Förföljda kristna — ”ett skådespel för världen”
”Det tycks mig som om Gud har satt oss apostlar sist till beskådande, såsom män som bestämts till döden, ty vi har blivit ett skådespel för världen, både för änglar och för människor.” — 1 Kor. 4:9, NW.
1, 2. Vilken fruktan hyser många? Vilken tröst kan de få?
TANKEN på att behöva lida som Jesus och apostlarna skrämmer många människor. Det är riktigt att de vet att många underbara förmåner tillfaller dem som har en andlig, upphöjd syn på livet. Men dessa människor tror inte att de för egen del skall kunna motstå och uthärda de häftiga angrepp som de föreställer sig en dag skall företas mot deras tro.
2 Är detta vad du fruktar? Om det är så, tänk då på detta: Var det inte till tröst för dig att i föregående artikel få veta att du kan vara en andlig människa? Ja, en ”vanlig människa” som du — en expedit, en skogsarbetare eller en hemmafru — kan verkligen ha ”Kristi sinne”. Du kommer att finna att det är lika uppmuntrande att få veta att du också framgångsrikt kan hålla stånd under varje provsättning som kan komma över dig från vilken som helst del av denna köttsliga värld.
3. Vad sade Jesus att hans efterföljare skulle förvänta?
3 En kristen bör förvänta att världen inte skall tycka om honom. Jesus förklarade: ”Jag säger er i sanning: Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller moder eller fader eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i detta tidsskede, hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, jämte förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Mark. 10:29, 30, NW) Det han sade visade sig vara riktigt i fråga om apostlarna. Det kommer att visa sig vara lika riktigt i fråga om äkta kristna, verkligt andliga människor, i vår tid. Men varför, kan man fråga, skulle apostlarna, andliga människor, lida ”förföljelser”?
4. Varför fick de andliga människorna bland de kristna under första århundradet lida förföljelse?
4 I bön till Jehova, sin Fader, svarar Jesus: ”Världen har hatat dem [hans nära efterföljare], därför att de inte är någon del av världen. Helga dem förmedelst sanningen; ditt ord är sanning. Alldeles som du sände ut mig i världen, så har också jag sänt ut dem i världen. Världen har sannerligen inte lärt känna dig; ... dessa har lärt känna att du har sänt ut mig.” — Joh. 17:14, 17, 18, 25, NW.
5. Förklara hur den köttsliga världen hatade dessa första kristna.
5 Apostlarna, andliga människor som var övade av Jesus, var ”inte ... någon del av världen”. Detta var orsaken till att världen hatade dem. Den tydliga kontrasten mellan dessa andliga människor och den köttsliga världen blev uppenbar för hela skapelsen. Sedan Jesus lämnat den jordiska skådebanan, gav apostlarna outtröttligt ut sig när de fullgjorde sitt uppdrag att predika och undervisa ”intill jordens avlägsnaste del”. (Matt. 28:16—20; Apg. 1:6—8; NW) Det förekom starkt motstånd mot deras arbete ända från början. Det första motståndet kom från deras egna landsmän. (Apg. 5:40; 12:1—5) När arbetet grenade ut sig bortom Judeen och Samarien, kom det till konflikter med sådana som var anhängare av hedniska gudomligheter och fruktade att deras föremål för dyrkan skulle ”nedbringas till ingenting”. — Apg. 19:23—40, NW; 14:1—7.
”Ett skådespel för världen” — i vilken bemärkelse?
6, 7. Vad menar Paulus, när han enligt 1 Korintierna 4:9 säger att apostlarna var ”ett skådespel för världen”?
6 Aposteln Paulus ger i 1 Korintierna 4:9 (NW) en målande beskrivning av det lidande som de kristna utstod.
”Ty det tycks mig som om Gud har satt oss apostlar sist till beskådande, såsom män som bestämts till döden, ty vi har blivit ett skådespel för världen, både för änglar och för människor.”
7 Paulus talade inte här om apostlarna som ett skådespel enbart i fråga om vanliga angelägenheter i livet, och han sade inte att andra människor såg apostlarnas hederliga och uppbyggande liv och därigenom blev övertygade om att det kristna levnadssättet är det rätta. Nej, han dryftade det lidande som apostlarna fick erfara, som om de var blottställda för smälek i en teater inför en universell publik. Det ”skådespel” som apostlarna uppvisar i bibeln, heter det i Theological Dictionary of the New Testament, ”är enligt mänsklig måttstock inte lysande, utan eländigt och föraktligt”.
8, 9. a) Hur får vi genom Tertullianus’ och James Moffatts översättningar hjälp att förstå att Paulus, när han sade att apostlarna var ett ”skådespel”, talade om det lidande de utstod? b) Befann sig Paulus någon gång på en bokstavlig arena?
8 Den översättning av 1 Korintierna 4:9 som Tertullianus gjorde under 200-talet hjälper oss att få en målande bild av de kristnas lidande, när det heter att de var ”människor som var bestämda att kämpa med vilddjur”. (On Modesty, kapitel xiv) De var, som det heter i den ganska fria översättning som James Moffatt gjort under 1900-talet, lika ”dömda gladiatorer på arenan”! Man kan därför göra sig en bild av en triumfprocession från den romerska tiden. I slutet av den kommer den trogna skaran av apostlar och andra kristna, som likt föraktade brottslingar förs till arenan, där åskådarna kommer att se deras lidande och död som underhållning.
9 Det är naturligtvis möjligt, om inte rentav sannolikt, att aposteln Paulus, i likhet med andra av de första kristna, verkligen stod inför vilddjur på en arena, att döma av vad han säger i 1 Korintierna 15:32 (NW): ”Om jag, likt människor, har kämpat mot vilddjur i Efesus, ...” Det är sant att Paulus hade stått inför ”djuriska” människor på den symboliska ”skådebanan” i Efesus. (Apg. 19:29—40) Men lägg märke till att han i 2 Korintierna 1:8—10 nämner ”den nöd, som vi upplevde i provinsen Asien [där Efesus låg]” och där, fortsätter Paulus, ”vi kände, att dödsdomen var fälld över oss ... [men Gud] räddade oss”. (Hd) Detta tycks visa att Paulus vid ett tillfälle stod inför bokstavliga vilddjur på arenan i Efesus.
10. Redogör för de lidanden som Paulus säger att Kristi efterföljare utstod.
10 Men i 1 Korintierna 4:9 framställer Paulus en illustration. Han säger att människor och änglar, en universell publik, var åskådare till de förolämpningar, det motstånd och den förföljelse som han och hans följeslagare utsattes för, då de fullgjorde sin förkunnartjänst. Han fortsätter med att i detalj beskriva det lidande de utstod:
”Vi är dårar för Kristi skull, men ni [vissa personer i Korint] är kloka i Kristus! Vi är svaga, men ni är starka! Ni är ärade, men vi är föraktade! Ännu i detta ögonblick går vi hungriga och törstiga, vi är klädda i trasor, vi blir överfallna med hugg och slag, vi vandrar omkring utan eget hem, och vi arbetar hårt med våra händer. När människor smädar oss, kallar vi ned Guds välsignelse över dem, när de förföljer oss, uthärdar vi det, när de förtalar oss, svarar vi med vänliga ord. Vi behandlas som jordens avskum, som mänsklighetens drägg ännu i denna dag.” — 1 Kor. 4:10—13, Hd. Jämför Hebréerna 10:32—34.
11. Vem tillät att apostlarna blev ett sådant skådespel?
11 Trots det lidande som apostlarna uthärdade borde andligt sinnade människor på den tiden ha förstått att Gud stödde apostlarna. Deras konstruktiva arbete bevisade detta. Sådana människor borde också, som Paulus sade, inse att ”Gud har satt oss apostlar sist till beskådande, såsom män som bestämts till döden”. (1 Kor. 4:9, NW) Ja, Gud tillät att det såg ut som om apostlarna var lågt stående enligt världens måttstock.
12, 13. a) Vilka i vår tid kan därför förvänta att få lida? b) Vilken fråga kommer upp?
12 Jehovas vittnen i denna tid får också lida, då de utför sin världsomfattande förkunnartjänst. Detta betyder inte att Gud har förkastat dem. I föregående artikel har det i själva verket visats att man behöver Jehovas vittnens församling i vår tid för att vara en andlig människa. Sanningen står inte att finna hos dem som är populärast hos världen. Aposteln Paulus påminner oss: ”Alla de som åstundar att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” — 2 Tim. 3:12, NW.
13 Men nu uppkommer en fråga: Får inte många människor, som säger att de är ”kristna” men inte är Jehovas vittnen, också lida förföljelse i vår tid? Det är riktigt att många som påstår sig vara ”kristna” lider i vår tid. Också hedningar och ateister förföljs. Men varför lider de? Verkligt andliga människor tror på och står för samma saker som Jesus och hans apostlar trodde på och stod för, och därför utsätts de för motstånd av samma orsaker som de första kristna gjorde det.
Är kristenheten ”ett skådespel för världen” i vår tid?
14. Får kyrkosamfunden i kristenheten lida? Vad är orsaken till det?
14 Är det några av kristenhetens kyrkosamfund som representerar sann kristendom? Består de av andliga människor, och får de fördenskull utstå hat och förföljelse av samma orsak som de kristna under första århundradet gjorde det? Många kyrkosamfund i kristenheten i vår tid lider skada. De förlorar medlemmar och pengar. Deras inflytande är i avtagande. Men det beror inte på att de lider för rättfärdighetens skull, som apostlarna gjorde. (Jämför 1 Petrus 2:19—21.) Hur vet vi det? Tänk över följande:
15. Hur förhåller det sig med kyrkosamfunden i jämförelse med apostlarna, när det gäller uppfattningen om det rätta eller orätta i att döda?
15 Apostlarna menade att det är orätt att begå mord och rentav att hysa hat. (1 Joh. 4:20, 21; Upp. 21:8) Har inte kristenhetens kyrkosamfund blundat för och rentav understött och uppmuntrat världens masslakt på slagfältet? Boken Black Jack Pershing av Richard O’Connor hjälper oss att besvara denna fråga. Den omtalar beträffande Amerikas inträde i första världskriget:
”Det fanns inte några som var ivrigare i att yrka på att Amerika skulle gå i krig än Herrens tjänare. New Yorks kyrkoförbund proklamerade den 11 mars som ’krigssöndag’. Från kust till kust förnekade stridslystna predikanter att Kristus var pacifist, att krig var av ondo, att det var en överträdelse av Guds bud att döda tyskar. När evangelisten Billy Sunday talade till en folkmassa på Times Square, gav han bara ett mera målande uttryck åt deras tankar, när han ropade: ’Om helvetet kunde vändas upp och ned, skulle man finna att det stod präglat på undersidan: ”Made in Germany”!’”
I länder där kristenhetens kyrkosamfund eller ledande män har ålagts inskränkningar beror detta vanligen på att de har gjort sig kända för att blanda sig i politik. Sålunda läser vi i New York Times för 21 oktober 1973: ”Chiles militära myndigheter gav i dag order om att tre utländska präster skulle utvisas. Enligt officiella källor hade prästerna — två spanjorer och en fransman — engagerat sig i ’extremistaktiviteter’.” — Sidan 9.
16, 17. Tror och handlar kyrkosamfunden i kristenheten som apostlarna a) i fråga om moral? b) i fråga om att ljuga?
16 Apostlarna avskydde äktenskapsbrott, otukt och homosexualitet, och de avlägsnade från sig människor som ägnade sig åt sådant. Paulus sade rättframt: ”I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.” (1 Kor. 5:11—13; 6:9—11) Men när hörde du senast om att någon blivit utesluten ur ditt kyrkosamfund — eller ur någon kyrka inom kristenheten — på grund av sådana förehavanden?
17 Lögnare fick inte finnas i den apostoliska församlingen. (Apg. 5:1—11) Men om hur många politiker och affärsmän kan du med förtröstan säga att de aldrig ljuger? Är inte trots detta de flesta av dem medlemmar av något kyrkosamfund — kanhända ditt eget?
18. Varför kan vi således säga att kristenheten inte är något ”skådespel för världen”?
18 Svaren på dessa frågor är uppenbara. De många organisationer som tolererar sådana förehavanden är, oberoende av om de till det yttre bekänner sig vara ”kristna”, inte något ”skådespel för världen”. I stället blandar de sig med världen och smälter samman med den. Kristenheten har visat sig vara en ”världens vän” och följaktligen också en ”Guds fiende”. Gud kallar sådana ”äktenskapsbryterskor”. — Jak. 4:4, NW.
19. Vad återstår det för kristenheten att möta?
19 De plågor som kristenhetens kyrkosamfund i denna tid genomlider beror alltså inte på att de vandrar i Jesu och apostlarnas fotspår. De skördar det de har sått; det är välförtjänt. Deras nuvarande lidande är bara en försmak av vad som med säkerhet skall komma över hela den falska religionens världsvälde, det som i Uppenbarelseboken beskrivs som en rikt smyckad prostituerad kvinna, som sitter på ett vilddjur. Den falska religionen försöker, likt denna sköka, att behärska de vilddjurslika nationerna. Men det ”vilddjur” som omtalas i Uppenbarelseboken vänder sig mot skökan och tillintetgör henne. Den tidpunkt då all falsk religion skall nå sitt slut är nära förestående. De som nu tillhör den falska religionen är inte andliga människor som lider för rättfärdighetens skull. De har välgrundade skäl att vara oroliga, rentav förskräckta. — Upp. 16:12—21; 17:15—18; kap. 18; jämför Hesekiel, kapitel 24; Matteus 13:42.
Jehovas vittnen — ett nutida ”skådespel för världen” när det gäller förföljelse
20—22. Hur får Jehovas vittnen lida?
20 Å andra sidan har Jehovas vittnen fått lida en hel del i vår tid. De var intensivt hatade i Nazisttyskland. I en rapport som publicerats för den ekumeniska kommissionen i Hartfords ärkestift i Förenta staterna erkänns detta: ”De tyska judarna ... var inte de enda offren i Hitlers koncentrationsläger. Alla kända [Jehovas] vittnen i Tyskland blev också fängslade. De erbjöds sedan frihet igen om de bara ville böja sig och avsvärja sig sin tro. ... Men inte ens hängning, arkebusering eller grym kroppslig eller mental tortyr kunde få dem att vackla. De SS-män som höll vittnena fångna hyste en djävulsk förbittring på grund av att de inte ville underkasta sig.”
21 Hur blir Jehovas vittnen behandlade i denna tid, under regeringar som nu är vid makten? I boken Aspects of Religion in the Soviet Union 1917—1967 (Synpunkter på religionen i Sovjetunionen 1917—1967) läser vi: ”Jehovas vittnen är förbjudna överallt.” Också i andra nationer har vittnena blivit ett skådespel för särskild uppmärksamhet. Visste du till exempel att det i Turkiet räknas som ett ”brott” när Jehovas vittnen tillber Gud? Helt och hållet falska anklagelser riktas mot dem. Enskilda vittnen i Turkiet åläggs dryga böter, som kan uppgå till större delen av en persons årsinkomst.
22 I Malawi i Afrika har Jehovas vittnen varit i brännpunkten för ett intensivt hat i flera år. Män har blivit misshandlade, och somliga har rentav blivit mördade. De har förlorat sina arbeten och sett sina kvinnor bli våldtagna. Likt boskap har flera tusen av dem drivits bort, inte bara från sina hem, utan i själva verket ut ur landet.
23, 24. a) Får vittnena lida därför att de har blandat sig i nationernas politik eller därför att de är omoraliska? b) Varför får de då lida?
23 Men varför har de fått lida på detta sätt? Beror det på att de har försökt ta hand om de politiska angelägenheterna i de olika nationer de bor i? Nej! Har de övergett de höga principer som Jesus och hans apostlar stod fast för? Tänk över det som en utomstående, en opartisk iakttagare, har att säga om vittnenas uppförande. Bryan Wilson vid Oxforduniversitetet säger om deras lidande i Afrika:
”Förbudet ... kan emellertid kosta mera än det ser ut. Vittnena ... har varit enastående framgångsrika, när det gäller att få sina anhängare att hålla fast vid höga normer i fråga om sträng moral och självdisciplin. De ingjuter de värden som består av hårt arbete, punktlighet, nykterhet och självaktning. Deras medlemmar uppnår en hög nivå i fråga om familjeförhållanden som är ytterst ovanlig i Östafrika. Deras metoder för undervisning och indoktrinering är utomordentligt effektiva när det gäller moral såväl som lärofrågor. ... Ett vanligt inslag i afrikanska politikers retorik är fördömandet av stamväsendet. Paradoxalt nog är vittnena kanske mera framgångsrika än någon annan grupp i den snabbhet med vilken de gör slut på stamdiskriminering bland de människor som sluter sig till dem.” — New Society, 12 juli 1973, sidan 75.
Det är uppenbart att Jehovas vittnen inte är ett hot mot lag och ordning. De är verkliga kristna. De uppnår sådana livsvillkor som varje upplyst nation önskar se bland sina medborgare.
24 Jehovas vittnen representerar verkligen den sanna kristna församlingen. Detta bevisas av att de samvetsgrant försöker tillämpa bibeln i livet. Deras församling i denna tid är densamma till strukturen som den som apostlarna och profeterna under första århundradet hade tillsyn över. (Ef. 2:20—22) De som tillhör den meddelar undervisning om samma sanningar. Jehovas vittnen är ett nutida ”skådespel för världen” i fråga om att lida för samma saker som Jesus och hans apostlar led för. Och som organisation vet de att de kommer att fortsätta att möta vedermödor ända fram till slutet av den nuvarande onda tingens ordning. — 2 Tess. 1:6—10.
Kommer du att gå ut på den nutida arenan?
25. Vilken fråga ställs var och en inför?
25 Men det återstår en fråga för var och en: ”Är jag personligen villig att finna mig i samma motstånd och vara en del av detta nutida ’skådespel för världen’, som framförs av nutida andliga människor?” Du kan, om du vill, ta till hjärtat det råd som Paulus gav åt Timoteus: ”Blygs ... inte för vittnesbördet om vår Herre, inte heller för mig, en fånge för hans skull, utan ta din del i att lida ont för de goda nyheterna genom Guds kraft.” — 2 Tim. 1:8, NW.
26. Hur kan någon uthärda motstånd som en verkligt andlig människa?
26 Men hur, frågar du kanske, kan någon uthärda sådant motstånd? Det finns bara ett sätt på vilket man kan förbli ståndaktig som kristen, medan man får ”lida ont”: Man måste vara en andlig människa, se saker och ting från Guds ståndpunkt. En sådan person kommer att veta att han lider för sanningens skull. (Matt. 5:11) Men om köttsligt tänkesätt inverkar på hans liv och han har en världslig uppfattning, då kan han, också om han påstår sig känna sanningens väg, under påtryckning komma med bortförklaringar och kompromissa. Detta skulle kunna leda till hans eviga fördärv. Därför är det nu, medan det råder relativt lugn i största delen av världen, tid för var och en att arbeta hårt för att utveckla ”Kristi sinne” och låta det vara styrande i varje del av sitt liv. Arbeta för att bli det slags människa som Gud skulle godkänna vid varje tillfälle.
27. Vilken benägenhet vill en andlig människa undvika? Vilket synsätt bör man i stället ha?
27 Det är inte förståndigt att utveckla och uppehålla sig vid mörka och osunda farhågor i fråga om framtida provsättningar. Inte heller är det förståndigt att plåga sig med tankar på vilka perversa ting fienden en dag skulle kunna göra mot Guds folk. I stället kommer en kristen att bevisa sin lojalitet mot Gud dag efter dag. Det slags motstånd som apostlarna uthärdade var inte bara direkt och våldsam förföljelse. Kom ihåg det Paulus sade i 1 Korintierna 4:10—13 (Hd): ”Vi är svaga, ... vi är föraktade, ... vi [går] hungriga och törstiga, vi är klädda i trasor, vi blir överfallna med hugg och slag, vi vandrar omkring utan eget hem. ... Människor smädar oss. ... De förtalar oss.”
28. På vilket sätt kan sanna kristna få lida i vår tid förutom genom direkt och våldsam förföljelse från fiendens sida?
28 Sanna kristna i vår tid måste uthärda liknande behandling. Den kommer inte alltid från ”fiender”, utan den kan komma från dem som vi älskar, medlemmar av vår egen familj (1 Petr. 2:18—3:6) eller från personer som vi har växt upp med. En kristen kan ibland utsättas för diskriminering på sitt arbete på grund av sina höga principer. Eller också kanske han känner sig manad att lämna en välbetald, framskjuten ställning, därför att den inte är i överensstämmelse med hans genom bibeln övade samvete; på grund av detta kan han utsättas för intensiva påtryckningar och hån. En ung kristen kan bli förlöjligad av sina klasskamrater därför att han som kristen står fast för det han vet är rätt. Om kristna kan uthärda sådan behandling i vår tid — och de gör det varje dag — varför skall man då vara överdrivet ängslig för framtiden? En andlig person vet att han kan uthärda vad det vara må som Gud tillåter, alldeles som apostlarna gjorde. I likhet med apostlarna och Jesus själv gör därför den som är andlig det till sitt mål att vara vid gott mod och känna glädje. — Joh. 16:33; Rom. 12:12; Kol. 1:24; 1 Petr. 1:6, 7; 3:14; 4:12—16.
29. Vilka framtidsutsikter har varje verkligt andlig människa?
29 Det är uppenbart att detta att man är en andlig människa inte är en fernissa som man fäster på ytan. Det måste avspeglas i allt man gör. Fortsätt att fördjupa din hängivenhet för Jehova. Om du gör det, kommer du att kunna möta vilka som helst problem och förföljelser som ligger framför dig. Genom att uthärda under förföljelse kommer du att förbli en del av detta ”skådespel för världen” ända till slutet för hela denna tingens ordning. Ja, du kommer att som en andlig människa överleva Gogs koncentrerade angrepp på dem som ”bor på jordens mittelhöjd” och leva in i en underbar ny tingens ordning. — 1 Kor. 4:9, NW; Hes. 38:12; Upp. 21:1—4.
[Bild på sidan 374]
De sanna kristna är ”ett skådespel för världen” som föremål för dess förföljelse