En ny tingens ordning

”Gud, som för länge sedan vid många tillfällen och på många sätt talade till våra förfäder genom profeterna, har vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son, som han har utsett till arvinge av allt och genom vilken han frambragte tingens ordning.” Hebr. 1:1, 2, NW.

 1. Genom vem och för vilket ändamål har Jehova frambragt de olika systemen eller anordningarna?

JEHOVA Gud ger upphov åt rättfärdiga anordningar, den ena efter den andra. De står alla under hans suveräna kontroll. Han har föranstaltat dem i en sådan följd, att en god tingens ordning leder fram till en annan med bättre eller mera storslagna ting och hela kedjan till sist kulminerar i en ordning så god och tillfredsställande, att den inte lämnar något övrigt att önska. Han är en ordningens Gud och vet, vad han skrider fram emot med sina anordningar. Hans mål är att befria hela universum från alla ondskans krafter och allt som vållar störningar. Han kommer att göra detta genom sin utlovade regering i händerna på sin förhärligade Son, Jesus Kristus, och kommer på detta sätt att bringa hela den levande skapelsen, både den synliga och den osynliga, i ett förhållande av frid med dess Skapare och Gud och lydnad för honom. Genom att uppnå detta mål kommer han att hävda sig som den rättmätige Suveränen över hela universum. För detta ändamål har han åvägabragt en serie av system eller anordningar, som följer efter varandra. Hans Son har en synnerligen viktig del i att hävda Jehovas universella suveränitet, och Jehova har brukat honom till att frambringa dessa system, dessa olika anordningar.

 2. Vilka har denna gamla värld inte bevisat sig vara värdig? På vad sätt?

2. Den nuvarande världsliga tingens ordning under sin gud, Satan, tillstädjes att existera endast till en tid. Den äger inte Guds godkännande. Mitt i den har Jehova Guds vittnen befunnit sig alltsedan dess början efter syndafloden, men den har aldrig lyckats sammansmälta dem med sig. Gud har låtit dem vara kvar i denna världen för att de skall frambära ett vittnesbörd angående hans uppsåt att upprätta en ny världsregering. Men världen har i sitt handlingssätt visat sig ovärdig deras närvaro genom att ringakta deras budskap och ondskefullt förfölja dem för budskapets skull. Med detta menar vi inte endast de förkristna profeterna från Noa fram till Johannes döparen, vilkas hjältemodiga gärningar och lidanden är beskrivna i det elfte kapitlet av Paulus’ brev till hebréerna. Vi menar också den lilla hjorden av sanna kristna, varav endast en kvarleva finns på jorden i denna tid, ja, och den ”stora skaran” av ”andra får”, som har flockat sig till deras sida för att tjäna såsom Jehovas vittnen tillsammans med dem. Den förföljelse som sedan det första världskriget har riktats mot dessa nutida vittnen för Gud, den Högste, förutsades av Jesus, vilken sade att det skulle vara ett tydligt tecken på att detta Satans onda system, hans onda världsordning, fullständigas eller går mot sitt slut. Dess förföljelse av dem har blivit allmänt känd och utgör således ett bevis för att världen inte är dem värdig. Fördenskull skall den bli tillintetgjord. — Hebr. 11:38; Matt. 24:9; Upp. 7:9, 10; Joh. 10:16.

 3. Vilket verk skulle vittna om att vi hade nått fram till detta systems fullständigande?

3. Ett av tecknen på att vi hade nått fram till tiden för detta systems fullständigande och att dess slut var nära skulle bestå i ett åtskiljande verk bland dess folk, i synnerhet bland dem som befinner sig inom kristenheten, vilken påstår sig vara det område där kristendomen härskar. Jesus beskrev i målande ordalag detta åtskiljande verks klimax och den eldsglödande tillintetgörelsen av de falska kristna, och hans ord lydde så: ”Skörden är ett fullständigande av en tingens ordning, och skördemännen äro änglar. Alldeles såsom ogräset samlas ihop och brännes upp i eld, så skall det därför vara vid fullständigandet av tingens ordning. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skola samla ihop och föra ut ur hans rike allt som bringar på fall och alla som öva laglöshet, och de skola kasta dem i den brinnande ugnen. Det är där deras gråt och deras tandagnisslan skall vara.” Jesus liknade vidare det åtskiljande verket vid arbetet med att skilja goda och dåliga fiskar från varandra, vilka blivit uppsamlade i en not, och sade därpå: ”Det är så det skall vara vid fullständigandet av tingens ordning: änglarna skola gå ut och avskilja och föra bort de onda från de rättfärdigas krets och skola kasta dem i den brinnande ugnen.” Detta åtskiljande verk har pågått sedan år 1919 såsom resultat av vittnesbördet om Riket, som framburits av Jehovas vittnen inom alla nationer på jorden. Det förhållandet, att de förkastade ovärdiga har börjat gråta och skära tänder, bevisar att vi är nära det åtskiljande verkets klimax och att det fullständiga slutet snart kommer över denna världen. — Matt. 13:39—42, 47—50; 24:14; NW.

En viss tingens ordning fullständigades eller upphörde för nitton hundra år sedan.

 4. Hur vet vi av Hebréerna 9:26, att vi kristna länge har levat under en ny tingens ordning?

4. Några som skall ärva den kommande nya världens rike lever fortfarande mitt i denna gamla värld och den sakernas ordning som den har upprättat. Men kom ihåg, att de inte utgör någon del av den och inte formar sig efter den. Då de inte är av den gamla världen, är de av den nya. Och vet ni, att i nitton hundra år har de nu levat under en ny tingens ordning, som Jehova Gud skapade genom sin Son, Jesus Kristus? Ja. Ni kan veta och förstå detta av aposteln Paulus’ ord i Hebréerna 9:26. Han talar där om Jesu offer av sitt fullkomliga mänskliga liv för nitton hundra år sedan. Han påminner oss om att Jesus inte var någon levitisk präst, som tjänade i templet i Jerusalem, och tillägger därpå: ”I annat fall skulle han få lov att lida ofta sedan världens grundläggning. Men nu har han uppenbarat sig själv en gång för alla vid fullständigandet av tingens ordning för att avlägsna synden genom offret av sig själv.” (NW) Detta fullständigande nådde sitt slut år 70 e. Kr. i och med att det gamla Jerusalem och dess tempel förstördes och den judiska nationen förskingrades för nära nitton århundraden framåt. Fastän den gamla världen har blivit beståndande, kan det inte råda något tvivel om att en viss tingens ordning slutade då för att ge rum för en ny. Återigen talar aposteln för att bevisa detta. Han talar om judarnas otrohetshandlingar och de straff som på grund av dessa drabbade dem i öknen, sedan de hade blivit räddade från Egypten. Därpå anmärker han: ”Men dessa ting fortforo att vederfaras dem såsom exempel, och de blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka det fullständiga slutet på tingens ordning har kommit.” (1 Kor. 10:11, NW) Därför frågar vi: Vilket slut var det som kom över de kristna på den tiden?

 5, 6. Beskriv en anordning, vars slut kom över judiska kristna.

5. Det var slutet på den tingens ordning som Gud hade upprättat bland sitt utvalda folk till gagn för det, till dess Jesus Kristus skulle komma och bli offrad, bli upprest från de döda och bli förhärligad på Guds högra sida i himmelen. Ängeln Gabriel förutsade för Daniel precis vilket år Messias, Fursten, skulle framträda. Han visade att tre och ett halvt år efter det att Jesus hade blivit smord med Guds ande, eller mitt i en årsvecka, skulle Messias avskäras genom att offras. Detta skulle göra alla judarnas djuroffer och andra offer i templet föråldrade, så att de inte längre hade någon kraft och något värde. Gabriel sade om Jesus, Messias: ”Och han skall sluta ett starkt förbund med många för en [års-]vecka; och när halva veckan har gått skall han komma slaktoffret och spisoffret att upphöra.” (Dan. 9:27, Le; AT, Mo) Att detta åsyftade slutet på det judiska systemet med slaktoffer och spisoffer, som var fastställda i Mose lag, är säkert. Aposteln bekräftar detta slut, när han säger: ”Kristus är det fullständiga slutet på lagen, så att envar som utövar tro må få rättfärdighet.”

6. Åter säger han till tröst för både ickejudiska och judiska människor: ”Medelst sitt kött avskaffade han hatet, budordens lag som bestod av stadgar, på det att han måtte av de båda folken i förening med sig skapa en enda ny människa och stifta frid och på det att han måtte till fullo försona båda folken i en kropp med Gud genom tortyrpålen.” Återigen: ”Gud ... förlät oss i sin godhet alla våra överträdelser och utplånade det handskrivna dokumentet emot oss, vilket bestod av stadgar och lade hinder i vägen för oss, och Han har undanskaffat det genom att fastnagla det vid tortyrpålen.” — Rom. 10:4; Ef. 2:15, 16; Kol. 2:13, 14; NW.

 7, 8. Vilka andra till tingens ordning hörande system upphörde då, såsom Paulus tillkännagav?

7. För nitton hundra år sedan kom alltså slutet över detta mosaiska lagsystem med dess djuroffer och spisoffer, som frambars av prästerna av Levi stam. Hur? Genom Jesu död på tortyrpålen, hans därpå följande uppståndelse och hans färd upp till himmelen för att frambära värdet av sitt mänskliga offer till Gud. Ytterligare bevis för att detta system hade upphört gavs trettiosju år senare, när de judiska prästerna med våld berövades sin offertjänst genom att deras förebildliga tempel förstördes, vilket har blivit ouppbyggt intill denna dag. Och inte nog därmed, utan det nationella system, enligt vilket judarna hade en mänsklig konung som regerade på ”Jehovas tron” i Jerusalem, upphörde slutgiltigt. Varför det? Emedan den judiska nationen förkastade Jesus, Davids Son, såsom sin Konung och Jesus efter sin uppståndelse från de döda vägrade att återupprätta det jordiska riket åt det naturliga Israels nation. I stället satte han sig på Guds högra sida i himmelen för att där invänta året 1914, då Gud skulle insätta honom på tronen till att bli den himmelske Konungen över den rättfärdiga nya världen. — Hebr. 10:12, 13.

8. Därjämte hade det funnits ett system av profetiska förebilder och skuggor, vilka dramatiskt skildrade underbara verkligheter som skulle komma, och sedan Jesus hade farit upp till himmelen, upphörde detta system. Nu hade uppfyllelsernas tid kommit, för att Guds ord skulle bevisas vara sant. (Kol. 2:16, 17; Hebr. 10:1; 11:17—19. I v. 19 har KJ och 1878 ”till en förebild” i stället för ”liknelsevis talat”.) Också det system upphörde, enligt vilket Gud talade och frambar sitt budskap genom hebreiska profeter, från Abraham och fram till Johannes, döparen. Vid slutet av de dagarna talade Gud till människorna genom sin himmelske Son, Jesus Kristus, och genom sin Sons efterföljare, vilka Gud adopterade som sina andliga söner. (Hebr. 1:1, 2) I betraktande av att alla dessa anordningar upphörde då, kunde aposteln Paulus med rätta säga för nitton hundra år sedan, att det fullständiga slutet på tingens ordning, med alla de olika system som hörde dit, hade kommit över honom och hans bröder.

 9. Hur visades det åtskiljande verk. som nu pågår, i en skuggbild och omnämndes också på ett symboliskt sätt av Johannes döparen och Jesus?

9. Ett åtskiljande verk äger i dag rum hela världen runt, nu när Satans onda system eller tingens ordning fullständigas. För att visa detta i en skuggbild utfördes ett åtskiljande verk bland dem som hörde till den judiska nationen i Palestina, till dess eldsglödande förstöring kom över deras huvudstad och dess tempel år 70. Johannes döparen förutsade den, när han talade om Messias’ ankomst och sade: ”Denne skall döpa eder, ni människor, med helig ande och med eld. Hans kastskovel är i hans hand, och han skall fullständigt rensa sin tröskloge och skall samla sitt vete i förrådshuset, men agnarna skall han bränna upp i eld som icke kan utsläckas,.” (Matt. 3:11, 12, NW) Vetet, som samlades in i förrådshuset, var den judiska kvarlevan, som ställde sig på Jesu sida i hans egenskap av Messias, Fursten. De blev döpta med den heliga anden alltifrån pingstdagen. Agnarna, som brändes upp, var den judiska nationen i allmänhet, vilken ställde sig på kejsarens sida emot Jesus. De blev döpta med Guds vredes eld i synnerhet från och med år 70 (e. Kr.). Jesus själv omnämnde det åtskiljande verk bland judarna, varmed dessa gamla system, denna gamla tingens ordning, slutade. Han talade om de troende judar som skulle skördas eller bärgas ut ur den trolösa nationen och om sig själv som den förnämste skördemannen och sade: ”Lyft upp edra ögon och se på fälten, att de äro vita för skörd. Redan mottager skördemannen en belöning och samlar frukt för evigt liv, så att såningsmannen och skördemannen må fröjdas tillsammans. I detta hänseende är det förvisso sant som det säges, att en är såningsmannen och en annan skördemannen. Jag sände ut eder för att skörda vad ni icke hava lagt ned något arbete på. Andra hava arbetat, och ni hava rönt gagnet av deras arbete.” — Joh. 4:35—38, NW.

10. Hur kommer detta verk att sluta? Varför blir det ingen katastrof för oss?

10. Efter denna skörd, men i synnerhet efter det att de goda nyheterna hade framburits till de oomskurna hedningarna och det hade givits dem tillfälle till att komma in i det himmelska riket, vissnade den judiska nationen bort från att ha varit Guds gynnade folk, liksom fikonträdet som Jesus förbannade. (Matt. 21:18, 19, 43; Luk. 13:6—9; Apg. 10:1—48) Hur klart ser vi inte nu i våra dagar, efter mer än trettio år av liknande skördearbete, vilken träffande profetisk bild denna judiska skörd och tröskning var av det som pågår i kristenheten i denna tid! När vi påminner oss det förskräckliga slut som kom över den judiska huvudstaden och dess belägrade invånare då på den tiden, ryser vi vid tanken på det ännu förskräckligare slut som inom kort skall komma över den skrymtaktiga kristenheten och dess blandning av religioner. Denna katastrof betyder emellertid ingen olycka för Guds sanna folk, de verkliga kristna. Den kommer att utplåna en stor fläck på Guds heliga namn, och den kommer att rena jorden, så att den rena tillbedjan av Jehova Gud kan utövas överallt och resultera i frid och välgång för människosläktet.

11. Varför kallar vi inte detta skede för ”den judiska tidsåldern”?

11. Det tidsskede, varunder den nyssnämnda gamla tingens ordning blomstrade, kan vi inte beteckna med något sådant namn som ”den judiska tidsåldern”. Varför inte? Därför att denna ordning började, innan det fanns några naturliga judar. Likaså handlar Gud nu med dem som invärtes är judar, i det att de har sina hjärtan omskurna. De är andliga israeliter, som utgör ”Guds Israel”. (Rom. 2:28, 29) Alltså lägger vi endast märke till detta tidsskede efter syndafloden, varunder den nämnda tingens ordning rådde, men ger det inte något namn. Dessa gamla tings tid slutade för nitton hundra år sedan. De hörde till de förgångna systemen, den förgångna tingens ordning, och de framlidna släktled, för vilka Guds heliga hemlighet om Kristus och hans efterföljare var fördold, den hemlighet som emellertid nu har gjorts känd för Hans heliga. — Kol. 1:26, 27, NW.

Den nya redan länge i verksamhet

12, 13. Hur förbättrades sakernas tillstånd för oss genom att Guds hemlighet blev uppenbarad?

12. Hur storslaget är det inte att få erfara, vad det vill säga att få leva under Guds nya tingens ordning, och veta att den endast är en förelöpare till ännu bättre ting som skall komma! Det förvandlar hela tillvaron som vi nu måste föra i denna försvinnande gamla värld. Nu då Jehova Gud har uppenbarat sin heliga hemlighet, har den gjort saker och ting nya för oss. Hans hemlighet var intimt förknippad med hans Smorde eller Kristus, vilken han hade förutsagt och visat i profetiska skuggbilder under loppet av föregående årtusenden. När tiden var inne, lämnade hans älskade Son de himmelska gemaken och föddes såsom människa, och profetiorna började uppfyllas med avseende på honom. Då blev den sedan länge fördolda hemligheten uppenbarad för dem som trodde och erhöll Guds ande. Förmedelst sin Son undanskaffade Jehova Gud det som var gammalt, för att han skulle kunna införa det som var nytt.

13. Aposteln uttrycker sig tydligt i fråga om sakernas tillstånd för oss, när han säger: ”När han [Jesus] kommer in i världen, säger han därför: ”’Du åstundade icke offer och gåva, men du beredde en kropp åt mig. Du godkände icke brännoffer och syndoffer.” Då sade jag: ”Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.”’ Sedan han först har sagt: ’Du åstundade icke, ej heller godkände du offer och gåva och brännoffer och syndoffer’ — offer som frambäras enligt lagen — säger han därpå verkligen: ’Se, jag har kommit för att göra din vilja.’ Han undanskaffar det första, för att han skall kunna upprätta det andra. I kraft av denna omtalade ’vilja’ hava vi blivit helgade genom att Jesus Kristi kropp har blivit offrad en gång för alla.” (Hebr. 10:5—10, NW) Nåväl, låter inte detta som om han skulle göra saker och ting nya för oss, som söker liv och lycka? Att den första anordningen med offer ersättes med det andra slaget av offer, ett offer som verkligen helgar, betyder först och främst en ny överstepräst åt Gud. Det betyder ett nytt släktskapsförhållande mellan Gud och dem som tillbeder honom.

14, 15. Varför var ett nytt förbund nödvändigt? Hur berördes lagförbundet av Guds löfte om detta nya förbund?

14. Hur mycket mera tillfredsställande är inte detta än det gamla! Det levitiska prästerskapet, som endast frambar djuroffer och offer av växtvärldens alster, insattes i ämbetet under det gamla lagförbundet som Gud slöt med de naturliga israeliterna genom Mose. Dessa präster var alltså delar av den forntida tingens ordning som rådde under lagförbundet. De offer som de frambar kunde aldrig taga bort människornas synder och göra människorna fullkomliga, och därför utgjorde de endast bilder av det kommande verkliga offret. Om människorna skulle varaktigt gagnas, var förvisso en ny och bättre tingens ordning nödvändig, och Gud åstadkom den genom sin Son, Jesus Kristus. (Hebr. 1:1,2, NW) Det gamla lagförbundet hindrade Jesus, Messias, från att bli präst på jorden, och det endast fördömde människorna för synder i stället för att befria dem ifrån dem. Om det skulle bli en ny överstepräst åt Gud, med ett offer som skulle avlägsna synder, och om Messias av Juda stam skulle bli denne Överstepräst, då måste det därför bli ett nytt förbund. Kristus Jesus gjordes till Överstepräst genom Jehova Guds svurna ed, och då blev han given till att vara det nya förbundets Överstepräst. Om vad detta betyder läser vi:

15. ”Ty om detta första förbund hade varit klanderfritt, skulle ingen plats hava sökts för ett andra; men han klandrar ju folket, när han säger:’”Se, dagar skola komma”, säger Jehova, ”då jag skall sluta ett nytt förbund för Israels hus och för Juda hus ... Ty detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus efter de dagarna”, säger Jehova: ”Jag skall lägga mina lagar i deras sinne, och på deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara en Gud för dem, och de skola vara ett folk för mig. Och de skola alls icke undervisa den ene medborgaren den andre och den ene brodern den andre, sägande: ’Känn Jehova’, ty de skola alla känna mig, från den minste till den störste av dem. Ty jag skall vara barmhärtig i fråga om deras orättfärdiga gärningar, och jag skall ingalunda mera påminna mig deras synder.”’ I det han säger ’ett nytt förbund’, har han gjort det förra föråldrat. Nu är det ju det som har gjorts föråldrat och blir gammalt nära att försvinna.” — Hebr. 8:7—13, NW.

16, 17. Vad lät Gud upphöra och vad invigde han genom Kristi tjänst? Vad betydde således detta i fråga om tingens ordning?

16. Förmedelst Kristi tjänst såsom en medlare som är större än profeten Mose och genom hans tjänst såsom en Överstepräst som offrar sig själv ersatte Jehova Gud det gamla lagförbundet med det nya förbundet. När Gud fastnaglade det gamla förbundet vid den tortyrpåle, på vilken Jesus Kristus blev offrad, gick en tingens ordning till ända som var 1.545 år gammal och som en gång hade haft att göra med de naturliga judarna eller israeliterna. På pingstdagen år 33 invigde den uppståndne och förhärligade Jesus i himmelen det nya förbundet med avseende på sina trogna efterföljare på jorden. De kristna lärjungarna blev då pånyttfödda av Guds utgjutna ande och blev andliga israeliter eller judar i invärtes måtto.

17. Borde då inte detta betyda, att en ny tingens ordning infördes? Detta måste inbegripas i innebörden av apostelns ord, när han säger: ”Om någon är i förening med Kristus, så är han en ny skapelse; de gamla tingen försvunno, se, nya ting hava blivit till. Men allt är från Gud, som försonade oss med sig genom Kristus och gav oss försoningens ämbete.” (2 Kor. 5:17, 18, NW) Något sådant som denna ”nya skapelse” i förening med Kristus, Huvudet, hade aldrig existerat förut, nej, inte i hela Guds universum. Det kunde alltså inte förhålla sig på annat sätt, än att en ny tingens ordning skulle införas och detta i samband med den kristna ”nya skapelsen”. Denna nya ordning blev införd. Jehova Gud angav detta, när han beskrev de gagneliga verkningarna av det nya förbundet och sade att han förmedelst det verkligen skulle avlägsna synder från dessa andliga israeliter, som förts in i förbundet, och att de alla skulle bli lärda av Jehova och alla skulle känna honom, från den minste av dem till den störste av dem. — Jer. 31:31—34.

18. Vad ser vi alltså nu genom tron? Hur förstår vi nu bättre det som säges i Uppenbarelseboken 13:8 om Lammet?

18. Det var i sanning ett underbart skede som började, ett skede av nya ting, om vilka inspirerade Guds män hade profeterat och vilka hade framställts i skuggbilder genom det gamla förbundets offer, högtider och lagar. De verkligheter som nu infördes övergick i förunderlig storslagenhet vad forntidens trogna män hade skådat, och nu ser vi dem genom tron och under upplysning av Guds ande. Därför skriver aposteln: ”Genom tron förstå vi, att tingens ordning inrättades [i marginalen: bereddes, avpassades] genom Guds ord, så att det som synes blev till av ting som icke framstå synliga.” (Hebr. 11:3, NW) Nu kan vi se att det är mera som avses än vad vi förr förstod, när Uppenbarelseboken 13:8 talar om Jesus Kristus såsom ”Lammet som var slaktat från världens grundläggning”. (NW) Grunden till en ny värld lades i sanning i och med det offer som han frambar för nitton hundra år sedan. Detta faktum understrykes av aposteln Paulus, då han visar att Översteprästen Jesu Kristi offer inte behöver upprepas. Han säger därom: ”Icke heller är det i sin ordning att han ofta skulle offra sig själv ... I annat fall skulle han få lov att lida ofta sedan världens, grundläggning.” (Hebr. 9:25, 26, NW) Vilken värld? frågar vi. Jo, den nya världen med nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet skall bo. Med sitt offer lade Jesus den grund, varpå skapelser på jorden skulle kunna bli räddade från synd och död för att få leva i den rättfärdiga nya världens nya himlar och på dess nya jord. Det är från och med den tidpunkt då den världens grund blev lagd, som han inte behöver hålla på med att lida ofta för att göra den nya världen säker och varaktig, ty hans, offer var fullkomligt och motsvarade varje rättvisans krav.

19. Vilka andra fordringar uppfyllde Jesus genom sitt offer?

19. Och mer än så! Jesu offer uppfyllde de stränga fordringarna, när det gällde att ge ett direkt och bestämt svar på den mest betydelsefulla av alla frågor inför hela universum, nämligen denna: Kan Jehova Gud vidmakthålla sin suveränitet över allt skapat, och kommer Guds högste Son att visa trohet mot sin Faders universella suveränitet? Bakdantaren Satan sade Nej, och genom att anbringa det fulla trycket från hela sin värld försökte han få Jesus att säga Nej! Men Jesu, Guds Sons, villiga, lojala offer svarade Ja! Genom sin lydnad allt intill offerdöden på en tortyrpåle visade Jesus trohet mot Jehovas, universella suveränitet, och han höll fast vid sin ostrafflighet gentemot sin Gud. Efter sitt dop i floden Jordan blev han smord med Guds ande till att bli den nya världens Konung, och genom sin ostrafflighet gentemot Gud, som hade givit honom den konungsliga smörjelsen, bevisade Jesus Kristus sin rätt till Riket. På det sättet gav han en garanti för att det skulle bli ett rike som skall styra den nya världen med rättfärdighet. Genom sitt offer återlöste han människorna, inte endast dem, åt vilka den höga kallelsen att härska med honom i himmelriket skulle givas, utan också de medlemmar av människosläktet, som skulle bli hans jordiska undersåtar i den nya världen.

20. Varför har den nya världens grund stått fast hela denna tid?

20. I dubbel bemärkelse blev alltså den nya världens grund lagd i och med Jesu fullkomliga offer. För att Jesus Kristus en dag skulle bestiga tronen såsom regerande Konung och för att han skulle fungera som Överstepräst och låta de gagneliga verkningarna av sitt mänskliga offer komma till användning, uppreste Gud, den Allsmäktige, Jesus Kristus från de döda såsom en odödlig, andlig Son och förde honom in i sin himmelska närvaro. Som följd härav har den nya världens grund stått fast och orubblig genom alla stormar och angrepp under de gångna nitton hundra åren, och i denna tid hälsar vi med jubel den dag som nu är nära, då den nya världen gör sitt inträde med Jesus Kristus såsom Jehovas smorde Konung.

Hur vi nu röner gagn av den nya

21. Har vi måst vänta till den nya världens upprättande för att få en ny ordning? Ge skäl för svaret?

21. Den kommande nya världen är ett av de nya system som Gud åvägabringar genom sin Son. Men sedan dess grund hade blivit lagd, behövde vi inte vänta till den nya världens verkliga upprättande för att komma i åtnjutande av en ny tingens ordning. Kristna som har förts in i det nya förbundet från pingsten år 33 och ned genom tiderna har kunnat glädja sig åt de nya anordningarna och föranstaltningarna. Inget bokstavligt tempel i Jerusalem, inget levitiskt prästerskap, inga djuroffer som måste frambäras gång på gång, år ut och år in, inga skuldbelastade samveten på grund av synd, för vilken Mose lag fördömer människorna, nej, intet av allt detta för vår del! Vi har kommit till det nya Jerusalem, Guds huvudstad i universum. Vi har ett nytt tempel, vari Jesus Kristus är den förnämsta hörnstenen och alla hans andliga efterföljare är levande stenar, byggda på honom såsom grundvalen. Vi har en ny överstepräst, ett nytt offer av ett högre slag, som verkligen borttager synder genom sitt blod, en ny lag, som är inristad, inte på stentavlor, utan på våra hjärtan, en ny medlare mellan Gud och människor, ett nytt förbund. Någonting mera? Ja, ny kunskap, nya gärningar av Gud i uppfyllelse av hans fordom framställda profetior, skuggbilder och förebilder, ett nytt ämbete och ett nytt förhållande till Gud såsom hans nya nation, bestående av hans andliga Israel, och såsom hans söner, vilkas ande ropar till honom: ”Abba, Fader!” Sanna kristna, som levat i överensstämmelse med sina privilegier, har länge åtnjutit dessa ting under seklernas gång. I våra dagar är en trogen kvarleva av Kristi medarvingar i besittning av dem. Alla dessa nya företeelser och förhållanden i samverkan med varandra såsom en ny tingens ordning sedan pingsten utgör en inledning och förberedelse till Guds egen nya värld. De utgör en absolut garanti för att den nya världen till fullo skall komma.

22. Varför har de som är under det nya förbundet inte denna världens ande? Vem är deras moder, och förmedelst vad frambringas de?

22. Sedan Kristi död, uppståndelse och himmelsfärd har allt detta varit verklighet — mitt i denna gamla värld. Det nya förbundet är ingen del av den gamla världens anordningar, men det tar ur denna världen ut ett folk för Jehovas namn. (Apg. 15:14, där det enligt 1878 och KJ står ”ett folk för sitt namn” i stället för ”ett folk, som kunde kallas efter hans namn” [1917].) De som utgör detta folk är inte längre någon del av den gamla världen, liksom Jesus, deras Medlare, aldrig någonsin var en del av den. Och Gud har till sitt folk utvalt dem som denna världen inte sätter något värde på. Bildligt talat är de gentemot denna världen fastnaglade på en påle, och den i sin tur är i förhållande till dem fastnaglad vid en påle såsom något som är dömt till förintelse. Och därför har de inte dess ande, och inte heller följer de dess visdom. (Joh. 8:23; 15:19; 17:6, 14, 16; 1 Kor. 1:27, 28; Gal. 6:14, NW; 1 Kor. 2:12; 3:19) De har ”smakat Guds rätta ord och krafter som höra den kommande tingens ordning till”, säger aposteln. Han säger till dem som är Guds barn i det nya förbundet, att deras moder inte är den organisation som stod under det mosaiska lagförbundet, vilket visades i en bild genom tjänsteflickan Hagar. Deras moder är lik den fria kvinna som Hagar tillhörde, nämligen Sara, Abrahams sanna hustru. Abraham, som offrade sin älskade son på Guds befallning, var en bild av Jehova Gud, och hans hustru Sara var en bild av den heliga organisation som är modern till Guds barn eller den som frambringar dem. Den är ingen del av denna gamla värld, utan är ren från den och står högt över den. Den är himmelsk liksom Gud och fullständigt undergiven honom och inställd på hans, uppsåt. Jerusalem på jorden är inte dess symbol. ”Men”, säger aposteln Paulus till de kristna i det nya förbundet, ”det Jerusalem som är ovan är fritt, och det är vår moder.” (Hebr. 6:5; Gal. 4:24—31; NW) Medelst det nya förbundet frambringar den Guds andliga barn, som skall bli medarvingar med Jesus Kristus i det himmelska riket.

23. Varför kan vi inte beteckna det nya förbundets tid med namnet ”evangelieåldern”?

23. Denna tidsperiod, varunder det nya förbundet är i kraft och varunder de goda nyheterna om Riket predikas av dem som är delaktiga i förbundet, får vi inte beteckna med något sådant namn som ”evangelieåldern”. Låt oss komma ihåg, att evangeliet eller de goda nyheterna inte började predikas först när det nya förbundet ingicks. Nej, ty i Galaterna 3:8 (NW) läser vi: ”Nu kungjorde Skriften, som i förväg såg att Gud skulle förklara människor av nationerna för rättfärdiga på grund av tro, på förhand de goda nyheterna för Abraham, nämligen: ’Genom dig skola alla nationerna bliva välsignade.’” Inte heller kan vi säga att den tingens ordning eller det system, som hör samman med det nya förbundet, slutar med den kommande striden vid Harmageddon, vari denna världen skall tillintetgöras. Eftersom Guds andliga barn i det nya förbundet kommer att ha en kvarleva som skall bevaras vid liv genom striden vid Harmageddon och in i den nya världen, så måste denna det nya förbundets ordning äga bestånd till efter Harmageddon. Den måste tillika med sina föranstaltningar fungera till dess Guds makt avlägsnar dem som utgör hans trogna kvarleva från jorden och förhärligar dem med Jesus Kristus i det himmelska riket. Därför inträffar inte slutet på den nya förbundsanordningen vid slutet av denna gamla värld, som styres av Satan. Vi måste ännu vänta på att få se, när Jehova Gud för det nya förbundet till dess lyckosamma slut. Vid den tiden kommer han att föra alla sina andliga söner in i den ”kommande tingens ordning”, vari ”hans oförtjänta godhets översvinneliga rikedom [skall] ådagaläggas i hans nåd gentemot oss i förening med Kristus Jesus”. — Ef. 2:7, NW.

24. Upphör det abrahamitiska förbundet i och med det nya förbundets slut? Motivera svaret.

24. En sak är säker: Det nya förbundets slut medför inte slutet på Guds förbund med Abraham, för vilken han kungjorde de goda nyheterna: ”Genom dig skola alla nationerna bliva välsignade.” Detta abrahamitiska förbund är ett ”evigt förbund”. (Ps. 105:8—10) Det kommer att sträcka sig vidare genom de tusen åren av Kristi konungsliga styrelse till välsignelse för alla hans jordiska undersåtar, sak samma av vad nationalitet de kan ha varit i denna gamla värld.