtade människor och som är sända av Gud och inför honom talar i Kristi kraft. Vi är inte som dessa brödpredikanter — och det finns många sådana — som bara predikar evangeliet för att skaffa sig ett bra levebröd av det.” — 2 Korintierna 2:14—17, Levande Bibeln; se Vakttornet för 1 augusti 1944, sidorna 229, 230.
3. a) Hur bör vi reagera för tanken att för självisk vinning vara försäljare av Guds ord? b) Vad gjorde Paulus för att inte bli någon ekonomisk börda för dem han predikade för?
3 Vilken motbjudande tanke att för självisk vinning vara försäljare av Guds ord! Paulus sökte inte ekonomisk vinning genom att predika detta ord för att leva ett bekvämt liv och så småningom kunna dra sig tillbaka från tjänsten och ta det lugnt under resten av sitt liv. Han var villig att sy tält som ett arbete vid sidan om för att försörja sig själv och för att hjälpa sina kamrater i Jehovas tjänst. (Apostlagärningarna 18:1—4) Paulus blev inte någon ekonomisk börda för dem han predikade de goda nyheterna för. Han kunde alltså fråga de kristna i Korint: ”Begick jag en synd genom att ödmjuka mig för att ni skulle bli upphöjda, eftersom jag kostnadsfritt med glädje förkunnade Guds goda nyheter för er?” (2 Korintierna 11:7) Den frågan måste besvaras med ett eftertryckligt nej!
4. Hur efterliknar Jehovas vittnen Paulus’ exempel i förbindelse med Guds ord?
4 I våra dagar efterliknar Jehovas vittnen apostelns utmärkta exempel genom att inte vara försäljare av Guds ovärderliga ord, utan i stället göra det tillgängligt för alla. De kommersialiserar inte en så helig sak. Därför har de inte något avlönat prästerskap, deras offentliga talare tar inte betalt för att hålla föredrag, och man går aldrig omkring med en kollekthåv vid deras möten. Om någon önskar bidra med pengar till verksamheten, kan han lägga ett bidrag till vilket belopp som helst, också ett som liknar änkans ”två små mynt av mycket ringa värde”, i en bidragsbössa i Rikets sal eller någon annanstans. (Lukas 21:1—4) Sådana frivilliga bidrag används till att bestrida omkostnaderna och inte till att göra någon enskild människa rikare. Till och med privata hem upplåts kostnadsfritt för Jehovas vittnens möten. — Filemon, vers 1, 2.
”Tillräckligt kvalificerade”
5. Vem har kvalificerat Jehovas vittnen för helig tjänst?
5 Men vem är det som har gjort Jehovas vittnen i våra dagar kvalificerade att kunna bedriva sin verksamhet efter ett sådant skriftenligt mönster, trots att de ständigt röner så mycket motstånd och förföljelse? Det finns ingen annan förklaring till detta än den person som gjorde Paulus och hans kamrater tillräckligt kvalificerade för helig tjänst. Lägg märke till vilket rent motiv Paulus, till skillnad från en religiös försäljare, hade när han förklarade: ”Av uppriktighet, ja, såsom sända av Gud, talar vi i Guds åsyn, i sällskap med Kristus.” (2 Korintierna 2:17) Det är så Jehovas vittnen talar i våra dagar. Men anbefaller vi oss själva som tjänare? Behöver vi publicera anbefallningsbrev från andra?
6. a) Varför tror de som tillhör kristenhetens prästerskap att de är ”tillräckligt kvalificerade”? b) Men på vad grundar sig en persons tillräckliga kompetens för den sanna kristna tjänsten?
6 Paulus bestred att hans kompetens för sin tjänst var något han utvecklat. Han sade i stället: ”Detta att vi är tillräckligt kvalificerade är från Gud, som verkligen har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara ett nytt förbunds tjänare.” (2 Korintierna 3:4—6) Till skillnad från Paulus gör de som tillhör kristenhetens prästerskap anspråk på att vara ”tillräckligt kvalificerade”, därför att de har avlagt examen vid teologiska seminarier. De förnekar därför att de som inte har avlagt examen vid något seminarium är kvalificerade tjänare som har befogenhet att undervisa. Men det var inte Paulus’ speciella utbildning i judaismen som kvalificerade honom för den kristna tjänsten, som gällde det nya förbundet. Inte heller grundade Jesus något teologiskt seminarium, som hans 12 apostlar eller någon annan skulle gå igenom. Det är likadant i våra dagar — en människas tillräckliga kompetens för den sanna kristna tjänsten måste komma från Jehova, den störste läraren. En sådan tjänare måste naturligtvis kunna ge ovedersägliga bevis på detta.
”Vem har gett dig denna myndighet?”
7. På vad sätt skilde sig de religiösa ledarna från Nikodemus i sitt sätt att betrakta Jesu myndighet?
7 Religiösa ledare ifrågasatte till och med att Guds Son hade rätt att predika de goda nyheterna och utföra underverk. ”De främsta prästerna och folkets äldste” kom fram till honom i templet, ”medan han höll på att undervisa, och de sade: ’Med vilken myndighet gör du dessa ting? Och vem har gett dig denna myndighet?’” (Matteus 21:23) De vägrade att dra den slutsats som den judiske styresmannen Nikodemus gjorde, när han sade till Jesus: ”Rabbi, vi vet att du har kommit såsom lärare från Gud; för ingen kan utföra dessa tecken som du utför, om inte Gud är med honom.” — Johannes 3:1, 2.
8. Hur reagerade de judiska ledarna efter mer än tre år av Jesu tjänst för bevisen på hans identitet och myndighet?
8 Jesus kunde ha sagt följande till dessa som ifrågasatte hans myndighet: ”Låt mina gärningar tala för sig själva!” De främsta prästerna och de äldste hade efter mer än tre år av Jesu offentliga tjänst många tecken att grunda en korrekt slutsats på, vad det gällde hans identitet och rätt att utföra underverk och att undervisa om sanningen om Guds rike. De var helt enkelt alltför styvsinta för att acceptera alla bevis Jehova gav för att bevisa att Jesus var den utlovade Messias.
9, 10. a) Varför bör det inte förvåna Jehovas vittnen att deras kompetens som tjänare nu ifrågasätts? b) Hur behandlade Jesus religiösa ledare som ifrågasatte hans myndighet, och vilken verkan hade detta?
9 Med tanke på vad som hände i Jesu fall, så förvånar det inte Jehovas vittnen att deras kompetens som hans Faders bemyndigade tjänare ifrågasätts av religiösa ledare i våra dagar. Eftersom de som ifrågasatte Jesu myndighet ignorerade alla hans mirakulösa gärningar, frågade han dem något som ställde dem mot väggen. Och hans nutida lärjungar kan göra samma sak, när det gäller dem som med avsikt ignorerar dessa lärjungars gärningar.
10 När de främsta prästerna och de äldste frågade Jesus: ”Vem har gett dig denna myndighet?” ställde han inte någon abstrakt fråga till dem, utan sade: ”Också jag vill fråga er om en sak, en enda. Ifall ni ger mig besked om den, skall också jag säga er med vilken myndighet jag gör dessa ting: Johannes’ dop, varifrån var det? Från himmelen eller från människor?” Berättelsen fortsätter: ”Men de började överlägga sinsemellan och sade: ’Om vi säger: ”Från himmelen”, kommer han att säga till oss: ”Varför trodde ni honom då inte?” Men om vi säger: ”Från människor”, då måste vi frukta för folket; alla håller de ju Johannes för en profet.’ Till svar sade de därför till Jesus: ’Vi vet inte.’ Han i sin tur sade till dem: ’Så säger inte heller jag er med vilken myndighet jag gör dessa ting.’” (Matteus 21:23—27) I våra dagar kan Jehovas vittnen på ett sätt som får liknande resultat ställa på bibeln grundade frågor till prästerskapet.a
11. Vilket verk utförde Jehovas folk före år 1914, och hur bringades deras kritiker till tystnad?
11 Från och med år 1876 underrättade Jehovas folk världen, och framför allt då kristenheten, om att hedningarnas tider skulle sluta på hösten 1914. (Lukas 21:24, 1917) Prästerskapet kunde inte ignorera detta förberedande verk som pågick i närmare 40 år och som motsvarade det verk som Johannes döparen utförde. Dessa präster väntade otåligt på att få kasta sig över denna tidskrifts utgivare, om året 1914 skulle passera utan att något speciellt hände som motsvarade det som han hade varnat för. Men oj vad de bringades till tystnad, när första världskrigets utbrott gjorde slut på freden den 28 juli 1914!
12. Vilka lidanden och umbäranden åtföljde första världskriget?
12 Krigets förödelse och att många män togs bort från skötseln av jordbruket medförde livsmedelsbrist. Jordbävningar skakade olika delar av jorden och förorsakade stora skador och mycket lidande. År 1915 dödade en jordbävning i Avezzano i Italien 29.970 människor, och år 1920 dödade ett fruktansvärt skalv 200.000 människor i Kansuprovinsen i Kina. År 1923 dog över 140.000 människor i den stora Kantojordbävningen i Japan. Tätt i spåren på kriget kom spanska sjukan, som på ett år dödade fler offer än fyra år av krig. Man får inte heller glömma förföljelsen av Jehovas tjänare under denna första världskonflikt, en förföljelse som nådde sin kulmen när Sällskapet Vakttornets president och kassaförvaltare och sex av deras medarbetare helt oberättigat fick sitta nio månader i fängelse.
13. Vad har Jehovas vittnen frågat kristenhetens prästerskap, och vad skulle dessa kritiker vara tvungna att erkänna, om de svarade ärligt och uppriktigt?
13 Sedan slutet av första världskriget har Jehovas vittnen frågat kristenhetens prästerskap: ”Är de katastrofala händelser som har drabbat vår jord från och med år 1914 en uppfyllelse av Jesu profetia i Matteus 24:3—13?” Om dessa präster ärligt och uppriktigt svarade ja, skulle de vara tvungna att erkänna att Jesus Kristus kom till sitt himmelska rike år 1914. Eftersom Jesus sade att ”världen” inte längre skulle ”se” honom och han nu är en odödlig andlig person, är hans ”tillkommelse” eller ”närvaro” givetvis osynlig. (Johannes 14:19; Matteus 24:3, 1917; 1 Petrus 3:18) Men om prästerskapet erkände allt detta skulle det inte längre kunna argumentera att de världsomskakande händelserna under åren 1914—1918 endast var ett under historiens gång vanligt förekommande bråk mellan nationer.
14. a) Vilket verk skulle de religiösa ledarna vara tvungna att ta del i, om de såg saken på rätt sätt? b) Vilket surrogat för Riket skulle de vara tvungna att förkasta, men vilken kurs har de följt?
14 Om kristenhetens prästerskap erkände att händelserna under åren 1914—1918 markerade början på slutet för denna gamla tingens ordning, måste de dessutom erkänna de andra dragen av ”tecknet” på Jesu ”närvaro”, och de skulle då vara tvungna att ta del i uppfyllelsen av dessa ord av Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matteus 24:14) Detta skulle innebära ett predikande, men inte av det evangelium som de har predikat i århundraden, utan av de goda nyheterna om Riket, som upprättades i himmelen vid slutet av hedningarnas tider år 1914. De skulle vara tvungna att förkasta Nationernas förbund som ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden” och betrakta det och dess efterföljare Förenta nationerna som ”förödelsens styggelse”, som står ”på helig plats”. (Matteus 24:15, 1917) Men ända fram till år 1985 vägrar kristenhetens prästerskap att stämpla Nationernas förbund och Förenta nationerna som den ”styggelsen” eller ”vämjeligheten”.
15. Vilken framtid väntar prästerskapet, men vad har Jehovas vittnen gjort?
15 Kristenhetens prästerskap vägrar alltså att ta ståndpunkt för Jehovas rike genom Jesus Kristus. Därför att dess medlemmar vägrar att stödja det kommer de att förintas i den ”stora vedermödan”, som nu står för dörren. Men till skillnad från prästerskapet har Jehovas vittnen lämnat det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, och predikar nu Rikets budskap i 203 länder. Detta verk, som saknar motstycke, är ett enastående drag av ”tecknet”, som bevisar att Jesus år 1914 installerades som himmelsk kung för att härska mitt ibland sina fiender. — Matteus 24:3, 14, 21; Psalm 110:1, 2; Uppenbarelseboken 18:1—5.
Behövs det någon anbefallning?
16. Vilka frågor uppstår när det gäller anbefallning, och vad hade Paulus att säga om detta?
16 Anbefaller vi oss själva utan grund som Jehovas smorda vittnen? Eller manövrerar vi förslaget saker och ting för att skapa en sådan anbefallning för Jesu ”andra får”? (Johannes 10:16) Paulus gjorde inte något sådant, utan han kunde säga till de korintier som på grund av hans outtröttliga ansträngningar blev kristna: ”Börjar vi nu åter anbefalla oss själva? Eller behöver vi kanske, i likhet med somliga, anbefallningsbrev till er eller från er? Ni själva är vårt brev, som är inskrivet i våra hjärtan och som är känt och blir läst av alla människor. Ty det är uppenbart att ni är ett brev från Kristus, skrivet av oss såsom tjänare, ett som inte är inskrivet med bläck utan med en levande Guds ande, inte på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan.” — 2 Korintierna 3:1—3.
17. Varför kan det sägas att Paulus var tillräckligt kvalificerad för tjänsten, och vad kan sägas om Jehovas vittnen i detta avseende?
17 Med hjälp av Jehovas ande skrev Paulus ett antal bibelböcker och omvände många till kristendomen. Han visade sig verkligen vara tillräckligt kvalificerad för den kristna tjänsten. Även om den smorda kvarlevan av Kristi lärjungar inte är inspirerad som Paulus var, så har den på motsvarande sätt i modern tid — framför allt då sedan denna tidskrift började utges år 1879 — framställt mycket biblisk litteratur. Sedan år 1920 har de framställt tusentals millioner böcker, broschyrer, tidskrifter och traktater på många språk. Denna litteratur har spritts mot ett lågt bidrag, och mycket av den har skänkts gratis till de fattiga. Sällskapet Vakttornet har också anordnat bibliska föredrag med fritt inträde och har skickat ut missionärer till områden på jorden som inte tidigare har betjänats. Tiotusentals har gett gensvar till det tryckta och muntliga budskapet och har symboliserat sitt överlämnande åt Jehova Gud genom att bli döpta. Detta har framför allt skett sedan år 1935, då det för första gången klargjordes att en obegränsad ”stor skara” av Jesu ”andra får” kan se fram emot evigt liv i ett återställt paradis på jorden. — Uppenbarelseboken 7:9—17; Lukas 23:43.
18. Vad kan den smorda kvarlevan peka på, om de blir uppmanade att bevisa sin kompetens som tjänare?
18 Vad händer då om prästerskapet uppmanar den smorda kvarlevan att skaffa doktorsdiplom som teologie doktorer? Jo, dessa Jehovas tjänare kan lägga fram ett mycket värdefullare bevis! De kan peka på mer än två och en halv millioner ”andra får” runt jorden och säga: ”Där är vårt brev till stöd!” De kan med Paulus’ ord säga till den ”stora skarans” medlemmar: ”Ni själva är vårt brev, som är inskrivet i våra hjärtan och som är känt och blir läst av alla människor.” (2 Korintierna 3:2) Må kristenhetens prästerskap läsa detta levande brev, som utgörs av överlämnade döpta kristna, vilka tjänar Jehova Gud dag och natt i hans tempel och hjälper till att predika ”dessa goda nyheter om riket” på hela jorden ”till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matteus 24:14) Likt den smorda kvarlevan bevisar de sig vara tillräckligt kvalificerade för den kristna tjänsten.
19. Vilket unikt anbefallningsbrev kommer att bevaras genom Har-Magedon?
19 Detta unika anbefallningsbrev kommer inte att utplånas i det nära förestående ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid den symboliska plats som kallas Har-Magedon. (Uppenbarelseboken 16:14—16) Det kommer i stället att skyddas och bevaras av den allsmäktige Guden för att visas upp i den tingens ordning under kungen Kristus, vilken kommer efter Har-Magedon. Vilket mäktigt brev kommer inte denna ”stora skara” att bli för de milliarder döda människor som Jehova Gud genom Jesus Kristus då kommer att uppväcka ur minnesgravarna jorden runt! Fortsätt därför att skriva, du smorda kvarleva! Och fortsätt att hjälpa dem, du ”stora skara” av den rätte herdens ”andra får”!
[Fotnot]
a Se till exempel paragraferna 13 och 14 här nedan.
Vad säger du?
◻ Hur efterliknar Jehovas vittnen Paulus i fråga om att inte vara försäljare av Guds ord?
◻ Vad är grunden till att en person är tillräckligt kvalificerad för den sanna kristna tjänsten?
◻ Vilket verk skulle de religiösa ledarna vara tvungna att ta del i, om de såg saken på rätt sätt?
◻ Vilket unikt brev kan den smorda kvarlevan peka på som bevisar att de är tillräckligt kvalificerade tjänare?
[Bild på sidan 23]
Jesus lärde sin lärjungar att vara tjänare, men han grundade inte något teologiskt seminarium
[Bild på sidan 25]
Som kvalificerade tjänare predikar Jehovas vittnen de goda nyheterna om det upprättade Riket. Gör du det?