-
Bör du äta av Herrens aftonmåltidVakttornet – 1962 | 1 mars
-
-
De som inte äter
Men om du inte kan svara ett bestämt: ”Ja!” på alla de här återgivna frågorna, då hör du till den stora skaran av andra får. Då är du inte delaktig i förbundet om Riket, och följaktligen väntar dig inte en himmelsk, konungslig framtid, utan du har ett jordiskt framtidshopp.
Likväl kommer du att önska hålla dig till Guds förbundsfolk, det andliga Israel, eftersom du älskar Gud och inser vilka som utgör hans folk, och du vill ha gemenskap med dem. Då du ju har överlämnat dig åt Gud till att göra hans vilja, får du röna det storslagna gagnet av det nya förbundet, fastän du inte är delaktig i detta förbund. Du kan rikta blicken mot glädjeämnena på en paradisisk jord och få del i att fullgöra uppdraget att föröka människosläktet på ett sätt som ådagalägger Guds verkliga avsikt med det och leva för evigt på jorden i fullkomlighet och lycka med dina välsignade avkomlingar.
Det förhållandet att du inte har ett himmelskt framtidsmål bör inte göra dig missnöjd. När allt kommer omkring har ingen enda av oss rätt att begära någonting. Allting är oförtjänt godhet, allting är oförskylld ynnest. Om alla skulle höra till Abrahams himmelska säd, skulle det inte finnas några familjer på jorden som denna säd kunde välsigna. — 1 Mos. 12:3; Gal. 3:16, 29.
De andra fåren är lika välkomna vid Herrens aftonmåltid som de som tillhör kvarlevan, fastän de inte tar del av brödet och vinet. De får röna samma motstånd som kvarlevan gör, och därför har de stor hjälp av denna lektion i uppskattning av vad Jehova Gud har gjort, och i all synnerhet av vad hans Son har gjort, då han anskaffade en lösen för vår räkning och därjämte gav oss ett fullkomligt föredöme.
Må fördenskull alla som hör till den av anden pånyttfödda kvarlevan, alla som hör till den stora skaran av andra får såväl som alla människor av en god vilja gentemot Gud hörsamma Kristi befallning genom att komma till Jehovas vittnens Rikets sal eller till en av vittnena förhyrd lokal på orten på tisdagskvällen den 17 april efter solnedgången — kvarlevan för att ta del av brödet och vinet, de andra för att iakttaga vad som försiggår, varvid likväl alla kommer att bli andligen vederkvickta genom att återigen få lyssna till en framställning beträffande de sanningar som gäller Kristi lösenoffer.
-
-
Utdrag ur Jehovas vittnens årsbok för 1962Vakttornet – 1962 | 1 mars
-
-
Utdrag ur Jehovas vittnens årsbok för 1962
Årsberättelse för Sverige Folkmängd: 7.498.770
Högsta antal förkunnare: 9.026 Proportion: 1 på 831
Det var tre särskilt framträdande ting som bragte rika välsignelser åt bröderna i Sverige under det flydda året. Skolan i Rikets tjänst, De endräktiga tillbedjarnas sammankomst i Köpenhamn och Paradisboken på svenska. Dessa tre ting, jämte alla de privilegier av tjänst som den som är överlämnad åt Jehova får åtnjuta, ökade deras välsignelser under året. Detta påminner oss om Skriftens ord: ”Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig.” (Ps. 43:3) Och hur har inte Skolan i Rikets tjänst och konventet sänt ut Guds ords ljus och sanning! Och i och med Paradisboken fick de ännu ett hjälpmedel för att på ett enkelt och lättfattligt sätt bistå andra i att bli ledda av ljuset och sanningen. Här följer några av de intressanta erfarenheter som landstjänaren sänt in.
För cirka trettiofem år sedan fick en syster kontakt med en ung fru som skaffade sig några tidskriftsexemplar och senare då och då en bok. Hennes man sade: ”Kom gärna hit med edra böcker och tidningar, men det blir inte mer.” Under årens lopp släppte vår syster aldrig den här damen ur tankarna, och någon gång fick hon teckna en prenumeration eller placera en bok. Förra vintern fick hon höra att förhållandena i damens hem hade förändrats och gick dit igen och fick nu börja ett bibelstudium. Litet senare besökte damen en kretssammankomst och sade därefter: ”Jag måste lära mig att bli som du och få tala om sanningen med folk. Ja, detta vill jag lära mig, och det fort.” Hon blev döpt i Köpenhamn.
Pionjärtjänstens välsignelser har delats av ett rätt stort antal feriepionjärer, av vilka en skrev till oss: ”Vår erfarenhet är att ju mer tid man använder i
-