26. Med vilka hade Paulus under sin sista resa till Jerusalem ett avskedsmöte i Miletus, och vad visar Apostlagärningarna 21:17, 18 beträffande sammansättningen av församlingen i Jerusalem?

²⁶ Flera år senare befann sig aposteln Paulus på sin sista resa till Jerusalem. Han gjorde uppehåll i hamnstaden Miletus och satte sig i förbindelse med församlingen i det intilliggande Efesus i Mindre Asien. Sände han efter hela församlingen i Efesus för att de skulle komma och låta honom ta avsked av dom? I Apostlagärningarna 20:17 får vi denna upplysning: ”Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste [presbyterer, äldre män].” Det fanns alltså i församlingen i Efesus män som officiellt var ”äldste” eller ”äldre män”. I Apostlagärningarna 21:17, 18 påminns vi om att också församlingen i Jerusalem hade sådana funktionärer, ty där heter det i läkaren Lukas’ skildring: ”När vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glädje. Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.” Jakob, Jesu Kristi halvbror, tillhörde också dessa ”äldste” eller ”äldre män”. I Galaterna 2:9 kallar Paulus Jakob för en andlig stödjepelare och säger: ”Jakob och Cefas [Petrus] och Johannes, de män, som räknades för själva stödjepelarna” ”räckte ... mig och Barnabas handen till samarbete”.

27. Vilka skulle enligt 1 Timoteus 5:17 anses värda dubbel heder, och vad var orsaken till detta? Vilkas böner var till särskilt stort gagn?

²⁷ Aposteln Paulus vittnade faktiskt om den officiella ställning som intas av en ”äldste” (eller presbyter, äldre man) i församlingen, då han någon gång under åren 61—64 v.t. skrev ned dessa föreskrifter till Timoteus: ”Må de äldre män som presiderar på ett förträffligt sätt anses värda dubbel heder, i synnerhet de som arbetar hårt med att tala och undervisa.” (1 Tim. 5:17, NW) Sådana ”äldre män” presiderade alltså officiellt i församlingen och arbetade med att tala och undervisa i bibeln. Enligt Jakob 5:14 (NW) var sådana ”äldre mäns” böner till särskilt stort gagn.

Förordnade förtroendemän i den teokratiska organisationen

1. Vilka frågor väcker 1 Petrus 5:1—3, om alla medlemmar av församlingen var ”äldste”?

NÅGON gång under åren 62—64 hade aposteln Petrus, medan han var i Babylon i Mesopotamien, något att skriva om de ”äldre männen”. Han säger: ”Därför ger jag de äldre männen [presbyterer, de äldste] ibland er denna uppmaning, ty jag är också en äldre man liksom de och ett vittne om den Smordes lidanden, delaktig även i den härlighet som skall uppenbaras: Var herdar för Guds hjord, som ni har i er vård, inte på grund av tvång, utan frivilligt;