Möten för tjänst på fältet

4—10 FEBRUARI

Att erbjuda boken ”Bibliska berättelser”

 1. Hur kan man använda bilderna för att få i gång samtal? (Gör en kort återblick på berättelserna 2, 10, 33, 70, 92, 115.)

 2. Hur kan man erbjuda boken till en vuxen? Till en ungdom?

11—17 FEBRUARI

Att visa personligt intresse

 1. Vad slags frågor kan du ställa för att ta reda på vad den besökte tror?

 2. Varför är det bra att lyssna på vad den besökte har att säga?

 3. Varför kan det vara bra att om möjligt hålla med den besökte?

18—24 FEBRUARI

Att tala om Guds rike

 1. Hur kan detta att vi talar om Riket visa att vi är avskilda från världen?

 2. Hur kan vi använda de två skriftställena (2 Petr. 3:13; Jes. 65:17) vid våra återbesök?

 3. Hur kan vi uppmuntra andra att tala om Guds rike?

25 FEBRUARI—2 MARS

Att leda nya till organisationen

 1. Varför är det viktigt att leda nya till organisationen? (Hebr. 10:24, 25)

 2. Vilka metoder har du funnit effektiva? (qm sid. 199—202)

 3. När kan man göra detta?

Ämne för samtal

Guds löfte om någonting nytt. — 2 Petr. 3:13; Jes. 65:17.

Gör gott mot dem som är besläktade med dig i tron

¹ Är du medveten om brödernas och systrarnas andliga och fysiska behov i din församling? Har du funderat över hur du kan bistå dem? Har du möjlighet att göra något för att fylla deras behov? (Ords. 3:27) Eller överlåter du vanligtvis åt andra att ta hand om sådana angelägenheter?

² Det är en god sak att kvalificerade bröder är medvetna om andras behov och försöker bistå dem, innan en viss tendens eller böjelse medför andliga svårigheter för dem. För den som är vis räcker det ofta med en vänlig påminnelse från bibeln.

VAD VI KAN GÖRA

³ En del bröder med andliga kvalifikationer har visat ett faderligt intresse för några av de yngre i Rikets sal, särskilt sådana som inte kommer från familjer där alla är i sanningen, och på så vis hjälper de dem att undvika några av de vanliga ungdomsproblemen. Det är mycket bättre än att försöka hjälpa någon att rätta till ett problem sedan det har uppstått.

⁴ I Galaterna 6:2 skriver Paulus: ”Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll på så sätt den Smordes lag.” Denna hänvisning till ”den Smordes lag” har sammankopplats med Jesu ord i Johannes 13:34 och 35, som visar att hans lärjungar skulle älska varandra. Och hur uppmuntrande är det inte att få hjälpa till med att lindra andras bördor inom församlingen, när så är möjligt!

⁵ Det skulle vara bra för var och en av oss att personligen ta några minuter till att tänka på dem vi känner i församlingen, kanske inom vår egen bokstudiegrupp, som vi kanske skulle ha möjlighet att hjälpa. Har vi besökt dem i deras hem, eller har vi inbjudit dem att besöka oss? En kretstillsyningsman besökte en syster som inte hade tagit del i tjänsten på fältet under en längre tid. Han fann att hon önskade ta del i den och att hon bara behövde hjälp. Hon fick hjälp och hade därigenom möjlighet att komma ut i tjänsten på fältet den veckan. Säkert kan du föreställa dig hur tillfreds hon var över att någon visade henne omtanke och till och med gjorde anordningar för att äta en måltid med henne senare under veckan.

GE ÄVEN HJÄLP I FRÅGA OM SMÅ TING

⁶ Det viktiga är inte om vi har möjlighet att göra mycket eller litet, utan det som verkligen räknas är den omtanke vi visar. Ett brevkort, ett besök, en inbjudan, ett telefonsamtal, kanske att dryfta dagens text på telefon, att hjälpa till med något som behövs, fysiskt eller andligt — allt sådant kan vara till hjälp.

⁷ Några systrar finner det lämpligt att ibland sitta barnvakt åt andra som önskar gå ut i tjänsten på fältet. Många tar en omväg för att ta någon med till möten eller i tjänsten på fältet. Andra finner det möjligt att besöka sådana som är sjuka eller ligger på sjukhus. Och när du gör detta, bör du ge dem något uppmuntrande — en erfarenhet eller en biblisk tanke, såsom Psalm 55:23 eller 41:4. Sådana tankar kan vara mycket trosstärkande. Och vi kan alla bedja för varandra, särskilt om vi är medvetna om ett problem och inte kan se hur vi personligen skulle kunna ge hjälp.

⁸ De första kristnas föredöme i att visa gästfrihet är utmärkt att efterlikna. Sådan gästfrihet bygger upp vår tro och stärker kärlekens band. Paulus betonar denna fina egenskap, då han framhåller: ”Så låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar. Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” — Gal. 6:9, 10.

Att bevara en hjälpsamhetens ande gentemot varandra

¹ Bibeln visar att människor länge har kunnat glädja sig åt att samarbeta i Guds tjänst. När Jesus utsåg 70 att gå före honom till olika städer, sände han ut dem två och två. (Luk. 10:1) När Paulus skulle bege sig ut på sin missionsresa, tog han Timoteus med sig för att denne skulle bistå honom. (Apg. 16:1—3) Salomo insåg också behovet av sällskap, när han sade: ”Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.” (Pred. 4:9) Detta betyder inte att man inte skulle kunna arbeta ensam, när man delar med sig av de goda nyheterna. Men det finns många fördelar med att samarbeta med en medförkunnare i tjänsten och att hjälpa varandra. Hur kan vi i dag bevara denna hjälpsamhetens ande i våra församlingar?

DU KAN DELA MED DIG

² Känner du dig besvärad eller kanske till och med blyg eller skamsen för att tala med någon annan om hur du skulle kunna förbättra olika sidor av din tjänst? Tycker du att du inte har nytta av att samarbeta med någon i tjänsten därför att du är en lärare i Guds ord eller därför att du känt sanningen under en längre tid? Tänk på exemplet med Apollos. Bibeln säger att han var ”en vältalig man, . . . och han var väl förtrogen med Skrifterna”. Men Akvila och Priscilla ”tog . . . upp honom i sitt sällskap och utredde Guds väg mera korrekt för honom”. Apollos var inte besvärad av att behöva ta emot ytterligare sanningar från Akvila och Priscilla. Han motsatte sig inte hjälp och menade att han redan talade ”dristigt i synagogan” och därför inte hade behov av att lära sig mera. I stället tog han emot den hjälp han fick och kunde i sin tur resa till Akaja och där bli ”till stor hjälp för dem som hade kommit till tro på grund av Guds oförtjänta omtanke”. Denna framställning hänsyftar kanske inte direkt på tjänsten på fältet, men den visar den hjälpsamhetens ande vi önskar ådagalägga gentemot varandra. — Apg. 18:24—28.

³ En förkunnare kan vara ganska duktig när det gäller att placera litteratur men ha svårt att göra återbesök. En annan kan vara duktig på att göra återbesök men har svårt att göra första besöket. Bibeln återspeglar följande ande: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra såsom goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt.” (1 Petr. 4:10) De som har olikartade gåvor uppmuntras att samarbeta i tjänsten på fältet och att lära av varandra.

GENOM BOKSTUDIEGRUPPEN

⁴ I Tjänsten för Guds rike under tiden juli—november gavs det många fina förslag till hur vi kan arbeta tillsammans och få ömsesidigt utbyte. (Det skulle vara bra om bokstudieledarna repeterar dessa förslag så att de kan genomföras genom bokstudieanordningen.) Om du skulle vilja förbättra ditt offentliga predikoarbete, varför då inte utnyttja denna förträffliga anordning? Allt du behöver göra är att gå till din bokstudieledare eller tillsyningsmannen för tjänsten i din församling och tala om din önskan. Eller om du så önskar kan du kontakta en förkunnare som är duktig just på det område där du vill förbättra dig och göra upp om samarbete.

⁵ Vi har inte alla samma erfarenhet och förmåga, så utnyttja därför dem i församlingen som ”har fått en gåva” inom det område av predikoarbetet där du skulle vilja förkovra dig. (1 Kor. 12:29, 30) Det är många glädjeämnen som man kan få erfara genom sådan hjälp, sådan kärlek och sådana förträffliga gärningar. — Hebr. 10:24.