Goda nyheter för hela mänskligheten

1—3. För vilka finns det goda nyheter, och endast var kan vi finna dem?

GODA NYHETER! I den nuvarande världen är det som är goda nyheter för den ene ofta dåliga nyheter för den andre. Och sorgligt att säga är det uttryck som ibland används på skämt: ”Det var de goda nyheterna; låt oss nu höra de dåliga nyheterna”, bara alltför verkligt i livet.

² Likväl finns det för hela mänskligheten goda nyheter som inte har några dåliga nyheter med sig för dem som älskar rättfärdighet. De är goda nyheter för sådana människor oberoende av deras ras, hudfärg eller bakgrund.

³ Jehova Gud, människornas Skapare, är källan till de goda nyheterna. Bibeln är hans ord för kommunicerande med oss. Vart du än skulle kunna se, kan du inte finna dessa goda nyheter någon annanstans. (Gal. 1:6, 7, 11, 12, NW) Aposteln Paulus, en förordnad förkunnare och apostel, var särskilt utvald av Kristus själv som en förkunnare av goda nyheter för de icke-judiska nationerna. Så tidigt som på Paulus’ tid fanns det somliga själviska kristna som förvrängde de goda nyheterna. (2 Kor. 11:4) Paulus skrev eftertryckligt: ”Men även om vi eller en ängel från himmelen skulle kungöra för er såsom goda nyheter någonting utöver det som vi kungjorde för er såsom goda nyheter, må han vara förbannad.” — Gal. 1:8, 15, 16, NW.

Deras innehåll

4. Vad är i korthet det väsentliga i de goda nyheterna?

⁴ Vad är de goda nyheterna som kungjordes av Jesu Kristi apostlar? I korthet är de följande: Gud har föranstaltat om en särskild regering till att ta hand om jordens problem. Den kommer att styra ensam och utan störningar under tusen år. Under denna tid skall den utplåna allting som någonsin har gett upphov åt dåliga nyheter. Alla jordens invånare som vill leva i harmoni med Gud och sina medmänniskor kommer att vara vid liv, och de dåliga nyheterna i det förgångna kommer inte att på något sätt tynga deras hjärtan eller förminska deras lycka. Profetiskt sade Guds tjänare Jesaja: ”Man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.” — Jes. 65:17.

5, 6. a) Varför kan det sägas att vi nu lever i en lycklig tid? b) Varför har inte Gud redan åstadkommit allt det goda som omtalas i de goda nyheterna?

⁵ Det Gud säger måste helt enkelt bli verklighet, och han har en tidtabell för alla sina verk. (Hebr. 6:18; Jes. 46:11; jämför Galaterna 4:4.) Om vi tar oss tid att undersöka hans ord, finner vi att vi nu lever i en särskilt lycklig tid med avseende på de goda nyheterna. Varför är det så? Därför att bibelns profetior och de händelser som uppfyller dem visar att Gud har insatt sin messianske konung på tronen i himmelen och att vi nu praktiskt taget har hans tusenåriga styre inpå oss.

⁶ Men någon kan säga: ”Varför fortsätter ni bara att tala om de ’goda nyheterna’? Varför har inte Gud redan låtit allt detta goda komma hit till jorden?” Därför att han tar hänsyn till den intelligens och moraliska frihet han har gett oss — rätten att avgöra vilken väg vi vill gå — antingen att underkasta oss Guds suveränitet eller att välja mänskligt styre. Gud har låtit människor pröva varje tänkbart slag av styre, och vid det här laget bör förståndiga människor ha funnit att ”det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg”. (Jer. 10:23) Dessutom har Gud, som förut nämnts, en tidtabell, enligt vilken han grundligt verkställer allt till gagn för alla. Under denna tid låter han också människorna få tillräcklig tid till att lägga en stark grundval för tron på hans messianska regering.

7—9. a) Vad var de goda nyheter som framfördes till Abraham? b) Hur vet vi vem som var den säd varigenom de utlovade välsignelserna skulle tillfalla människorna? c) Varför upphävde inte lagförbundet det abrahamitiska löftet? d) Varför gavs alltså lagen?

⁷ Hur har detta skett? Låt oss se ytterligare på vad aposteln Paulus sade om de goda nyheter han hade blivit betrodd med: ”Nu kungjorde Skriften, som i förväg såg att Gud skulle förklara människor av nationerna rättfärdiga på grund av tro, på förhand de goda nyheterna för Abraham, nämligen: ’Genom dig skall alla nationer bli välsignade.’ Följaktligen blir de som håller fast vid tron välsignade tillsammans med den trogne Abraham.” — Gal. 3:8, 9, NW; 1 Mos. 12:3; 22:18.

⁸ ”Alla nationer” skall bli välsignade genom Abraham. Gud sade detta till Abraham, hebrén, innan den judiska nationen hade kommit till. Gud handlade visserligen längre fram till en tid enbart med judarna, men den verkliga, slutliga, välsignelsen är alltså för människor av alla nationer.

⁹ Hur skall denna välsignelse komma, enligt vad aposteln Paulus säger? Han förklarar: ”Nu blev löftena uttalade till Abraham och till hans säd. Det sägs inte: ’Och åt säder’, som om det varit fråga om många sådana, utan såsom om en: ’Och åt din säd’, vilken är Kristus.” (Gal. 3:16, NW) Välsignelsen skulle alltså komma genom en ”säd” eller avkomling av Abraham, nämligen: ”Kristus”. Paulus säger vidare att lagförbundet, som ingicks flera hundra år efter detta löfte till Abraham, helt visst inte upphävde det abrahamitiska löftet. ”Varför då lagen?” frågar han. Han förklarar att den visade att människorna var syndare, att de behövde hjälp från Gud. Den pekade på löftets stora Säd, genom vilken välsignelserna skulle tillfalla människorna: ”Lagen har alltså blivit vår uppfostrare för att leda oss till Kristus.” — Gal. 3:19—29, 7—9, NW.

10. Hur var Johannes döparen den förste som urskilde de goda nyheterna om att Messias hade kommit?

¹⁰ Messias’ ankomst var alltså verkligen goda nyheter. När Jesus kom till Johannes döparen och blev döpt och den heliga anden uppenbarade sig över honom i synlig form som en duva, fick Johannes bevis för att den länge väntade Messias verkligen hade kommit. — Matt. 3:16, 17; Joh. 1:32—34.

Ett utvidgat kungörande

11. Nämn några av de sätt på vilka Kristus Jesus vid sitt manifesterande kastade ljus över vissa grunddrag i de goda nyheterna.

¹¹ När nu dessa tilldragelser inträffade, blev de goda nyheterna i hög grad utvidgade och fick ett oerhört uppsving. Paulus säger att Kristus Jesus genom att bli manifesterad kastade ljus ”över liv och oförgänglighet genom de goda nyheterna”. (2 Tim. 1:10, NW) Från och med den tiden blev de goda nyheternas grunddrag mycket tydligare. Jesus Kristus var den utlovade Messias, vars offer försonade människornas synder. Han skulle bli konungen. Hans rike skulle styra, men inte från en jordisk tron, utan från en himmelsk tron. Det förklarades också att det skulle gå en avsevärd tid innan detta rikes fullständiga välsignelser skulle tillfalla hela mänskligheten. Jesus själv sade att nationerna skulle ha välde över jorden ”till dess nationernas fastställda tider är fullbordade”. (Luk. 21:24, NW) Detta var en anspelning på Daniels profetia om ”sju tider”, som löpte från Jerusalems förstöring, som verkställdes av Babylon år 607 f.v.t., förbi den tid då Jesus talade och fram till hösten år 1914 v.t.a — Dan. 4:13, 20, 22, 29.

12. Vad ägde rum från tiden för Kristi uppståndelse till slutet av ”nationernas fastställda tider”?

¹² Vad skulle äga rum under hela denna tid? I Hebréerna 10:12, 13 får vi veta att Kristus ”frambar för beständigt ett enda offer för synder och satte sig på Guds högra sida och väntar alltifrån den tiden till dess hans fiender skall läggas såsom en pall för hans fötter”. (NW) Efter sin uppståndelse och himmelsfärd gick Kristus ”inte in i ett heligt rum gjort med händer [liksom i templet i Jerusalem], som är en kopia av verkligheten, utan in i själva himmelen, nu för att träda fram inför Guds person för oss”. (Hebr. 9:24, NW) Nu hade grundvalen för syndernas förlåtelse blivit lagd, och dessa goda nyheter måste kungöras vitt och brett, inte bara för judarna, utan för hela världen. (Apg. 17:30) Detta har blivit gjort under Kristi himmelska tillsyn ända fram till vår tid. — 1 Tim. 2:5, 6.

Konungen insatt på tronen

13. Varför är de goda nyheterna nu ännu bättre?

¹³ Nu, sedan år 1914, då ”nationernas fastställda tider” gick till ända, är de goda nyheterna bättre än någonsin. Konungen är nu insatt på tronen, och Riket har börjat fungera! Den syn som gavs åt aposteln Johannes och upptecknades i Uppenbarelseboken ger oss en glimt av hur det rike ”föddes”, som anförtros åt Kristus: ”Och hon [Guds himmelska ’kvinna’] födde ett gossebarn, som en gång skall styra alla folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron.” Kristus var således där uppe jämte Guds övriga himmelska familj, redo att ta emot konungslig makt. Där blev han förd in, framställd för de himmelska härskarorna och insatt på tronen som den messianske konungen. — Upp. 12:5; Hebr. 1:6.

14, 15. Vad för något, som var underbara nyheter i himmelen, inträffade omedelbart efter det att Kristus blivit insatt på tronen?

¹⁴ I detta sammanhang uppfylldes ytterligare andra drag i den psalm som aposteln hänvisade till i Hebréerna 10:12, 13: ”Jehovas utsaga till min Herre är: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.’ Din styrkas stav skall Jehova sända ut från [det himmelska] Sion i det han säger: ’Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.’” (Ps. 110:1, 2, NW) Synen i Uppenbarelseboken beskriver den åtgärd som följde på detta sätt: ”Och krig bröt ut i himmelen: Mikael [Jesus Kristus, också kallad överängel eller ärkeängel. (Jämför Judas v. 9; 1 Tessalonikerna 4:16; Daniel 12:1.)] och hans änglar kämpade mot draken; och draken och dess änglar kämpade, men den hade ingen framgång, inte heller fanns längre en plats för dem i himmelen. Ned blev alltså den store draken slungad, den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ned till jorden, och hans änglar slungades ned med honom.” — Upp. 12:7—9, NW.

¹⁵ Tänk vilka goda nyheter detta var! Jublande tillkännagav en stark röst i himmelen: ”Nu har förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet, eftersom våra bröders anklagare har blivit nedslungad, vilken anklagar dem dag och natt inför vår Gud! ... Gläd er fördenskull ni himlar och ni som bor i dem!” Detta skulle medföra ökade prövningar för människorna, eftersom den himmelska rösten fortsatte: ”Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till er i stor förbittring och vet att han har en kort tidsperiod.” — Upp. 12:10—12, NW.

16. Varför är det nu brådskande att kungöra de goda nyheterna?

¹⁶ Dessa goda nyheter om att Riket är i funktion och att Satan, djävulen, Guds store motståndare, nu har bara en kort tidsperiod kvar på jorden är någonting som är värt att kungöra för varje man och kvinna på jorden. Och det tar tid att nå nationerna. Det kanske inte blir så att varje individ får personlig kontakt och underrättelse innan Riket börjar sitt obestridda styre över jorden. Men Jesus sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

17. Hur har profetian i Psalm 110:3 blivit uppfylld i vår tid?

¹⁷ Nu, sedan Kristus har vunnit seger i himmelen och har inskränkt Satans och hans demoners rörelsefrihet till jordens närhet, får de goda nyheterna det mest omfattande kungörande som någonsin förekommit, nämligen i 208 länder på jorden, ja, också i länder under kommunistiskt styre. Denna tjänst, som utförs av många frivilliga medarbetare, blev förutsagd av psalmisten, i det han fortsatte: ”Ditt folk skall erbjuda sig villigt på din militära styrkas dag. ... Du [har] ditt unga manskap alldeles som daggdroppar.” (Ps. 110:3, NW) Likt unga, kraftfulla krigare, talrika som daggdroppar, förkunnar Jehovas vittnen, unga och gamla, män och kvinnor, villigt och nitiskt för människorna dessa goda nyheter om Kristi konungsliga verksamhet. Har du blivit stimulerad till verksamhet tillsammans med dem?

18, 19. Hur beskriver Uppenbarelseboken vad Kristus nu gör?

¹⁸ Scenen i Johannes’ uppenbarelse skildrar vad Jesus gör och snart kommer att göra, och Johannes återger bilden för oss med dessa ord: ”Och jag såg, och se, en vit häst; och den som satt på den hade en båge; och en krona blev given åt honom, och han drog åstad segrande och för att göra sin seger fullständig.” — Upp. 6:2, NW.

¹⁹ Kristus, som har segrat i himmelen, manövrerar nu in sina fiender i en ställning där han skall ”göra sin seger fullständig” — rena jorden från alla orättfärdiga, falska religioner, alla politiska och kommersiella element och alla som är inställda på att förtrycka sina medmänniskor. Till sist skall han försätta Satan och hans demoner helt och hållet ur stridbart skick, så att deras dödsbringande inflytande upphör. — Upp. 20:1—3.

Skall bli den stora stridsfrågan

20. Kommer människornas stora likgiltighet för de goda nyheterna att fortsätta till obestämd tid?

²⁰ Under tiden sprids och kungörs de goda nyheterna om Riket i allt vidare omfattning, och varje år är det många tusen fler som hör dem och tror. Det är sant att det fortfarande råder stor likgiltighet bland flertalet människor. Men eftersom de goda nyheterna inbegriper sanningen om Jehova Guds suveränitet, återstår det ännu att de skall bli en långt större stridsfråga.

21, 22. Vilken situation i det forntida Egypten har vissa likheter i vår tid?

²¹ Ta som exempel det som inträffade i det forntida Egypten, då Mose och Aron på Guds befallning begärde att Farao skulle frige Guds förslavade folk, Abrahams avkomlingar. Detta ledde till att ett löfte som var givet många hundra år tidigare blev uppfyllt. — 1 Mos. 15:13—16.

²² Vi kan se en motsvarighet i vår tid. Alldeles som i Egypten blir människor med ärliga hjärtan i vår tid förtryckta religiöst, politiskt och kommersiellt — genom det inflytande som utövas av djävulen, som ser till att svårigheterna ökar. Vad inträffade då i Egypten, när tiden var inne för Gud att befria sitt folk?

23. Hur reagerade Farao och egyptierna då Mose först framförde Guds krav att israeliterna skulle släppas fria, och höll de fast vid denna inställning?

²³ Mose kom till israeliterna med de synnerligen goda nyheterna att Guds tid för befrielsen hade kommit. Lägg märke till att Guds suveränitet vid detta tillfälle trotsades av Farao, som sade till Mose: ”Vem är Jehova, så att jag skulle lyda hans röst att sända Israel i väg?” (2 Mos. 5:2, NW) Det Mose sade i Jehovas namn föreföll alltså till att börja med betydelselöst för Farao och för hans folk. Men det kom att bli av största vikt för dem. I själva verket tvingades egyptierna till sist att ta ställning, inte på ett likgiltigt sätt, utan på ett mycket avgörande, bestämt sätt. Hur då?

24. Hur använde Gud Mose i förbindelse med de tio plågorna?

²⁴ Jo, i samband med de tio plågorna underrättade Gud i förväg Mose om vad han skulle göra. Mose omtalade i sin tur detta för Farao och egyptierna. Sedan inträffade just det som Mose hade sagt. Varje plåga förutsades av Mose, och sedan inträffade varje plåga alldeles som det var förutsagt och på den omtalade tiden. Till sist, sedan Egyptens förstfödda hade dött, lät Farao Israel gå. Men han var lik Satan, i det han inte gav upp i sina ansträngningar, och han blev tillintetgjord med sin här, då Jehova förde Israel fram genom Röda havet. — 2 Mos. 14:26—28; Ps. 136:15.

25. Varför var det nödvändigt för Guds uppsåt att Mose skulle kungöra plågorna i förväg, och vad åstadkoms genom detta?

²⁵ De nyheter som kungjordes av Mose var goda nyheter för Guds förslavade folk, och de var goda nyheter också för de egyptier som hörde och trodde. Dessa, en ”väldig blandad hop”, drog ut ur Egypten med Israel. (2 Mos. 12:38, NW) Dessa nyheter hade också en stor andel i att låta egyptierna veta att ”ingen är såsom HERREN [Jehova], vår Gud”. (2 Mos. 8:10) De bevisade inför alla att Jehova höll dom ”över Egyptens alla gudar”. (2 Mos. 12:12) Att Mose kungjorde det var verkligen nödvändigt. Om Gud hade låtit plågorna komma utan föregående tillkännagivande, kunde egyptierna mycket väl ha dragit slutsatsen att de hade förtörnat sina egna gudar, bland vilka det fanns gudar över åkrarnas frukt och över boskapen, gudar för solen, regnet och de förstfödda osv. Men när plågorna kom, visste de bättre, eftersom plågorna inträffade på den tid och på det sätt som Mose i förväg hade gett till känna. Deras gudar var ur stånd att skydda dem.

26. Hur skall det i vår tid bli ett liknande förhållande som på Mose tid, när det gäller kungörandet av de goda nyheterna och likaså när det gäller nationernas reaktion på dem?

²⁶ Likaså är de goda nyheterna om Guds upprättade rike och om hur det skall befria människorna under denna generations tid högst nödvändiga, och de hörs också, i synnerhet i de länder som tillhör den så kallade kristenheten. I människornas ögon är de inte ännu den STORA stridsfrågan. Men Gud skall tvinga nationerna att ta avgjord ställning. Alla nationerna vill ju ha sin egen nationella suveränitet. Men de som kungör de goda nyheterna träder upp för Guds suveränitet. Nationerna skall verkligen ”förnimma, att en profet har varit ibland dem”. — Hes. 33:33.

27. Vad visar Daniels profetia att ”konungen i Nordlandet” skall göra mot dem som kungör de goda nyheterna?

²⁷ Som ett exempel på hur allvarligt nationerna kommer att se på kungörandet av de goda nyheterna kan vi lägga märke till det ingripande som profetian säger kommer att brådstörtat och besinningslöst företas av det diktatoriska, totalitära nationsblocket, som i bibeln omtalas som ”konungen i Nordlandet”. Daniels profetia förklarar om denne ”konung”: ”Då skall han från öster och norr få höra rykten, som förskräcka honom; och han skall draga ut i stor vrede för att förgöra många och giva dem till spillo. ... Han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom.” (Dan. 11:44, 45) I en kommentar till detta skriftställe heter det i Sällskapet Vakttornets bok ”Må din vilja ske på jorden”:

”Fram till denna tid har ... [Jehovas vittnen] kungjort Jehovas universella suveränitet, upprättandet av hans rike under Kristus vid slutet av ’nationernas fastställda tider’ år 1914 och det annalkande ’kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag’. ...

Eftersom ’ryktena’ i själva verket utgår från Jehova och genom hans regerande konung, Jesus Kristus, är det skriftenligt rätt och riktigt att säga att ryktena kommer från norr och öster. ... (Ps. 75:7, 8; 48:3; ... Jes. 46:10, 11) Alltså kommer inte bara ryktena utan också de tillintetgörande styrkorna från dessa håll över ’konungen i Nordlandet’. Eftersom ryktena måste nå ’konungen’ genom Jehovas synliga, jordiska nyhetsförmedlande kanal, så att ’konungens’ vrede uppväcks och han slår in på sin fördärvbringande bana, klarlägger profetian en sak med all tydlighet: Jehovas helgedomsklass och den stora skaran av dess medtillbedjare kommer att framhärda i att lyda befallningen i Matteus 24:14 (NW) att predika ’dessa goda nyheter om riket’ på hela den bebodda jorden.”

28. Hur åstadkom det som Jesus och Paulus gjorde en reaktion som liknar den som de goda nyheterna skall åstadkomma när det gäller nationerna?

²⁸ Dessa rykten har inte bara varit tillkännagivanden av de goda nyheterna, utan de har också åtföljts av uppgifter om det stora antalet människor som skyndar in i det starka, skyddande torn, som utgörs av Jehovas namn, och som tillber i hans stora andliga tempel. (Ords. 18:10; Jes. 2:2—4) Dessa rykten ingjuter fruktan, inte bara hos ”konungen i Nordlandet”, utan också hos det motsatta nationsblocket, ”konungen i Söderlandet”. Ryktena blir en stor stridsfråga, som driver dem till aktion. Det var en liknande inställning som judarna hade till Jesus, i det de sade: ”Om vi låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då och taga ifrån oss både land och folk.” (Joh. 11:48) Återigen sade de i fruktan: ”Hela världen löper ju efter honom.” (Joh. 12:19) Om Paulus och hans följeslagare i predikandet av de goda nyheterna sade man i Tessalonika: ”Dessa män, som hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit.” (Apg. 17:6) För att sätta stopp för dem som kungör de goda nyheterna kommer nationerna alltså att gå till verket, och detta leder till deras slutliga undergång.

29, 30. Vilken känsla har de som förkunnar de goda nyheterna inför det kommande angreppet från nationerna?

²⁹ Därför är det inte en oväntad handling som nationerna på jorden företar när de angriper dem som förkunnar de goda nyheterna — dessa nationer hatar ju Guds suveränitet. Men de som predikar de goda nyheterna vet att de träder upp för den rätta sidan i stridsfrågan, den framgångsrika, av Gud stödda sidan, och de fortsätter att ge största möjliga publicitet åt de goda nyheterna, som är viktigare än allt annat.

³⁰ Var står du i denna angelägenhet? Tror du på de goda nyheterna? Har du den anda som driver dig att förkunna dem för andra? Hur och var? Detta blir det ämne som vi skall dryfta i nästföljande artikel.

[Fotnoter]