använde Paulus detta grekiska verb på ett rätt och passande sätt i 1 Korintierna 16:13. Det förhåller sig så även om kvinnor fysiskt sett är ”ett svagare kärl, det kvinnliga”. — 1 Petrus 3:7.

16. Vad tillägger Paulus, sedan han uppmanat de kristna att uppföra sig som män, och hur kan denna uppmaning efterlevas?

¹⁶ Sedan aposteln Paulus uppmanat de överlämnade, döpta kristna: ”Uppför er som män”, tillägger han: ”Bli starka.” I överensstämmelse med detta skrev Paulus i Efesierna 6:10: ”Slutligen, fortsätt att vinna kraft i Herren och i hans styrkas makt.” Jehova Gud, den Allsmäktige, kan styrka oss så att vi ”blir starka”, ja, så att vi utför ”bedrifter” i hans heliga tjänst. (Daniel 11:32, Engelska auktoriserade översättningen; Amerikanska standardöversättningen) Han har iklätt sitt överlämnade, döpta folk den värdighet som hör till den största tjänst någon kan utföra här på jorden. Detta bör på ett kraftfullt sätt driva den med anden smorda kvarlevan och dess fårlika följeslagare att handla som Paulus uppmanar oss: ”Uppför er som män.”

17. På vilket sätt har den smorda kvarlevan som lever i vår tid ett privilegium som är mera ärofullt än det som Johannes döparen hade?

¹⁷ Det privilegium som vi har i vår tid är större och mera ärofullt än det som Johannes döparen hade under det första århundradet. Han hade det ärofulla privilegiet att vara förelöpare till Jesus Kristus, den blivande konungen, i uppfyllelse av profetian i Malaki 3:1, på ett förebildligt sätt eller i liten skala. (Markus 1:1, 2) När Jesus talade om denne ”budbärare” (NW) som var sänd att röja väg framför Jehova, sade han: ”Jag säger er i sanning: Bland dem som är födda av kvinnor har det inte uppväckts någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himmelriket är större än han.” (Matteus 11:7—11) I vår tid verkar kvarlevan av de smorda arvingarna till himmelriket sedan slutet av första världskriget år 1918 som ambassadörer, inte för en framtida kunglig regering, utan för ett himmelskt rike som upprättades vid slutet av hedningarnas tider år 1914, ett rike där den förhärligade Jesus Kristus blivit uppsatt på tronen. Om dem gäller, fast i större och vidare bemärkelse, det som aposteln Paulus skrev: ”Vi är alltså sändebud [ambassadörer] på Kristi vägnar, som om Gud framställde enträgna uppmaningar genom oss. På Kristi vägnar ber vi ivrigt: ’Bli försonade med Gud.’” — 2 Korintierna 5:20.

18. a) Vilka har sedan år 1935 gett ett gynnsamt gensvar på de enträgna uppmaningar om att försona sig med Gud som kvarlevan av ”sändebud på Kristi vägnar” låtit gå ut? b) Vilka har förenat sig med männen i att predika nyheterna om Riket, och hur framkommer detta i Psalm 68:12?

¹⁸ En stor skara människor av alla nationaliteter har sedan slutet av första världskriget år 1918 och i synnerhet sedan det minnesvärda året 1935 gett ett gynnsamt gensvar på dessa enträgna uppmaningar som den smorda kvarlevan av Rikets arvingar låtit gå ut. Dessa som gett ett sådant gensvar har vidtagit de bestämda åtgärder som bibeln framhåller och blivit försonade med vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader och står nu i ett fridsamt förhållande till honom. I uppskattning fungerar de som följeslagare till kvarlevan av ”sändebud på Kristi vägnar” och kan betraktas som envoyéer på Kristi vägnar, när det gäller att låta vädjan om att bli försonad med Gud gå ut till ytterligare andra fårlika människor. På ett manligt och modigt sätt går även dessa, både kvinnor och män, ut och predikar ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”. (Matteus 24:14; Uppenbarelseboken 7:9—17) Det är alldeles som det förutsades i Psalm 68:12 (NW): ”Jehova själv ger utsagan; kvinnorna som förtäljer de goda nyheterna är en stor här.”

Var som män och möt Har-Magedon oförskräckta

1. På vilket sätt hade Theodore Roosevelt förlagt Har-Magedon fel tidsmässigt sett?

DET sägs att Theodore Roosevelt utropade följande under sin valkampanj för att bli president i Förenta staterna: ”Vi står vid Harmageddon, och vi strider för Herren!” Roosevelt visste från bibeln att det skulle bli en avgörande strid vid den ”plats som på hebreiska kallas Har-Magedon”. (Uppenbarelseboken 16:16) Han förlade denna händelse till en tidpunkt som låg ganska långt före den verkliga, för han dog den 6 januari 1919, mindre än två månader efter första världskrigets slut. Denna konflikt utmynnade inte i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon.

2. Vad är det som vid det tillfälle då detta krig framför alla andra krig inträffar avgör huruvida vi skall få överleva eller inte?

² Men vi har under det gångna året sett tecken som alla tyder på att vi närmar oss detta krig framför alla andra krig. Det förhållande till den allsmäktige Guden som vi står i kommer till stor del att avgöra huruvida vi skall få överleva detta krig, denna strid, eller inte.