Frågor från läsekretsen

● Är det oskriftenligt för ett Jehovas vittne att gifta sig med någon som inte är i sanningen? — L. H., Ohio.

Jehovas invigda folk, som är i världen men inte är någon del av den, befinner sig i en ställning liknande Abrahams, då han bodde som främling i Kanaans land. (Joh. 17:14—16; 15:19) Abraham, som ville skydda sin familj från att röna inflytande av demondyrkan genom äktenskapsförbindelser med kananéerna, sände efter en hustru åt sin son Isak från sitt hemland. (1 Mos. 24:3, 4) Isaks son Jakob blev på ett liknande sätt skyddad för hedniska kvinnor. (1 Mos. 28:1, 2) Flera hundra år senare blev israeliterna, som var på väg till det utlovade landet, befallda att undvika giftermål med de icke troende kananéerna: ”Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner. Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra gudar.” (5 Mos. 7:3, 4) Så betydelsefull var denna princip att Jehova införlivade den med sin lag: ”Du må icke sluta något förbund med landets inbyggare. Ty i trolös avfällighet löpa de efter sina gudar och offra åt sina gudar; och när de då inbjuda dig, kommer du att äta av deras offer; du tager ock deras döttrar till hustrur åt dina söner; och när då deras döttrar i avfällighet löpa efter sina gudar, skola de förleda dina söner till att likaledes löpa efter deras gudar.” (2 Mos. 34:15, 16) Nära umgänge av vad slag det vara må var förbjudet, därför att det kunde bli skadligt. Sedan israeliterna kommit in i Kanaans land och vunnit många segrar över sina fiender, var det fortfarande nödvändigt att varna dem för att ingå förbindelser med hedningar, varigenom de kunde råka i svårigheter, och detta gällde även äktenskapliga förbindelser. — Jos. 23: 6—8, 12, 13.

Men det fanns alltid en del israeliter, som menade att de var starka nog i andligt avseende för att kunna gifta sig med hedniska kvinnor, åtnjuta ett äktenskaps förmåner och samtidigt motstå det snärjande inflytandet från sina hustrurs demonreligion. Men Guds goda råd och befallning kunde inte ostraffat ignoreras, inte ens av den visaste mannen i dessa flydda tider, konung Salomo. Det säges om honom att han älskade många kvinnor ur främmande folk och tog till hustrur många kvinnor från de hedniska nationerna, som bodde runt omkring israeliterna, och dessa kvinnor ”förledde ... hans hjärta att avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev hängivet åt HERREN [Jehova, AS], hans Gud”. Det var efter det att Jehova hade varnat Salomo som denne avsiktligt visade olydnad mot Guds befallningar — efter det att Jehova ”hade givit honom ett särskilt bud angående denna sak, att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud, som han icke hade hållit”. — 1 Kon. 11:1—11; Esr. 9:1, 2.

Liknande varningar återfinnes i de kristna grekiska skrifterna, där Guds tjänare får uppmaningen att hålla sig avskilda från denna gamla värld: ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende. ... vilken del har en trogen människa med en icke troende?” (2 Kor. 6:14, 15, NW) Om ett Jehovas vittne gifter sig med en som inte tror blir det omaka par; de båda kontrahenterna drar åt olika håll varav kommer slitningar och påfrestningar. Var och en bör betänka att äktenskapliga band kan komma att vila på en människa länge, ty enligt Guds lag kan de inte lösas lättvindigt. Det enda giltiga skälet till att ett äktenskap kan upplösas är att en av makarna begår äktenskapsbrott. (Matt. 19:9; Mark. 10:11, 12) Dessa band kan innebära att man får förpliktelser och att ens personliga frihet blir begränsad för hela livet. Av denna orsak bör inte endast ett första giftermål, utan även ett andra äktenskap, efter det att ena parten dött, noga övervägas. Aposteln Paulus ger följande råd: ”En hustru är bunden under hela den tid hennes man lever. Men om hennes man skulle insomna i döden, är hon fri att gifta sig med vem hon vill, BLOTT DET SKER I HERREN.” — 1 Kor. 7:39, NW.

Den föreskrift som ges här beträffande kristna änkor, som önskar ingå äktenskap på nytt, gäller med lika stor kraft beträffande vilken som helst av Guds tjänare, som söker en make eller maka: nämligen att han eller hon må gifta sig ”blott det sker i Herren”. Det betyder, att taga till äkta endast en person som har överlämnat sig åt Jehova, liksom han eller hon själv har gjort. Att sammanlänka sig med någon som inte tror, befrämjar inte välgång för den kristne, varken i hans privatliv eller som en Guds tjänare, utan dikteras mera av passion. Att man medvetet och överlagt handlar så försätter ens kristna lycka och andliga intressen i fara och behagar inte Gud eller Kristus, utan är ett hån mot Jehovas råd och befallningar.

● Vad menade Kristus, då han sade att de kristna måste hata fader och moder? — C. D., Kalifornien.

Denna föreskrift ges i Lukas 14:26 (NW): ”Om någon kommer till mig och icke hatar sin fader och moder och hustru och barn och bröder och systrar, ja, och till och med sin egen själ, kan han icke vara min lärjunge.” Jesu ord här var riktade till hans efterföljare, som skulle taga på sig ”tortyrpålen” såsom han själv gjorde, vilket framgår av den följande versen. Det hat, Jesus talade om, skulle inbegripa individens egen själ eller liv, och inte bara medlemmarna av hans familj. Nåväl, hur handlar nu Kristi smorda efterföljare? För att kunna gå ned i offerdöd med honom, vad gör de med sina mänskliga själar? Genom att samtycka till att offra dem så hatar de dem, eller hur? Jesus sade: ”Den som finner sin själ skall mista den, och den som förlorar sin själ för min skull skall finna den.” (Matt. 10:39, NW) De hatar sina själar, de förlorar dem, de ger upp dem; de samtycker till att offra dem och allt framgent avstår de från allt hopp om att leva ett jordiskt liv i den nya världens paradis. Jesus sade att de måste betrakta sina jordiska släktskapsförbindelser på samma sätt. De måste vara villiga att lämna dem för alltid, lämna jorden och komma till himmelen och aldrig låta fader, moder, broder, syster, hustru, barn eller ens deras eget jordiska liv hindra dem i att följa Guds ord och göra hans vilja. De hatar jordiska släktingar och sitt eget liv i den mån att de är villiga att offra allt detta, om så skulle vara Guds vilja, och aldrig tillåta släktskapsband eller sitt eget liv att hindra dem från att troget fullgöra sina förpliktelser gentemot Jehova Gud. Det är alltså inte meningen att vi skall hata fader och moder i ordets vanliga bemärkelse, lika litet som vi skall hata våra egna kroppar. Vi älskar oss själva; likaledes bör vi älska vår nästa och häribland dem som hör till vår egen familj. Men ingenting får stå hindrande i vägen för Kristi smorda efterföljare och hindra dem att lämna den jordiska skådeplatsen och jordiska band för att komma till himmelen och där regera med Kristus.