”Ditt ord är sanning”

Välsignelser för den familj som följer bibeln

VAD människor gör kan ha antingen god eller dålig inverkan på dem själva och även på andra. Detta framhäver människans behov av pålitlig vägledning till hjälp för henne att sköta sina familjeangelägenheter på ett sätt som leder till goda resultat för alla berörda parter. Men vilken bör källan vara till dessa vägledande principer eller lagar? Kan människan själv fastställa normer att rätta sitt liv efter?

Många människor tror att nutida forskning i mänskligt beteende har rustat vissa experter på familjefrågor för att ge den vägledning som behövs. Människor har ofta obetingat förtroende för de råd som publiceras av sådana ”experter”. Är detta ett förståndigt handlingssätt? Kan man alltid lita på ”experternas” slutsatser? ”Föräldrar och lärare”, säger publikationen Youth and Parents (Ungdomar och föräldrar), ”kan inte förlåta sig själva och kan heller inte få förlåtelse av sina barn för konsekvenserna av att följa mindre välbetänkta, tillfälliga vurmar. Vår inställning till experten bör kännetecknas av tveksam försiktighet.”

Nej, äktenskapsrådgivarnas och barnpsykologernas teorier och slutledningar är inte helt och hållet pålitliga och ofelbara. Ofta ger dessa ”experter” uttryck åt motstridande uppfattningar. Somliga säger till exempel att man inte bör ge barnen stryk, medan andra är precis lika övertygade om att olydiga barn skall ha stryk. Var kan alltså människan finna pålitlig vägledning, en vägledning som hon tryggt kan följa utan ”tveksam försiktighet”?

Hur förhåller det sig med bibeln? Är det till gagn för familjen att följa dess bud?

Lägg märke till vad bibeln bjuder de olika familjemedlemmarna: ”Må också var och en av er [äkta män] så älska sin hustru, som han älskar sig själv; å andra sidan bör hustrun ha djup respekt för sin man. Barn, var lydiga mot edra föräldrar i förening med Herren, ty detta är rättfärdigt. ... Och ni fäder, var inte irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och styrning av sinnet.” — Ef. 5:33—6:4, NW.

Är det inte så att många äktenskapliga problem inte skulle existera, om mannen älskade sin hustru som han älskade sig själv och om hustrun respekterade sin mans ledarskap? En hustru som behandlas med omtanke bör sannerligen inte ha något skäl att beklaga sig över hennes mans utövande av ledarskap. Hon kan inte annat än respektera en man som håller fast vid rätta principer och är villig att avstå från sådant som han personligen skulle vilja ägna sig åt för att få tid att befrämja hela familjens välfärd och lycka.

Hustrun måste emellertid visa sig vara en kvinna som förtjänar sin mans förståelse och omtanke. Hon bör inte bli förvånad om hennes man inte ger gensvar på ett kärleksfullt sätt, när hon visar sig vara grälsjuk, retlig och kritiserande. Som bibeln uttrycker saken: ”Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.” (Ords. 21:19) Vidare minskas i allmänhet en mans intresse för sin hustru, om hon visar föga intresse för hans planer och förehavanden.

En hustrus inställning till sin mans ledarskap kan ha ett djupgående inflytande på barnen. Om hon ignorerar Guds lag att vara underdånig och lägger i dagen en oberoende ande, kommer barnen ofta därhän att de inte vänder sig till sin far. De väntar sig inte att han skall ge dem anvisningar, eftersom deras mors exempel antyder att faderns vägledning inte är något att lita till och inte blir till familjens bästa. De misshälligheter mellan man och hustru som uppstår genom att hustrun undergräver mannens ställning får barnen att tvivla på om någon av dem verkligen har familjens bästa för ögonen. I ett sådant fall har barnen i allmänhet inte större skäl att respektera modern än de har att respektera fadern. Allt detta verkar till skada för barnen, eftersom de behöver vägledning och anvisningar att rätta sig efter för att bli balanserade vuxna, som kan avbörda sig sitt ansvar på ett förträffligt sätt.

Det är därför livsviktigt att föräldrarna genom ord och exempel bevisar att de hyser osjälviskt intresse för familjen. Modern kan göra detta genom att förbli sin man undergiven, medan fadern kan handla så genom att utöva sitt ledarskap på ett kärleksfullt sätt, enligt Guds lags anvisningar.

Bibeln uppmuntrar inte heller till att vara släpphänt mot barn. Och allt fler kommer till insikt om att ”experterna” hade fel när de rådde föräldrarna att inte ge sina barn stryk. Sanningshalten i Ordspråksboken 29:15 har gång på gång blivit bekräftad: ”Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.”

En far som irriterar sina barn genom orimliga befallningar och onödig stränghet kan naturligtvis lätt förlora deras förtroende. Om han utdelar tuktan i vrede, kan han stöta bort sina barn. De kan fyllas av vrede mot sin far, eftersom vrede föder vrede. När detta händer, underkastar sig barnen tuktan, inte därför att de är övertygade om att det är rätt, utan därför att de tvingas att ge efter för sin fars överlägsna styrka. Sådan tuktan frambringar inte önskvärda resultat, eftersom den inte ger barnen något verkligt motiv att ändra sitt handlingssätt. För det mesta leder den till att de blir harmsna och till och med upproriska.

Om fadern å andra sidan underordnar sig Guds lag, när han sköter familjens angelägenheter, blir resultaten helt annorlunda. Hans muntliga undervisning understöds av ett förträffligt exempel i kristet uppförande. Detta kan hjälpa barnen att inse att fadern har deras intressen för ögonen. Han vill att det skall gå dem väl och inte tvärt om. När barnen är övertygade om detta, ger de gensvar på hans tuktan med kärleksfull lydnad. Deras kärlek till fadern avhåller dem också från att göra sådant som skulle dra smälek över honom.

Det är alltså tydligt att när varje familjemedlem underordnar sig Guds lag, bevaras friden och harmonin i familjen. Men när till och med bara en enda familjemedlem underlåter att lyda Guds lag, leder det oundvikligen till att alla får lida i viss utsträckning.

Det är därför mycket oförståndigt att ignorera något enda av Guds bud. Lydnad, inte olydnad, för Guds lag leder till välsignelser. Sådan lydnad främjar ett gott förhållande till medmänniskor och leder till sann lycka och förnöjsamhet. Den vägledning som ges i bibeln bör verkligen vara något som människor önskar följa, ja, finner glädje i att följa. Det var det den inspirerade psalmisten menade, när han sade: ”Jehovas lag är fullkomlig och återupplivar själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis. Påbuden från Jehova är rätta och får hjärtat att fröjda sig; Jehovas bud är rent och får ögonen att lysa.” (Ps. 19:8, 9, NW) Den visa vägledning som ges i bibeln vittnar om att detta är Guds sanningsord.

Om du vill glädja dig åt det bästa levnadssätt som existerar nu och i framtiden, sträva då efter att lära känna bibelns bud och gör det till ditt fasta beslut att följa dem. Då kommer du i likhet med psalmisten att finna denna väg vederkvickande, inte mödosam. Det kommer att skydda dig mot att skada dig själv och andra, till evig olycka för dig.