Frågor från läsekretsen
● Är orden i Matteus 24:19 tillämpliga på dem som befinner sig i den kristna församlingen eller på dem som är utanför församlingen? — E. N., USA.
Havande kvinnor och de som har nyfödda barn skulle få utstå vedermöda på grund av de svåra tider som Kristus förutsade, när han yttrade följande ord, som vi finner i Matteus 24:19 (NW): ”Ve de havande kvinnorna och dem som amma ett spädbarn i de dagarna!” I överensstämmelse med hans ord drabbades de havande kvinnorna och de som hade spädbarn att amma av svåra olyckor, när den romerska hären plötsligt överföll Jerusalem och tilldelade judarna ett förkrossande nederlag år 70 e. Kr. Tusentals människor led och dog. Hungersnöden rasade, och bara det var förskräckligt. Om den behandling som de upproriska då utsatte sina judiska landsmän och landsmaninnor för skrev Josefos:
”De gamla männen, som höll stadigt tag om sin mat, blev slagna; och om kvinnorna gömde vad de hade i händerna, slet man dem i håret för detta; inte heller visade man någon misskund med åldringar eller spädbarn, utan man lyfte upp barnen från marken, då de hängde över de matsmulor de kommit över, och dängde dem i golvet.” — Wars of the Jews (Judarnas krig), bok V, kapitel X, paragraf 3.
Tänk dig in i hur de mödrar kände sig, som stod bredvid och tvingades se på när deras egna barn, till och med spädbarn, utsattes för sådan brutalitet. Tänk också på den skräck som dessa mödrar kände, då de fick se barnen dödas inför ögonen på dem, ty sådant hände också! På grund av den känslomässiga läggningen hos kvinnan är det helt naturligt för en kvinna att visa stor omtanke om dem som hon älskar, dem som tillhör hennes familj. Hur stor blir fördenskull inte hennes oro, när hemska saker hotar hennes barns välfärd och liv! Låt oss fördenskull inte förringa kvinnornas lidande på den tiden. För dem som var havande var förhållandena naturligtvis ännu svårare. Under svåra tider gör sig modersinstinkten, särskilt instinkten att skydda avkomman, ännu mera påmind. Tänk dig alltså in i det våldsamma lidande, den känsla av fullständig hjälplöshet, som mödrarna med spädbarn i Jerusalem under första århundradet måste ha fått utstå, då de själva utsattes för grymheter och då de fick bevittna sina barns lidanden! Ja, det var verkligen en tid av ve för havande kvinnor och dem som ammade spädbarn!
Människor kan mycket väl sätta sig in i en mors kärlek. Paulus till exempel ansåg det passande att belysa sina ömma känslor för de kristna i Tessalonika med dessa ord: ”Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.” (1 Tess. 2:7) Vi kan också lätt förstå den djupa oro som anfäktar en havande kvinna eller en ammande mor, därför att hon tänker på vad som kan komma att hända hennes barn i en kritisk tid. Genom sina ord i Matteus 24:19 framhöll Jesus i mänskliga och mycket begripliga ordalag, vilken verkan de ting, som skulle komma att inträffa, skulle få på människor. Det skulle komma stor nöd och stora svårigheter. Ytterligt påfrestande tider stundade.
Kristi ord om ve över de havande kvinnorna och dem som ammar spädbarn är tillämpliga i våra dagar. Den större uppfyllelsen av denna profetia inträffar i dessa yttersta dagar. Och Jesu ord är i synnerhet tillämpliga på människor utanför den kristna församlingen. Den tid som ligger framför oss, då denna gamla värld når sitt slut i Harmageddonstriden, kommer att bli en tid av ve och stor vedermöda. Den blir inte lätt för någon.
Det bör emellertid påpekas att Jesus Kristus i Matteus 24:19 inte talade om huruvida det skulle vara tillbörligt eller lämpligt att kristna äkta par får barn i dessa yttersta dagar. De kristna i vår tid är inte ålagda att få barn, men de är inte heller ålagda att inte få några barn. De äkta makarna får själva avgöra den saken. Det är helt och hållet deras egen angelägenhet. — Gal. 6:5.
Vedermöda är alltså vad alla människor kan förvänta, då den här världen närmar sig sitt slut. Detta gäller med visshet även de havande kvinnorna och dem som ammar spädbarn. Om havande kvinnor eller kvinnor med små barn låter de omständigheter, som de befinner sig i, avhålla dem från att fly bort från denna världen och överlämna sig åt Gud genom Kristus, kommer de att gå miste om Guds beskydd. Men mödrar som drar nytta av den återstående tiden och flyr till Jehovas ”berg”, där trygghet står att finna, kommer att få röna beskydd. De kommer med visshet att få utstå vedermöda, men Jehovas beskydd kan utsträckas till dem och till deras barn, födda såväl som ofödda. — Ps. 91:7, 8, 14—16.
● Kan de jordbävningar, som Jesus Kristus nämner i Matteus 24:7, vara av symbolisk art? Skulle de kunna ha avseende på politiska förhållanden, t. ex. revolutioner?
När Jesus uttalade sin profetia om de yttersta dagarna, sade han, enligt Matteus 24:7 (NW): ”Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bliva livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra.” Somliga har menat att de jordbävningar, som omnämns här, skulle vara av symbolisk art. De har tänkt sig att de syftade på mänskliga revolutioner och på förhållanden i det politiska livet eller inom statsförvaltningen, som vållar stora svårigheter bland människorna. Men är en sådan slutsats berättigad av sammanhanget i denna Jesu profetia? Nej, det är den inte; ty om vi skulle anse jordbävningarna vara bildliga eller symboliska och syfta på politiska eller sociala revolutioner, då måste vi också anse den omnämnda livsmedelsbristen vara av symbolisk art. Och vidare skulle vi tvingas att betrakta de farsoter, som omnämns i Lukas’ skildring av Jesu profetia beträffande de yttersta dagarna, såsom vore de av symbolisk art. (Luk. 21:11) Och hur förhåller det sig med de krig, som blivit förutsagda? Skulle de vara symboliska? Vi skulle tvingas att svara ja på den frågan, om vi menar att talet om jordbävningarna i Jesu profetia har en symbolisk innebörd.
De krig, som den nuvarande generationen fått uppleva, har sannerligen varit allt annat än symboliska. Millioner människor har förlorat livet, och ytterligare millioner har fått lida svårt till följd av krigets gissel under vår generations tid. Bokstavlig livsmedelsbrist och svåra farsoter har hemsökt människorna i våra dagar. Hur stort är till exempel inte det nuvarande problemet att skaffa föda, särskilt med tanke på befolkningstillväxten i världen? ”Kapprustningen och kapplöpningen ut i rymden blir endast teoretiska problem”, vidhöll Norman W. Desrosier, som är professor i födoämnesteknologi vid Purdue University, om mänskligheten inte lyckas i sina bemödanden att tillfredsställa de ”väsentliga behoven hos de hungriga i världen”. Krigen, hungersnöden och farsoterna är således bokstavliga företeelser. Och det är även jordbävningarna.
Under rubriken ”Den föränderliga jorden”, skrev William L. Laurence i New York Times för 6 mars 1960: ”Tio eller ändå flera större jordbävningar skakar jorden varje år. Den svagaste av dessa utlöser omkring ett tusen gånger så stor energi som en atombomb av det slag som tillintetgjorde Hiroshima och Nagasaki. ... Även om de förödande jordbävningarna är relativt få till antalet, så förekommer det ideligen smärre jordbävningar. Man beräknar att allt som allt en million jordstötar inträffar varje år.” I ett annat meddelande hette det: ”Under 2.000 år av upptecknad historia har jordbävningar sannolikt skördat 10.000.000 liv.” (New York Times för 20 augusti 1950) Detta skulle betyda i medeltal omkring 5.000 liv årligen. Mellan 1915 och 1948 dödades emellertid 848.450 människor till följd av jordbävningar. Den årliga genomsnittssiffran för liv som utsläcktes genom jordbävningar var då inte 5.000 utan 24.241 för denna trettiofemårsperiod! Det ligger alltså i öppen dag att de jordbävningar, som omnämns i Matteus 24:7, är bokstavliga, lika bokstavliga som de andra dragen i det sammansatta tecknet, som anger att ändens tid för denna världen är inne. De är inte symboler av svårigheter inom statsförvaltningen, av revolutioner eller andra omvälvningar i det mänskliga samhället.