Håll blicken fäst vid segerlönen

”Veta ni icke, att löparna i ett tävlingslopp löpa allesammans men att endast en får segerlönen? Löp på ett sådant sätt, så att ni må vinna den.” — 1 Kor. 9:24, NW.

 1. Varför använder bibeln ofta ord som har med tävlingslöpning att göra?

LÖPA, löpande, tävlingslopp — detta är ord som du förmodligen har lagt märke till, när du läst bibeln, i synnerhet aposteln Paulus’ brev. Varför använder han ofta ord som har att göra med en tävlingslöpning? Därför att ett tävlingslopp är en god illustration av det lopp som är en kristen förelagt; därför att löpa är en term som ger uttryck åt rörelse, handling, förflyttning framåt; därför att löpa är ett av de kraftigaste, mest träffande ord aposteln kunde använda för att ge uttryck åt de ansträngningar en kristen måste göra för att vinna segerlönen, evigt liv i Guds nya värld.

 2, 3. Vilken kännedom om tävlingslöpningen hade de forntida korintierna, och vilket råd gav aposteln därför de korintiska kristna?

² För att uppmuntra de kristna i Korint till att löpa så, att de kunde vinna segerlönen, begagnade Paulus det målande uttryckssätt som var hämtat från den tidens idrottsspel. Av de fyra mest berömda spelen i den forntida världen brukade ett hållas i närheten av Korint, på ett stadion på Korints Isthmos eller Korintiska näset. En av de tävlingar i dessa isthmiska spel, som sattes allra främst, var tävlingslöpningen. Nästan varenda korintier hade en eller annan gång varit åskådare vid spelen och varit vittne till en sådan. För den icke kristne korintiern var det vad man borde göra; det var nationalnöjet eller sporten framför andra, fastän tävlingarna var mer betydelsefulla än den sport och idrott som vi är vana vid i våra dagar, ty dessa tävlingar var nära förbundna med den forntida grekiska religionen. Då Paulus visste att hans läsare var väl förtrogna med tävlingslöpningen, kunde han med fog fråga:

³ ”Veta ni icke, att löparna i ett tävlingslopp löpa allesammans men att endast en får segerlönen?” Det visste de. Dessa kristna korintier visste att många löpare löpte i en tävling, men ändå fick bara en segerlönen; de visste att varje löpare gjorde de mest påfrestande ansträngningar för att vinna denna segerlön; de visste att löparna sprang för att vinna segerlönen. Paulus visar att de kristna måste löpa på liknande sätt: ”Löp på ett sådant sätt, så att ni må vinna den.” Ja, löp för att vinna! I olikhet med den forntida tävlingslöpningen, vari endast en fick segerlönen, erbjuder det kristna tävlingsloppet en segerlön åt alla som löper väl, åt alla som når mållinjen. — 1 Kor. 9:24, NW.

 4. Vad var brukligt beträffande segerlönen vid den forntida tävlingslöpningen, och hur påverkade detta löparna?

⁴ Det är inget tvivel underkastat att de forntida grekiska löparna löpte för att vinna segerlönen, de löpte inte bara för att vara med i tävlingen. Hur ivrigt strävade de inte efter segerlönen! Hur uppmärksamma var de inte under loppet! Hur riktade de inte blicken rakt framåt! Just där loppet skulle sluta brukade man placera segerlönen på en iögonenfallande plats. Åsynen av den eggade de tävlande att spänna varje nerv, att glömma allt utom deras enda mål — att vinna segerlönen. De löpte med blicken fäst på segerlönen. Hur mycket mer bör då inte den kristne göra det!

 5. För vad slags segerlön löpte man i forntiden?

⁵ Ty vad var den segerlön, som löparna så ivrigt eftertraktade, jämförd med den kristnes segerlön? ”Nu göra de det ju”, sade aposteln, ”för att få en förgänglig krona, men vi en oförgänglig.” För den forntida löparen var segerlönen en krona eller krans av oliv- eller lagerblad eller av pinjekvistar. Vid de isthmiska spelen var kronan av pinjekvistar. Denna krona och den ära som den medförde var vad de forntida löparna löpte för av alla sina krafter. Och ändå vissnade och torkade t. o. m. pinjekronan med tiden. Deras segerlön vissnade, falnade, förgicks! En förgänglig krona — och likväl strävade de med sådan kraft efter att vinna denna krona, i det de löpte med blicken fäst vid segerlönen! — 1 Kor. 9:25, NW.

Vi måste förstå segerlönens värde

 6. Vilken kärleksfull belöning ger Gud den som har löpt väl i motsats till den segerlön som gavs åt hedniska löpare?

⁶ Som en kontrast till de forntida idrottsspelens förgängliga krona talar aposteln om för de kristna att en segerlön väntar dem som löper loppet till slut, en segerlön som aldrig kommer att förgås. Aposteln Petrus talade om denna krona och skrev: ”När överherden har gjorts uppenbar, skola ni få mottaga härlighetens oförgängliga krona” eller, som fotnoten visar, ”hemföra såsom segerlön” den oförgängliga kronan. Vilken segerlön för de smorda kristna, som är kallade till det himmelska riket! Skulle någon lön som denna världen erbjuder kunna jämföras med denna segerlön som Gud erbjuder — oförgänglighetens segerlön, segerlönen evigt liv i himmelsk härlighet med konungen, Kristus? I våra dagar finns det hundratusentals kristna löpare som inte är smorda av Gud till att vara hans andliga söner i det himmelska riket. Gud erbjuder också dem en oförgänglig segerlön. Det är evigt liv i fullkomlighet på jorden under himmelrikets styrelse. Vilkendera segerlönen den kristne löparen än har sin blick fäst vid, så är den värd att han uppbjuder lika mycket kraft och energi som löparna i de forntida spelen gjorde; ja, den kristne bör löpa med större beslutsamhet och kraft, ty den segerlön, som Gud i kärlek utlovar, kommer aldrig att förgås: ”För övrigt är detta det utlovade, som han själv har lovat oss: det eviga livet.” — 1 Petr. 5:4; 1 Joh. 2:25; NW.

 7, 8. Hur bör den kristne löparen enligt aposteln Paulus’ exempel betrakta den segerlön som Gud erbjuder?

⁷ När den kristne löparen har en sådan oförliknelig segerlön framför sig, hur bör han då betrakta denna världens segerlöner? Han bör se på dem på samma sätt som Paulus, som sade: ”Jag [betraktar] verkligen också allting som förlust på grund av det allt annat överträffande värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag tagit förlusten av allt, och jag betraktar det såsom en hop avskräde.” Och hur löpte alltså Paulus? ”Bröder, jag anser mig icke ännu hava gripit tag i det, men en sak är säker i förbindelse därmed: Förgätande det som är bakom och sträckande mig mot det som ligger framför, jagar jag hän emot målet, efter den segerlön som tillhör kallelsen där ovan.” — Fil. 3:8, 13, 14, NW.

⁸ Liksom löparna vid de forntida spelen löpte med blicken fäst vid segerlönen, glömska av alla andra belöningar, av allting i det flydda och sträckande sig mot det som låg framför, så löpte Paulus. Vi kan omskriva apostelns ord så här: ”Tro mig, det finns bara en sak som är värd någonting i hela världen — den segerlön som min blick är fäst vid. Ingenting kan jämföras med den, absolut ingenting. Allt som denna världen har att bjuda, sak samma hur fin vagnen är, hur rymligt och ståtligt boningshuset, hur lysande dräkten eller hur utsökta nöjena, alltsammans räknar jag såsom lika mycket avskräde, skräp som skall kastas bort, för att jag må kunna koncentrera mig på att vinna segerlönen. Därför löper jag inte oregelbundet, liknöjt, som om jag hade ett osäkert mål. Jag löper med ett helhjärtat uppsåt, med en blick som inte viker åt sidan. Jag har målet för ögonen. Varför skulle jag ta blicken från det? Alltså lever jag, löper jag — med blicken fäst vid segerlönen.”

 9. Vilken fara är det som den kristne löparen ställs inför och som gör det nödvändigt för honom att få den rätta sinnesinställningen?

⁹ Paulus hade en realistisk syn på segerlönen. Han tillmätte den dess rätta värde. Han hade också den rätta synen på de belöningar som denna världen har att ge. Han uppmanar den kristne löparen att göra detsamma: ”Må vi därför, så många av oss som äro mogna, hava denna sinnesinställning.” Hur livsviktigt detta är i denna ”ändens tid”, då världens belöningar har mångfaldigats — belöningar i form av karriärer, i form av nöjen och njutningar, i form av ägodelar! Vi ser alltså faran, den faran nämligen, att den kristne löparen börjar loppet med glädje och kraft men senare låter denna världens belöningar distrahera honom, så att han tar blicken från livets segerlön. Vad händer då? Löparen saktar farten, tills han helt enkelt går, liksom vore han ute och flanerade. Hur osäkert löper han inte nu. Han löper inte såsom en som söker vinna livets segerlön. De ting som ligger bakom honom, de belöningar som denna gamla värld vinkar med, har distraherat honom och kommit honom att förlora den stimulans och eggelse till att löpa, som kommer endast genom att man håller blicken riktad mot det som ligger framför, den segerlön som Gud erbjuder. Demas, Paulus’ kamrat i loppet, tog blicken från segerlönen; de belöningar, som denna världen hade att bjuda, drog honom bort, och han slutade att löpa. Vi behöver få den rätta sinnesinställningen gentemot denna världens belöningar, ”ty allting i världen — köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda — det har icke sitt ursprung hos Fadern, utan har sitt ursprung hos världen. Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” — Fil. 3:15; 2 Tim. 4:10; 1 Joh. 2:16, 17; NW.

10, 11. a) Varför är ingen belöning som världen har att bjuda värd att man tar blicken från den segerlön som Gud erbjuder? b) Hur känner sig ofta de människor, som har strävat efter den lön som består i rikedom, mot slutet av sitt liv, i motsats till vad aposteln gav uttryck åt?

¹⁰ Av vilket värde är då de belöningar som denna världen har att ge, belöningar som är dömda att försvinna och vissna lika säkert som den av gröna kvistar gjorda krona, som de forntida löparna vann? Är den största belöning som denna världen erbjuder — så många människors levnadsmål i vår tid: den så kallade ekonomiska tryggheten — verkligen värd att vi tar våra blickar från segerlönen, livet? Inte en minut! Den kristne löparen måste sörja för livets nödtorft men får samtidigt aldrig ta blicken från segerlönen. Paulus sydde tält för att kunna anskaffa något av det för hans uppehälle nödvändiga, men han tillät aldrig tältmakeriet att vända hans blick från segerlönen. Paulus strävade alltså inte mot den ekonomiska trygghetens gagnlösa mål; han visste att pengar, rikedom och ägodelar är värdelösa utan livet. Till och med de som uppnår vad de betraktar som ekonomisk trygghet genom att samla åt sig millioner dollar kommer ofta till insikt om vilken förgänglig lön de har använt en livstid till att vinna. I boken Treasury of the Christian World läser vi följande: ”T. P. O’Connor återger ett samtal med Andrew Carnegie: ’Medan vi åkte till stationen, nämnde jag om hur jag avundades honom hans rikedom. Han sade: ”Mig bör man inte avundas. Hur kan min rikedom hjälpa mig? Jag är sextio år gammal och tål inte maten. Jag skulle ge alla mina millioner, om jag kunde få ungdom och hälsa.” Sedan yttrade han något som jag aldrig skall glömma. Vi hade åkt en liten bit under tystnad, när Carnegie plötsligt vände sig om och med dämpad röst och bitterhet och en djup känsla, som inte kan beskrivas, sade: ”Om jag kunde göra samma affär som Faust, så gjorde jag det. Jag skulle gärna sälja allt jag har för att få leva om mitt liv.” Och jag såg hur handen knöts medan han talade.’”

¹¹ Hur annorlunda uttalade sig inte aposteln Paulus, ty sedan han hade brukat sitt liv till att jaga efter den himmelska segerlönen, kunde han säga: ”Jag har löpt banan ut, jag har hållit tron. Hädanefter är rättfärdighetens krona förvarad åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall giva mig som en belöning på den dagen.” — 2 Tim. 4:7, 8, NW.

Uthållighet genom att vi stadigt ser framåt

12. På vad berodde till stor del Paulus’ förmåga att hålla ut?

¹² Paulus’ enastående uthållighet berodde på att hans uppsåt var helt och odelat. Och en sådan uppsåtets helhet och enhetlighet fick han genom att hålla blicken fäst vid segerlönen. Att vi håller blicken fäst vid segerlönen påverkar alltså i väsentlig grad vår förmåga att hålla ut. Den saken måste stå klar: det behövs uthållighet. ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt.” Det kristna tävlingsloppet är inte ett sprinterlopp; det är långt och svårt. Eftersom man inte vinner segerlönen, förrän man har hunnit över mållinjen, kan det inträffa att man slappas i sina ansträngningar utmed vägen. Bland Jesu mest tankeväckande liknelser var de, i vilka han framhöll deras misslyckande, som började bra men som inte kunde hålla ut till slutet. — Hebr. 12:1, NW.

13. Vad var det som Jesus i liknelsen om såningsmannen visade kunde komma en löpare att falla och gå miste om segerlönen, och vilket råd gav han i fråga om ägodelar?

¹³ I sin liknelse om såningsmannen förklarade Jesus bland annat vad som åsyftades med den säd, som föll på berggrunden och bland törnena, och sade: ”Vad den beträffar, som såddes på de ställen där det var berggrund, är detta den som hör ordet och genast tager emot det med glädje. Dock har han ingen rot i sig, men fortfar till en tid, och sedan bedrövelse eller förföljelse har uppstått på grund av ordet, kommer han genast på fall. Vad den beträffar, som såddes bland törnena, är detta den som hör ordet, men denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt förkväva ordet, och han blir en sådan som icke bär frukt.” Somliga löpare går alltså ur tävlingen, därför att ”bedrövelse eller förföljelse” bringar dem på fall. Andra förlorar sin förmåga till uthållighet på grund av ”denna tingens ordnings bekymmer”. Sedan Jesus hade dryftat liknelserna om ett tornbygge och om en konung som drar ut i krig, gjorde han denna kommentar: ”Således, var förvissad om det, kan ingen av eder, som icke säger farväl till alla sina tillhörigheter, vara min lärjunge.” — Matt. 13:20—22; Luk. 14:33; NW.

14. Hur bör en kristen betrakta materiella ägodelar?

¹⁴ Den kristne löparen är inte förpliktad till att ge bort sina materiella ägodelar, men han måste följa den princip som Jesus fastställde: Om någon ser att hans ägodelar tar hans blick från livets segerlön, då bör han hellre säga farväl till dessa distraherande ägodelar än behålla dem och ta risken att förlora loppet. Ingen ägodel, ingen materiell tillhörighet får någonsin tillåtas att bli så betydelsefull, att ta så stor plats i ens liv, att den kommer löparen att vända bort blicken från segerlönen. I den nutida världen är det emellertid inte sannolikt att en enstaka ägodel kommer att vända någons blickar bort från segerlönen; det är mängden av ting, tillhörigheter, nöjen, hobbyer och levernets bekymmer och distraherande intressen. Mångfalden av distraherande ting utövar tillsammans en stark makt, som gör det svårt — och samtidigt nödvändigare än någonsin — att lyda bibelns befallning beträffande tävlingsloppet: ”Må dina ögon se framåt och dina blickar riktas rakt framför dig. Gör stigen för din fot jämn, och alla dina vägar vare rätta. Tag icke av till höger eller till vänster.” Hur man skall få denna stadigt framåtriktade blick, som bidrar så mycket till vår förmåga att hålla ut — det är det problem, som varje löpare måste lösa. — Ords. 4:25—27, Åk.

De distraherande faktorernas tidsålder

15. Vad har en världslig talare sagt om ”denna tingens ordnings bekymmer”?

¹⁵ En kommentar angående ”denna tingens ordnings bekymmer” kommer från Bernard M. Baruch. Han talade till en grupp studerande ungdom vid City College i New York och förklarade: ”Aldrig förr i historien har mänskligheten berömt sig av mera överlägsna meddelelsemedel än nu: snabbgående tryckpressar, rikt illustrerade tidskrifter, radion, filmen, televisionen. Och ändå tycks alla dessa förunderliga meddelelsemöjligheter vara mindre befrämjande för tanken än en stock i skogen. Ja, dessa om man så får säga reaktionsdrivna, strömlinjeformade meddelelsemedel tycks rentav vara fiender till tänkandet. De bombarderar oss dagligen med nya distraherande ting. ... Vår energi och våra krafter ... splittras på bisaker. ... För inte alltför länge sedan tänkte man sig gärna vår tid som ’upplysningens tidsålder’. Men den blir mer och mer ’distraktionens tidsålder’.” — Vital Speeches of the Day, juni 1953.

16, 17. a) Vilket råd från Jesus bör de ta till hjärtat, som distraheras av många ting? b) Vad sade en författarinna om de distraherande faktorerna i en nutida civilisation?

¹⁶ Ju fler distraherande faktorer det finns, dess svårare är det att uppnå det stadiga framåtblickande som behövs i det kristna tävlingsloppet. Det finns uppenbarligen mera som kan distrahera löparen nu än på Jesu tid, och likväl blev människor distraherade också på den tiden. Vid ett tillfälle kom Jesus in i en viss by, och där ”tog en kvinna vid namn Marta emot honom som gäst i sitt hus. Denna kvinna hade också en syster, som hette Maria, som emellertid satte sig vid Mästarens fötter och fortfor att lyssna till hans ord. Marta däremot distraherades genom att fullgöra många plikter. Därför kom hon fram och sade: ’Mästare, bryr du dig icke alls om att min syster har lämnat mig att ensam bestyra allt? Säg därför till henne att komma och hjälpa mig.’ Mästaren svarade och sade till henne: ’Marta, Marta, du bekymrar och oroar dig för många ting. Likväl behövas blott några få ting eller endast ett. Maria å sin sida har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.’” Maria sköt allt som distraherade åt sidan för att få sin andliga syn skärpt; Marta var alltför distraherad av många ting för att sitta ned vid Mästarens fötter och tillägna sig kunskap, det enda som hon verkligen behövde. — Luk. 10:38—42, NW.

¹⁷ Denna nutida värld har fler Martor än Marior. De många distraherande företeelserna är orsaken till detta. Om några av de distraherande faktorer som en nutida husmor ställs inför talar Anne Morrow Lindbergh i sin bok Gåva från havet: ”Jag ämnar leva ett enkelt liv. ... Men jag gör det inte. ... Det liv som jag har valt som hustru och mor drar med sig en hel karavan av komplikationer. Det innebär ett hus i en förstad, och antingen slit i hushållet eller hjälp i arbetet. ... Det innebär föda och husrum; måltider, organisation, inköp, räkningar, och att på tusen sätt försöka få det att gå ihop. Det innebär inte bara slaktaren och bagaren, utan otaliga andra fackmän som skall hålla mitt hus med dess moderna ’förenklingar’ (elektricitet, avlopp, kylskåp, gasspis, oljeeldning, diskmaskin, radio, bil och otaliga andra arbetsbesparande påfund) i gång. Det innebär hälsovård: läkare, tandläkare, besökstider, medicin, fiskleverolja, vitaminer, ärenden till apoteket. Det innebär uppfostran, andlig, intellektuell, fysisk: skolor ... läxhjälp; läger, lägerutrustning och resor. Det innebär kläder, inköp, tvätt, fläckurtagning, lagning, släppa ner kjolar och sy i knappar, eller få tag på någon annan som gör det. Det innebär vänner, min mans, mina barns, mina egna, och oändliga arrangemang för att träffa dem: brev, inbjudningar, telefonsamtal och resor hit och dit. ... Mångfaldens problem berör inte bara den amerikanska kvinnan, utan också den amerikanske mannen. Och det angår inte bara amerikanen som sådan, utan hela vår moderna civilisation.”

Nödvändigt att släppa det som distraherar

18. Hur är Paulus’ exempel och förmaning värdefulla för oss, och vad måste den kristne löparen lära sig?

¹⁸ Mitt ibland det nutida livets omsorger och distraktioner måste den kristne löparen bevara en uppsåtets enkelriktning. Och han måste vara säker på att han rör sig framåt mot sitt mål. Aldrig lät aposteln Paulus ”denna tingens ordnings bekymmer” förmå honom att ta blicken från segerlönen. ”Fördenskull är det sätt, varpå jag löper, icke osäkert”, sade han. Paulus hade sitt mål i sikte; det var aldrig något tvivel om det. Vi måste löpa med ett sådant fast beslut att vinna segerlönen, med en sådan målmedveten klarsyn. Men hur kan man göra detta, då ju distraherande företeelser tränger på från alla håll och många av dem utgör förpliktelser som inte kan åsidosättas? Man kan tillämpa den princip som fastslås i Paulus’ råd till kristna löpare: ”Må vi då också lägga av allt som tynger och synden som lätt insnärjer oss, och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt.” För uthållighetens skull måste alltså den kristne löparen lära sig konsten att släppa det som distraherar, konsten att lägga av sådant som tynger — de ting som tillsammantagna tenderar till att vända hans blickar bort från segerlönen och hålla honom tillbaka i det lopp som gäller livet. — 1 Kor. 9:26; Hebr. 12:1; NW.

19. Hur var denna fråga om distraherande förhållanden avgörande för Paulus’ råd angående äktenskap? Vad måste därför vara en väsentlig strävan i en kristens liv?

¹⁹ Genom att inskränka på det som distraherar oss skaffar vi oss tid till att koncentrera oss på att löpa loppet och vinna segerlönen. Det är denna angelägenhet, att begränsa de distraherande elementen till ett minimum, som gör sig kännbar inom så många olika sidor av en kristens liv. Aposteln Paulus visste att äktenskapet förde med sig mycket som kunde distrahera, och därför tillrådde han ett liv som ogift såsom ett bättre val, därför att det tillåter en att ”ständigt stå till Herrens tjänst utan något som distraherar”. Men å andra sidan visste Paulus att passion var något som distraherade och kunde vara farligt, och därför skrev han: ”Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av passion.” Att försöka komma bort från sådant som distraherar — det är en väsentlig strävan i en kristens liv. — 1 Kor. 7:35, 9, NW.

20. Vad. bör en kristen vara villig att göra för att köpa tid, och hur förhåller det sig med icke nödvändiga ägodelar?

²⁰ För att kunna hålla sin blick fäst vid segerlönen bör den kristne löparen vara villig att avgöra vilka distraherande ting som med rätta och med fördel kan röjas undan. Genom att släppa dessa ting köper han tid åt sig, i överensstämmelse med föreskriften: ”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder, emedan dagarna äro onda.” Vi bör med allvar gripa oss an med detta företag att köpa tiden och därför alltid passa på att begränsa det som distraherar oss till ett minimum. Människor är behäftade med habegär, och hur kan inte detta komma en person att lägga en massa distraherande ting på hög bara när det gäller ägodelar! Vilken ofantlig mängd mojänger av alla slag, tidskrifter, böcker, kläder, hobbyattiralj och diverseartiklar kan man inte samla på sig! Man häpnar ofta över hur många saker man är benägen för att samla, som inte är till någon verklig nytta. Även om saker som man inte verkligen behöver är undanstuvade i en skrubb, utgör de ett distraherande moment, ty de tar inte bara plats utan också tid — där måste dammas, städas, ordnas om osv. Genom att vi gör oss av med sådant som distraherar, genom att vi begränsar våra ägodelar till sådant som verkligen är behövligt, känner vi oss lyckligare och är, framför allt, bättre i stånd till att hålla blicken fäst vid segerlönen. — Ef. 5:15, 16, NW.

21. Hur kan vi hjälpa oss själva till att ge de distraherande faktorerna minsta möjliga plats i vårt liv?

²¹ Förmåga att välja och vraka är en viktig hjälp, när det gäller att ge de distraherande faktorerna så liten plats i ens liv som möjligt. Världens affärsmän vill inte att man skall tänka sig för, när man väljer; de gör sitt yttersta för att locka folk att lägga nyförvärv på hög, vare sig de behöver dem eller inte. Vi behöver därför verkligen välja med urskiljning, när det gäller att köpa saker, när det gäller vår läsning, när det gäller det sätt, varpå vi väljer att använda vår tid. Kom ihåg att bara ”några få ting”, som Jesus sade, är behövliga.

Beslutsamhet och träning

22. Vad sade en nutida löpare om löpning och träning, och varför gäller samma princip med avseende på den kristnes lopp?

²² Tid som vi köper genom att röja undan distraherande element sätter oss i stånd till att koncentrera oss på tävlingsloppet. Eftersom ordet ”löpande” eller ”lopp” omfattar hela den kristna livsföringen, i synnerhet våra kraftfulla bemödanden att predika de goda nyheterna, är det absolut nödvändigt att vi tränar för loppet. Ingen löpare löper väl utan träning. År 1954 sade Roger Bannister, den förste man som sprang en engelsk mil på mindre än fyra minuter, efter sin seger till en tidningsreporter: ”Det är ingen mening med att löpa ett lopp, om man inte från början är inställd på att vinna. För att kunna vara det måste man träna. Om man inte har tid att träna, skall man inte vara med om några tävlingslöpningar.” Är det kristna tävlingsloppet verkligen annorlunda? ”Löp på ett sådant sätt, så att ni må vinna den”, sade Paulus om segerlönen. Han gav också detta råd: ”Öva dig själv, med gudaktig hängivenhet som ditt mål.” Varför då alls ge dig in i det kristna tävlingsloppet, om du inte är besluten att vinna segerlönen? Och om du är besluten att vinna, varför då löpa utan träning? Likväl har somliga löpare försökt att löpa utan träning; de försummar den andliga träning eller övning som står dem till buds vid församlingarnas möten inom den nya världens samhälle. Dessa möten har en livsviktig funktion att fylla: de hjälper oss att hålla blicken fäst vid segerlönen. Det är inte att undra på att de som regelbundet uteblir från mötena ofta går ut ur loppet; de ser inte längre segerlönen så klart, och deras förmåga till uthållighet försvagas. — 1 Kor. 9:24; 1 Tim. 4:7; NW.

23. Vilka exempel på ett fast framåtblickande bör vi tänka på för att bli uppmuntrade?

²³ När vi tränar för loppet, behöver vi tänka på deras exempel som har löpt väl, sådana som Abraham och Mose. Abraham ”väntade på den stad som har verkliga grundvalar”, och Mose ”blickade oavvänt hän emot att belöningen skulle givas”. De hade blicken fäst vid segerlönen! I synnerhet behöver vi tänka på det exempel som gavs av den fullkomlige tävlingslöparen, Kristus Jesus. ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betrakta vår tros anförare och fullkomnare, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” Låt Jesus egga dig till ökad hastighet i loppet. — Hebr. 11:10, 26; 12:1, 2; NW.

24. Varför bör inget dröjsmål förekomma i vårt löpande nu, och hur bör vi löpa?

²⁴ Jesus, Paulus och de trogna vittnena i forna tider löpte alla med blicken fäst vid segerlönen. Löp så som de gjorde. Skaffa dig tid att löpa på det sättet nu. Vi har ingen försäkran om att omständigheterna kommer att gynna oss, så att vi i morgon har färre saker som distraherar oss. De distraherande faktorerna kommer sannolikt att öka, allteftersom denna världen närmar sig sin undergång. Köp tid att löpa på, medan det ännu heter i dag. Tillmät segerlönen dess rätta värde. Träna regelbundet. Gör dig av med det som tynger och distraherar. Behåll bara det rent nödvändiga. Löp för att vinna: Löp med blicken fäst vid segerlönen!