En skörd av frukt som lämpar sig för Guds rike

1. Vad riktade Jehova uppmärksamheten på i Jeremia 4:3, 4?

I Jeremia 4:3, 4 läser vi Jehovas ord: ”Bryten eder ny mark och sån ej bland törnen. Omskären eder åt HERREN [Jehova]; skaffen bort edert hjärtas förhud, I Juda män och I Jerusalems invånare. Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan utsläcka den, för edert onda väsendes skull.” Jehova riktade uppmärksamheten på sitt förbundsfolks onda hjärtetillstånd.

2. Hur framgår det av liknelsen om säden som föll i den av törne bemängda marken att vi bör vara noga med den omgivning, där vi utför vår andliga såning?

² På liknande sätt belyste Jesus Kristus i en liknelse de sorgliga resultat det medför om man sår bland törnen. Både i Matteus 13:1—9 och i Markus 4:1—9 beskrev han hur en del av den säd som såningsmannens hand kastade ut föll på ställen där det fanns frö av törne. På sådana ställen fick han inga resultat, för törnena kom upp och kvävde sädesplantorna, och ingen spannmål kunde skördas. (Luk. 8:4—8) Detta är ett belysande exempel på att vi måste vara noga med den omgivning, där vi utför vår andliga såning.

3. När det gäller liknelsen i Markus 4:26—29, vad är då säden en bild av, och vad måste de kristna odla med avseende på sin personlighet i dag, alldeles som de kristna i första århundradet måste göra?

³ I den liknelse om såningsmannen och säden som återges i Markus 4:26—29 är säden en bild av egenskaper hos vår personlighet. Till judarna som förkastade liknelsen om såningsmannen och andra liknelser sade Jesus: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matt. 21:43, 45, 46) Enligt detta finns det något som kallas Guds rikes ”frukter”. (Luk. 3:8) Förbunden med dessa Guds rikes frukter är en frukt som kallas ”andens frukt”, nämligen ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23) På den tiden, i första århundradet, måste de kristna som aposteln Paulus skrev till så ut ”säd” bestående av kristna egenskaper som behövde näring, alldeles som kristna människor i dag måste göra i förbindelse med Guds rike. Dessa personliga egenskaper måste utvecklas för att fullbordas, nå sin hela och fulla mognad. — Sak. 8:12; Jak. 3:18.

4. Vad behöver de personliga kristna egenskapernas ”säd” för att få näring?

⁴ Den tid, då de når sin fulla mognad, borde vara den regelrätta skördetiden för dem. Men var bör den kristne som sår sådan ”säd” välja att så ut den i hopp om att till slut få inhösta den skörd han önskar sig? Han vill att hans gröda skall få Guds godkännande, att han skall kunna räknas värdig att bli mottagen i förbindelse med Guds rike. Liksom bokstavlig säd behöver mark att växa i, så behöver den säd som består av personliga kristna egenskaper, ”andens frukt”, också en viss miljö eller omgivning. — Ords. 18:1.

5. Vad måste man ägna stor omsorg, om man skall få den skörd man väntar sig, enligt vad som betonas i Lukas 8:14?

⁵ Påminn dig Jesu liknelse med avseende på de fyra slagen av jord där såningsmannens säd föll. (Mark. 4:3—20; Luk. 8:5—15) Den här liknelsen belyser att man, när det gäller miljön för säden, måste vara omsorgsfull och göra det rätta valet, om man skall få inhösta den skörd man förväntar. Jesus gav ju följande förklaring beträffande den törnbemängda miljön för säden: ”Vad nu beträffar det som föll bland törnena, så är dessa de som har hört på, men genom att ryckas med av livets bekymmer och rikedom och njutningar blir de helt kvävda och bringar inget till fulländning.” — Luk. 8:14.

6. Hur riktade Paulus, i Galaterna 5:7—9, uppmärksamheten på effekten av dålig omgivning?

⁶ I linje härmed finner vi att aposteln Paulus gjorde en iakttagelse i förbindelse med de kristna i Galatien, till vilka han skrev om ”andens frukt”, och ville varsko dem om att de var utsatta för påverkan i ond riktning av en felaktig omgivning. Han sade: ”Ni löpte så bra. Vem har hindrat er från att fortsätta att lyda sanningen? Detta slags övertalning kommer inte från den som kallar er. Lite surdeg får hela degen att jäsa.” (Gal. 5:7—9; Matt. 13:33) Dessa kristna galater påverkades av sådana som höll fast vid judiska seder och vars hjärta var oemottagligt för den hela och fulla kristendomen, vars öron inte gav något gensvar och vars ögon var tillslutna. (Matt. 13:14, 15; Gal. 5:10) Sådant hindrande umgänge måste undvikas, överges.

7. Hur uttryckte Paulus liknande oro för den påverkan, som de kristna i Korint utsattes för, till följd av dålig omgivning?

⁷ Aposteln Paulus fruktade också att församlingen i Korint kanske inte var i färd med att odla ”andens frukt”, för han skrev följande till korintierna: ”Jag är ... rädd att jag kanske, när jag kommer, inte skall finna er sådana som jag kunde önska, och jag kan för er befinnas vara sådan som ni inte kunde önska, utan kanske det i stället skulle vara osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, av förtal, av örontassel, av uppblåsthet, av oordning.” (2 Kor. 12:20) Sedan Paulus citerat dem som säger: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö”, kunde han, på goda grunder, utfärda denna varning: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 Kor. 15:32, 33.

8. Varför kommer tillväxten hos de personliga egenskaperna att fortsätta, trots att en kristen sover en stund, och varför kan han inte vara säker, när han bedömer den allra första tillväxten?

⁸ I likhet med den mark, som säden faller i och som har den gudagivna kraften att ge näring antingen åt vete eller åt törne, kommer den miljö, där det behagar en kristen att odla egenskaperna hos sin personlighet, att påverka honom i god eller ond riktning. Även om han sover medan han bildligt talat bäddar in sig i en sådan omgivning, kommer lagen om miljöpåverkan obevekligt att öva inflytande på honom, tills det som vuxit fram medger att man sätter i gång med skäran, eftersom den personliga skördetiden har kommit. I förbindelse med detta sade Jesus: ”Av sig själv bär marken frukt steg för steg: först grässtrået, sedan sädesaxet, slutligen fullbildat korn i axet.” (Mark. 4:28) För såningsmannen sker tillväxten nästan omärkligt och med hjälp av en kraft som han inte förstår sig på. Tillväxten i den ena eller den andra riktningen kommer att fortskrida steg för steg: först i likhet med ett grässtrå, sedan likt ett sädesax, slutligen likt fullbildat korn i axet.

9. Hur illustrerar liknelsen om vetet och ogräset ovissheten beträffande slutresultatet, när såningen sker i en viss omgivning?

⁹ När säden först skjuter upp och frambringar grässtrået, är såningsmannen kanske inte riktigt säker på vad han skall få skörda, av grödans utseende att döma. I detta tidiga tillväxtskede kanske han inte är absolut säker på vad det är som kommer upp; han minns bara vad slags säd han sådde ut. Låt oss belysa detta: I sin liknelse om vetet och ogräset, återgiven i Matteus 13:26—30, sade Jesus:

När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset. Husfaderns slavar kom då fram och sade till honom: ”Herre, sådde du inte utmärkt säd i din åker? Hur har den då fått ogräs?” Han sade till dem: ”En fiende, en människa, har gjort detta.” De sade till honom: ”Vill du då att vi går ut och samlar ihop det?” Han sade: ”Nej; för att ni inte av en händelse, när ni samlar ihop ogräset, skall rycka upp vetet med det. Låt båda växa tillsammans ända till skörden; och i skördetiden skall jag säga till skördefolket: Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det; gå sedan och samla in vetet i mitt sädesmagasin.”

10. När kommer vi att urskilja den påtagliga effekten av vår såning i vilken som helst omgivning?

¹⁰ Sedan vi har sått våra karaktärsdrags säd, kanske det som kommer upp likt ett grässtrå således inte först är urskiljbart med avseende på vad det är som jorden har frambringat. Först senare, när det som vuxit upp mognar och bär frukt, kommer det att vara omöjligt att ta miste på vad marken har frambringat åt den enskilde som utfört såning där.

11. Vad är det, förutom jordmånens fysikaliska kännetecken, som har betydelse vid bestämmandet av kvaliteten hos det som man odlar på sådan jord?

¹¹ Jordmånen är av mycket stor betydelse för vad som slutligen skall lämnas i avkastning. Jesus sade: ”Av sig själv bär marken [inte Gud] frukt steg för steg: först grässtrået, sedan sädesaxet, slutligen fullbildat korn i axet.” (Mark. 4:28) I liknelsen om de fyra slagen jord redogjorde Jesus bara för jordmånernas fysikaliska kännetecken. Men jordmånens kemiska egenskaper har också stor betydelse vid bestämmandet av kvaliteten på avkastningen, såsom när jorden är mager och vattensjuk, sur eller salthaltig eller om den har tillförts konstgödsel eller naturgödsel.

12. Vad föreställer således marken, dvs. jordmånen?

¹² Eftersom marken, dvs. jordmånen, har så stor betydelse för tillväxten och dess kvalitet, är den en bild av den sociala, moraliska och religiösa miljö, som vi omger oss med och i vilken vi när våra karaktärsdrags säd; och naturligt nog inbegriper detta människor.a Här är något som är förtjänt av noggrant urval.

DET ELEMENT DÄR VI ODLAR VÅRA KARAKTÄRSDRAG

13. Kan det också i en kristen församling finnas en omgivning som inte främjar en rätt kristen tillväxt?

¹³ Också i den kristna församlingen kan det finnas en omgivning eller gemenskap som i andligt avseende inte är särdeles nyttig. Somliga som nyligen har kommit ut ur världen och symboliserat sitt överlämnande åt Gud genom dop i vatten kan vara benägna att i församlingen föra in något som ännu låder vid dem — ett mått av världslighet. Låt oss minnas att det var till en kristen församling som aposteln Paulus skrev följande: ”I mitt [föregående] brev skrev jag till er att ni skulle sluta upp att vara i sällskap med otuktsmän. ... Men nu skriver jag till er att sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan.” — 1 Kor. 5:9—11.

14. Hur varnar Paulus i Galaterna 6:7, 8 de kristna för att så på fel håll?

¹⁴ Till församlingarna i den romerska provinsen Galatien i Mindre Asien skrev samme apostel något liknande: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött, men den som sår med tanke på anden skall skörda evigt liv av anden.” (Gal. 6:7, 8) En till bekännelsen kristen kan så, utföra såning, med tanke på sitt fallna kött genom att söka utveckla sin personlighets skilda egenskaper i en världslig miljö som tillgodoser hans fallna kött.

15. Vilka frågor uppstår därför med avseende på vilken miljö eller omgivning vi söker i den kristna församlingen?

¹⁵ Är det så att vi i dag i församlingen dras till medlemmar som alltjämt har en anstrykning av världslighet? De ägnar sig regelbundet åt världsliga förehavanden och vill ha sällskap av andra medlemmar för att i viss mån kunna känna sig rättfärdigade för sina flitiga utsvävningar. Låter vi vår sällskapskrets, vår umgängesmiljö, inom församlingen hindra oss från att löpa väl i loppet för det eviga livet? Tillåter vi att församlingsmedlemmar, som alltjämt är benägna för världslighet, övertalar oss att slå in på samma väg som de slagit in på, eftersom det är så behagligt för vårt fallna kött?

16. Vad måste vi tänka på beträffande den omgivning eller miljö, där vi föredrar att röra oss, för att vi framgångsrikt skall bestå proven på räkenskapens dag?

¹⁶ Först kanske verkningarna av vår efterlåtenhet inte är urskiljbara i fråga om det slags bekännelsekristna som vi till sist kommer att visa oss vara. Detta beror på att ”marken”, dvs. omgivningen eller miljön, där vi föredrar att röra oss, bär frukt steg för steg. ”Grässtrået” ser oskyldigt ut för den som betraktar det, inte vådligt farligt. Vi sover om natten och stiger upp på dagen, och tillväxten hos våra karaktärsdrag fortskrider obevekligt, precis hur vet vi inte. Att vi framhärdar på denna vårdslösa, liberala väg kommer att få ett oundvikligt resultat, nämligen fullvuxenhet hos dessa karaktärsdrag beroende på omgivningen som är lik mark, där vi låtit oss näras. Skall det som vi skördar genom att sätta i gång med skäran göra oss kompetenta att framgångsrikt bestå proven på räkenskapens dag?

17. Vad får vi inte glömma, när det gäller den omgivning eller miljö, där vi myllar ner våra karaktärsdrags säd?

¹⁷ En sak som vi inte får glömma är att — liksom det är med ”marken”, jordmånen — den omgivning eller miljö, där våra karaktärsdrags säd myllas ner och får sin näring, kommer att påverka vår utveckling. Vår omgivning kan göra oss till en klen, usel avart av det rätta slaget, det slag som det var vår avsikt att frambringa, när vi började så.

18. Vilket exempel på dåligt umgänge ges oss i 4 Moseboken 11:4—34?

¹⁸ Ett historiskt exempel på vilket inflytande dåligt umgänge kan öva också på Jehovas folk gavs i Sinai öken på Mose tid. Vi erinrar oss den ”hop folk av allahanda slag” som drog ut med israeliterna ur Egypten och genom Röda havet. (2 Mos. 12:38) Om detta icke-israelitiska element säger oss profeten Mose:

Och den blandade folkhop, som åtföljde dem [israeliterna], greps av lystnad; Israels barn själva begynte då också åter att gråta och sade: ”Ack om vi hade kött att äta! Vi komma ihåg fisken, som vi åto i Egypten för intet, så ock gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi få intet annat se än manna.” ... Och detta ställe fick namnet Kibrot-Hattaava [lystnadsgravarna, fotnot]. — 4 Mos. 11:4—34; se också 1 Korintierna 10:1—6, 10, 11.

19. Hur framgår det av vad israeliterna upplevde tillsammans med denna ”blandade folkhop” att vi inte kan ställa Gud till ansvar för de dåliga verkningarna av den omgivning vi föredrar?

¹⁹ Det var således medlemmarna av denna ”blandade folkhop” som satte i gång det hela bland israeliterna. Otillfredsställda som de var med Jehovas föranstaltning, med bröd från himmelen, vände de i sina hjärtan tillbaka till Egypten, därför att de var gripna av lystnad efter sådant som de haft tillgång till förr i detta avgudaland. (Ps. 105:40) De gjorde buken till sin gud, därför att de förde med sig ett lystet begär efter det demonstyrda Egyptens materiella bekvämlighet. (Fil. 3:19) Deras aptit på sådant smittade av sig på israeliterna. För tillfället visade de sig vara dåliga kamrater för Jehovas utvalda folk, Israel. Detta historiska exempel tjänar oss till nyttig varning i denna tid. Vi kan inte ställa Gud till ansvar för de dåliga verkningarna som vi skördar av den dåliga omgivning som vi föredrar.

20. Vad är det, snarare än Gud, som bör få bära ansvaret för vad som händer med oss på grund av den väg vi själva väljer att följa?

²⁰ Om vi inte kan få Gud med i bilden, när det gäller liknelserna om de fyra slagen av jord och om vetet och ogräset, är det då logiskt, konsekvent, att söka få med Gud personligen i uppfyllelsen av orden i Markus 4:26—29? Allmänt talat är det så att ”jorden låter sina växter spira fram och en trädgård sin sådd växa upp”. (Jes. 61:11) Alltså kommer marijuana (”gräs”), hasch, tobak och vallmo som odlas för framställning av opium att växa upp ur den odlade marken på samma sätt som olika sädesslag. Det står alltså klart att den gröda som man får inhösta är beroende av vad såningsmannen sår ut och vilket slags jord han kastar ut säden på.

21. Vilket belysande exempel från Nederländerna vittnar om att den omgivning, där säden hamnar, påverkar förhållandena?

²¹ Den omgivning där säden hamnar påverkar förhållandena. Vi får inte glömma bort att jordar inte överlag har samma kemiska egenskaper. En jord är mager och vattensjuk eller sur, en annan är salthaltig osv. När man således i Nederländerna ville vinna mark för odling från Zuiderzee, byggde man fördämningar och invallade det bräckta vattnet i poldrar. Därpå pumpade man ut havsvattnet och fick ett låglänt landområde. Men sådan torrlagd mark var mättad av havssalt. Den lämpade sig inte genast för odling av brödsäd. Därför måste man först bereda jorden genom att beså den med gräs som växer bra i salthaltig jord. På det sättet blev marken ”renad”. Därpå kunde man odla säd och få goda skördar.

22. Var är det i allmänhet ofrånkomligt att vi sår ut våra karaktärsdrags säd, och vad leder det ofrånkomligt till?

²² På samma sätt förhåller det sig med våra karaktärsdrags säd: Det är ofrånkomligt att vi sår ut den någonstans, och i allmänhet gör vi det i den omgivning som vi själva föredrar. Det är också ofrånkomligt att vi får en skörd att inbärga. Kommer det som vi får skörda att lämpa sig för ett gynnsamt förhållande till Guds rike? Den omgivning eller det umgänge som vi regelbundet söker oss till kommer att ha mycket med detta att göra. Även inom den kristna församlingen kan vi söka kamratskap med döpta personer som fortfarande håller fast vid världsliga ting men inte känner några samvetskval över att smyga in sådant i församlingen. Vår kristna personlighet och vårt kristna uppförande måste med nödvändighet påverkas av sådana smittosamma ting.

23. Vad är det, i stället för tingens utseende i början, som skall avgöra vår slutliga lycka?

²³ En nersmittad kristens växt i världslig riktning sker stegvis, så småningom. Avvikningsvinkeln från den kristna levnadsvägen är faktiskt till en början så obetydlig att den inte kan urskiljas. Det är såsom när det ur det enskilda sädeskornet växer fram en stam, ett ”grässtrå”. Men skördetiden skall slutligen tydligt uppenbara vad vi har utvecklats till, för det är då vi måste ta konsekvenserna. När till sist bara den sanna kristendomen kommer att klara provsättningen, blir det varje enskild kristens sak att sätta i gång med sin skära och inhösta vad han har vuxit upp till. Skall det som han skördar beröva honom en illusion, avslöja honom såsom falsk, otrogen mot sina anspråk på att vara kristen? Lycklig är den kristne som har skriftenliga skäl att vara nöjd och tillfreds med det som hans skära har att skörda. — Jämför Psalm 126:5, 6.

24. Kommer vår personliga helighet att hindra att vi påverkas av den omgivning som vi av eget val ständigt är i beröring med?

²⁴ Vi växer stadigt på ett eller annat sätt, i världsligt avseende eller i andligt. Ve oss om vi vilseför oss själva eller låter andra vilseföra oss till att tro att vi kan ha en dålig umgängeskrets utan att våra nyttiga kristna vanor blir fördärvade. (1 Kor. 15:33) Vi kan inte gäckas med Gud genom att söka upphäva hans oföränderliga lag som säger att likaväl som det sker en sådd, likaväl måste det också bli en skörd, och att själva platsen för sådden påverkar vad vi får skörda. Han låter oss klart och tydligt förstå att vår personliga helighet inte automatiskt överförs på andra och gör dem också heliga. Snarare kommer det förhållandet att vi i oförsiktighet ständigt är i beröring med orena världsmänniskor att leda till att vi också blir orena. — Hagg. 2:10—14.

25. Vad kan förhjälpa oss till ett fortsatt lämpligt förhållande till Guds rike, enligt vad vi läser i Galaterna 5:19—24?

²⁵ Genom skriftenlig förtänksamhet kan vi beräkna var den väg vi slagit in på skall sluta. Siktar vi på ett fortsatt fridfullt förhållande till Guds rike? ”Köttets gärningar” skall aldrig förhjälpa oss till detta! Å andra sidan finns ”andens frukt”, och genom att vi odlar den skall vi inte ge efter för lidelser och köttets gärningar. Att vi stadigt följer denna välbetänkta kurs skall föra glädjande resultat med sig, vi skall få inbärga en gröda som lämpar sig för Guds rike med Kristus som kung. — Gal. 5:19—24.

26. Vilket handlingssätt, som vi kan välja att följa, skall belönas med en skörd av godkända personliga egenskaper?

²⁶ Guds rike, som Kristi lärjungar under lång tid har bett om, står nu i begrepp att komma emot alla fienderegeringar för att hävda Guds universella suveränitet. Samtidigt med detta stundar en enskild skördetid för var och en av oss i förbindelse med detta rike. Den största omsorg måste ägnas omgivningen, ”marken”, där vi sår ut vara karaktärsdrags säd. Vår samvaro med andra för att koppla av och för att odla moraliska och religiösa värden bör alltid begränsas till dem som först, sist och hela tiden är gynnsamt inställda till Guds rike med Kristus som kung. Att vi ägnar allvarlig eftertanke åt vad vi sår ut och var vi sår ut det och hela tiden sår med tanke på Guds rike, det kommer att belönas med en ymnig skörd av den frukt som består av en mogen och verksam Kristuslik personlighet. I hur hög grad skall inte detta behaga Jehova Gud! Han skall gynna oss med tydliga bevis på sitt oreserverade godkännande och med alla de välsignelser som hans godkännande medför.

27. Vad skall leda till en gynnsam uppfyllelse för oss av liknelsen i Markus 4:26—29?

²⁷ Under vår tids tilltagande trångmål gör vi därför väl i att följa denna mycket aktuella uppmaning: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25) Att vi handlar så skall leda till en gynnsam uppfyllelse av den korta men kraftfulla liknelsen om såningsmannen och säden, som vi finner i Markus 4:26—29. Vi skall då få uppleva hur ”man glädes under skördetiden”. Jublande skall vi helt och fullt inse att ”den som sår med tanke på anden skall skörda evigt liv av anden”. — Gal. 6:8; Jes. 9:3.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 19]

Liksom det är med marken, där säden faller, kommer den omgivning eller miljö, där en kristen föredrar att odla sin personlighets egenskaper, att påverka honom i god eller i ond riktning

[Bild på sidan 21]

”Av sig själv bär marken frukt steg för steg. ... Men så snart som frukten medger det, sätter han i gång med skäran, eftersom skördetiden har kommit.” — Mark. 4:28, 29.