”Vem har lärt känna Jehovas sinne?”
”Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne, eller vem har blivit hans rådgivare?’” — ROMARNA 11:34; JESAJA 40:13, enligt den grekiska Septuagintaöversättningen.
1. a) Vilken utmanande fråga citerar Paulus från Jesaja 40:13? b) Hur skiljer sig ett nyckelord i hans citat från den ursprungliga hebreiska texten?
FÖR mer än 2.700 år sedan framlades följande utmanande fråga för den forntida nationen Israel, enligt det citat som en tidigare judisk farisé gjorde i sitt brev, i Romarna 11:34: ”Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne, eller vem har blivit hans rådgivare?’” Aposteln Paulus citerade den frågan från Jesaja 40:13 enligt den forntida grekiska Septuagintaöversättningens ordalydelse, och i denna översättning används där ordet ”sinne” (nous) i stället för ordet för ”ande”, som man finner i den ursprungliga hebreiska texten.
2. Vad förstår vi med människans ”sinne”? Ge exempel.
2 Men vad betyder då det inspirerade uttrycket ”Jehovas sinne”? När det gäller oss som skapade mänskliga varelser står sinnet för vår tankeverksamhet. Vi kan till exempel i vårt sinne ”besluta” oss för att ha samma ”sinnesinställning ... som också fanns hos Kristus Jesus”. (Filipperna 2:5; se också 1 Moseboken 11:6.) Våra sinnesförmögenheter är överlägsna dem som vilket som helst djur har.
3—5. a) Vad visar Jesaja 55:8, 9 när det gäller Jehovas ”sinne”? b) Varför är det inte underligt att Paulus utropade det som står nedtecknat i Romarna 11:33? c) Vad menar aposteln med det som han säger i Romarna 11:34? d) Varför kunde de förkristna skribenterna inte känna ”Jehovas sinne”?
3 Det som Jehova Gud, Skaparen, har i sinnet är oändligt överlägset det som vi ofullkomliga skapade människor kan ha i sinnet eller kan föreställa oss. Han riktar uppmärksamheten på detta viktiga förhållande i Jesajas profetia, i 55:8, 9, där det står skrivet: ”Se, mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren [Jehova]. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar.” Följaktligen har han ett långt bättre uppsåt för sina mänskliga skapelser, i synnerhet för dem som kommer in i ett förbundsförhållande till honom, än vi skapelser här på jorden någonsin skulle kunna tänka ut. Det är därför inte underligt att ”aposteln till nationerna” kände sig föranlåten att utropa, sedan han behandlat en unik anordning Jehova gjort och hur den förverkligas: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” (Romarna 11:13, 33) Det finns sannerligen ingen människa som i förväg har stakat ut Guds vägar åt honom. Därför går den inspirerade aposteln vidare och säger: ”Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne [noun], eller vem har blivit hans rådgivare?’” (Romarna 11:34) Enligt The Jerusalem Bible lyder denna vers: ”Vem skulle någonsin kunna känna Herrens sinne? Vem skulle någonsin kunna vara hans rådgivare?”
4 Aposteln menar inte med dessa ord att en människa inte kan lära känna eller förstå hans sinne, ens sedan han uppenbarat vad han har i det. Nej, för Gud har uppenbarat för oss människor vad han har i sitt sinne genom det som står skrivet i hans inspirerade ord, på bibelns blad. Vad aposteln menar är att ingen människa, på egen hand och innan Gud själv har tänkt ut i sitt sinne vad han skall göra eller vad han har för uppsåt, någonsin skulle ha kunnat utarbeta eller utveckla samma sak genom sina tankeförmågor! Ingen människa har, innan Gud själv uppenbarat vad han har i sitt sinne, visat sig kunna göra någonting sådant. Det är således sant att ingen människa hade lärt känna ”Jehovas sinne”, innan han uppenbarade det i bibeln. Ingen av de förkristna skribenter som skrivit de 39 första böckerna i bibeln hade gjort det, inte ens laggivaren Mose.
5 Ingen kunde till exempel förstå vad Jehova hade i sinnet, då han handlade med Abraham och hans säd, och ingen kunde förstå vad allt detta hade att göra med de händelser som skulle inträffa under det första århundradet v.t.
Jehovas ”sinne” när det gäller ”olivträdet”
6. a) Vilket löfte hade Paulus behandlat i Romarna, kapitel 11? b) Hur var Abraham storligen gynnad, och på grund av vad?
6 I Romarna, kapitel 11, fram till vers 34, hade aposteln behandlat den förutsagda ”Abrahams säd”. Enligt Mose redogörelse i 1 Moseboken 12:3 och 22:17, 18 lovade Jehova Gud att välsigna den ålderstigne patriarken Abraham genom hans avkomling eller ”säd”; i denna säd eller förmedelst” den skulle Abrahams Gud välsigna alla släkter och folk på jorden vid sin rätta tid. Vilket fantastiskt löfte att bli arvinge till, och vilken belöning för tro och lydnad det var för Abraham att bli arvinge till detta löfte!
7. a) Vad representerar de olika delarna av det symboliska ”olivträdet”? b) För vad stod ”grenarna” i tur? c) Vad för något i Jehovas ”sinne” hade ännu inte uppenbarats med avseende på ”säden”?
7 Aposteln liknar det som Jehova ursprungligen hade i sinnet vid utvecklingen av ett olivträd, ett träd som var vanligt i hans fädernesland Israel. I överensstämmelse med denna bild var roten på detta symboliska olivträd Abraham själv. Stammen som utgick från Abraham som den symboliska roten utgjordes av hans älskade son Isak, hans sonson Jakob eller Israel och Jakobs 12 söner, fäderna till Israels 12 stammar. Av naturen var alla avkomlingar av dessa 12 patriarker grenar i detta symboliska olivträd. Som sådana stod de direkt i tur att bli den utlovade ”Abrahams säd” förmedelst vilken alla släkter och folk på jorden skulle bli välsignade enligt Jehovas kärleksfulla uppsåt eller ”sinne”. Men vad de inte kände till om denna ”säd” var att den inte skulle utgöra en bokstavlig eller köttslig säd genom naturlig härstamning från patriarken Abraham, för det skulle bli en andlig ”säd”. Således skulle dess fader vara någon som var större än Abraham, högre än han. Denne skulle vara ingen annan än den store livgivaren, Jehova Gud själv. Men vem skulle då vara den främste av denna ”säd”?
8. a) Hur kom Jesus att vara större än Isak? b) Varför var Jesu offer och himmelska uppståndelse någonting nödvändigt för att han skulle kunna välsigna alla släkter på jorden?
8 Denne var större än Isak, den ålderstigne Abrahams son. Det var ”människan” Kristus Jesus, som var en avkomling av Isak, men större än Isak och hans son Jakob eller Israel och Jakobs 12 söner, de 12 grundstenarna i Israels nation. (1 Timoteus 2:5) Det lilla barnet som skulle kallas Jesus var ”Guds Son”, för det hade avlats i moderlivet hos dess mor Maria, som var en jungfru, genom Jehova Guds ande. I själva verket överfördes dess liv från den andliga världen till Marias moderliv, och hennes äkta man, Josef, var bara Jesu jordiske fosterfar. (Lukas, kapitlen 1—3) Men som förhållandena visat blev det inte så att Jesus som människa på jorden välsignade alla släkter och folk på jorden. Det är sant att Jesus genom sitt fullkomliga, syndfria mänskliga offer på Golgata utanför Jerusalem år 33 v.t. kan tjäna till hela mänsklighetens välsignelse. Men på tredje dagen efter hans död år 33 v.t. uppväckte Jehova Gud, hans himmelske Fader, honom från de döda, och därefter återvände han till himmelen som en andlig Son till Gud. Det är därifrån han välsignar alla släkter och folk på jorden.
9. a) Vilken större innebörd får nu det symboliska olivträdet? b) Hur många är de andliga grenarna till antalet, och hur vet vi det? c) Hur ger Galaterna 3:28, 29 oss närmare upplysningar om dessa ”grenar”?
9 Från denna ståndpunkt sett får apostelns illustration av olivträdet en ny och oerhört mycket större innebörd. ”Roten” på detta andliga olivträd visar sig vara Jehova Gud, den store livgivaren till allt, den som är större än patriarken Abraham. Den enfödde Sonen till denne större Abraham visar sig vara Jesus Kristus, den som är större än Isak. Denne större Isak visar sig vara huvudet för den kristna församlingen som pånyttfötts av den större Abrahams, Jehova Guds, ande. Medlemmarna av den kristna församlingen utgör de andliga grenarna som utgår från detta teokratiska olivträd, och enligt Uppenbarelseboken 7:1—8 och 14:1—3 skall de till sist uppgå till ett antal av 144.000 medlemmar. Det är därför som vi läser i Galaterna 3:28, 29: ”Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus. Dessutom, om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.”
10. a) Vilka stod först i tur att bli andliga grenar? b) Vilka av dessa blev ”frälsta”, och hur citerade Paulus en profetia för att illustrera detta?
10 De köttsliga judarna på Jesu tid var hans naturliga, köttsliga bröder; de var av naturen avkomlingar av patriarken Abraham och stod därför först i tur att bli ”grenar” i detta andliga olivträd. De stod under lagförbundet med den större Abraham genom medlaren Mose. Jesus Kristus kom inte direkt till någon enskild individ på jorden, utan till ”de förlorade fåren av Israels hus”. (Matteus 10:6) De första som blev ”grenar” i detta andliga olivträd, där roten är Jehova Gud, var således köttsliga judar — de 12 trogna apostlarna till Jesus Kristus och tusentals andra köttsliga judar. Men det var bara en liten ”kvarleva” av de köttsliga judarna som blev ”frälst” till att utgöra den större Abrahams säd och till att utgöra arvingar till hans ”löfte”, alldeles som det var förutsagt i Jesaja 10:22. Paulus citerar denna profetia i Romarna 9:27.
11. a) När bröts sådana som skulle ha blivit ”grenar” bort? b) Hur inympades nu ”grenar” från ett vilt olivträd, och i vilket olivträd ympades de in?
11 Bortbrytandet av sådana som skulle ha blivit ”grenar” av ”Abrahams säd” började i och med att de omskurna samariterna blev omvända, och det trädde fullständigt i kraft tre och ett halvt år efter Jesu Kristi, den större Isaks, död och uppståndelse. Det var då som de första icke-judiska, oomskurna troende, den romerske befälhavaren Kornelius och hans familj och troende vänner, blev omvända av aposteln Petrus och blev döpta sedan de pånyttfötts av och smorts med Jehovas ande. (Apostlagärningarna, kapitel 10) På så sätt inympades ”grenarna” från ett vilt olivträd i det andliga olivträdet, för vilket Jehova Gud är den livgivande ”roten”.
12. a) Vad skulle hända, om bortbrutna ”grenar” ångrade sig och ändrade sinne? Ge exempel. b) Vad exemplifierade detta? c) Hur bör vi i likhet med Paulus ge gensvar på detta uppenbarande av Jehovas ”sinne”?
12 Men om några av de köttsliga judarna som bröts bort skulle ompröva saken och ångra sig och ändra sinne, i likhet med Akvila och Priscilla, skulle de ympas tillbaka in i det andliga privilegium som den judiska nationen hade förlorat på grund av brist på tro på den större Isak, Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 18:1—4, 26; Romarna 16:3; 1 Korintierna 16:19) Detta exemplifierade Jehova Guds, den större Abrahams, kärleksfulla omtanke. Denna beundransvärda generositet som Jehova Gud visade mot de köttsliga judarna, som fortfarande var älskade av Gud för deras förfaders skull, var det som fick aposteln att utropa: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap!” Framkallar detta uppenbarande av Jehovas ”sinne” också i oss en från hjärtat kommen känsla av uppskattning?
Att älska Gud med hela sitt hjärta och med hela sitt sinne
13, 14. a) Hur gav Gud lagen, och i vilket syfte? b) Vad sade Jesus beträffande denna lag, och vilket ”hjärta” åsyftar han här? c) Vilka två budord citerade Jesus, och varför bör vi hålla dem?
13 Jehova Gud ingick ett förbund med patriarken Abrahams bokstavliga säd, Israels nation, ett förbund där profeten Mose tjänade som medlare. Detta ägde rum år 1513 f.v.t. vid Sinai berg i öknen på den sinaitiska halvön. Där gav han dem sin lag. Angående denna lag skrev aposteln Paulus: ”Följaktligen har lagen blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro.” (Galaterna 3:24) Men vad sade då Kristus Jesus om lagen som gavs genom Mose? När Jesus fick frågan vilket som var ”det största budet” i lagen, svarade han: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta [grekiska: kardiʹa] och med hela din själ [psycheʹ] och med hela ditt sinne [dianoiʹa].’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” (Matteus 22:35—40) Här nämns hjärtat i samband med sinnet, vilket visar att det måste vara fråga om ett ”hjärta” i symbolisk bemärkelse.
14 Jesus citerade där från 5 Moseboken 6:5 (NW): ”Och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta [hebreiska: lebabʹ] och all din själ [neʹfesch] och all din livskraft.” Och också från 3 Moseboken 19:18 (NW): ”Och du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är Jehova.” Jesus räknade således dessa två bud som det största respektive det näst största i det mosaiska lagförbundet. I vår tid lever vi inte under det mosaiska lagförbundet, men dessa fundamentala krav är inte föråldrade. Vi bör hålla dem.
15. a) Vad är det som sätter i gång det fysiska hjärtat, och hur fungerar det? b) Vilket samband har det fysiska hjärtat med hjärnan och sinnet?
15 Vi vet att det är ”livsanden” som driver det fysiska hjärtat. (Uppenbarelseboken 11:11; 1 Moseboken 7:22) Denna livskraft sätter i gång det bokstavliga hjärtat, så att det pumpar livsblodet till alla delar av människans kropp, däribland hjärnan. Jehova Gud sade: ”Varje slags kötts själ [neʹfesch] är dess blod genom själen i det. Följaktligen sade jag till Israels söner: ’Ni får inte äta blodet av något slags kött, ty varje slags kötts själ är dess blod.’” (3 Moseboken 17:14, NW) För att hela kroppen skall leva måste det fysiska hjärtat driva fram det livsuppehållande blodet till alla dess delar, oavsett om denna blodcirkulation sker med hjälp av ens eget naturliga, gudagivna hjärta, med hjälp av ett hjärta som transplanterats från någon annan människas kropp eller med hjälp av ett känslolöst, konstgjort mekaniskt hjärta. Således pumpas blodet till hjärnan, och därmed stimuleras dess tankeförmågor liksom också sinnesfunktionerna. Det framkommer därför tydligt att det fysiska hjärtat matar hjärnan genom att förse den med blod som innehåller den aktiva livskraften, ”livsanden”. Oberoende av om en person är vid medvetande eller inte, pumpar hjärtat blod till hjärnan och alla andra delar av kroppen.
16. a) Vad är det symboliska hjärtat enligt bibeln? b) Vad krävs av oss för att vi skall älska Jehova med ”hela ... hjärtat”? c) Hur kan vi älska honom med hela vårt ”sinne”?
16 Men låt oss se längre än till det bokstavliga hjärtat av levande vävnad. Som ordet hjärta används i bibeln står det för sätet för motiven och också för känslorna. Detta hjärta är det symboliska, som i själva verket står för vårt innersta jag. I Första Petrus 3:4 beskrivs det som ”hjärtats fördolda människa” (NW; 1917), ”den inre, dolda människan” (1981), ”den inre människan som döljer sig i hjärtat” (Bo Giertz’ svenska översättning), ”er varelses innersta” (Hedegård). Det är således med ”hela ... hjärtat” som vi står under budet att älska Jehova Gud. Vi är också befallda att älska Jehova Gud med hela vår själ, med hela vårt jag. Detta kräver att vi älskar den ende levande och sanne Guden, den Allsmäktige, med hela vår livskraft, att vi inriktar all vår energi på att göra Guds uppenbarade vilja och att till fullo utföra hans verk under denna ”avslutning på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Förutom detta måste vi älska bibelns Gud med hela vårt ”sinne”, våra sinnesförmögenheter. — Markus 12:29—31.
17. a) Vilken försäkran får vi, om vi älskar Jehova med hela vårt hjärta och sinne? b) Hur kommer våra hjärtan och sinnen att påverkas av Guds frid, enligt Filipperna 4:7?
17 Det behöver inte sägas att Jehova Gud finner behag i att besvara våra böner. Om vi uttrycker vår kärlek till honom med hela vårt hjärta och sinne, och denna försäkran kommer att hålla oss fria från oro och ängslan. Vi skall få åtnjuta en frid som denna orosfyllda värld inte åtnjuter och inte heller kan förstå. Varför det? Därför att, som aposteln Paulus försäkrade de älskade kristna i den forntida staden Filippi i Grekland, ”Guds frid, som övergår allt förstånd [grekiska: noun], skall skydda era hjärtan [kardiʹas] och era tankeförmågor [noeʹmata: ”sinnen”, Åkeson] med hjälp av Kristus Jesus”. (Filipperna 4:7) Således kommer våra symboliska hjärtan inte att bli uppjagade till några förhastade orätta motiv och emotionell oro, och våra tankeförmågor eller sinnen kommer inte att bli förvirrade eller snedvridna. En kristen kommer att fortsätta att sträva efter att leva i enlighet med Guds inspirerade ord, bibeln, med den hjälp som ledaren, Kristus Jesus, ger.
Kan du besvara följande frågor?
□ Vad menas med Jehovas ”sinne”?
□ Hur använde Paulus det teokratiska olivträdet för att illustrera Jehovas ”sinne”?
□ Vad är det symboliska ”hjärtat?
□ Hur är ”hjärtat” och ”sinnet” intimt förbundna med den kärlek vi visar Gud?
[Bild på sidan 9]
Det teokratiska olivträdet: Olydiga judiska ”grenar” kapades av och blev ersatta av omvända samariter och oomskurna hedningar
[Bild på sidan 11]
Det fysiska hjärtat driver livsuppehållande blod till hjärnan