hednatroende. Detta var sannerligen en fråga som hade med tron och ett rätt uppförande att göra. Handlade nu Petrus i detta fall såsom den främste av apostlarna eller såsom en påve? Vi läser:

14. Hur reagerade Petrus inför den situation som uppstod och som hade med tron och ett rätt uppförande att göra, och hur handlade hans medapostel Paulus?

¹⁴ ”När Cefas [arameiska för Petrus] kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse. Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan av fruktan för de omskurna. Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.” ”Men när jag såg att de icke vandrade rätt enligt sanningen om de goda nyheterna, sade jag till Kefas inför dem alla: ’Om du, fastän du är jude, lever som nationerna göra och icke som judarna göra, hur kommer det sig då att du tvingar människor av nationerna att leva enligt judisk sedvänja?’” — Gal. 2:11—14; v. 14 enl. NW.

Dörren förblir öppen

15. a) Varför var det med all rätt som Paulus tillrättavisade Petrus? b) Vad försökte Petrus i själva verket göra, och hade han myndighet eller makt att göra detta? c) Hur visade Petrus att himmelen inte stödde honom i det som han gjorde i Antiokia?

¹⁵ Här blev alltså aposteln Petrus offentligen tillrättavisad, och det med rätta, ty Petrus vandrade inte rätt fram enligt den kristna tron och ett kristet leverne. Människofruktan hade på nytt fått makt med Petrus, såsom den hade fått när han förnekade Jesus tre gånger den natt denne blev förrådd av Judas Iskariot. (Matt. 26:31—35, 69—75; Mark. 14:27—31, 66—72; Ords. 29:25) Det var som om Petrus försökte använda himmelrikets andra nyckel för att tillsluta den öppnade dörren mitt för näsan på de icke omskurna hedningarna. Men han hade inte makt att göra detta, ty den uppståndne Jesus Kristus sade längre fram: ”Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har ’Davids nyckel’, han som ’upplåter, och ingen kan tillsluta’, han som ’tillsluter, och ingen upplåter’: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta.” (Upp. 3:7, 8) Himmelen var alltså inte ense med Petrus om hans handlingssätt i Antiokia. Utan tvivel rättade han snabbt till sitt handlingssätt, så att det stämde överens med de råd han fick av sin medapostel Paulus. Detta var för enligt med det som Petrus sade, när han yttrade sig under debatten om omskärelsen, som hölls i Jerusalem. (Apg. 15:6—11) Och han tillstod att Paulus hade talat och skrivit rätt, när han i sitt andra brev till de kristna troende skrev så här:

16. Hur visade Petrus genom det som han skrev att han var i full överensstämmelse med Paulus?

¹⁶ ”Ni [böra] betänka att vår Herres tålamod innebär frälsning, alldeles såsom vår älskade broder Paulus också skrev till eder — enligt den vishet som givits honom — när han talade om dessa ting, såsom han också gör i alla sina brev. I dem finnes emellertid somligt som är svårt att förstå, vilket de som icke taga emot lärdom och som äro ostadiga förvränga, såsom de också göra med de övriga Skrifterna, till sin egen tillintetgörelse.” — 2 Petr. 3:15, 16, NW.

17. a) Vad lär bibeln om huruvida Petrus eller någon påve skulle kunna släppa in vissa individer i himmelen eller utestänga dem därifrån? b) Vad är det som avgör om någon som står på prov för en plats i himmelriket slutligen vinner en sådan belöning? c) Till vem går då äran för att han öppnat en möjlighet för några att vinna en plats i Guds rike och även gjort det möjligt för mänskligheten att bli välsignad genom detta rike?

¹⁷ Petrus ansåg sig inte vara en ofelbar påve, och inte menade han sig heller vara den som stod på vakt vid himmelrikets port. Detta stämmer helt överens med bibelns övriga innehåll, ty den lär att Jehova Gud, inte Petrus, är den store domaren över Guds folk, och han använder Kristus Jesus som sin meddomare. Vidare måste de som skall vinna inträde i himmelriket gripa denna möjlighet medan de befinner sig här på jorden och måste leva ett ostraffligt liv. Om någon vinner inträde i himmelen, beror detta på att han verkligen har följt i Jesu fotspår här på jorden. Till Jehova Gud går all äran för att han i sin oförtjänta godhet har öppnat vägen till himmelriket och utvalt dem som skall bli Rikets arvingar tillsammans med Kristus. Likaså är det till Jehova som äran går för föranstaltningen att Guds rike skall styra jorden och för detta rikes upprättande år 1914 v.t., varigenom fullständiga välsignelser började utgjutas över mänskligheten nu i denna generations tid tack vare Guds oförtjänta godhet.

Frågor från läsekretsen

● Jag arbetar för en stor firma, som varje år ger bonus åt alla sina anställda vid jultiden. Bör vi som är Jehovas vittnen ta emot sådana gåvor? — R. K., Förenta staterna.

Det skulle inte vara i strid med Skriften, om en kristen toge emot en gåva eller bonus, som arbetsgivaren ger honom vid jultiden. Somliga firmor ger alla sina anställda (inte i allmänhet utomstående) bonus varje år, och de föredrar bara att göra det just vid denna tid på året. Om man tar emot en sådan gåva, innebär det alltså inte att man firar