Måste alla sanna kristna vara Ordets förkunnare?

”Allting är från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss tjänsten i samband med försoningen.” — 2 KORINTIERNA 5:18.

1. Hur var situationen på Paulus’ tid — fanns det någon prästklass i församlingen då?

”DET var ingen skillnad mellan präster och lekmän [på aposteln Paulus’ tid], för det fanns inga präster.” Detta uppseendeväckande uttalande, som stod att läsa i londontidningen Times, uttrycker en grundläggande sanning om den tidiga kristendomen. Där fanns ingen uppdelning i präster och lekmän. Innebär detta att den kristna församlingen var utan någon form av synligt ledarskap? Och fanns det inga Ordets förkunnare i någon bemärkelse?

2. Vilket slags ledarskap fanns det i den första församlingen? (Filipperna 1:1)

² Någon tid efter pingsten år 33 v.t., då antalet smorda kristna växte med flera tusen, blev det nödvändigt att förordna kvalificerade män i varje församling till att tjäna som tillsyningsmän och biträdande tjänare. Men de bildade inte någon prästklass. Deras förordnande var inte beroende av att de hade utbildats vid något universitet eller seminarium. De fick inte någon fast lön för sina tjänster. De var ödmjuka män med andliga kvalifikationer, män som var förordnade genom helig ande för att ta hand om hjorden. Men var det bara de som predikade de goda nyheterna om Riket? Var det bara de som var tjänare eller Ordets förkunnare i församlingen? — Matteus 24:14; Apostlagärningarna 20:17, 28; 1 Petrus 5:1—3; 1 Timoteus 3:1—10.

3, 4. Vilka tog del i den kristna förkunnartjänsten enligt Paulus?

³ Dessa frågor besvaras genom de råd och anvisningar Paulus ger i sina brev till de kristna i Korint. Lägg märke till inledningen i hans andra brev: ”Paulus ... till Guds församling som är i Korint, tillsammans med alla de heliga som är i hela Akaja.” Det råder inget tvivel om det — han skrev till hela kretsen av smorda kristna i Korint och Akaja, inte bara till dem som tog ledningen. Således är hans kommentarer om den kristna förkunnartjänsten i hög grad tillämpliga på ”alla de heliga”. Med sin och Timoteus’ verksamhet som grund argumenterade han: ”När vi nu har denna tjänst efter den barmhärtighet som har visats oss, ger vi inte upp.” ”Men allting är från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss tjänsten i samband med försoningen. ... Vi är alltså sändebud på Kristi vägnar, som om Gud framställde enträgna uppmaningar genom oss.” Han fortsätter: ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras; utan på alla sätt anbefaller vi oss som Guds tjänare: genom uthållighet i mycket.” — 2 Korintierna 1:1; 4:1; 5:18—20; 6:3, 4.

⁴ Dessa ord innebär att alla smorda kristna måste vara tjänare eller Ordets förkunnare och sändebud eller ambassadörer för Kristus. Av vilken anledning? Därför att världen, genom sin synd, är ”utestängd från det liv som hör Gud till” och behöver en tjänst i samband med försoningen för att lydiga och lojala människor ur alla nationer genom Kristus skall kunna ha ett gott förhållande till den suveräne Herren Jehova. — Efesierna 4:18; Romarna 5:1, 2.

5, 6. Hur gav Paulus stöd åt denna uppfattning i sitt brev till romarna?

⁵ Paulus skrev till församlingen i Rom: ”Men vad säger den [Guds ord]? ’Ordet är dig nära, i din egen mun och i ditt eget hjärta’; det vill säga trons ’ord’, som vi predikar. Ty om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till frälsning.” — Romarna 10:8—10.

⁶ Riktade Paulus dessa ord till några få utvalda? Hans inledning visar någonting annat, för han skrev: ”Till alla som är i Rom såsom Guds älskade.” Han tillade: ”Jag [tackar] min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att er tro är omtalad utöver hela världen.” Det är tydligt att Paulus riktade sina råd och anvisningar och uppmuntrande ord, däribland det som sägs i kapitel 10, till hela församlingen. Privilegiet att göra en offentlig bekännelse eller att förkunna offentligt stod öppet för alla. I själva verket stärkte han sin argumentering genom att tillägga: ”Men hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om? Och hur skall de höra utan att någon predikar? Och hur skall de predika, om de inte har blivit utsända? Alldeles som det är skrivet: ’Hur sköna är inte fötterna på dem som förkunnar goda nyheter om goda ting!’” — Romarna 1:7, 8; 10:14, 15.

7. Hur skiljer sig den sanna kristendomen från andra religioner? (Lukas 19:36—40)

⁷ Vilken uppmuntran för alla smorda kristna! Det innebär att de alla bör ha glädjen att sprida frälsningsbudskapet om Riket till andra. Ja, i Guds ögon kan och bör deras fötter vara ”sköna” i symbolisk bemärkelse. Varför det? Därför att sann kristendom inte är en egocentrisk religion som leder till självbelåtenhet, isolering och tystnadslöften. Tvärtom — den främjar en aktiv kristen tjänst som kommer till uttryck i ord och handling! Hur medveten Paulus var om detta kommer till synes i hans utrop: ”Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” — 1 Korintierna 9:16; Jesaja 52:7.

8. Vilka viktiga frågor påverkar nu många?

⁸ Men hur förhåller det sig med de millioner sanna kristna som inte har blivit smorda med helig ande, eftersom deras hopp är att få leva för evigt på jorden, inte i himmelen? Måste de också vara Ordets förkunnare? — Psalm 37:29; 2 Petrus 3:13.

Är de som tillhör den ”stora skaran” Ordets förkunnare?

9. Vilken verksamhet tar de som tillhör den ”stora skaran” del i?

⁹ Uppenbarelseboken ger delvis svar på dessa frågor. Johannes säger till exempel, sedan han i en syn har sett den smorda församlingen av 144.000: ”Efter detta såg jag, och se, en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer. Och oupphörligt ropar de med hög röst och säger: ’Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” Dessa som nu församlas för att överleva den stora vedermödan döljer sannerligen inte sin kristna identitet. De förkunnar med ”hög röst” upphovet till deras frälsning. Hur gör de detta i vår tid? Det gör de bland annat genom att hjälpa den lilla kvarlevan av smorda i att uppfylla andra viktiga profetior och befallningar som gäller Guds tjänare. — Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14.

10, 11. a) Vilken befallning gav Jesus sina efterföljare, innan han for upp till himmelen? b) Vilken profetia måste uppfyllas i vår tid?

¹⁰ Denna till antalet obestämda skara spelar till exempel en mycket viktig roll när det gäller att fullgöra Jesu befallning om att predika och undervisa, den befallning som han gav till sina trogna lärjungar i Galileen. Vid det tillfället sade Jesus: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Detta uppdrag gavs åt alla kristna, inte åt en utvald prästklass. — Matteus 28:18—20; 1 Korintierna 15:6.

¹¹ Jesu befallning har också nära samband med den profetia som han uttalade om ”avslutningen på tingens ordning”. Han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Hur har denna uppfordran att predika budskapet om Riket världen utöver under en enda generations tid tagits emot? Den allt mindre skaran av några tusen smorda kristna skulle helt visst inte ha kunnat utföra detta livsfrälsande verk ensam. Det skulle ha varit en omöjlig uppgift! — Matteus 24:3, 14; Lukas 21:32.

12. Vad erkänner de smorda med glädje i vår tid?

¹² Kristi smorda ”medarvingar” erkänner med glädje den roll den ”stora skaran” av mer än två millioner förkunnare spelar, den skara som har spritt budskapet om Riket över hela världen på en så relativt kort tid. Redan på 1930-talet tog många sanna kristna emot ansvarsuppgiften att förkunna i andra länder och erbjöd sig att tjäna där behovet var större. Tack vare det självuppoffrande exempel som dessa bröder och systrar, vare sig de tillhörde de smorda eller de ”andra fårens” klass, lade i dagen slog Rikets verk rot på ett starkare sätt i många länder i Europa, Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika. — Romarna 8:17.

13. a) Hur har Jehova påskyndat verket sedan år 1943? (Jesaja 60:22) b) Vilken roll har de som tillhör den ”stora skaran” spelat i samband med missionärstjänsten?

¹³ En tid före år 1943 såg ”den trogne och omdömesgille slavens” klass av smorda kristna behovet av att inrätta en missionärsskola, så att kristna Ordets förkunnare skulle kunna få ytterligare övning och förberedelse i syfte att sätta i gång och påskynda predikoverket i många andra länder. Från dess öppnande år 1943 och fram till den 4 mars 1984 har denna Gileadskola (”Gilead” är ett hebreiskt namn som betyder ”vittnesröse” eller ”vittneshög”) utbildat omkring 6.100 elever, av vilka de flesta sänts ut till främmande länder runt om i världen. Enbart 292 (4,8 procent) av dessa Gileadelever har bekänt sig tillhöra den smorda klassen, vilket innebär att flertalet av dessa särskilt övade förkunnare eller tjänare har tillhört den ”stora skaran”. I likhet med övriga Jehovas vittnen världen utöver accepterade de den kristna förkunnartjänsten som en integrerande del av den kristnes liv, då de överlämnade sig åt Jehova genom Kristus Jesus. — Matteus 24:45—47; Hebréerna 10:7.

Kallelsen — grundad på vad?

14, 15. På vad är den kristna kallelsen till tjänsten att vara en Ordets förkunnare grundad? (Matteus 22:37—40)

¹⁴ Innebär detta att de kristna har fått en personlig kallelse från Gud till tjänsten att vara en Ordets förkunnare? Det är sant att några inom kristenheten har utmålat sin ”kallelse” som en ytterligt känslobetonad upplevelse, som om Gud hade kallat dem direkt till sin tjänst. Men är den kristna förkunnartjänsten i huvudsak grundad på någonting så förgängligt och ombytligt som känslostämningar?

¹⁵ När aposteln Paulus talade om helig tjänst för Gud, vad visade han då att den skulle vara grundad på? Han skrev: ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst [”som en handling av intelligent tillbedjan”, Phillips; ”som förnuftiga skapelser”, The New English Bible, fotnoten].” Ja, helig tjänst för Gud är grundad på förnuft. Hur kan man säga det? Det beror på att vårt överlämnande åt och personliga förhållande till Jehova är grundade på kunskap om den sanne Guden. Således är den kristnes kallelse till tjänsten att vara en Ordets förkunnare inte bara ett resultat av en känslobetonad reaktion, även om denna kallelse är en lycklig erfarenhet i sig själv. Det finns en fast grundad drivkraft bakom den — kärleken till Gud och kärleken till nästan. — Romarna 12:1; Johannes 17:3.

16. Är heltidsarbete något som utestänger någon från att vara en Ordets förkunnare? (Apostlagärningarna 18:1—5)

¹⁶ Men du kanske frågar: Var dessa första kristna också förkunnare, även om de arbetade heltid eller var hemmafruar? Ja, det var de. De kanske inte kunde ägna mer än en liten del av sin tid åt den kristna förkunnartjänsten, åt att predika och undervisa, men denna tjänst satte de främst i sitt liv. De visste att de måste låta sitt ljus lysa som sanna lärjungar till Kristus. I själva verket var de arbetare och Ordets förkunnare långt innan kristenheten fick sin rörelse med arbetarpräster. — Matteus 5:16; 1 Petrus 2:9.

Bevis på att de är Ordets förkunnare

17, 18. a) Vilken allmän princip fastslog Kristus när det gällde de sanna kristna? b) Vad är det som i verkligheten anbefaller någon som en Ordets förkunnare?

¹⁷ Hur bevisar Jehovas vittnen att de är Ordets förkunnare, om de inte har något betyg eller någon akademisk examen? Ja, hur bevisade de första kristna att de var Ordets förkunnare? Kristus själv gav denna förståelse: ”Varje gott träd [frambringar] fin frukt.” Kristna Ordets förkunnare bör frambringa ”fin frukt”, vilket inbegriper att de tar del i verket att göra lärjungar. — Matteus 7:17.

¹⁸ Aposteln Paulus förklarade det på detta sätt: ”Börjar vi nu åter anbefalla oss själva? Eller behöver vi kanske, i likhet med somliga, anbefallningsbrev till er eller från er? Ni själva är vårt brev, som är inskrivet i våra hjärtan och som är känt och blir läst av alla människor. Ty det är uppenbart att ni är ett brev från Kristus, skrivet av oss såsom tjänare, ett som inte är inskrivet med bläck utan med en levande Guds ande, inte på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan.” Hur var det möjligt att göra en sådan inskrift på hjärtan? Jo, genom att predika sanningens sädlika ord som då inplanterades i hjärtat. Denna säd motiverade i sin tur mottagaren till att också predika detta frälsningsbudskap för andra. — 2 Korintierna 3:1—3.

19. Vilken säker rekommendation som Ordets förkunnare har Jehovas vittnen?

¹⁹ Har Jehovas vittnen bevis för att de har ”ett brev från Kristus”, skrivet av dem såsom tjänare? Fakta talar för sig själva. År 1931, då de först antog sitt unika namn, fanns det omkring 50.000 vittnen som predikade runt om i världen. Rapporten för år 1983 visar att det som mest var mer än 2.652.000 förkunnare som predikade de goda nyheterna om Riket i förening med 46.235 församlingar. Ja, det finns nästan lika många församlingar nu som det fanns vittnen år 1931! Sanningen har verkligen skrivits på millioner människors hjärtan under de senaste årtiondena — och detta är ett ovedersägligt bevis för att Jehovas vittnen är Ordets förkunnare. — Jesaja 43:10—12.

20. Vad behöver vi i vår tid som kristna förkunnare? Vilka frågor återstår att besvara?

²⁰ Behovet av kristna förkunnare är nu mer angeläget än någonsin. Tiden är kort och skörden är stor. Vi har därför så mycket större anledning att vara kvalificerade, dugliga förkunnare som predikar och undervisar på ett produktivt sätt. Hur kan vi göra detta? Hur kan vi bli mera effektiva som förkunnare? Är Kristi och apostlarnas exempel av något praktiskt värde för oss i vår tid? — Efesierna 5:15, 16; Matteus 9:37, 38.

Repetitionsfrågor

□ Hur vet vi att alla Kristi smorda efterföljare måste vara förkunnare?

□ Vilken roll har den ”stora skaran” spelat i den nutida förkunnartjänsten?

□ På vad är den kristna kallelsen till tjänsten att vara en Ordets förkunnare grundad?

□ Vilket bevis har Jehovas vittnen för att de är Ordets förkunnare?

[Bild på sidan 11]

Fanns det någon kristen prästklass på apostlarnas tid?

[Bild på sidan 12]

År 1943 öppnades Gileadskolan i South Lansing i staten New York. Skolan flyttades år 1961 till Brooklyn

[Bild på sidan 13]

Gileadskolan finns nu i nya lokaler nära Brooklynbron och fortsätter att förbereda förkunnare för tjänst i främmande länder

Hur man blir en effektiv Ordets förkunnare

”Fördenskull sänder jag Timoteus till er, ... [för] han skall påminna er om mina metoder i förbindelse med Kristus Jesus, alldeles som jag undervisar överallt i varje församling.” — 1 KORINTIERNA 4:17.

1, 2. Nämn en faktor som är nödvändig för att någon skall dras till sanningen. (Apostlagärningarna 8:12)

I OCH med att den heliga anden utgöts vid pingsten år 33 v.t. växte och utbredde sig den kristna församlingen snabbt. (Apostlagärningarna 2:40—42; 4:4; 6:7; 11:19—21) Vad var nyckeln till dess framgång? Varför tog så många judar och sedan samariter och hedningar emot Kristus och budskapet om Guds rike? — Apostlagärningarna 8:4—8; 10:44—48.

² För att någon skall ta emot de kristna goda