Vad som krävs för att man skall bli lycklig i sitt äktenskap
VILKET äktenskap som helst fungerar bättre när man tillämpar Guds normer. De ger gifta par den hjälp som behövs för att lösa de problem som andra människor inte klarar av.
Nej, äktenskapen blir inte fullkomliga genom att man gör saker och ting på Guds sätt. Det vore inte realistiskt att nu förvänta någonting sådant. Men ju närmare vi håller oss till Guds lagar och principer för äktenskapet, desto lyckligare kommer vi att bli.
Man måste bland annat ta i betraktande hur mannen och kvinnan skapades. Att man förstår detta rätt kommer att hjälpa en att undvika många svårigheter i äktenskapet redan från början.
Hur vi är skapade
Det är uppenbart att Gud skapade mannen och kvinnan fysiskt lika i vissa avseenden, men olika i andra. De skapades likaså med några mentala och känslomässiga egenskaper som är lika, men också med några som är ganska olika.
Varför finns olikheterna? För att parterna skulle kunna fullgöra var sin uppgift. Vardera parten danades med ett behov som den andra parten kunde fylla. Men de skulle komplettera varandra i äktenskapet genom att de har olika starka sidor och förmågor.
Betyder olikheterna att endera parten är ”överlägsen” eller ”underlägsen” den andra? Nej. Varje olikhet var överlägsen för sitt syfte. För att illustrera: Är en hammare överlägsen en såg bara därför att den är annorlunda? Om någon försöker spika med en såg eller såga med en hammare, så upptäcker han snart att båda är överlägsna på var sitt sätt, men att det blir problem när man använder dem hur som helst.
Fastän en hammare och en såg är olika, kompletterar de varandra. På samma sätt är det med de olikheter som skapades hos mannen och kvinnan. Därför att de har olika uppgifter, har vardera parten överlägsna egenskaper som den andre saknar. De kompletterar eller backar upp varandras egenskaper. Det var därför Gud sade att kvinnan skulle bli ”en hjälpare” för mannen. Hon danades ”såsom ett komplement till honom”. — 1 Mos. 2:18, NW.
När därför man och hustru förstår och uppskattar varandra och i sitt samarbete tar hänsyn till att de är olika, då passar de för varandra precis som hand i handske. Men om de struntar i olikheterna eller kämpar emot dem, så är det precis som att försöka köra ner en knytnäve i en handske. Det går bara inte.
Att acceptera sina respektive uppgifter
Ett äktenskap eller en familj behöver ledarskap. Det var mannen som ursprungligen skapades för att klara den uppgiften, därför att han fick ett större mått av de egenskaper och den styrka som krävdes för att vara familjeöverhuvud. (Ef. 5:23) Detta är praktiskt, för där det saknas ledarskap, där blir det kiv och oordning.
Att ha ett äktenskap och en familj utan sådan ledning är som att försöka köra bil utan ratt. Eller om hustrun försöker att ta över den ledningen, så är det som att ha två förare i en bil — var och en med sin ratt som styr var sitt framhjul. Man behöver inte mycket fantasi för att förstå vilket kaos det skulle åstadkomma.
Framför allt nu för tiden har både män och kvinnor virriga begrepp och missuppfattningar om ledarskap. Resultatet? Doktor Harold Voth vid Menninger Foundation i Amerika säger att det har en ”förödande” verkan att ”könsrollerna inom familjen har suddats ut så”. Han rekommenderade: ”Nu måste vi börja se på familjeuppbyggnaden som den var här i landet under de första pionjärernas tid. Då var mannen obestridligen huvudet i familjen. Han var stark. Hans familj kunde lita på honom.”
Och ändå beklagar sig många kvinnor över att deras män inte tar den rätta ledningen. Och det är sant. I somliga fall är det först och främst mannens fel, eftersom han mest bryr sig om sina egna själviska intressen. Det kan också vara så att han rentav är lat. Somliga vill inte ta på sig det ansvar som följer med ledarskap, och därför överger de det.
Men det kan också vara hustruns inställning som är det största problemet. När en hustru blir alltför aggressiv och börjar tävla om sin mans ledarskap, blir han vanligtvis förnärmad. Hans reaktion blir kanske att han låter hustrun göra som hon vill, även om han visar sitt ogillande på många andra sätt.
Hustrurnas bitterhet över mannens dåliga ledarskap och männens bitterhet över hustrur som tävlar med dem hör till de större hindren för lycka i äktenskapet. Men vad kan man göra för att försäkra sig om att anordningen skall fungera så som den var avsedd att göra, så att det blir till äktenskapets bästa?
En äkta man av det rätta slaget
Om en man vill ha ett lyckligt äktenskap och en lycklig hustru, måste han uppodla en rätt inställning till sitt ledarskap. Om äktenskapet skall bli verkligt lyckligt, finns det ingen ersättning för ett rätt ledarskap.
Somliga män, som inte är förtrogna med Guds handlingssätt, tror att det betyder att vara ”basen”, en ”diktator”, när man är huvudet. En sådan inställning är fullständigt felaktig. Den kommer att frambringa en fientlig reaktion hos de flesta normala kvinnor.
Det slags ledarskap som Gud kräver av en man ger honom ingen rättighet att förtrycka sin hustru eller vara brutal mot henne eller klassa ner henne till en ställning som mindre vetande. Gud har aldrig avsett att en äkta man skulle vara ett sådant huvud.
Mannen blev tvärtom befalld att lära sig hur han skall vara vänlig, förstående och göra vad han kan för att hustrun skall vara lycklig. Guds norm är att männen bör ”älska sina hustrur som sina egna kroppar”, vara villiga att göra uppoffringar för dem. — Ef. 5:28.
I vilken utsträckning? Lägg märke till detta: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, alldeles som den Smorde också älskade församlingen.” Hur långt gick Kristus när det gällde detta? Bibeln svarar att när det blev nödvändigt ”gav [han] ut sig för den”. Ja, Jesus föregick med gott exempel när han gav sig själv helt och fullt för dem han älskade. Han var till och med villig att dö för dem. — Ef. 5:25.
En äkta man av det rätta slaget kommer att medvetet anstränga sig för att låta sin hustru veta att han älskar henne och uppskattar det hon gör. Han bör göra detta, inte bara genom det han gör för henne, utan också genom det han säger. ”Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen”, säger Ordspråksboken 16:24. Kvinnor är skapade med ett känslomässigt behov av att få bevis för att de är önskade, att de behövs och är uppskattade. Och det är inte ett tecken på bristande manlighet eller svaghet hos en man att visa detta.
Den man som, genom det han säger och gör, låter sin hustru veta att han älskar henne får vanligtvis en positiv reaktion från henne. De flesta normala kvinnor kommer att ge gensvar genom att visa ännu större kärlek och respekt för en sådan man. De kommer att bli villigare att göra saker och ting för honom. Varför är det på det viset?
Därför att Gud skapade kvinnan så att hon ger gensvar till vänlighet, ömhet och tillgivenhet. Ju mer en man visar sin kärlek för sin hustru, desto mer sannolikt är det att hon ger gensvar. Och intressant nog — ju mer hon ger gensvar, desto större är sannolikheten för att mannen kommer att vilja fortsätta att göra saker och ting för henne. Ja, det är en fråga om att skörda det man sår.
Bibelns ”ritningar” för familjeöverhuvudet säger till och med: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga.” — 1 Petr. 3:7.
Hur visar man andra människor ära? Genom att ta hänsyn till deras uppfattningar, vad de tycker om och inte tycker om. Genom att låta dem bestämma, när det inte gäller någon principfråga. Genom att inte förödmjuka eller genera dem, vare sig i enrum eller inför andra. Ja, genom att bry sig om dem och visa det.
Denna hänsyn bör också gälla den sexuella sidan i äktenskapet. När mannen är öm och omtänksam, finner han att hans hustru vanligtvis ger större gensvar. Hon skapades inte så att hon skulle ge gensvar till en hård, fordrande och liderlig make. Hon förlorar respekten för en sådan man.
När en äkta man är ett huvud av det rätta slaget, då kommer inte hans hustru att tycka att hans ledarskap är betungande. Hon finner i stället att hon blir befriad från bördor som hon inte skapades att bära.
När hustrur gör sitt
En hustru som gör sitt kan göra mycket för att uppmuntra en man till att vara ett huvud av det rätta slaget. Hustrur som lägger an på att underordna sig sina män blir ofta förvånade över resultatet. — Kol. 3:18; Tit. 2:4, 5.
Hur kan en hustru göra detta? Hon kan börja med att visa sig villig att betrakta sin man som det av Gud förordnade familjeöverhuvudet. Hon bör undvika att tävla med honom eller att ständigt tjata på honom. När det uppstår problem, kan hon fråga vad han tycker att man skall göra. Detta visar att hon ser upp till honom för att få vägledning och bryr sig om vad han tycker. När han begår misstag, kommer hon att vilja undvika att förödmjuka honom. Om det inte gäller någon större principfråga, bör hon inte opponera sig mot hans beslut. Och hustrun bör uttrycka uppskattning, när han börjar visa sig villig att ta ledningen.
En hustru som började göra detta sade: ”Det är knappt så att jag kan tro att det är sant. För några månader sedan stod min man och jag på randen till att bryta upp. Men nu är det som — ja — som om vi hade smekmånad, bara bättre.” Den här dramatiska förändringen förorsakades av ”hustrulig undergivenhet”.
Tidskriften Woman’s Day förklarade angående hustrulig undergivenhet: ”Det är en äktenskapsfilosofi som har vunnit tusentals hängivna anhängare — kvinnor som är så belåtna med resultatet” att de inte har något emot att låta mannen vara huvudet. De föredrar detta, eftersom de har funnit att mannen vanligtvis blir mycket mer förstående för sin hustrus behov, mycket villigare att göra eftergifter för henne.
Till och med när hustrun bara i viss utsträckning understött mannens ledarskap, så har det i de flesta fall haft en avsevärd inverkan på äktenskapet. Och ju mer hustrun anpassar sig till den uppgift hon skapades för, desto bättre kommer resultatet med all säkerhet att bli. Det kan inte bli annat än konflikter, om man handlar annorlunda — det är precis som att köra mot trafiken på en enkelriktad gata.
Att bemästra ofullkomlighet
Den mänskliga ofullkomligheten är ännu en faktor att räkna med. Vi är alla födda med en benägenhet att handla fel. Bibeln säger: ”Vi felar alla många gånger.” — Jak. 3:2; Ps. 51:7; Rom. 5:12.
Om man redan från början accepterar detta faktum, så kommer inte den ena av äktenskapskontrahenterna att fordra vad den andra inte kan prestera — fullkomlighet. De kommer i stället att räkna med varandras fel. De kommer därför inte att förvänta sig fullkomlig lycka, eftersom ofullkomliga människor inte kan prestera det. Som psykologen Larry Cash skrev i den kanadensiska tidskriften Chatelaine:
”Jag måste medge att fastän jag tillhör rörelsen för människans möjligheter, så är jag förargad på den rörelsen. Vi har oavsiktligt förlett en massa människor till att tro att de kan bli till 99,44 procent lyckliga, när det i det verkliga livet är emot alla odds om man uppnår 70 procents lycka.”
Man och hustru vill naturligtvis försöka att undvika det som irriterar den andra kontrahenten. Men ofullkomligheterna finns där trots allt, och de kanske gör sig plågsamt påminda. Vad gör man? Skall man göra en höna av en fjäder? Nej, bibeln ger det välgrundade rådet: ”Kärleken överskyler en mängd synder.” (1 Petr. 4:8) Den letar inte efter fel eller påminner om dem ständigt. Den säger i själva verket: ”Ja, du handlade fel, men det gör jag också ibland. Så jag vill ha överseende med dig, och jag hoppas att du också vill ha det med mig.”
När parterna i ett äktenskap inte försöker spela fullkomliga eller ofelbara, då kommer de inte heller att försöka få sista ordet i varje gräl eller meningsskiljaktighet. Någon kanske får sista ordet i ett gräl, men förlorar kriget, så att säga. Det bör inte vara ett mål i äktenskapet att få sista ordet, utan att lösa problem.
När äkta par är villiga att medge att de handlat fel och försöker att ödmjukt rätta till detta, då kan de slippa ett berg av ytterligare gräl och hjärtesorger. Som en kvinna sade:
”Jag anstränger mig mera för att det här äktenskapet skall fungera. Jag undviker att irritera min man. Jag försöker att inte vara självisk och försöker förstå hur han ser på saker och ting. Jag är villig att kompromissa. Att alltid få sista ordet, eller att alltid få som jag vill, är inte längre det som betyder något. Vi tar hänsyn till varandra.”
Valfrihet
Det finns ännu ett skäl till att man måste visa sådan hänsyn. Det är för att Gud har skapat oss med moralisk handlingsfrihet. Det vill säga, han tillåter oss stor valfrihet inom gränserna för hans rättfärdiga lagar och principer.
Vi bör därför inte förvänta att det skall finnas två människor som har precis samma uppfattning om saker och ting och som tycker precis lika. Genom att räkna med olikheter behöver man inte bli besviken eller irriterad, om den andra kontrahenten föredrar något annat än det man själv gör.
Det är kanske så att hustrun har en annan smak än mannen, när det gäller heminredning. Men eftersom kvinnan skapades med i allmänhet större förmåga på det här området, så ger den förståndige äkta mannen henne stor frihet i sådana här saker. Likaså kanske mannen ibland föredrar något annat än det hustrun gör. Detta bör hon respektera, särskilt inom områden där han är bättre utrustad, som när det gäller ledarskap, när man skall göra större inköp eller när det gäller var man skall bo och arbeta.
Men hur är det om man har skilda uppfattningar när det gäller sådant där faktiskt båda har ”rätt” att ha sina egna önskningar, till exempel vad man vill äta? Ja, varför inte servera ett slags mat en dag och ett annat slag en annan dag? Eller lite av varje var dag? På så sätt tar man hänsyn till det båda föredrar och utplånar inte någons personlighet.
Att man på det här sättet tar hänsyn till varandras känslor är i harmoni med bibelns principer, för ”kärleken är tålmodig och mild, aldrig — avundsjuk — eller självisk”. (1 Kor. 13:4, 5, Levande Bibeln) Kontrahenterna i ett äktenskap behöver alltså följa regeln att ”inte med personligt intresse ... [hålla] ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. — Fil. 2:4.
Men det kommer antagligen att uppstå saker och ting i äktenskapet som är mycket svåra att lösa. Båda makarna har kanske mycket bestämda uppfattningar i saken, och båda vill kanske få sin vilja fram. Vad bör man då göra, om man redan har tillämpat de förut nämnda principerna och ändå inte kan komma överens i en sak? Bibeln ger då regeln: ”Må hustrur också underordna sig sina män i allting.” (Ef. 5:24) Med andra ord: När ett avgörande beslut måste fattas, då måste den hustru som rättar sig efter Guds vägledning låta sin man fatta det avgörande beslutet, förutsatt att han inte ber henne att bryta mot Guds lagar. Visst kanske han fattar ett tokigt beslut. Men det kunde hon också göra. Och det är i alla fall han som har fått ansvaret att fatta sådana slutgiltiga beslut.
Men en undergiven hustru kommer utan tvivel att upptäcka att hennes man för det mesta väljer att göra det hon föredrar. Hon bör därför samarbeta, när han någon gång utövar sin rätt att göra ett slutgiltigt val, även om det avviker från det hon hade önskat.
Effektiva hjälpmedel
Det är ofta den frustrerande och otillfredsställande värld vi lever i som bär den egentliga skulden till äktenskapsproblemen. Men många av dessa missräkningar förbleknar, när man känner till vad som är Guds uppsåt.
Den generations tid som vi lever i identifieras i bibeln som de ”yttersta dagarna” för den nuvarande ordningen. Bibeln visar att den här tidsperioden med sina ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” snart kommer att upphöra. (2 Tim. 3:1) Då kommer Gud att ersätta det här fallfärdiga systemet med den rättfärdiga nya ordning han danar. (2 Petr. 3:13) I den nya ordningen kommer människor att få sådana möjligheter till liv och lycka, som vi bara kan drömma om nu. Ja, ”världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid”. — 1 Joh. 2:17.
Som bibeln säger, så blir de som inte har denna kunskap om framtiden ”vanmäktiga av fruktan”, på grund av de försämrade förhållandena. Men de som är styrkta genom exakt kunskap om Guds uppsåt rätar då upp sig och lyfter upp sina huvuden, därför att deras befrielse närmar sig. (Luk. 21:25—28) Den framtidsutsikten har medfört en stor förändring i gudfruktiga människors äktenskap.
De äktenskapskontrahenter som vänder sig till Gud för att få vägledning kan också förvänta något mer. Bibeln säger att Gud handlar ”för dem som förbidar Honom”. (Jes. 64:4, V. Heymans övers.) Guds mäktiga verksamma kraft, den kraft som skapade det vördnadsbjudande universum, kommer att verka till förmån för sådana.
De kan därför ha en ”kraft som är över det normala” till hjälp i sitt liv som gifta. (2 Kor. 4:7) Och vad kan inte Guds verksamma kraft, eller heliga ande, frambringa hos par som är mottagliga? ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning.” (Gal. 5:22, 23) Vilket fantastiskt uppbåd av positiva egenskaper, som verkar till förmån för lyckan i äktenskapet, är inte detta!
Då förstår du varför människor som erkänner att Gud är upphovet till äktenskapet, som låter hans lagar och principer vara deras vägledning och som tar emot hjälp från honom har de lyckligaste och de mest tillfredsställande äktenskap, som nu går att få.
Nej, äktenskapet är inte på väg att försvinna! Det som håller på att försvinna är den nuvarande otillfredsställande världen med dess låga tankar om äktenskapet. Den nya ordning Gud danar är på väg. Och eftersom Gud skapade äktenskapet, så kan vi vara säkra på att hans uppsåt med det kommer att förverkligas helt och fullt, både nu och då.
Vad beträffar äktenskapet har vi därför ett val. Vi kan följa den här världens degenererade normer och skörda dess bittra frukt. Eller också kan vi följa vår Skapares normer och nu få njuta fördelarna av ett lyckligt äktenskap och ännu större lycka i framtiden.
[Infälld text på sidan 18]
Gör du vad på dig ankommer för att göra ditt äktenskap lyckligt?
[Bild på sidan 21]
Ja, äktenskap kan bestå och vara lyckliga genom att båda parter ...
... följer Guds anvisningar för äktenskapet
... accepterar sina respektive uppgifter
... samarbetar och inte tävlar
... tar med ofullkomligheterna i beräkningen
... tillåter personliga tycken
... förenas i samma framtidshopp